En helg i Vimmerby

Jag ville testa av mig på 5 km men tycker det är så jobbigt att trängas med mycket folk att jag ratade DM loppet i Kalmar. Och anmälde till Vimmerbyloppet istället. För att upptäcka att för lite folk inte heller är någon hit. Vi var 45 i min klass, 110 totalt. De få som hade hittat dit var nu inte några som brukar lufsa omkring och när startskottet gick sprang de flesta ifrån och förbi mig i ett hiskeligt tempo trots att även jag sprang fort. Det blev väldigt motigt att hantera mentalt ända tills jag råkade kasta en blick på klockan som talade om för mig att jag just hade sprungit den snabbaste km någonsin. Men det hade sitt pris, km 2, 3 och 4 fick jag brottas med håll och tunga ben och fick bita ihop rejält för att plocka fram de sista krafterna jag hade i slutet. Målet passerades som i dimma, jag hörde bara hur speakern sade nåt om att här kommer någon som har tagit ut sig rejält. Och det var väl ingen överdrift, viljan var som vanligt större än förmågan men jag jobbar stadigt på det senare. Tills vidare kan jag glädja mig åt att ha kommit ytterligare en bit på vägen och sprungit personbästa på 5 km. Och väldigt viktigt… jag kom inte sist!!


Något stel äntrade jag planen på Vimmerby BK dagen därpå ihop med Roxy i försök nr 2 att lyckas i lydnadsklass III. Och vi kom ytterligare ett steg närmare ett första pris men 3:an är en svår klass och man har definitivt inte råd med en nolla. Förra gången blev det rutan, denna gång fjärren som inte tål flera skutt framåt. Domaren var helt förtvivlat att vi lyckades sabba vårt resultat i sista momentet men det var inte jag, jag bara strålade ikapp med Roxy som var väldigt nöjd med sina glädjeskutt medan jag var väl medveten om att fjärren är långt ifrån befäst. Men vi är på gång! Och känner oss väldigt hoppfulla att klara ett första pris den dagen vi inte nollar något! Att tävla lydnad med Roxy är riktigt roligt. Att tävla med Eka är också roligt men det kostar också mycket kraft att bara hålla ihop henne mellan momenten. Så hon inte drar flera ärevarv runt planen, hoppar på tävlingsledaren eller domaren, snor apportbockar eller annat löst, utforskar förråd, backar, ryggsäckar, välter koner och fördelar sågspån över hela planen samt påminner alla om att hon har STORA röstresurser ifall någon nu har råkat missa det :-) En 10:a i helheten lär Eka och jag aldrig komma i närheten av men den fick jag ihop med Roxy och är jättemallig över det!! Det kom fram en massa folk efteråt som berömde oss och vårt fina samarbete och vilken härlig attityd Roxy hade och så glad hon var och så trevligt det såg ut och det blev vi väldigt glada över att få höra. 235,5 poäng skrapade vi ihop och nu fortsätter vi traggla fjärren. Nytt försök om 2 veckor, denna gång får Roxy mäta sig med Eka i en dubbeltävling i Värnamo, så spännande detta kommer at bli :-)

Fina priser fick vi även om inte alla överlevde dagen.

Veckan som har gått gick åt att frigöra lite extra energi. Eka blev bums 2 kg lättare :-) Nja, inte riktigt men hon har faktiskt gått ner, har kämpat hårt för det lilla och Eka bara drömmer om köttbullar för tillfället…

Att klippa Roxy är ett flerdagarsprojekt och kan bara göras i små portioner. Hon blir fruktansvärt stressad vare sig man klipper med maskin eller sax och närmar man sig huvudet gäller det att andas djupt och inte tappa tålamodet när hon rycker undan hela tiden. Att det då kan ryka lite för mycket av både det ena och det andra, gärna bitar av luggen, är inget att göra åt. Att jag har lyckats inte skada henne ännu är en bedrift. Synd om henne!

Var det dags nu igen? Det tror jag inte jag hörde, och det man inte hör eller ser har man inte ont av heller…

Pust och stön…färdiga! Eka var klar på 1 timme, Roxy på 4 dagar.

Direkt när jag kom hem från Karlskrona anmälde jag Roxy till en ny IPO2 i Alvesta. Jag resonerade att hon behöver hemmaplanen, dvs en trygg omgivning om hon skall ha en chans att lyckas någon gång. Helst hemmafigge också men den får vi ju aldrig i Alvesta men förhoppningsvis möjlighet till inträning. Detta har lett till att jag nu på allvar funderar att överge hela IPO satsningen med henne. För det har nästan enbart blivit hårdträning på bevakning den senaste tiden med fokus att provocera fram tävlingsbeteendet för att kunna korrigera det. Ja, jag var med på det, helt tom på idéer hur man skall lösa problemet annars. Att höja henne i bevakningen och göra den rolig för henne har vi ägnat oss åt i över ett år nu både på träningen hemma i Alvesta och på alla läger men likförbannat struntar hon i tävlingsfiggarna. Och javisst, vi lyckades men resultatet blev att hennes bevakning de sista veckorna har gått från bra till dålig till usel!! Dessutom kommer tävlingen vara på en annan plan med nya skjul och när vi tränade där sist struntade hon fullständigt i skärm nr 6 utan roade sig med att kolla på ärmar och folk vid sidan om. Det har hon aldrig gjort i träningen innan!! Om figgen inte blir aktiv och det lär tävlingsfiggen inte bli så kan han stå där och ruttna om man frågar Roxy. Hon har väldigt lite motivation att vilja engagera sig i bevakningen redan från början och när hon dessutom är trött är den obefintlig. Och figgen i skärm 6 som skall vara det roligaste som finns på planen blir istället jättejobbig. Och jag tycker inte det är ett dugg kul att tvinga min hund till något den tycker är jobbigt!! Det här skall vara roligt och inget annat!! Ingen hundsport i världen är värd att ägna sig åt om hunden mår dåligt av den!! Så det finns en gräns för hur envis jag har rätt att vara i min ambition att lyckas i IPO och den är snart nådd. Jag hoppar inte av tävlingen ännu utan ger det några träningar till på den nya planen, i värsta fall kanske vi gör en BSL2, något jag dock inte har minsta lust till, ser ingen mening med att tävla BSL utan kan vi inte tävla IPO satsar jag hellre på bruks.

Men den dagen den sorgen, nu njuter vi av livet istället. Vår badplats hemma är ett eftertraktat mål i dessa dagar. Eka vill simma hela tiden, Roxy är helt nöjd med att leka järnet med sin boll på stranden och det är jag också. Varje vattendopp medför nämligen våldsamma huvudskakningar och med hennes nyklippta öron är det som upplagt för ett nytt blodöra, vi tycker nog båda att 4 gånger hittills räcker…

  

 

Riesen SM 2015 Karlskrona

Det finns ingenting som är så personlighetsutvecklande som hundträning. Och jag är mycket tacksam att jag fick göra det ihop med mitt underbara, duktiga, smarta och inte alldeles lätta energiknippe Eka som har lärt mig så otroligt mycket under våra 8 år tillsammans. Och fortsätter lära mig. Hon fick förmånen??? att bli min första tävlingshund och tävla har hon verkligen fått göra, på gott och ont!! Mest ont. Bara lydnadstävlingar räknar vi över 40 stck så här långt!! Förutom otaliga spår och söktävlingar!! I augusti 2010 fick Eka och jag vårt första 1.pris i lydnadsklass III. Att det fick bli 23 tävlingar till innan vi lyckades igen är inget jag är särskilt stolt över, däremot utvecklingsprocessen jag har gått igenom under denna 5 års period. För det var på lydnadstävlingarna allt brast till slut, hon reste sig på platsen, hon stack i fria följet, hon gnällde och skällde i varje moment och var okontaktbar mellan momenten. Och jag började äntligen ifrågasätta vad jag egentligen höll på med. Det skall ju vara roligt att tävla!! Drog ner antalet tävlingar rejält. Inga som helst prestationskrav längre på varken mig eller Eka och framförallt inga resultatkrav. Därmed inget att vara nervös för längre, vi går ut och gör vårt bästa så får det bli vad det blir. Jag är enbart positiv vad som än händer, Eka fick tillbaka tryggheten på planen och tackade genom att börja samarbeta igen. Sakta kämpade vi oss tillbaka, på våra sista tävlingar saknades bara 1 resp 3 poäng till det där omöjliga första priset men någon gång skall det väl vara stolpe in också!! Och att få lyckas med detta på ett Riesen SM var ju bara så underbart!! Nu drömmer vi förstås om ett LP3 och kanske t.o.m. en start i eliten men det är ingenting som vi tänker tvinga fram, det får bli som det blir, allt är bara bonus nu.

Detta första pris kommer för alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta <3

IMG_2224

Nästa dag fick Eka vila och det var dags för Roxy och försök nr 2 att klara en IPO2. Och dagen började bra. Andra tävlingsspår med främmande fötter och hon spårade bra men det var även andra gången som hon hade en slarvig första markering och gick sedan över andra. Den här gången observerade spårläggaren att hon noterade men ignorerade apporten. Spåret är helt enkelt för spännande, framförallt när man inte ens får någon belöning för markeringarna. Vi lärde oss således att vi behöver träna med andra spårläggare. En apport borta kostar mycket men vi skrapade ihop 84 p, mycket nöjd. Vidare till lydnaden. Otur i lotten ville att hon skulle ligga plats först. Men det ville inte hon. Flög upp vid skotten och kom till mig. Vilket var första gången, vi har alltid haft en utmärkt platsliggning, så träna platsliggning med skott när hon är pigg kommer vi att behöva träna på. När vi sedan gick programmet påverkades hon inte av skotten och jag är supernöjd med lydnaden. Andra gången att hon gör en stabil lydnad, bara på framåtsändandet behövdes ett extra liggkommando. 77p fick vi men då saknades ju hela 10 platspoäng. Sedan var det spännande vad Roxy tänkte hitta på i skyddet den här gången. Redan innan tävlingen var jag dock väl medveten om att oddsen att lyckas var väldigt små eftersom vi inte fick någon inträning med figgarna och Roxy behöver det. Men hon fick så bra förutsättningar hon kunde få ändå, dagen innan hittade vi en snäll kille som tillhörde IPO gruppen i Karlskrona och han hjälpte oss att träna in henne på 6:an. Och hon hade inget problem med vare sig honom eller hans ärm utan kom igång som hon skulle. Han hjälpte oss även på tävlingsdagen att hetsa upp henne så hon var i rätt drift för en gångs skull. Hon var inte särskilt trött heller och vädret var kanon. Ronderade fint runt 3:an och 4:an för att sedan hoppa 5:an men det fick hon gärna för mig, bara hon hade rätt målbild men när hon nådde 6:an gjorde hon exakt samma sak IGEN!!! Hon tittade på figgen, konstaterade antagligen att hon inte kände eller tyckte om honom och kom full fart tillbaka till mig. Jag fick inte stopp på henne på vägen och vår mycket regelbokstrogna domare bröt då. Det ignorerade jag och skickade in henne igen och då minsann gick hon igång med en fin bevakning och stördes inte heller av att jag dividerade med domaren vid sidan om. Det positiva var att hon inte kom undan med sitt lämnande utan tvingades till en bevakning och fick dessutom en bra minnesbild för hon fick vinna ärmen som avslut. Men hur skall vi ta oss ur detta tråkiga tävlingsbeteende??? Det börjar bli en aaaaning frustrerande… Vi har gjort så stora framsteg i bevakningen och jag trodde att Roxy hade utvecklats så pass att det inte längre spelade någon roll vem som står i skjulet men där hade jag fel. Roxy behöver mera tid och träning och trygghet. Men ge upp gör vi inte!!

Så här skall det se ut Roxy och gärna på första försöket nästa gång, tack!

IMG_2777

På söndagen var det Ekas tur igen och dags att kora rasmästaren i spår. Vid lottdragningen gick ridån dock ner omedelbart för Eka och jag hamnade i gruppen som skulle börja med lydnaden. Hela lydnaden, men framförallt framåtsändandet bygger på att hon måste ha jobbat av sig i spåret. Trodde jag. Men om jag hade tänkt till hade jag kommit ihåg att hon inte hade jobbat av sig så värst mycket innan fredagens lydnad heller. Vi nollade krypet och där rök certpoängen men annars höll hon ihop fint, mycket bättre än väntat i varje fall. Sedan bar det äntligen av till dagens roligaste. 25 minuter tog spåret denna gång och visst hade vi ganska roligt :-)

IMG_2238

Eka har nu tävlat spår 4 helger i rad, 2 tävlingar med fullt i spåret och 2 med 1 pinne bort var. Framspår varje gång. Det är nog ingen som helst tvekan om att hon är en duktig spårhund. Uppletandet har däremot krånglat på de senaste 3 tävlingarna, dels var hon mycket trött efter spåret och orkade inte jobba på vissa föremål och dels fastnar hon för länge på djupet, det finns inte tid för detta i eliten. Men när det gällde som mest visade hon upp vad hon kan med kraftreserver som bara Eka kan plocka fram. Alla föremål in och Eka var rasmästare i spår!! Dagens största prestation i mina ögon var dock platsen. Som vi har kämpat med den! Och äntligen fått till den iår. Men den ultimativa prövningen fick vi i Karlskrona. Det började regna redan när vi lämnade hundarna och en stund senare bara vräkte det ner. Och Eka låg blixtstilla och tyst hela tiden <3

7 Riesen som startade dagen, 2 kvar när dagen var slut och stort grattis säger vi även till vårt duktiga sällskap på pallen, Ingrid och Nessie, kanonbra kämpat!!

IMG_2265

Hösten 2011 blev Eka och jag uppflyttade till elitspår. 2012 deltog vi i vårt första rasmästarskap och Eka blev rasmästare i spår. 2013 likaså. 2014 kunde hon inte försvåra titeln, att pussla om sina valpar var så klart viktigare. Och så 2015 igen. Hon har alltså vunnit titeln varje gång hon har varit med, det är stort!! Och innebär att vi får behålla det här fina vandringspriset :-)

IMG_0177

Minst lika roligt som att tävla med Eka var det att få återse hennes son James, nu redan 1 år gammal. Så himla fin han var och vilken glädje när Eka fick träffa honom igen! Gissa om de kände igen varandra! Alla som inte ville kunde höra detta också :-)

Släktskapet kan inte förnekas…

IMG_2253

Nu är det tävlingsvila och bantning som gäller för Eka. I samband med träning och många tävlingar har det nämligen blivit väldigt mycket gottgottigottgott den senaste tiden som är favoritbelöning för den ständigt hungriga Eka. Tyvärr förbränner hennes kropp inte lika bra längre och hon har lagt på sig ganska mycket på kort tid. Trots mycket motion och ganska lite mat annars. Men har jag lyckats med att få henne gå upp i vikt får jag vackert se till att fixa till det igen. För hennes skull, även om hon inte har minsta förståelse för detta. Roxy får börja roa sig med lydnadsklass III igen. Vi har kommit långt men har en bit kvar tills hon är lika stabil som Eka i momenten. Det är lite roligt att jag envisas med att syssla med lydnadslydnad med dess krav på precision som egentligen inte alls är min grej. Jag hatar att pilla med detaljer och är ganska nöjd om hunden gör någotsånär rätt. Så det är kanske för att det är en utmaning för mig att få till något jag inte är bra på men framförallt för att hundarna älskar sina roliga lydnadsmoment. Och för att både de och jag tycker det är tråkigt att göra samma sak hela tiden kommer vi även i fortsättningen att bryta av IPO och brukslydnaden med lydnadslydnaden, vare sig vi är framgångsrika i den eller inte.

Framgångsrik var Roxy inte i helgen men hon fick ett tröstpris för att ha kämpat väl. Och jag är väldigt glad över alla de bra bitarna hon presterade, resten får vi träna på. Jag är mycket nöjd med helgen och att jag lyckades hålla isär hund och gren och ihop mig 3 dagar i rad även om ordet trött fick en ny innebörd efteråt. En stor eloge till Karlskrona BK som fixade fantastiskt väl organiserade tävlingar till ett stort antal tävlande i många grenar!

IMG_2274

En helt normal födelsedag

tillbringar man så klart med det och med dem man älskar, i min värld alltså med hundträning eller tävling. Ödet ville att vi skulle komma med även på Västerviks elitspårtävling och jag valde att sova över där för att vara utvilad på morgonen. Nu har jag ju kort minne tyvärr, annars hade jag kommit ihåg att just utvilad är det sista jag brukar vara när jag sover borta. Och när jag för en gångs skull lyckas med det påminner Roxy mig genast om att hon ännu mindre klarar av att sova borta. Medan Eka lägger sig och sedan ligger hon, och tur det för det var ju hon som skulle tävla. Tyckte det var coolt att ta in på hotell Fängelset och det är ju jätteroligt att det inte har hänt särskilt mycket sedan dess men att inte kunna nå fönstret medan det kokade i rummet var kanske en onödig prövning. Tyckte i varje fall Roxy som flämtade sig genom natten och talade med jämna mellanrum om för mig hur synd det var om henne. Men ifall jag var trött på morgonen så piggnade jag genast till när det var spårdax. Svettigt värre men inga ben brutna idag heller. Tredje spåret i rad under 20 min, sammanlagt 2 pinnar borta och klockrena framspår varje gång. Idag såg jag en snitsel på avstånd, precis en sådan hade spårläggaren i bilen och det är tur att Eka inte bryr sig ett smack om vad jag kan tänkas ha för åsikter där bak i linan… Det visade sig att snitseln var bortglömd från en annan gång och spåret inte alls gick där utan exakt där Eka envisades med att gå. Att spåra över bergshällar är inte vardagsmark för Eka och var väldigt krävande. Och hon kom väldigt trött till uppletandet i en lika krävande ruta, ingen som fick alla föremål och Eka fick det tredje tyvärr precis efter att TL hade förklarat att tiden var ute. Hon var så trött att hon inte ens orkade tugga vilket säger en del… Precis lagom trött inför lydnaden med andra ord :-) Har funderat om jag gjorde något fel i Mönsterås förra helgen när hon ballade ur i FS och kom fram till att jag nog hade gjort det. Jag hade nämligen berömt och dragit upp henne i varv alldeles för mycket efter inkallningen. Det klarar hon inte. Så idag fokuserade jag på att hålla ihop henne lugnt och även om det bär emot med mycket dämpat beröm fram till krypet men därefter fick hon lätta på trycket. Även mellan apporteringarna, det blev tjo och tjim fast ihop med mig och inte i form av flera ärevarv runt planen. Och för första gången nollade vi inget och årets bästa lydnad räckte till certpoäng på 541,5 p och plats 4. Så mycket till min teori att vi bara blir sämre för varje tävling!! För många är det en självklarhet att få certpoäng i lydnaden, det är bara frågan om hur många, men jag blir nästan tårögd varje gång vi lyckas med detta så kämpigt som det är att hålla ihop Eka. Jag hade köpt mig en liten tårtbit att fira mig själv men den offrade jag gärna för någon som verkligen var värd den <3 Som såg till att förgylla min dag igen, precis som förra året när hon envisades med att föda Ekhöjdens J kull några dagar för tidigt, men min födelsedag skall tydligen firas ordentligt :-) Grattis alla fina Eka barn på ettårsdagen!!!

IMG_2193

Det kändes i varje fall tryggt att sova här :-)

IMG_2180

Tur vi inte lider av klaustrofobi. Receptionisten blev väldigt bekymrad när jag meddelade att jag hade 2 RIESENschnauzer med mig :-)

IMG_2175

Vi tycker att du borde dela med dig av din kvällsmat…NU!!!

IMG_1098

Väl hemma igen fick Eka dela med sig av sin framgångsrika dag även om hon inte riktigt ville inse varför…

IMG_2201

Roxy har varit mindre imponerad av att Eka fått rusa runt i skogen och inte hon men å andra sidan har det gett mig fina möjligheter att träna henne på många andra plan. Och dessutom fick hon höra en massa skott. Och nu börjar det dra ihop sig även för henne för nästa lördag är det dags för försök nr 2 att klara en IPO2. Träningen har gått väldigt bra men är ju å andra sidan sällan ett bekymmer, det är när alla delarna sätts ihop som hon brister men ingen blir lyckligare än jag om så inte sker nästa helg i Karlskrona!!

Mot Riesen SM!!!

 

Jag bryr mig inte längre…

talade jag om för en medtävlande på elitspåret i Oskarshamn på frågan om varför jag inte är nervös. Vad jag menade är förstås att jag inte bryr mig längre ifall det går dåligt. Jag blir varken missnöjd eller besviken eller känner någon press eller prestationsångest längre. Och är därför inte heller nervös längre för vad som skulle kunna hända. Jag blir däremot jublande glad över varje liten sak som vi lyckas med och ser det som en bonus. Det kan tyckas vara en självklarhet men det tog mig många år att nå dit och det är först nu, när jag är i balans och äntligen kan ge mina hundar rättvisa förutsättningar som det är riktigt roligt att tävla. Eka började bli så trött på att heja på Roxy att jag bestämde att ge henne någon tävling innan Riesen SM och anmälde till 3 elitspårtävlingar. Ehm…man kommer inte med på 3 elitspårtävlingar när man anmäler 3 men det gjorde vi!!! Bara tacka och ta emot en fin spårträning tänkte jag men när Eka först slog till med ett framspår (kors i taket efter alla dessa bakspår!!!) och 18 min senare dansade omkring med slutet medan jag räknade 6 små kände jag att det kanske är dagen då vi skall göra ett försök att köra igenom lydnaden för första gången iår. Hennes mycket energikrävande spårsätt märktes i uppletandet sedan i en mycket tungsprungen ruta. Hon hade det 4:e föremålet i nosen men orkade inte jobba klart utan släppte det 3 gånger för att försöka hitta något lättare. Mycket ovanligt för Eka… Förstod då att hon var mycket trött vilket var precis så jag ville ha henne inför lydnaden. För en trött Eka orkar inte ljuda, en trött Eka orkar inte heller skutta eller krypa omkring när hon skall stanna kvar, en trött Eka har perfekt tempo i saktagåendet, en trött Eka är hela tiden på gränsen att stänga av men håller ihop ändå. Där har vi skillnaden mot en trött Roxy. En trött Roxy lägger ner. Vi nollade krypet och fixade certpoäng ändå, det är hur stort som helst för oss som kämpar järnet med att ens få tillräckligt med lydnadspoäng med betyg i alla moment. 526 p skrapade vi ihop och därmed våra andra certpoäng i elitspåret. Då skall man veta att det var i november 2011 som Eka gjorde sin första elitspårtävling, här går det inte undan precis… men Eka kommer att bli brukschampion… förr eller senare!!!

IMG_1083

Och för att jag är så dålig på att uppdatera har vi hunnit avverka både Skånedraget och Hapimagdraget i Vaggeryd i mellantiden och kan konstatera…det är roligt att vinna!! Och ännu roligare att få ett kvitto på att ha utvecklats. Att mina framsteg i träningen har lett till att ge Roxy bättre förutsättningar att lyckas tillsammans. Höstens tid på Skånedraget förbättrade vi med 25 s första dagen och 4 andra men då fick jag å andra sidan för första gången uppleva det något tveksamma nöjet att inte ha något fäste under fötterna. Det hade regnat sedan kvällen innan och banan var lös och ordentligt uppkörd av alla hjulfordon innan. Att okontrollerat halka omkring och samtidigt blir dragen av en galen Riesenschnauzer är ingen vidare skön känsla kan jag intyga. 11:11 och 11:22 våra tider på den 2,8 km långa (platta) banan. Men det finns utrymme för ytterligare förbättring för målet måste vara att få Roxy att orka galoppera från start till mål, läs matte måste bli ännu snabbare…

Alltid lika roligt ??? att starta med Roxy…

IMG_0933

Lyckliga att ha kommit i mål med alla benen i behåll dag 2

IMG_0968

Roxy klär i guld <3

IMG_0974

Hapimagdragets löpbana var enbart på 2 km och nu hade jag stora förhoppningar på en start-mål-galopp. Ända tills jag insåg att vi skulle springa på årets varmaste dag hittills. Roxy är mycket värmepåverkad och i den här första värmen tar hon slut på nolltid. Och så skedde också, fast innan dess var hon så snäll och drog mig uppför backen. Slutspurten fick jag vackert ta själv. Nästa dag var lite svalare och nu slog hon av först ca 300 m från målet när vi kom ikapp ett annat ekipage. När hon är pigg drar hon utan att tveka förbi andra men när hon är trött tycker hon det är lite trevligt att springa ihop. Därför är jag väldigt nöjd över att jag lyckades få fart på henne igen och förbi och till något som liknade en målspurt för första gången. 8:14 och 8:03 våra tider och mycket glada var vi över både vinst och prestation :-)

IMG_1064

Hemma igen kände jag av sviterna att ha sprungit ihop med Roxy alldeles för mycket den senaste tiden. Ont i ryggen, ont i hälsenan igen (nej, jag får inte till tekniken ihop med henne riktigt ännu…) lite småförkyld och var väl så där taggad att springa 4 km på Skälbyloppet alldeles själv. Just detta skulle dock visa sig vara ett vinnande koncept. Utan några som helst förväntningar och ingen som helst press på mig själv sprang jag så snabb som aldrig förr på denna distans, 20:22 min. Utan att märka det dessutom, varje gång jag råkade titta på min pulsklocka fick jag en liten chock…

Verkar ha varit väldigt beslutsam från start i alla fall :-)

IMG_1072

Mellan våra dragtävlingar har vi roat oss med försök nr 1 att klara en IPO2. Och den här gången har jag klantat mig ovanligt lite. Råkade bara trampa Roxy på svansen vid första markeringen i spåret och hoppas det inte var orsaken att hon lät bli markera den andra. Och så hoppade jag visserligen en träningsdag på påsklägret för att inte trötta ut henne inför tävlingen men kunde inte låta bli att träna för mycket dagen innan i alla fall. Sedan hade vi lite otur att hunden före bröts i skyddet innan jag ens hade hunnit ta Roxy ur bilen men jag hade inte behövt stressa in på plan för den sakens skull. En bättre uppladdning hade säkert hjälpt att komma igång bättre men hon hade nog lika lite orkat hålla i bevakningen. För när Roxy är trött då lägger hon ner. Och Roxy blir trött fort och jag som är van vid min lilla duracell-Eka blir lika förvånad varje gång. Men vi har lyckats att höja tröskeln och jag trodde egentligen att vi hade kommit över den när vi klarade IPO1:an men så fort skulle det tydligen inte gå. Hon är i bra fysisk form, har utvecklats mycket, blivit mera trygg i sig själv, mera belastbar och modig, är inte påverkad av skotten längre men har fortfarande inte den mentala uthålligheten att orka med en hel tävlingsdag. Men även om det går sakta så går det framåt hela tiden och jag är övertygad att jag förr eller senare får uppleva dagen då hon får visa upp sitt skyddsprogram som hon egentligen både kan och älskar! Tills dess gläder vi oss över varje liten framsteg på vägen dit, som att vi lyckades prestera den bästa lydnaden någonsin!

Innan och efter tävlingen fick vi mycket givande skydds lydnads och spårträning på påsklägret ihop med våra duktiga figgar Jörgen och Esa samt Emma från Finland.

IMG_1042

IMG_3727

IMG_1043

IMG_3665

IMG_3670

IMG_3691

IMG_1027

IMG_3711

Mot Skåne!!

Allt är sig likt. Vi är igång igen med läger och tävlingar om vartannat och hinner inte ens blogga om den ena utflykten till Skåne när det redan är dags för nästa… Vi har varit i Genarp på IPO läger, äntligen utomhus igen även om vi frös ordentligt i den skånska blåsten. Många skratt och mycket givande träning höll oss dock varma och det är riktigt roligt att se hur Roxy har utvecklats och blivit mera självsäker, modig, belastbar och uthållig. Jag skulle demonstrera hur låg hon blir vid skotten och alla bara tittade oförstående på mig för Roxy fortsatte jobba glatt viftandes med svansen under skotten och kändes helt opåverkad för övrigt. Så himla skönt om vi äntligen hade löst detta stora problem!!

Något Roxy är väldigt bra på är angreppen, hon satsar alltid fullt och det fick hon göra många gångar till hennes stora glädje. Tack Jörgen!

IMG_3194 IMG_3204 IMG_3221 IMG_3222

Det största problemet i skyddet har ju varit bevakningen. Det var förra året. Nu kan hon inte bevaka bättre än vad hon gör, istället har vi fått problemet att hon belastar figgen men det vore ju himla tråkigt om man inte hade något att jobba på :-)

IMG_3158IMG_3136 IMG_3186

Hon kan rondera!! Talade jag om rätt självsäker och det fick jag ångra genast. För när Jörgen placerade sig en bit bakom skärmen med hennes bitärm fanns det ingenting jag kunde sätta emot. Och det räckte med att enbart bitmärmen fanns där, så nää, hon kunde INTE rondera! Vi fick hålla på ganska länge men envisast vinner ju :-) Och när hon ronderade till slut gjorde hon det väldigt sakta, man kunde riktigt se hur hon tänkte samtidigt. Men vi har ju bara börjat, det här skall nötas…

IMG_3018IMG_3027IMG_3025

Och det fortsatte vi direkt med förra helgen som tillbringades i Växjö/Alvesta. Lördagen fick Roxy ägna åt…rondera, rondera, rondera… Mycket nöjd med resultatet men det fick jag bara vara till tisdagsträningen i Alvesta, med störning skulle det testas igen vem som var envisast för skärm 4 fanns helt plötsligt inte längre. På söndagen återvände vi dit vi en gång började. I Växjö debuterade Eka o jag i söket vilket slutade med bakläxa och en helt förstörd matte. Men förutom att vi numera tävlar i högsta klassen så är skillnaden 6 år senare att min inställning till tävlingarna har ändrat sig ganska mycket under åren och det är först nu det verkligen är kul att tävla. Utan någon som helst press på sig själv eller hunden, utan att vara nervös, poängen eller resultatet är inte det primära utan enbart att ha roligt ihop med hunden. Inte sällan blir detta även ett framgångsrikt koncept men inte alltid för hundarna är ju inga maskiner och inte deras matte heller som kan få hjärnsläpp med jämna mellanrum. Och att då kunna glädjas åt det som gick bra eller bättre än väntat istället för att fokusera på allt som gick galet är en fantastisk känsla. Eller att kunna skratta när något går extremt galet som när Eka gjorde om en del moment och bjöd på underhållning i Ronneby förra året. Eka fick därför en väldigt lugn och avslappnad matte med sig i sökskogen vilket hon tackade för genom att samarbeta bra och tyst!! Eftersom vi har haft problem med en del ljud igen i vinter var detta högsta vinsten. Att hon istället tystnade lite för ofta under markeringarna för att lyssna efter mig var något nytt men då vet vi vad vi har att träna på. I motsats till de senaste tävlingarna har hon dock inte lämnat figgarna vilket är ett stort framsteg. Det skulle också underlätta för Eka om hennes matte klarade av att lokalisera hennes skall och inte stövlade iväg åt fel håll som hon återigen lyckades med på sista figgen, suck. Eller att lära sig läsa terrängen! Med vinden snett bakifrån på vänster sida föll Eka så klart framåt. För att hon inte gick rakt ut där och hade visserligen full koll dock inte jag fick vi nerdrag för oavsökt område. Rutan var väldigt kuperad och det hände 2 gånger att hon korsade stigen och kom tillbaka på andra sidan vilket jag dock inte kunde se och Eka har ju ingen aning om var stigen går. Nerdrag för detta också och tillsammans med avbrotten i skallet på 2 markeringar blev betygen 7-7,5. Hårt hade jag tyckt i en annan tid men nu var jag bara lycklig över allt som vi lyckades med stället, jag vet ju hur mycket vi kämpar. Hon fick även visa upp hur duktig hon är i uppletanderutan, bättre betyg än 9-9 kan vi inte få med tugg och sedan bröt jag tävlingen. Jag utsätter inte Eka för lydnaden i onödan längre, det är inte många tävlingar hon håller ihop innan stressen slår över och vi jagar ingenting annat än ett cert så hon får bli brukschampion. Istället fick hon med sig minnesbilden av en väldigt rolig träning på tävlingslydnadsplanen och jag fick skott-träna Roxy under tiden. Mycket nöjda med vår helg som bara kunde toppas av få återse en av Ekas valpar, nu 8,5 mån gammal. Så himla roligt att se hur fin lille James var och hur lik sin mamma på alla sätt o vis <3

Eka och jag för 6 år sedan, ambitionen var det i varje fall inget fel på…

kerstin_eka1

Ekhöjdens Jessie James

IMG_1491_2

På Skånedraget i höstas blev vi omsprungna och utklassade med 1,5 min totalt. Själva hade vi förbättrat vårens tid med 1,5 min och kunde inte ha presterat bättre men det sved ändå. För begränsningen låg inte hos Roxy! Det blev helt enkelt för tungt att dra på ett överviktigt ankare att hon lade av med galoppen redan halvvägs. Hon har inget problem att galoppera samma sträcka i cykel. Nu började det växa små horn och målbilden var klar. Vi skulle bli snabbare till våren!! Men hur?? Det hade min duktiga PT Sara genast ett svar på. Hon hjälpte mig att sakta bygga upp en löpteknik med framfoten under vintern där fokuset för övrigt låg på styrketräning och viktminskning. För 2 månader sedan började vi intensifiera löpningarna som fungerar bättre och bättre inte minst tack vare att jag har blivit lättare. Och som bonus har jag blivit av med hälseneproblemet! Roxy har cykeltränats under tiden men för 14 dagar sedan var det så äntligen dags för spännande premiärintervaller ihop med henne. Och jag blev väldigt glad över siffrorna på klockan men framförallt hur lätt det kändes för mig. Till och med Eka insåg att hon inte hade tid att lukta på blommorna längre, här gällde det att hänga på! Mycket nöjd men mycket kvar att jobba på, att hålla tekniken hela vägen lyckas jag inte med ännu och än mindre i starten som är precis lika tuff som vanligt.

Sista uppladdningen inför Skånedraget blev ett motivationspass på Stensö i måndags. Sara cyklade framför oss och hejade på Roxy samt trollade fram hennes boll när det behövdes, det gjorde det inte under första rundan. Det är jätteroligt att jämföra tider på exakt samma banor och under samma villkor, som i detta fall betydde minus 40 sek på 2 km jämfört med hösten. Och då var Sara tvungen att lufta bollen ganska ofta! Andra rundan gick också mycket snabbare men nu började Roxy bli trött, i motsats till mig :-)

Sara och Roxy, vilket fantastiskt team vi är!!

IMG_1498

7 kg lättare, fri från besvär, mycket starkare och mycket snabbare (i varje fall ihop med Roxy…) ger vi oss iväg nu för att testa av oss på riktigt, mot Skånedraget :-)

IMG_0055

Roxy debut lydnadsklass III

Det är Eka varning på henne fick jag höra efter Roxys debut i lydnadsklass 3. Det var kanske inte menat som en komplimang men jag väljer att tolka det så i alla fall :-) För det var full fart på en glad och pigg Roxy som ville väldigt mycket! Vi var bra med fram till rutan och kunde dessförinnan glädja oss åt en 10:a på inkallningen som vi har jobbat hårt på. Inte inkallningen utan ställandet alltså. Det tyckte Roxy nämligen var superskoj att göra i form av flera hopp innan. Och rutan började bra, med raketfart in, blixtsnabbt ner…men tyvärr även lika snabbt upp igen. Skall bara kolla om belöningen möjligtvis har flyttat sig utanför rutan tänkte Roxy :-) Eftersom det var kört då slappnade jag av fullständigt, lite väl mycket kanske för det är en bedrift att kasta apporten på ett hinder med enbart 6 plank. Som tur var ramlade den ner precis bakom och även om vi inte har tränat på den här varianten av hopp apport så löste Roxy problemet. Metallen är döäcklig tycker Roxy och vi har kämpat bra länge innan hon ens tog den men det blev vår bästa apportering! Mycket nöjd med att hon inte bara rusade och tog första bästa utan sorterade och hittade rätt pinne på vittringen men den måste ju även apporteras in. Och om man börjar fjärren med ett skutt hjälper det inte särskilt mycket att resten blir bra… Vi skrapade ihop 201 p, hade jätteroligt och jag är supernöjd med många fina bitar och hennes härliga attityd. Allt finns där, måste bara bli lite mera befäst. Det var fullt tryck på lydnadstävlingen i Guldhunden i alla klasser. Som nr 10 höll jag nästan på att somna innan det var vår tur och bidragande orsak kan ha varit att det inte hördes ett pip från någon av de tävlande hundarna. Detta var vi genast tvungna att ändra på! Skall under fria följet och mellan några moment. Så visst är det Eka varning på Roxy fast det är långt kvar till Eka klass :-)

IMG_6950

Men nu lägger vi lydnadslydnaden åt sidan ett tag och koncentrerar oss helt på IPO2. I mellantiden har vi hunnit vara med 2 IPO läger i Skåne med Riesenschnauzergänget vilket var mycket uppskattat eftersom vi inte har kunnat träna i Alvesta. Spårat har vi kunnat nästan hela tiden men något som verkligen är en bristvara är ett icke förarspår. Ett sådant fick vi serverat förra veckan och om hon spårade bra på mina spår så spårade hon strålande på kompisens spår, hurra :-) Det gjorde även Eka som fick ett roligt elitspår som började på äng och slutade i skogen. Jag har slitit mitt hår över hennes upptag sedan hon kom tillbaka efter valparna. Sedan dess går hon nämligen konsekvent bakspår. Fast de känns ungefär som om att hon visst har koll vart spåret går men är bara tvungen att kolla den andra vägen också! Därför var glädjen desto större att det blev rätt håll denna gång. Återstår att se om det var en engångsföreteelse. Innan vi tar itu med ett tävlingsspår igen skall hon dock få bevisa om hon kan följa upp de fina sökinsatserna från förra året.

Lika glatt ut...

Medan Roxy förhoppningsvis får glädjas åt att slippa släpa på ett överviktigt ankare under Skånedraget. För matte är på gång :-) Vintern har inte bara utnyttjats till styrketräning och viktminskning, ett evighetsprojekt som givetvis fortfarande pågår, utan även att försiktigt träna upp en löpteknik på framfoten. Nu har både intervall och distanslöpningarna ökats upp och det kommer att bli roligt att se om och i så fall hur mycket snabbare vi kan springa så småningom. Under tiden tränas Roxy flitigt på cykel, som tur är har ju vintern bara gjort ett litet gästspel här. Och jag har insett att mitt hälseneproblem inte kunde lösas genom bara vila utan det blev äntligen ett besök hos en specialist. Vid detta tillfälle konstaterades att jag har en 3 mm större högerfot och ett 7 mm kortare vänsterben. Inte så konstigt att högerbenet har fått så mycket stryk genom åren och inte så konstigt heller att det är höger hälsena som krånglar. Sedan 2 månader går jag med inlägg under promenaderna och gör en massa stretch och tåhävningar och har nästan kommit tillrätta med hälseneproblemet. Men när jag springer funkar det ju inte att ha inlägg. Det kan hända att jag får problem med framfoten istället så småningom för det är ju fortsatt höger ben som belastas hårdast vilket jag inte minst märker i höger vad. Men den dagen den sorgen. Jag tar i varje fall inte ut några problem i förskott som specialisten som oroade sig för ev framtida problem med min framfot och därför tyckte att det kanske är bättre om jag insåg mina begränsningar istället. Vilket fick mig genast att se rött, jag ger väl inte upp innan jag har försökt ens!!! Mot Skånedraget!!

Skånedraget april

Det har ju varit lite trögt med uppdateringar på senare tid men enbart för att jag inte hade någon lust att blogga, det har varit full fart under tiden och vi mår bra. Har nu även fått tummen ur och uppdaterat galleriet. Börjat även med filmerna, resten måste klippas och putsas först men jag lyckas kanske med detta innan det här året är slut!

När man saknar lekkompisar är lyckan att ha en lekfull storasyster <3

 

Mot 2015

Med tidningen Riesennytt kom uppmaningen att lämna in sina resultat till Riesentrofén. Vilka resultat tänkte jag och bläddrade vidare…ehm…vänta nu…Eka kan ju faktiskt inte hjälpa att halva året gick åt att vara mamma vilket hon skötte kanonbra. Och vad gjorde hon sedan???!!! Slog till med både cert i sök och bli godkänd i IPO Nordic Style i sök. I SÖK!!! Roxy kan inte heller hjälpa att hon inte har skott-tränats tillräckligt för att jag skulle våga lägga plats på en brukstävling och så missade vi uppflyttningen i 2 lägre spårtävlingar knappt på lydnadspoängen efter en finfin special. Och heller inte kan hon hjälpa att hennes matte tyckte hon skall tävla IPO utan att egentligen vara riktigt mogen för det. Men all träning betalade sig till slut och hon klarade sin IPO1!!! Hennes bästa lydnadslydnad hamnade på is iår eftersom 3:ans moment inte lärs in i en handvändning. Och jag anser att hon bara bör träna på momenten som behövs i kommande tävling, det är tillräckligt rörigt som det är. Men vi har trots allt roat oss med att damma av en tvåa på Riesen SM under året och hon fick sitt fjärde 1pris på sin fjärde tvåa! Nu är vi dock igång med 3:an och hoppas vi kan starta i februari. Och så har vi draget… Vi har tävlat 6 tävlingar iår, 4 i löpning och 2 på cykel. 4 guld och 2 silver är resultaten och bland dem guld på barmarks SM i Mora. Så nog har Roxy levererat iår!! Vilket dock inte hindrar mig att fortfarande curla ‘lilla’ Roxy och ge en massa hjälper istället för att utmana henne. Medan Eka förväntas klara de mest osannolika utmaningarna och här gullas det minsann inte! Så skärpning inför 2015!! Även åt andra hållet med Eka!! Planer och mål för 2015? Eka: cert i sök eller spår och därmed brukschampionatet, gk IPO Nordic Style i spår, om det möjligtvis råkar vara jättevarmt på sommaren gör jag kanske ett försök till i Lydnadsklass 3. Men mest av allt är jag sugen på att tävla världens tuffaste brukstävling i världen med henne, The challenge. Om hon förblir frisk så kommer vi absolut satsa på att ta oss an denna. Roxy då? Jag håller fast vid att hon fortsatt skall grundtränas i flera grenar i väntan på att det skall klarna vad vi egentligen skall fokusera på. Hört den förut??!! Mål Roxy: IPO2, uppflyttning till högre spår, uppflyttning till högre sök, 1pris lydnadsklass 3, försvara SM guldet i barmarksdrag och förhoppningsvis en o annan första plats i andra barmarksdragtävlingar. Nu har jag äntligen bokat tid så en expert kommer att titta på min onda hälsena, det finns kanske hopp att rätta till snedbelastningen. Resten är upp till mig sedan, löptekniken skall ändras på allvar denna gång och vikten skall ner, lätt som en plätt :-)

Året i bilder

Januari…i Sälen…Antingen är man väldigt korkad eller en väldigt stor optimist om man sätter på sig snabba skateskidor och hakar fast Roxy utan att överhuvudtaget kunna åka skidor. Men en vecka, otaliga kraschar, ett sönderslaget ansikte och blåslagen kropp senare lyckades jag till slut hålla mig kvar på benen vilket gav en enorm kick :-)

IMG_5660

Februari…hände inget speciellt förutom att Eka påbörjade sitt mest efterlängtade löp någonsin medan Roxy gjorde framsteg på ett mycket givande IPO läger med Reinhold Steingruber i Höganäs

IMG_5740

Mars…tillhörde helt klart Eka och Cedric vom Lindelbrunn <3  Foto Renate Hummel

Mittwoch+12.03.2014+-+2.+Decken+$2821$29

April…nu ville vi veta hur långt vinterns slit skulle bära oss…långt skulle det visa sig…ända till plats 1 på Skånedraget samt 1 på Nybrodraget, heja Roxy :-)

IMG_0081

Maj…jag fyllde år den 10 maj och Eka kunde inte ha gett mig en finare present denna dag <3  Foto: Anneli Skatt

IMG_1501

Juni…tillhör Eka och hennes valpar Java, Jena, Jussi och James, foto Gunnar Skatt

j-litter_ice_004

j-litter_amazon_4

j-litter_prime_004

j-litter_isor_004

Juli…är mycket frestande att tillägna Eka och hennes fina valpar men jag väljer istället att lyfta fram Roxys och mitt andra misslyckade försök att klara en IPO 1 på Riesen SM i IPO i Eskilstuna…98-80 och sedan god natt men det enda som räknades var att vi hade gjort stora framsteg sedan sist!! Foto Johan Hallberg

10552605_10152242637586966_2955019975218839919_n

Augusti…innehöll ett mycket givande kennelläger i Vårgårda och återigen stod Eka och hennes valpar i fokus. Jag borde ha varit van sedan Riesenlägret men blev lika snopen varje gång jag tittade på handen som det nyss hade varit ett koppel i medan en mycket nöjd Eka hälsade på någon av sina valpar i fjärran. Fast sanningen är att jag blev så varm i hjärtat av att se hur glad Eka var i sina valpar att hon faktiskt fick bete sig precis hursomhelst för mig :-)

IMG_8859

September…Eka o jag har fått certpoäng i elitspår men i våra få elitsöktävlingar har vi hittills fått veta att det var fel på det mesta och så hade jag väl inga stora förhoppningar heller när vi tävlade i Hultsfred… men när dagen var slut fick ordet glädje en ny innebörd, att få fira sitt första brukscert någonsin är nämligen hur stort som helst!!!

16180814-j7srG

Oktober…vi åkte till SM i barmarksdrag i Mora…Roxy o jag bara gapade när vi tittade upp o nerför och konstaterade att vi aldrig hade sett sådana backar…men det kunde ju inte hjälpas, vi var tvungna att ge allt vi hade i alla fall och det räckte till… GULD :-)

IMG_1529

November…och där satte den!!! Roxy klarade sin IPO1 och cirkeln slutade där den började…i Höganäs :-) Vilket gav en minst lika stor kick som Ekas cert… som vi har kämpat för både det ena o andra och fick lyckas till slut…finns inga ord som kan beskriva denna glädje!!

IMG_2766

December…denna månad har precis som alla andra ägnats åt kontinuerlig skydds-drag-spår-sök-lydnadsträning, fast sistnämnda under betydligt trevligare former andra hälften av månaden utan handskar och flera lagar tröjor i Guldhunden som bara finns 10 min hemifrån, vilken lyx :-) Roxy avancerar med stormsteg mot 3:an medan Eka fortsatt behöver övertygas om meningen att ha hakan i backen i varje fall i början av platsen! Gott nytt år alla våra vänner!!!

IMG_0730

IMG_0714