Jag bryr mig inte längre…

talade jag om för en medtävlande på elitspåret i Oskarshamn på frågan om varför jag inte är nervös. Vad jag menade är förstås att jag inte bryr mig längre ifall det går dåligt. Jag blir varken missnöjd eller besviken eller känner någon press eller prestationsångest längre. Och är därför inte heller nervös längre för vad som skulle kunna hända. Jag blir däremot jublande glad över varje liten sak som vi lyckas med och ser det som en bonus. Det kan tyckas vara en självklarhet men det tog mig många år att nå dit och det är först nu, när jag är i balans och äntligen kan ge mina hundar rättvisa förutsättningar som det är riktigt roligt att tävla. Eka började bli så trött på att heja på Roxy att jag bestämde att ge henne någon tävling innan Riesen SM och anmälde till 3 elitspårtävlingar. Ehm…man kommer inte med på 3 elitspårtävlingar när man anmäler 3 men det gjorde vi!!! Bara tacka och ta emot en fin spårträning tänkte jag men när Eka först slog till med ett framspår (kors i taket efter alla dessa bakspår!!!) och 18 min senare dansade omkring med slutet medan jag räknade 6 små kände jag att det kanske är dagen då vi skall göra ett försök att köra igenom lydnaden för första gången iår. Hennes mycket energikrävande spårsätt märktes i uppletandet sedan i en mycket tungsprungen ruta. Hon hade det 4:e föremålet i nosen men orkade inte jobba klart utan släppte det 3 gånger för att försöka hitta något lättare. Mycket ovanligt för Eka… Förstod då att hon var mycket trött vilket var precis så jag ville ha henne inför lydnaden. För en trött Eka orkar inte ljuda, en trött Eka orkar inte heller skutta eller krypa omkring när hon skall stanna kvar, en trött Eka har perfekt tempo i saktagåendet, en trött Eka är hela tiden på gränsen att stänga av men håller ihop ändå. Där har vi skillnaden mot en trött Roxy. En trött Roxy lägger ner. Vi nollade krypet och fixade certpoäng ändå, det är hur stort som helst för oss som kämpar järnet med att ens få tillräckligt med lydnadspoäng med betyg i alla moment. 526 p skrapade vi ihop och därmed våra andra certpoäng i elitspåret. Då skall man veta att det var i november 2011 som Eka gjorde sin första elitspårtävling, här går det inte undan precis… men Eka kommer att bli brukschampion… förr eller senare!!!

IMG_1083

Och för att jag är så dålig på att uppdatera har vi hunnit avverka både Skånedraget och Hapimagdraget i Vaggeryd i mellantiden och kan konstatera…det är roligt att vinna!! Och ännu roligare att få ett kvitto på att ha utvecklats. Att mina framsteg i träningen har lett till att ge Roxy bättre förutsättningar att lyckas tillsammans. Höstens tid på Skånedraget förbättrade vi med 25 s första dagen och 4 andra men då fick jag å andra sidan för första gången uppleva det något tveksamma nöjet att inte ha något fäste under fötterna. Det hade regnat sedan kvällen innan och banan var lös och ordentligt uppkörd av alla hjulfordon innan. Att okontrollerat halka omkring och samtidigt blir dragen av en galen Riesenschnauzer är ingen vidare skön känsla kan jag intyga. 11:11 och 11:22 våra tider på den 2,8 km långa (platta) banan. Men det finns utrymme för ytterligare förbättring för målet måste vara att få Roxy att orka galoppera från start till mål, läs matte måste bli ännu snabbare…

Alltid lika roligt ??? att starta med Roxy…

IMG_0933

Lyckliga att ha kommit i mål med alla benen i behåll dag 2

IMG_0968

Roxy klär i guld <3

IMG_0974

Hapimagdragets löpbana var enbart på 2 km och nu hade jag stora förhoppningar på en start-mål-galopp. Ända tills jag insåg att vi skulle springa på årets varmaste dag hittills. Roxy är mycket värmepåverkad och i den här första värmen tar hon slut på nolltid. Och så skedde också, fast innan dess var hon så snäll och drog mig uppför backen. Slutspurten fick jag vackert ta själv. Nästa dag var lite svalare och nu slog hon av först ca 300 m från målet när vi kom ikapp ett annat ekipage. När hon är pigg drar hon utan att tveka förbi andra men när hon är trött tycker hon det är lite trevligt att springa ihop. Därför är jag väldigt nöjd över att jag lyckades få fart på henne igen och förbi och till något som liknade en målspurt för första gången. 8:14 och 8:03 våra tider och mycket glada var vi över både vinst och prestation :-)

IMG_1064

Hemma igen kände jag av sviterna att ha sprungit ihop med Roxy alldeles för mycket den senaste tiden. Ont i ryggen, ont i hälsenan igen (nej, jag får inte till tekniken ihop med henne riktigt ännu…) lite småförkyld och var väl så där taggad att springa 4 km på Skälbyloppet alldeles själv. Just detta skulle dock visa sig vara ett vinnande koncept. Utan några som helst förväntningar och ingen som helst press på mig själv sprang jag så snabb som aldrig förr på denna distans, 20:22 min. Utan att märka det dessutom, varje gång jag råkade titta på min pulsklocka fick jag en liten chock…

Verkar ha varit väldigt beslutsam från start i alla fall :-)

IMG_1072

Mellan våra dragtävlingar har vi roat oss med försök nr 1 att klara en IPO2. Och den här gången har jag klantat mig ovanligt lite. Råkade bara trampa Roxy på svansen vid första markeringen i spåret och hoppas det inte var orsaken att hon lät bli markera den andra. Och så hoppade jag visserligen en träningsdag på påsklägret för att inte trötta ut henne inför tävlingen men kunde inte låta bli att träna för mycket dagen innan i alla fall. Sedan hade vi lite otur att hunden före bröts i skyddet innan jag ens hade hunnit ta Roxy ur bilen men jag hade inte behövt stressa in på plan för den sakens skull. En bättre uppladdning hade säkert hjälpt att komma igång bättre men hon hade nog lika lite orkat hålla i bevakningen. För när Roxy är trött då lägger hon ner. Och Roxy blir trött fort och jag som är van vid min lilla duracell-Eka blir lika förvånad varje gång. Men vi har lyckats att höja tröskeln och jag trodde egentligen att vi hade kommit över den när vi klarade IPO1:an men så fort skulle det tydligen inte gå. Hon är i bra fysisk form, har utvecklats mycket, blivit mera trygg i sig själv, mera belastbar och modig, är inte påverkad av skotten längre men har fortfarande inte den mentala uthålligheten att orka med en hel tävlingsdag. Men även om det går sakta så går det framåt hela tiden och jag är övertygad att jag förr eller senare får uppleva dagen då hon får visa upp sitt skyddsprogram som hon egentligen både kan och älskar! Tills dess gläder vi oss över varje liten framsteg på vägen dit, som att vi lyckades prestera den bästa lydnaden någonsin!

Innan och efter tävlingen fick vi mycket givande skydds lydnads och spårträning på påsklägret ihop med våra duktiga figgar Jörgen och Esa samt Emma från Finland.

IMG_1042

IMG_3727

IMG_1043

IMG_3665

IMG_3670

IMG_3691

IMG_1027

IMG_3711

Mot Skåne!!

Allt är sig likt. Vi är igång igen med läger och tävlingar om vartannat och hinner inte ens blogga om den ena utflykten till Skåne när det redan är dags för nästa… Vi har varit i Genarp på IPO läger, äntligen utomhus igen även om vi frös ordentligt i den skånska blåsten. Många skratt och mycket givande träning höll oss dock varma och det är riktigt roligt att se hur Roxy har utvecklats och blivit mera självsäker, modig, belastbar och uthållig. Jag skulle demonstrera hur låg hon blir vid skotten och alla bara tittade oförstående på mig för Roxy fortsatte jobba glatt viftandes med svansen under skotten och kändes helt opåverkad för övrigt. Så himla skönt om vi äntligen hade löst detta stora problem!!

Något Roxy är väldigt bra på är angreppen, hon satsar alltid fullt och det fick hon göra många gångar till hennes stora glädje. Tack Jörgen!

IMG_3194 IMG_3204 IMG_3221 IMG_3222

Det största problemet i skyddet har ju varit bevakningen. Det var förra året. Nu kan hon inte bevaka bättre än vad hon gör, istället har vi fått problemet att hon belastar figgen men det vore ju himla tråkigt om man inte hade något att jobba på :-)

IMG_3158IMG_3136 IMG_3186

Hon kan rondera!! Talade jag om rätt självsäker och det fick jag ångra genast. För när Jörgen placerade sig en bit bakom skärmen med hennes bitärm fanns det ingenting jag kunde sätta emot. Och det räckte med att enbart bitmärmen fanns där, så nää, hon kunde INTE rondera! Vi fick hålla på ganska länge men envisast vinner ju :-) Och när hon ronderade till slut gjorde hon det väldigt sakta, man kunde riktigt se hur hon tänkte samtidigt. Men vi har ju bara börjat, det här skall nötas…

IMG_3018IMG_3027IMG_3025

Och det fortsatte vi direkt med förra helgen som tillbringades i Växjö/Alvesta. Lördagen fick Roxy ägna åt…rondera, rondera, rondera… Mycket nöjd med resultatet men det fick jag bara vara till tisdagsträningen i Alvesta, med störning skulle det testas igen vem som var envisast för skärm 4 fanns helt plötsligt inte längre. På söndagen återvände vi dit vi en gång började. I Växjö debuterade Eka o jag i söket vilket slutade med bakläxa och en helt förstörd matte. Men förutom att vi numera tävlar i högsta klassen så är skillnaden 6 år senare att min inställning till tävlingarna har ändrat sig ganska mycket under åren och det är först nu det verkligen är kul att tävla. Utan någon som helst press på sig själv eller hunden, utan att vara nervös, poängen eller resultatet är inte det primära utan enbart att ha roligt ihop med hunden. Inte sällan blir detta även ett framgångsrikt koncept men inte alltid för hundarna är ju inga maskiner och inte deras matte heller som kan få hjärnsläpp med jämna mellanrum. Och att då kunna glädjas åt det som gick bra eller bättre än väntat istället för att fokusera på allt som gick galet är en fantastisk känsla. Eller att kunna skratta när något går extremt galet som när Eka gjorde om en del moment och bjöd på underhållning i Ronneby förra året. Eka fick därför en väldigt lugn och avslappnad matte med sig i sökskogen vilket hon tackade för genom att samarbeta bra och tyst!! Eftersom vi har haft problem med en del ljud igen i vinter var detta högsta vinsten. Att hon istället tystnade lite för ofta under markeringarna för att lyssna efter mig var något nytt men då vet vi vad vi har att träna på. I motsats till de senaste tävlingarna har hon dock inte lämnat figgarna vilket är ett stort framsteg. Det skulle också underlätta för Eka om hennes matte klarade av att lokalisera hennes skall och inte stövlade iväg åt fel håll som hon återigen lyckades med på sista figgen, suck. Eller att lära sig läsa terrängen! Med vinden snett bakifrån på vänster sida föll Eka så klart framåt. För att hon inte gick rakt ut där och hade visserligen full koll dock inte jag fick vi nerdrag för oavsökt område. Rutan var väldigt kuperad och det hände 2 gånger att hon korsade stigen och kom tillbaka på andra sidan vilket jag dock inte kunde se och Eka har ju ingen aning om var stigen går. Nerdrag för detta också och tillsammans med avbrotten i skallet på 2 markeringar blev betygen 7-7,5. Hårt hade jag tyckt i en annan tid men nu var jag bara lycklig över allt som vi lyckades med stället, jag vet ju hur mycket vi kämpar. Hon fick även visa upp hur duktig hon är i uppletanderutan, bättre betyg än 9-9 kan vi inte få med tugg och sedan bröt jag tävlingen. Jag utsätter inte Eka för lydnaden i onödan längre, det är inte många tävlingar hon håller ihop innan stressen slår över och vi jagar ingenting annat än ett cert så hon får bli brukschampion. Istället fick hon med sig minnesbilden av en väldigt rolig träning på tävlingslydnadsplanen och jag fick skott-träna Roxy under tiden. Mycket nöjda med vår helg som bara kunde toppas av få återse en av Ekas valpar, nu 8,5 mån gammal. Så himla roligt att se hur fin lille James var och hur lik sin mamma på alla sätt o vis <3

Eka och jag för 6 år sedan, ambitionen var det i varje fall inget fel på…

kerstin_eka1

Ekhöjdens Jessie James

IMG_1491_2

På Skånedraget i höstas blev vi omsprungna och utklassade med 1,5 min totalt. Själva hade vi förbättrat vårens tid med 1,5 min och kunde inte ha presterat bättre men det sved ändå. För begränsningen låg inte hos Roxy! Det blev helt enkelt för tungt att dra på ett överviktigt ankare att hon lade av med galoppen redan halvvägs. Hon har inget problem att galoppera samma sträcka i cykel. Nu började det växa små horn och målbilden var klar. Vi skulle bli snabbare till våren!! Men hur?? Det hade min duktiga PT Sara genast ett svar på. Hon hjälpte mig att sakta bygga upp en löpteknik med framfoten under vintern där fokuset för övrigt låg på styrketräning och viktminskning. För 2 månader sedan började vi intensifiera löpningarna som fungerar bättre och bättre inte minst tack vare att jag har blivit lättare. Och som bonus har jag blivit av med hälseneproblemet! Roxy har cykeltränats under tiden men för 14 dagar sedan var det så äntligen dags för spännande premiärintervaller ihop med henne. Och jag blev väldigt glad över siffrorna på klockan men framförallt hur lätt det kändes för mig. Till och med Eka insåg att hon inte hade tid att lukta på blommorna längre, här gällde det att hänga på! Mycket nöjd men mycket kvar att jobba på, att hålla tekniken hela vägen lyckas jag inte med ännu och än mindre i starten som är precis lika tuff som vanligt.

Sista uppladdningen inför Skånedraget blev ett motivationspass på Stensö i måndags. Sara cyklade framför oss och hejade på Roxy samt trollade fram hennes boll när det behövdes, det gjorde det inte under första rundan. Det är jätteroligt att jämföra tider på exakt samma banor och under samma villkor, som i detta fall betydde minus 40 sek på 2 km jämfört med hösten. Och då var Sara tvungen att lufta bollen ganska ofta! Andra rundan gick också mycket snabbare men nu började Roxy bli trött, i motsats till mig :-)

Sara och Roxy, vilket fantastiskt team vi är!!

IMG_1498

7 kg lättare, fri från besvär, mycket starkare och mycket snabbare (i varje fall ihop med Roxy…) ger vi oss iväg nu för att testa av oss på riktigt, mot Skånedraget :-)

IMG_0055

Roxy debut lydnadsklass III

Det är Eka varning på henne fick jag höra efter Roxys debut i lydnadsklass 3. Det var kanske inte menat som en komplimang men jag väljer att tolka det så i alla fall :-) För det var full fart på en glad och pigg Roxy som ville väldigt mycket! Vi var bra med fram till rutan och kunde dessförinnan glädja oss åt en 10:a på inkallningen som vi har jobbat hårt på. Inte inkallningen utan ställandet alltså. Det tyckte Roxy nämligen var superskoj att göra i form av flera hopp innan. Och rutan började bra, med raketfart in, blixtsnabbt ner…men tyvärr även lika snabbt upp igen. Skall bara kolla om belöningen möjligtvis har flyttat sig utanför rutan tänkte Roxy :-) Eftersom det var kört då slappnade jag av fullständigt, lite väl mycket kanske för det är en bedrift att kasta apporten på ett hinder med enbart 6 plank. Som tur var ramlade den ner precis bakom och även om vi inte har tränat på den här varianten av hopp apport så löste Roxy problemet. Metallen är döäcklig tycker Roxy och vi har kämpat bra länge innan hon ens tog den men det blev vår bästa apportering! Mycket nöjd med att hon inte bara rusade och tog första bästa utan sorterade och hittade rätt pinne på vittringen men den måste ju även apporteras in. Och om man börjar fjärren med ett skutt hjälper det inte särskilt mycket att resten blir bra… Vi skrapade ihop 201 p, hade jätteroligt och jag är supernöjd med många fina bitar och hennes härliga attityd. Allt finns där, måste bara bli lite mera befäst. Det var fullt tryck på lydnadstävlingen i Guldhunden i alla klasser. Som nr 10 höll jag nästan på att somna innan det var vår tur och bidragande orsak kan ha varit att det inte hördes ett pip från någon av de tävlande hundarna. Detta var vi genast tvungna att ändra på! Skall under fria följet och mellan några moment. Så visst är det Eka varning på Roxy fast det är långt kvar till Eka klass :-)

IMG_6950

Men nu lägger vi lydnadslydnaden åt sidan ett tag och koncentrerar oss helt på IPO2. I mellantiden har vi hunnit vara med 2 IPO läger i Skåne med Riesenschnauzergänget vilket var mycket uppskattat eftersom vi inte har kunnat träna i Alvesta. Spårat har vi kunnat nästan hela tiden men något som verkligen är en bristvara är ett icke förarspår. Ett sådant fick vi serverat förra veckan och om hon spårade bra på mina spår så spårade hon strålande på kompisens spår, hurra :-) Det gjorde även Eka som fick ett roligt elitspår som började på äng och slutade i skogen. Jag har slitit mitt hår över hennes upptag sedan hon kom tillbaka efter valparna. Sedan dess går hon nämligen konsekvent bakspår. Fast de känns ungefär som om att hon visst har koll vart spåret går men är bara tvungen att kolla den andra vägen också! Därför var glädjen desto större att det blev rätt håll denna gång. Återstår att se om det var en engångsföreteelse. Innan vi tar itu med ett tävlingsspår igen skall hon dock få bevisa om hon kan följa upp de fina sökinsatserna från förra året.

Lika glatt ut...

Medan Roxy förhoppningsvis får glädjas åt att slippa släpa på ett överviktigt ankare under Skånedraget. För matte är på gång :-) Vintern har inte bara utnyttjats till styrketräning och viktminskning, ett evighetsprojekt som givetvis fortfarande pågår, utan även att försiktigt träna upp en löpteknik på framfoten. Nu har både intervall och distanslöpningarna ökats upp och det kommer att bli roligt att se om och i så fall hur mycket snabbare vi kan springa så småningom. Under tiden tränas Roxy flitigt på cykel, som tur är har ju vintern bara gjort ett litet gästspel här. Och jag har insett att mitt hälseneproblem inte kunde lösas genom bara vila utan det blev äntligen ett besök hos en specialist. Vid detta tillfälle konstaterades att jag har en 3 mm större högerfot och ett 7 mm kortare vänsterben. Inte så konstigt att högerbenet har fått så mycket stryk genom åren och inte så konstigt heller att det är höger hälsena som krånglar. Sedan 2 månader går jag med inlägg under promenaderna och gör en massa stretch och tåhävningar och har nästan kommit tillrätta med hälseneproblemet. Men när jag springer funkar det ju inte att ha inlägg. Det kan hända att jag får problem med framfoten istället så småningom för det är ju fortsatt höger ben som belastas hårdast vilket jag inte minst märker i höger vad. Men den dagen den sorgen. Jag tar i varje fall inte ut några problem i förskott som specialisten som oroade sig för ev framtida problem med min framfot och därför tyckte att det kanske är bättre om jag insåg mina begränsningar istället. Vilket fick mig genast att se rött, jag ger väl inte upp innan jag har försökt ens!!! Mot Skånedraget!!

Skånedraget april

Det har ju varit lite trögt med uppdateringar på senare tid men enbart för att jag inte hade någon lust att blogga, det har varit full fart under tiden och vi mår bra. Har nu även fått tummen ur och uppdaterat galleriet. Börjat även med filmerna, resten måste klippas och putsas först men jag lyckas kanske med detta innan det här året är slut!

När man saknar lekkompisar är lyckan att ha en lekfull storasyster <3

 

Mot 2015

Med tidningen Riesennytt kom uppmaningen att lämna in sina resultat till Riesentrofén. Vilka resultat tänkte jag och bläddrade vidare…ehm…vänta nu…Eka kan ju faktiskt inte hjälpa att halva året gick åt att vara mamma vilket hon skötte kanonbra. Och vad gjorde hon sedan???!!! Slog till med både cert i sök och bli godkänd i IPO Nordic Style i sök. I SÖK!!! Roxy kan inte heller hjälpa att hon inte har skott-tränats tillräckligt för att jag skulle våga lägga plats på en brukstävling och så missade vi uppflyttningen i 2 lägre spårtävlingar knappt på lydnadspoängen efter en finfin special. Och heller inte kan hon hjälpa att hennes matte tyckte hon skall tävla IPO utan att egentligen vara riktigt mogen för det. Men all träning betalade sig till slut och hon klarade sin IPO1!!! Hennes bästa lydnadslydnad hamnade på is iår eftersom 3:ans moment inte lärs in i en handvändning. Och jag anser att hon bara bör träna på momenten som behövs i kommande tävling, det är tillräckligt rörigt som det är. Men vi har trots allt roat oss med att damma av en tvåa på Riesen SM under året och hon fick sitt fjärde 1pris på sin fjärde tvåa! Nu är vi dock igång med 3:an och hoppas vi kan starta i februari. Och så har vi draget… Vi har tävlat 6 tävlingar iår, 4 i löpning och 2 på cykel. 4 guld och 2 silver är resultaten och bland dem guld på barmarks SM i Mora. Så nog har Roxy levererat iår!! Vilket dock inte hindrar mig att fortfarande curla ‘lilla’ Roxy och ge en massa hjälper istället för att utmana henne. Medan Eka förväntas klara de mest osannolika utmaningarna och här gullas det minsann inte! Så skärpning inför 2015!! Även åt andra hållet med Eka!! Planer och mål för 2015? Eka: cert i sök eller spår och därmed brukschampionatet, gk IPO Nordic Style i spår, om det möjligtvis råkar vara jättevarmt på sommaren gör jag kanske ett försök till i Lydnadsklass 3. Men mest av allt är jag sugen på att tävla världens tuffaste brukstävling i världen med henne, The challenge. Om hon förblir frisk så kommer vi absolut satsa på att ta oss an denna. Roxy då? Jag håller fast vid att hon fortsatt skall grundtränas i flera grenar i väntan på att det skall klarna vad vi egentligen skall fokusera på. Hört den förut??!! Mål Roxy: IPO2, uppflyttning till högre spår, uppflyttning till högre sök, 1pris lydnadsklass 3, försvara SM guldet i barmarksdrag och förhoppningsvis en o annan första plats i andra barmarksdragtävlingar. Nu har jag äntligen bokat tid så en expert kommer att titta på min onda hälsena, det finns kanske hopp att rätta till snedbelastningen. Resten är upp till mig sedan, löptekniken skall ändras på allvar denna gång och vikten skall ner, lätt som en plätt :-)

Året i bilder

Januari…i Sälen…Antingen är man väldigt korkad eller en väldigt stor optimist om man sätter på sig snabba skateskidor och hakar fast Roxy utan att överhuvudtaget kunna åka skidor. Men en vecka, otaliga kraschar, ett sönderslaget ansikte och blåslagen kropp senare lyckades jag till slut hålla mig kvar på benen vilket gav en enorm kick :-)

IMG_5660

Februari…hände inget speciellt förutom att Eka påbörjade sitt mest efterlängtade löp någonsin medan Roxy gjorde framsteg på ett mycket givande IPO läger med Reinhold Steingruber i Höganäs

IMG_5740

Mars…tillhörde helt klart Eka och Cedric vom Lindelbrunn <3  Foto Renate Hummel

Mittwoch+12.03.2014+-+2.+Decken+$2821$29

April…nu ville vi veta hur långt vinterns slit skulle bära oss…långt skulle det visa sig…ända till plats 1 på Skånedraget samt 1 på Nybrodraget, heja Roxy :-)

IMG_0081

Maj…jag fyllde år den 10 maj och Eka kunde inte ha gett mig en finare present denna dag <3  Foto: Anneli Skatt

IMG_1501

Juni…tillhör Eka och hennes valpar Java, Jena, Jussi och James, foto Gunnar Skatt

j-litter_ice_004

j-litter_amazon_4

j-litter_prime_004

j-litter_isor_004

Juli…är mycket frestande att tillägna Eka och hennes fina valpar men jag väljer istället att lyfta fram Roxys och mitt andra misslyckade försök att klara en IPO 1 på Riesen SM i IPO i Eskilstuna…98-80 och sedan god natt men det enda som räknades var att vi hade gjort stora framsteg sedan sist!! Foto Johan Hallberg

10552605_10152242637586966_2955019975218839919_n

Augusti…innehöll ett mycket givande kennelläger i Vårgårda och återigen stod Eka och hennes valpar i fokus. Jag borde ha varit van sedan Riesenlägret men blev lika snopen varje gång jag tittade på handen som det nyss hade varit ett koppel i medan en mycket nöjd Eka hälsade på någon av sina valpar i fjärran. Fast sanningen är att jag blev så varm i hjärtat av att se hur glad Eka var i sina valpar att hon faktiskt fick bete sig precis hursomhelst för mig :-)

IMG_8859

September…Eka o jag har fått certpoäng i elitspår men i våra få elitsöktävlingar har vi hittills fått veta att det var fel på det mesta och så hade jag väl inga stora förhoppningar heller när vi tävlade i Hultsfred… men när dagen var slut fick ordet glädje en ny innebörd, att få fira sitt första brukscert någonsin är nämligen hur stort som helst!!!

16180814-j7srG

Oktober…vi åkte till SM i barmarksdrag i Mora…Roxy o jag bara gapade när vi tittade upp o nerför och konstaterade att vi aldrig hade sett sådana backar…men det kunde ju inte hjälpas, vi var tvungna att ge allt vi hade i alla fall och det räckte till… GULD :-)

IMG_1529

November…och där satte den!!! Roxy klarade sin IPO1 och cirkeln slutade där den började…i Höganäs :-) Vilket gav en minst lika stor kick som Ekas cert… som vi har kämpat för både det ena o andra och fick lyckas till slut…finns inga ord som kan beskriva denna glädje!!

IMG_2766

December…denna månad har precis som alla andra ägnats åt kontinuerlig skydds-drag-spår-sök-lydnadsträning, fast sistnämnda under betydligt trevligare former andra hälften av månaden utan handskar och flera lagar tröjor i Guldhunden som bara finns 10 min hemifrån, vilken lyx :-) Roxy avancerar med stormsteg mot 3:an medan Eka fortsatt behöver övertygas om meningen att ha hakan i backen i varje fall i början av platsen! Gott nytt år alla våra vänner!!!

IMG_0730

IMG_0714

IPO1 LP1 LP2 Roxy von Elberfeld

Och där satte den!! Äntligen!! Som vi har kämpat hela året och därför betyder det så otroligt mycket att ha fått lyckas till slut!! Har nog varit lite för bortskämda med framgångar på varje tävling med Roxy innan och det var ganska hälsosamt att få det motigt igen. För varje misslyckande växte respekten för den för mig nya grenen IPO och även de små hornen utan att för den sakens skull glömma bort Roxy i det hela. Det finns nämligen en gräns för hur envis man får vara och den går när hunden inte tycker det är kul längre. Men det gjorde Roxy hela tiden! För det här har inte handlat om att hon inte kan eller tycker om sina moment utan att hon inte orkade hålla ihop hjärnan en hel dag. Men det gjorde hon nu! Att hon är i fysisk kanonform underlättar så klart, även de behagliga temperaturerna men den största förändringen är väl att alla läger och den kontinuerliga träningen med vårt gäng i Alvesta har gett henne en ny trygghet i C delen som hon kan falla tillbaka på när hon blir trött. Att Höganäs BK erbjöd en mycket uppskattad inträning dagen innan hjälpte försiktiga Roxy naturligtvis ytterligare att växa. Vi ville givetvis gärna klara A och B också men min högsta önskan var ändå att äntligen få gå klart ett skyddsprogram!! Att vi fick det var så omtumlande att jag inte hade minsta aning vad jag skulle säga till domaren när jag kom fram till honom till slut glatt viftandes med stocken, så långt hade vi ju aldrig kommit… Spåra kan hon, den hårda blåsten framkallade dock lite snurr i vinklarna och lite kontroll här o var samt en sned markering, men hon fick mycket beröm för hennes driv i spåret. Lydnaden hoppar vi helst över, var domaren hittade poängen i denna är fortfarande en gåta för mig. Prio 1 skott-träna mera under lydnad, både Roxy och matte som redan i inledningen talade om för Roxy att snart händer det… Sedan är det förstås en fördel om Roxy inte bara såg en grupp enbart på tävling… Och det kanske inte spelar så där jättestor roll hur bra matte nuförtiden kan kasta apporten både i position och längd när Roxy ändå inte har en tanke på att hoppa överhuvudtaget… Vi hade tur att det äntligen var en hund före oss som jag kunde tagga Roxy på i skyddet. Och hon var taggad!! Den här gången skulle jag skicka henne till 5:an med rondera och byta till revir mot 6:an och det glömde jag, suck… Och Roxy sprang lika glatt runt 5:an som mot 6:an för att komma lika glatt tillbaka till mig. Men nu hade jag vaknat till liv och stoppade henne halvvägs, tyvärr hade jag fortsatt inte fått ordning på hjärncellerna ännu och upprepade rondera. Vadå sade Roxy, det har jag ju precis gjort!! Nämen usch, jag menar ju REVIR!! Aha sade Roxy, det kunde du ju ha sagt från början!! Nu blev det fart under tassarna och hon gick helt självklart in i en fin bevakning och höll i den!! Men tyvärr bedömdes den som bristfällig i alla fall tack vare inledningen. Det är många som har sagt till mig att hunden inte bryr sig om ord utan reagerar enbart på situationen. Jag tror inte på det när det gäller Roxy. För när hon känner sig minsta osäker behöver hon sina trygga ramar vilket innebär revir=skärm=bevakning! Så småningom kommer det säkert att ha mindre betydelse men ännu har jag inte upplevt en enda tävling där hon har kommit igång med en bevakning i första försöket. Men ännu har jag inte heller lyckats att kommendera revir från början. Det lyckas jag kanske med nästa år? För nu känns det helt klart hoppfullt igen att vi verkligen kan komma någonvart inom IPO!! Det roligaste av allt var nämligen att se henne så pigg o glad denna gång!!

Skulle gärna vilja veta vad som rör sig i det lilla huvudet ibland Roxy :-)

IMG_2766

IMG_2777Dagens bästa, en utmärkt flykt.IMG_2791Efter överfallet fick hon inget bra bett men hängde sig kvar bara på en tand till slut för släppa, det skulle hon inte!! Och därmed klarade hon belastningen som ju också har varit ett bekymmer på ett utmärkt sett! Hon har verkligen växt! Sedan blev jag väldigt snopen att se henne gå ur motprovet, det händer ytterst sällan, men när jag såg bilden när hon träffade figgen har jag nog en viss förståelse…vilken krock…otäckt!IMG_2800Men hon var glatt på igen och inget problem med trängningen heller. Våra tysta bevakningar var inte alls tysta längre dock lika fokuserade och jag tänker inte härja med henne, hon får göra som hon vill där.IMG_2812Sidotransporten till domaren utan anmärkningIMG_2817Och här kan Roxy äntligen lägga till titeln IPO1 :-) Stort tack Höganäs BK för en otroligt väl organiserad och trivsam tävling, det var garanterat inte sista gången vi tävlade där!!IMG_2822

Det var avslutningen på en intensiv tävlings och lägerhöst, helgerna innan har vi ägnat oss åt drag och spårtävlingar. Och Eka talade om för mig att hon inte hade lust att tävla längre på hennes speciella sätt. Först såg hon till att jag garanterat stannade kvar i tävlingen med en fin special. Sedan vaggade hon in mig i falsk säkerhet genom att göra en fantastisk bra inträning där allt bara funkade för att sedan bestämma sig att en elitspårtävling med alla dessa duktiga hundar och förare är helt rätt forum att dra igång en liten show för. Jag kände redan under fria följet vart vi var på väg men valde att fullfölja för vad hon än hittar på så skall Eka få uppleva en positiv matte som hejar på henne och inte bryr sig det minsta om allt som går galet. Det var den berömda tävlingen för mycket men det enda viktiga var att hon skulle ha en positiv minnesbild att bära mig sig in i tävlingsvilan och det var inte alls svårt, jag kunde nämligen inte annat än skratta jag heller :-) Det finns tyvärr inga bilder från denna tävling men jag har däremot fått bilderna från Nordic Style tävlingen i Sölvesborg nu där Eka kändes aningen mera sansad :-)
AAA_4527
AAA_4519
AAA_4766
AAA_4783
Allhelgonadragets plan var att testa av hur mycket Roxy orkar när hon bara behöver cykla 1 dag, även om det var 5,8 km i ganska kuperad terräng och inkl varving. Planen var också att testa av Eka i canicross och därmed hur mycket jag orkar på samma dag. Detta övergav jag snabbt när vi gick banan på morgonen, Eka talade nämligen om för mig att det var fullt tillräckligt att vi hade gått denna kvällen innan och jag fick släpa med henne. Jag såg framför mig hur jag desperat skulle försöka komma framåt med Eka som ankare och vips fick en trött Roxy dra en ännu tröttare matte. Och efteråt var vi båda överens om att det här gör vi inte om! Men innan dess försökte en pigg Roxy springa omkull alla cykelkonkurrenter. Och hon var på god väg att lyckas, vi susade förbi 1, 2, 3, 4, 5 och livet lekte… tills jag väcktes brutalt i form av ett tvärstopp. Nu är jag TÖRSTIG sade Roxy. Och jag hade inget bättre för mig än att bli förbannad och tala om för henne att vattendiket ger du fan i medan jag försökte trassla ur linan. Big mistake för vi kom inte så värst långt innan det var dags igen. Jag är VERKLIGEN törstig sade Roxy och denna gång fick hon dricka medan jag pulade med linan, hade ju fått viss färdighet nu. Ingen vana hade jag däremot att plötsligt få en kedja i handen och försöka lista ut hur den hör ihop med cykeln. När jag trampade igång igen hoppade den nämligen av. Och man blir ju inte det minsta stressad av att se alla cykla förbi igen heller… Men det är i sådana lägen man blir förvånad över hur mycket man egentligen klarar när man måste och så var vi snart på väg igen och sprang/trampade oss med stor frustration som drivkraft ända till plats 2.
IMG_0658
Med facit klarade hon inte varvningen mentalt och när vi hade cyklat om allihop tog hon helt slut. Och det är inte så konstigt när distansen var ungefär vad vi normalt tränar på max…fast utan backar! Drag har hittills varit ett roligt komplement till fysträningen som vi dock inte har tränat mera än max 1 gång i veckan. Sök, spår, skydds, lydnads och egenträning måste ju också få plats… Men eftersom hon tycker det är superroligt och med tanke hur långt vi har kommit med minimal träning är det verkligen värt att ge henne bättre förutsättningar och hitta tid för att träna uthålligheten. Det är nog jag som är problemet, jag hatar att avverka km både på cykel och i löpspåret, medan jag älskar att intervallträna. Som tur är har vi kompisar som gillar distansträning och tillåter oss att hänga på. Och både Roxy och Eka stortrivs att träna med våra vita vänner på Öland! Eftersom Allhelgonadraget lärde oss att varken Roxy eller jag är tränade att prestera på topp 2 lopp i rad övergavs alla planer att göra något annat än springa på Skånedraget. Jag fick ignorera min nu väldigt högt protesterande hälsena lite till och vi lyckades springa personligt rekord 2,8 km på 11:36 samt 11:26. Men det räckte ändå INTE!!! Från ingenstans kom en dansk schäfer och plattade till oss vilket var det bästa som kunde hända! Dessutom var vi tvungna att plocka fram vårt allra bästa för att ens säkra andra platsen, det börjar bli riktigt roligt med tuff konkurrens i klassen! Och jag har insett att jag äntligen måste ta itu med min löpteknik på allvar vilket är enda sättet att bli snabbare och underlätta för Roxy tillsammans med en ehm…liten viktminskning. Men det roliga är att jag har hela vintern på mig och vi ser redan fram emot att ta oss an en grym utmaning till våren!!
IMG_2152

SM Guld

När Roxy visade sig ha dragtalang funderade jag länge i vilken klass vi hade mest chans att lyckas. Jag älskade att cykla så länge jag inte behövde trampa med och jag hatade att springa själv. Eftersom jag insåg att trampa med var det minsta jag skulle få göra för att kunna mäta oss med alla duktiga cyklisterna valdes detta snabbt bort. Att få springhjälp lärde jag mig däremot snabbt att uppskatta, bara man kom över nära döden upplevelsen i början så var det faktiskt ett väldigt behagligt sätt att springa på! Tränade på och testade oss på några tävlingar som stärkte självförtroendet för vi utklassade resten. Det var nästan så jag fick för mig att jag helt plötsligt kunde springa fort innan jag kom på att det visst var Roxys förtjänst. Så nu hade vi hittat vår gren och behövde utmaningar. Det mest logiska för mig var givetvis att delta på SM och även om jag inte fick bort mina sommarkilon i tid och inte heller kunde springa så mycket som jag ville med min krånglande hälsena så var jag rätt optimistisk…ända tills vi provgick backarna i Mora! Nu återstod bara hoppet att Roxy inte skulle överge mig och det gjorde hon som tur var inte! Blir lika lycklig varje gång som jag lyckas hålla mig på benen de första 200 m där jag verkligen ligger på gränsen. Det startades med 30 sek mellanrum och ekipaget före oss drog vi förbi ganska omgående. Sedan var det inte långt kvar till ekipaget innan som vi kom ifatt precis när hon hade bildat klunga med 2 C hundar. Inte en chans att komma förbi förrän vid nästa backe, där dog nämligen alla andra medan Roxy lade in en växel till :-) Hon var sedan ganska trött men jobbade på bra ända in i målet. Jag var inte riktigt nöjd med tiden men mycket med den trygga ledningen bestående av 1:33 min dag 1. IMG_1104 Hur lätt som helst att kunna kosta på sig ett leende när man blir dragen uppför :-) IMG_1128 Mot mål!!! IMG_1151 IMG_1163 Trött? Vem?? Jag??? IMG_1165 Som ledande startade vi först dag 2 och kom ikapp de 2 C hundarna som hade startat 1 resp 1,5 min före oss på samma ställe som gårdagen. Men nu tyckte en trött Roxy att de faktiskt var rätt trevliga och hade inget emot att springa lite ihop med dem. Min enda tanke var bakåt och att schäfern inte skulle komma ifatt oss och det verkade inte vara fallet så visst kunde vi väl roa oss med att springa ihop med några trevliga huskys ett tag. Och jag hade även råd med att fega lite nerför backarna, att tappa några sekunder på det var bättre än att ramla… Men slutligen tyckte Roxy att det gick lite väl sakta och ryckte i sista backen. Kom i mål ungefär med samma tid som dagen innan och väl medvetna om att vi hade vunnit SM :-)

IMG_1320

IMG_1340

IMG_1352

Roxy talade om för alla som inte ville höra det hur roligt det är att vinna SM Guld :-)

IMG_1529

Fina duktiga Roxy, guldet är helt och hållet hennes förtjänst, stort tack!!

IMG_0611 Jag har alltid ett dåligt samvete för hunden som inte skall tävla eller träna utan bara följa med. Vilket alltid slutar med att även den tränas i något. Och Mora har ju inte bara ett skidstadion utan även en brukshundklubb så det var helt självklart att vi hamnade där till Ekas stora glädje. På skjutbanan bredvid hade några taggade älgjägare ganska roligt och det small rejält vilket resulterade i att jag inte heller kunde låta bli att ta ut Roxy till ett lydnadspass med skott. Ingen reaktion när vi jobbade i varje fall, skönt. IMG_0568Det var mycket roligt att få stöd av allt Riesenfolk från hela landet som hade tagit sig till Mora enbart för att heja på alla duktiga skäggen. Som kämpade sig till 2 guld, 1 silver och 2 brons. Ett speciellt tack till Uffe och Carin for foto och filmhjälp på lördagen och Lena på söndagen som räddade Eka från tristessen. Hon blev överlycklig att återse sin lilla Java, och de hade mycket att berätta för varandra :-) IMG_1210 IMG_1213

IMG_1216

IMG_1220

Java tvärvänder så fort matte Lena ropar oavsett hur långt bort hon är.

IMG_1278

I motsats till hennes mamma vilket hon demonstrerade för oss under Riesen i Syds höstläger helgen efter. Och inte helt otippat tyckte vår toppeninstruktör Tom att hennes selektiva hörsel och brist på system var huvudproblemet att ta itu med i sökskogen och inte alls markeringarna som jag hade tänkt mig. Och eftersom han älskar att göra tvärtemot till vad jag tycker fick även Roxy varken lösrullar eller retning. Vilket fungerade…alldeles lysande!! Och Eka lärde sig att kommunsök inte gav någon utdelning, däremot att komma till matte när hon ropade. Hon fick gå 250 m tomt utan en endaste figge och lilla arbetsmyran var lika glad för det. Dessutom fick Roxy äntligen sin date med Hjalle och tillfälle och tid att komma över sin osäkerhet. Och när det var gjort med Hjalles hjälp bjöd hon glatt upp till lek. Hjalle var inte sen att svara på det, tyvärr framkallar en skenande Roxy med sina tvärbromsningar och snabba kast andnöd hos mig som bara ser skadepotentialen och så var det snart slut på det roliga. Men det var mycket nyttigt för Roxy som aldrig får tillfälle att umgås med andra hundar än Eka annars. Vem vill låta sin hund hälsa på en gurglande Roxy liksom, stort tack Inger! Mysfaktorn att lydnads och sökträna i ösregn är inte särskilt hög och man måste vara ordentligt motiverad för att tycka det är kul ändå. Eller ha en kanongrupp och instruktör som vi på lägret. Fick mycket inspiration med oss hem igen och dessutom lyckades Tom sätta myror i huvudet på mig med hänsyn till Ekas arbetskapacitet. Jag trodde ju att det skulle vara en enorm prestation när hon skulle gå 2 x 400 m sök på Nordic Style tävlingen men den visade sig vara ingenting för henne. Så han tyckte hon skulle lämpa sig utmärkt för världens tuffaste bruksprov som går av stapeln i slutet av augusti i Norge, kallat The Challenge . Och eftersom jag älskar utmaningar tror jag nog inte vi kan låta bli den om Eka förblir frisk…

På tal om utmaningar så tyckte jag det kunde vara en rätt stor att ta oss an 5,6 kuperade km på Nybrodraget per cykel förra helgen. Jag kan inte cykla, Roxy har inte uthållighet och Eka drar inte. Roxy kommer säkert att vara tacksam att slippa släpa på ett ankare tänkte jag men inte på att distansen ungefär är max vad vi brukar träna på. Eka tycker mycket om sitt jobb som hare men att dra är hon mindre intresserad av, dumt bara att motionsklassen skulle gå över samma distans. Roxy anmäldes i officiella klassen och först under helgen lärde jag mig att man minsann inte behöver tävla i veteranklassen bara för att man är veteran. Det trodde givetvis jag… Men det är faktiskt inte ett dugg kul att vinna när man är ensam i klassen… Men vi skulle ju bara ha roligt och jag var på ett strålande humör när jag satte igång att provcykla innan loppet, det var ändå lite skönt att slippa springa, tänkte jag tills jag skulle försöka ta mig uppför startbacken. Jag var visserligen säker på att Roxy skulle dra mig upp men inte Eka. Och det lyckades…INTE!! Hur svårt kan det vara att cykla uppför en backe??!! Och hur svårt kan det vara att överhuvudtaget få fart på en cykel??!!

Fortfarande på gott humör innan start :-)

IMG_1572

Mycket uppskattat starthjälp, det är nämligen mycket smärtsamt om cykeln drar iväg innan man har kommit upp… Och Roxy är oberäkenbar, man tror hon är under kontroll men att tro detta är ett stort misstag…

IMG_1577

Full fart mot backen :-)

IMG_1583

Och så klart drog duktiga Roxy mig över den!!

IMG_1589

IMG_1593

Roxy jobbade mycket bättre än väntat men hon har ju inte uthålligheten som sagt. Och inte har vi varit med om heller att ha avverkat 2/3 delar av banan och hamna i målområdet igen bara för att få vända utåt igen och ta oss an den tuffaste delen. Det tar på motivationen, vi hade dessutom ingen att jaga, C hunden innan kom vi ikapp efter 500 m och A hunden dessförinnan var flera minuter bort. Bakifrån kom ingen och förlöste oss heller. Kunde ändå pusha fram henne några gånger under sista sträckan, och hon drog mig fint över den tuffa trippelbacken, jag är supernöjd med hennes insats och tiden 15:21.

IMG_1655

IMG_1666IMG_1683

Vi hade grävt ner hennes boll, dumt bara att både Roxy och jag hade glömt bort var…

IMG_1672

Sedan blev det spännande vad Eka skulle hitta på i motionsklassen. Att få henne fokuserad på den startande framför var helt omöjligt, hon typ gäspade stort och fattade inte vad det skulle vara så intressant med den. Och stod väldigt tryggt rakt upp o ner tills det rätta kommandot kom. Men sedan surprise…drog hon mig uppför startbacken!!!

IMG_1705

Men därefter undrade hon vad det var vi höll på med egentligen. Jaha, springa var det, då springer vi väl… Nu gick de första 2 km mest nerför och de korta benen slog nästan knut på sig. Vid 3 km började det gå svagt uppför igen och det var då Eka gjorde sin insats. Eller så insåg hon att vi inte skulle komma framåt annars… Nu märks det ju inte mycket när lilla Eka drar men det var mycket glädjande att se, helt klart finns det potential om motivation finns. Det gjorde det ända in i målområdet men den dog tvärt när vi skulle ut igen. Det ville hon inte alls vara med om och trippelbacken fick jag vackert gå uppför själv.

Inte alls överens om att loppet inte var slut ännu…

IMG_1720

När vi hade ca 1 km kvar blev vi omkörda av ett 6 spann och det var ändå lite häftigt tyckte Eka som satte fart igen en liten stund. I motsats till Roxy kom hon ihåg var pipen var begravd och studsade sedan runt och undrade om vi inte kunde hitta på något roligare. Hon är så pass smart att hon definitivt inte tar ut sig om hon inte behöver. Ekas tid eller skall vi kalla den mattes tid 18:42.

Motigt värre ända in i målet…

IMG_1737

Dag 2 var Roxy ännu mera taggad och de första 3 km ännu snabbare men sedan tog hon helt slut. Det var nästan så att jag var rädd att behöva gå uppför backarna även med henne, jag fick jobba järnet och var riktigt förbannad att jag inte lyckades komma framåt med cykeln. Så fort det gick undan satte nämligen även Roxy fart. Tid 16:14 dag 2 och ja, vi vann så klart…

IMG_1756

När man inte ens kan cykla rakt fram är det en stor utmaning att behöva svänga…

IMG_1770

Helt slut

IMG_1780

Men bara i några minuter, sedan ville hon starta igen och det är ändå skönt att se vilken bra återhämtning hon har. Nu skall hon få träna uthållighet, det är enda sättet att få fart på cykelekipaget för cyklisten lär inte bli snabbare. Men vi hade jättekul vilket var enda målet med helgen. Det roliga med att cykla är att jag har tillräckligt med luft att stup i kvarten kunna tala om för tjejerna hur duktiga de är och det tyckte båda om :-)

IMG_1784

Världspremiär IPO Nordic Style

Det är väldigt häftigt att få vara med om något historiskt. Världspremiären av IPO Nordic Style i sök i Sölvesborg ville vi därför absolut inte missa. Vilken rolig tävlingsform! Och som den passar arbetsmaskinen Eka!! Historiska blev vi redan när dagen började när vi som första ekipage någonsin fick kliva in på lydnaden, just detta hade jag dock lätt kunnat vara utan men lotten ville annorlunda. Eka gnisslade lite här och var men höll ihop och genomsnittsbetyg 8 är vi mycket glada över. Hon fortsatte sedan med att hitta alla föremål på uppletandet men tugg och osystematik drog ner betyget till 8/8. Sedan blev det nervöst för vi hade inte hunnit med någon sökträning efter vår tävling och jag vet ju så väl hur det brukar se ut tävling nr 2 när hon har lärt sig mönstret. Men Eka gör inget som hon brukar nuförtiden, hon slog till med ett kanonsök, tyst, samarbetsvillig, som första hund enda ut på djupet, men så missade hon en figge också. Inte alls likt henne men jag fick förklarat för mig att hon hade maximal otur med vinden, när hon passerade där alla andra hade fått figgen, hade vinden vänt…  Därför fick vi som enda ekipage gå hela 400 m (i NS är det slut efter figge 3). Mycket konstigt att inte ha några markeringar alls och med noll koll som vanligt var jag tvärsäker på att vi hade kommit till max 300 m när TL ropade att rutan var slut. Och vi hade massvis med tid kvar men när man kliver över det osynliga slutet är det slut. Betyg 6/6. Inte likt Eka heller att brista i markeringarna, tidigare har vi fått neddrag för typ allt UTOM markeringarna, nu kan man nästan inte klanka ner på annat än just dem. Inte att hon inte orkar skälla, hon skäller bra och länge om det behövs, men hon har börjat släppa figgarna så fort jag blir synlig. Och det kan vi inte tvinga fram i träningen, det är ett tävlingsfenomen. Markering 1 fungerar alltid, har vi tur även 2 men sedan släpper hon. Får se hur vi kan lösa problemet, det är väldigt synd och onödigt att få neddrag på hennes annars så fina markeringar när vi nu äntligen har fått till ett bra sök!! Oroade mig om hon skulle hålla ihop lika bra dag 2 men det var helt i onödan. Nu blåste det dock en markant vind som transporterade ganska många dofter till Ekas känsliga näsa men det märkte inte matte. När jag fortfarande väntade spänt på att hon skulle komma tillbaka från ett slag såg alla utom jag hur hon roade sig med att svischa fram och tillbaka från ena till andra sidan länge fram på stigen för att slutligen markera 380 m figgen. Fast då hade vi bara kommit 100 m in på stigen… Var väldigt tacksam att domaren föreslog att vi kunde jogga på stigen ner… Sedan överträffade hon sig själv genom att göra ett fantastiskt sök över hela området som hon ju redan har varit i fram till sista figgen. 8/8 blev betyget för det något yviga söket i början och brist i sista markeringen. Och vi är väldigt stolta att Eka som första Riesen någonsin har blivit godkänd i IPO Nordic Style i sök. Cacit gränsen ligger på betyg 8 i genomsnitt i alla delar och det hade vi haft om hon hade hittat alla figgar dag 1, det söket var nämligen värt en 9:a. Mycket nöjd med hennes prestation hela helgen, hon höll ihop fantastiskt bra och att gå 2 x 400 m visade sig vara en lätt match för det lilla energiknippet. Det var riktigt roligt att tävla en sådan välorganiserad tävling med helt underbara sökrutor och vi längtar redan till nästa tävling! Man tog jättefina bilder på oss alla men de har inte hunnit sorteras klart så träningsbilderna får duga så länge…

IMG_0685

IMG_0713

Helgen innan var vi tillbaka i Helsingborg för att tillsammans med vårt trevliga gäng njuta av ett nytt IPO läger med Reinhold Steingruber. Vilket var precis lika givande som vanligt! Även om jag börjar bli aningen trött på att traggla bevakning… Vi har ju lagt ner mycket jobb på det och hon har inte några problem längre att varken komma igång eller håller i en bevakning. När hon är pigg. Hon går dock ner sig fort och blir trött och det är därför hon brister på tävling. När hon blir trött blir hon stående framför figgen och lilla hjärnan försöker förgäves komma ihåg vad det var hon skulle göra. Reinhold tyckte därför hon borde driftväxla redan innan hon når skjulet och så lades träningen upp efter det. Men faktum kvarstår, Roxy är mycket duktig i allt hon gör när hon får göra bara en sak, men har inte uthålligheten eller drivet som behövs att orka hålla ihop en längre stund eller en hel dag. Kontrasten kan inte bli större till arbetsmaskinen Eka som aldrig ger sig och bara blir bättre hur längre dagen går. Även om vi självklart fortsätter kämpa för jag ger ju inte upp i första taget så får jag ändå vara införstådd med att vi kanske inte kommer någonstans varken i IPO eller bruks. För det finns en gräns för hur mycket jag kan och vill pressa henne bara för att jag har bestämt att vi skall lyckas. Det viktigaste är att hon mår bra och har kul, inte bara på träning utan även på tävling. Vilket hon bevisligen har i lydnadslydnad och drag, 10-15 min, rätt lagom att hålla ihop för henne… Har iofs kvar att undersöka hennes förfärliga löp och om en kastrering kan hjälpa men annars har jag utrett allt och det är inget fel på henne. Och jag inser mer och mer vilken extremt bra hund Eka egentligen är!!

En driftväxlande Roxy

IMG_0941

IMG_0948

IMG_0903

IMG_0956

Gårdagen tillbringades körandes för att slutligen, 9 timmar senare, hamna i Mora. Roxy har fortfarande inte insett vad det skulle vara bra för att åka ända till Mora för att få springa ihop med sitt…hmmm bihang!! Och efter att ha gått banan känner jag mig benägen att ge henne rätt, att försöka oss i Moras hemska backar på barmarks SM känns ungefär lika tryggt som Ekas markeringar för tillfället. Kan bara inte bestämma mig vad som är värre, att bli övergiven av Roxy uppför eller skena nerför. Det är bara några veckor sedan jag försiktigt började springa igen och inte hade hälsenan vett att uppskatta pausen, den protesterar precis lika högt som innan men den går att ignorera efter ett tag i varje fall… I motsats till vågen som har rört sig nedåt bara i snigelfart hur mycket jag än har blänkt på den!! Har börjat springa med Roxy igen för 14 dagar sedan efter att ha cykeltränat henne innan och det var så länge sedan att jag nästan hade glömt att man varken hinner känna efter en krånglande hälsena eller annat. Men det kräver nog en hel del mer av Roxy att dra mig kontra cykeln som dessutom rullar väldigt lätt nuförtiden när jag har lärt mig vad växlarna kan göra för underverk. Så hon lägger snabbt av med galoppen och går över i trav, lätt draghjälp har jag visserligen fortsatt men det blir ju ingen hit tidsmässigt. Och Eka är helt värdelös som hare när vi springer, hon märkte fort att tempot inte var så imponerande och att hon hade tid att stanna upp och lukta på blommorna emellanåt, det trötta ekipaget sprang hon liksom ikapp på nolltid… Därför var vi mycket tacksamma över draghjälpen vi fick av min PT Sara. Hon cyklade framför oss och hejade på Roxy vilket hjälpte en bra bit och när krafterna började ta slut trollade hon fram hennes boll och jäklar vilken växel hon kunde lägga i trots att hon var trött. Det var galopp hela rundan!! Och nästa också!! Så vad lärde vi oss? Hon orkar egentligen… med rätt motivation! Och den hoppas jag verkligen hon får när hon ser de andra vovvarna starta. Och att bihanget hinner med också!! Kl 15:06 imorgon smäller det!!

IMG_0569