Ingen sökhund?!

En väldigt spännande tävlingshelg ligger bakom oss i Linköping och eftersom hundar inte är några maskiner är jag helt införstådd med att det går upp och ner och framgångar och motgånger avlöser varandra. Skulle vara väldigt konstigt annars och även väldigt tråkigt. Jag hade däremot klarat mig alldeles utmärkt utan dramatiken Roxy bjöd mig på i lördags. Det var verkligen mardrömmen till söktävling och inte kunde man tro att vi faktiskt har tränat sök i 4 år. Redan första skicket slutade i en vattenpöl efter 5m. Andra i att sätta näsan i ett spår på stigen och försvinna som en avlöning. 2 minuter senare var hon tillbaka och vi hade fortfarande inte kommit längre än starten. Att forcera ett omkullvält träd var en omöjlighet, ett berg likaså. Öronen var helt stängda, hon lyssnade varken på mitt tjat på stigen eller försök till inkallning. Spårade hela tiden, vad undrar jag fortfarande, sprang hejvilt kors o tvärs men sällan ut på djupet, missade därför första figgen vänster, kompenserade det med ett jätteframslag till högerfigge. Sedan var det kört att få ut henne mera på denna sida. Och när det väl lyckades igen försvann hon för gott. Fram tills dess hade jag bara en tanke i huvudet. VAD I HELVETE FICK MIG ATT VILJA TÄVLA ROXY OCH INTE DUKTIGA SÖKHUNDEN EKA???!!! Men det förbyttes genast mot fasa när jag förstod att hon inte letade figge längre och att detta kunde sluta precis hursomhelst. Det första som slutade var klockan för tiden var ute och känslan att behöva lämna sökrutan utan hund går inte beskriva. Tog ut Eka som har varit en stor hjälp förut att leta rätt på Roxy men det var ett stort område vi hade framför oss och vi var därför mycket tacksamma och lättade att ganska snart få beskedet att hon hade blivit infångad på samma ställe som hon lämnade mig och utan att störa pågående söket. Men det var inget sloköra precis som mötte mig och Eka utan en visserligen smutsig och något trött men samtidigt väldigt nöjd Roxy. Jag var som vanligt fångad i en känslostorm, en del av mig ville slå, den andra pussa ihjäl henne medan Eka rakt och koncist talade om för henne att detta var helt oacceptabelt!!!

IMG_0848

Ända sedan vi började med söket har vi fått kämpa med motivationen. Roxy har varit mycket reserverad mot människor och vi har att tacka söket väldigt mycket att detta har vänts. Men hon har fortsatt inte drivet att till varje pris vilja ut och hitta figgarna, och får hon dessutom ingen belöning kan de lika gärna ruttna i sina gömmor under tiden hon belönar sig med annat. Det skulle kunna bli ett sådant omöjligt projekt som jag egentligen älskar, få en dålig sökhund att bli bra men gränsen går när det sker på bekostnad av liv och hälsa. Jag känner verkligen ingen som helst längtan att stå med hjärtat i halsgropen varje gång jag har skickat iväg Roxy. Utan jag tar det här som ett tecken istället att äntligen fokusera på det hon verkligen är bra på, spår! Men jag utesluter inte att vi kanske återvänder till söket längre fram…

img_1982-3

Söndagen var dagen då Eka skulle ha roligt i spårskogen. Och som hon hade❤ Snyggt stod det i protokollet efter hennes raket till upptag. 19 min senare var hon klar med spåret och alla pinnarna plockade. Jag var så glad att jag kände för att åka hem efter det och ångrar verkligen att jag inte gjorde det!

IMG_0870

Eka var 1 av 2 som hade fullt på spåret och hon kändes inte särskilt trött efter det vilket ändrades genast när vi kom tillbaka till klubben och skulle påbörja lydnaden. Om man frågar Eka är det fullt tillräckligt om lydnadsprogrammet enbart består av apporteringarna och skall, resten är helt onödig. Vilket alla kunde bevittna att hon tyckte men är man 9 år och brukschampion har man faktiskt rätt att göra lite som man vill och bara det man har lust till. Tack vare det fina upplägget i Linköping med spår-lydnad-plats-uppletande blev det inte heller någon som helst tvekan att bespara Eka den hatade platsen också. Så trött som hon var under/efter lydnaden hoppades jag att hon i varje fall skulle lyckas ta något föremål på uppletandet. Men se där, nu var det en pigg Eka igen som slog till med dagens bästa uppletande med högsta betyg!! Detta är Eka i ett nötskal!! Visserligen tar åldern ut sin rätt och jag har sett på tävlingarna iår att hon blir tröttare och tröttare under lydnaden men annars är allt som vanligt. Vi har gjort många tävlingar på raken nu vilket vår ömtåliga lydnad inte håller för och Linköping var den berömda en för mycket. Nu blir det tävlingsvila i några månader och om hon fortsatt är lika pigg tävlar vi kanske igen framåt hösten. Det skulle sitta himla fint med ett sökchampionat också:-)

Uppskattad belöning efter uppletandet, vilken duktig tjej hon är, 9 år och dagens bästa special med maxpoäng, för första gången föresten i vår tävlingskarriär!!

IMG_0884

Det går ju upp o ner som sagt och det är så det skall vara. Motsatsen till söktävlingen fick Roxy och jag uppleva helgen innan i Oskarshamn. Utan någon som helst förväntan och helt avslappnade åkte vi dit och bara gjorde vårt livs tävling bästa spårtävling. Som slutade med plats 1 och uppflyttning till elitklass. Utan att vi ens har börjat träna på ett framåtsändande!! Kan vi få till ett snyggt sådant kan det här bli riktigt bra! Men det tar ju tid och vi kommer garanterat inte att tävla ett elitspår förrän nästa år. Under tiden koncentrerar vi oss på vårt nästa omöjligt projekt, att få Roxy gå in i en bevakning i första försöket och i förlängningen klara en IPO3!! Det känns faktiskt snäppet värre än att göra Eka till brukschampion i nuläget men allt går bara man tror på det!! Och det passar väldigt bra att börja med en hel IPO träningshelg i Alvesta som vi ser mycket fram emot!

IMG_0840

SVENSK BRUKSCHAMPION!!!

Det är så här ett sök skall se ut!!! De orden trodde jag aldrig jag skulle få höra någon gång under Ekas tävlingskarriär trots att hon är en alldeles utomordentlig duktig sökhund. Jag tror inte någon som inte har sysslat med grenen sök förstår hur komplext det är och hur mycket jobb det ligger bakom att få alla bitarna att stämma. Eka har alltid haft ett stort driv att hitta figgarna, ett mindre stort att samarbeta med mig på vägen, hon kunde mycket bättre själv minsann. Uppstressad med startskall i början, så otålig att fortsätta söket att transporter var något man kunde hoppa över, alldeles för smart att gå ut på djupet i motvind där hon visste inte fanns någon, sökte gärna av hela rutan i ett svep och insåg inte det minsta varför hon skulle komma när jag ropade. Hon hade sin egen systematik som styrdes enbart av vinden och inte någon viftande och skrikande figur på stigen. När hon dessutom förstod att figgarna inte tänkte belöna henne på tävling kunde man lika gärna lämna dem. I Västervik var Eka tyst. Eka gick dit jag pekade. Eka kom när jag ropade. Eka kastade sig ut i varje skick med en sann arbetsglädje och hushöll samtidigt med krafterna på årets hittills varmaste dag så att tempot blev jämt över hela söket. Markerade bra och släppte inte en figge!! Inte min sida under transporterna heller och ja, vi var verkligen såååå värda denna första dubbeltia någonsin!! Domarna var väldigt imponerade och behövde inte ens diskutera betygen. Men de visste inte hur många års hård träning, förtvivlan och kämpande som låg bakom och vilken revansch det blev för alla tävlingarna där jag har blivit sågad jäms med fotknölarna av otrevliga sökdomare för allt Eka hittade på i sökrutan förutom att hitta sina figgar. Och denna framgång hade så klart aldrig varit möjligt utan våra underbara och engagerade sökkompisar, stort tack❤

img_2003

När man fajtas om certen skall man ju egentligen ha koll på sina medtävlande men jag bara svävade på mina små moln efter söket utan att bry mig ett dugg om de andra och det var först när vi skulle påbörja uppletandet som jag förstod att en av våra två konkurrenter var borta efter söket. En tuff uppletanderuta väntade med knappt någon vind alls och jag vaknade till lite när den ende som var kvar rapporterade att hon hade fått 0!!! föremål. Men vad fan, det skall vi väl kunna göra bättre Eka eller hur??!! Jajamen sade Eka och gav järnet men hon började bli riktigt trött nu. Vi fick i varje fall in 3 föremål och maxbetyg 8 för det. Vi är så vana vid stolpe ut men när man har flyt, har man det ofta hela vägen. När jag lämnade Eka på platsen hörde jag mycket väl bekanta ljud i min rygg och bad många bön att hon skulle klara av att ligga kvar trots detta. Det gjorde hon! Och när jag kom tillbaka talade domarna om att de inte kunde lokalisera hunden som gnällde, så betyg 10, tack för den!! Glädjen över detta förbyttes dock genast i fasa för när vid gick av planen trampade Eka på något, skrek högt, höll upp tassen och haltade av planen. Jag hittade inget men Eka skulle bara slicka frenetiskt på tassen när hon inte höll upp den och jag kände bara nej, det här händer ju bara inte!!! Vi har fått vårt livs chans som troligtvis aldrig kommer igen och får bara ge upp den???!!! 3 budföringar och 1 lydnadsprogram tills vi skulle fortsätta med lydnaden. Jag satsade på att Eka hade blivit stucken av ett bi eller nåt och hon fick finna sig i att ha tassen nerdoppad i kallt vatten en bra stund och sedan rörde vi på oss så mycket det gick för att få bort haltandet. Jag kände mig som världens sämsta hundförare när vi äntrade planen till slut och lovade Eka allt gott jag kunde komma på om slutade tänka på sin tass. Det gjorde hon❤ Men hon var mycket trött nu och för första gången i hennes tävlingskarriär fick jag lyfta och uppmuntra henne istället för att dämpa och det kändes hur bra som helst att äntligen kunna få göra det. Hon höll ihop hela programmet och fixade t.o.m. hopp och återhopp utan islag för första gången på väldigt länge. Hjärtat slog dock lite snabbare när hon påbörjade sista momentet genom att halka av första steget på stegen. Det gjorde även hunden innan men i motsats till denne som därefter tvärvägrade gå stegen laddade Eka om, klättrade färdigt och först då var certet säkrat!!

img_2164
Vi skulle egentligen ha tävlat spår i Västervik dagen efter men det var aldrig någon tvekan att direkt lämna återbud. Till att börja med var jag osäker på tassens status och när jag såg hur trött hon var, var det ett lätt beslut att inte utsätta henne för ytterligare en lång tävlingsdag i värmen. Vi kunde inte ha gjort något bättre dagen efter, i värsta fall hade vi riskerat problem med platsen igen, hon började ju bli orolig både på platsen och när jag lämnade henne till inkallningen. Min lilla 9 åriga arbetsmyra hade varit så duktig och förtjänade verkligen att vila nu. Som tur var ordnade det till sig med tassen sedan, inte svullen, inte halt och inte irriterad heller, pust. Att hon även är en väldigt duktig spårhund har hon annars bevisat många gånger tidigare och inte minst på spårtävlingen i Oskarshamn för 14 dagar sedan. Hon missade bara en pinne fast denne skulle visa sig vara så dyrbar att den betydde skillnaden mellan cert och certpoäng. Den mest värdefulla händelsen på denna tävling var att återigen få se en platsliggande Eka utan tendens att vilja komma efter mig, hon gnällde inte ens och detta i ösregn! En annan highlight blev uppletandet där vi för första gången i vår tävlingskarriär fick en dubbeltia. Att göra Ekas arbetskapacitet rättvisa genom att få den finaste titeln av alla har varit mitt största mål och dröm. Som har varit väldigt långt borta emellanåt men eftersom det är nåt fel på mig som jämnt vägrar ge upp kunde belöningen inte bli större. Känslan att behöva kämpa så mycket och länge och få lyckas till slut går inte att beskriva och jag är bara så oändligt stolt över min duktiga 9 åriga brukschampion och resan vi har gjort tillsammans❤
 img_2018

Riesen SM i Norrköping

är avverkat och jag fick tillfälle att lära mig en massa igen. Ex.vis att aldrig mera tävla 2 hundar samtidigt och att aldrig känna sig för säker för någonting. När det stod klart att elitlydnaden och 3:an skulle köras samtidigt borde jag självklart ha avstått från att tävla en hund men istället tog jag tacksamt emot tillmötesgåendet från tävlingsansvariga samt medtävlande. I klartext betydde det parkera Eka hos en hjälpsam person, ta gruppmomenten med Roxy som gick kanonbra men det hann jag inte ens njuta av utan hjälpen fick nu ta hand om Roxy medan jag stressade vidare till Ekas gruppmoment. Där väntade de redan på oss och det var den absolut sämsta uppladdningen Eka kunde få. Som återföll i sitt beteende för några år sedan, dvs resa sig när jag lämnar henne och antingen stå kvar som i sittande eller gå några steg och stå sedan som i platsen. Och där står hon sedan som en staty momenten igenom, hon som normalt aldrig kan stå stilla! Detta försökte jag förtränga genast vilket säkert lyckades sådär och stressade tillbaka till Roxys program. Och Roxy var sig inte lik, helt borta emellanåt, hörde inga kommandon, i varje fall inte de första och givetvis råkade sättandet illa ut igen där hon fortsatte klistrad vid min sida. Både skick till rutan och inkallningen fick upprepas, vittringspinnarna smakade hon sig igenom och tuggade lika frenetisk på pinnen som på apporten som hon glömde bort att lämna av sittandes. Trots allt skrapade vi ihop 221p och gläds åt en 10:a på helheten och kommentaren trevligt ekipage. Plats 3 blev det och fortsatt tävlande i 3:an blir det men det dröjer ett tag nu…

IMG_0699 (1)

Nu måste du få stopp på det här!! Sade domaren med 2 moment kvar och gav oss det gula kortet som jag egentligen hade räknat med att få redan efter 2 moment. Visst, lätt som en plätt… Om det skulle vara så enkelt skulle jag givetvis göra det men så fort Eka hör orden moment slut klipper hon av och luftar sin frustration, eftersom matte inte verkar begripa det för säkerhets skull även till tävlingsledaren och domaren. Orsaken är givetvis stressen över utebliven belöning. Det i sin tur bottnar i fel träning, för det första bristande uthållighetsträning (i träning är hon tyst!) och för det andra fel belöning alternativt för lite variation i belöningen som för ofta har skett efter avslutat moment. Men jag är bara nöjd med att jag klarade hålla ihop henne fram till apporteringarna innan det brast till slut för det är en liten evighet innan vi kommer dit. När det gäller själva momenten kan vi stoltsera med 6 av 10 möjliga nollor, så många nollor har vi aldrig fått och inte heller så få poäng. En del olyckliga nollor också, hon gjorde ett fantastiskt sändande till konen och rutan sedan men hamnade med en tass på banden=0. Och hon gjorde en lika fin apporteringsdirigering som jag klantade till genom att inte avvakta tävlingsledarens kommando vid konen=0. I stå/sitt/ligg gjorde hon en Roxy, dvs följde med mig när hon skulle stå. Och även i vittringen gjorde hon som Roxy, dvs smakade sig igenom pinnarna men stod sedan kvar med en i munnen och glodde på mig. Då visste jag att det var fel pinne och hon visste det också. När jag till slut var tvungen att kalla på henne spottade hon ut pinnen och tog rätt utan att leta ens, hon visste mycket väl vilken det var=0 Nu skall vi bara lida oss igenom sista momentet också tänkte jag och hoppades att vi fick slutföra hela den förfärliga tävlingen och vad gör Eka då? Slår till med den bästa fjärren hon har gjort någonsin i sitt liv och belönades med en 9:a!! Och moment slut denna gång betydde inte hopp och lek utan vi kunde lugnt och sansad gå fot av planen. Antingen var hon i helt rätt sinnesstämning nu eller helt slut, hur som helst hade jag stor lust att börja om programmet!! Högsta vinsten för oss var att komma igenom och att jag vågade tävla trots att jag visste hur kämpigt det skulle bli. Om det blir en ny tävling i lydnadseliten för Eka är dock mer än tveksamt. Men vi kommer att lära in de nya momenten för 2017 för vilken mardröm det än är att tävla lydnaden så roligt är det samtidigt att träna den!!

Finaste Eka❤ att det är så svårt att ligga kvar!!

IMG_9007

Jag lär mig aldrig att det straffar sig alltid att känna sig för säker!! Spår, det fixar Eka i sömnen tänkte jag och när Roxy fick hårdträna på icke förarspår spår för att hon inte plockade pinnarna fick Eka bara titta på. Så spåret på Riesen SM blev Ekas första icke förarspår för året och hon gjorde naturligtvis precis som Roxy och sade guuud så spännande!! Jag flög som en vante efter henne på upptaget vilket är precis som vanligt men sedan upphörde vanligheterna. Hon kollade faktiskt framåt för att vända mycket bestämt bakåt för här skulle hela spåret kollas minsann. Det har hon inte gjort på evigheter, i tävling inte på 2 år och hon insåg inte alls att hon skulle vara tvungen att vända. Pinnarna hade hon inte tid med, såg tydligt hur hon jobbade på en och släppte igen när hon inte hittade direkt. 4+slut och jag får gå tillbaka 4 år i tiden för att hitta ett motsvarande dåligt pinneplock. Följde upp med ett strålande uppletande vilket bekräftade att det inte var något fel på hennes näsa minsann. Jag tvekade inte ens att lägga henne på platsen, vet inte vad jag tänkte på, antagligen att en gång är ingen gång och att vi inte haft problem med platsen på flera år. Men tyvärr gjorde hon exakt som gårdagen, dvs reste sig när jag lämnade henne, gick några steg och stod sedan som en staty platsen igenom. Fick hjälp med platsliggning och kommendering efteråt och bra tips men inte hade jag trott att jag behövde hårdträna platsen igen nu när hon är 9 år, det har vi inte tid med Eka!! Resterande program var helt betydelselös men vi ville så klart ge vårt bästa och få poäng på allt. Det lyckades fast jag vet fortfarande inte hur vi lyckades få poäng i tungapporteringen där Eka hittade ett nytt avlämningssätt… Men det är väldigt sällan att vi får poäng i både kryp och framåtsändande, och den här gången lyckades det för båda, bara det kan jag leva länge på! Inte helt oväntat blev bästa momentet skall och att hon kunde det fick alla ta del av mellan momenten också. Vi som har varit bortskämda med att stå överst på pallen kom nu sist precis som dagen innan men det tyckte jag faktist var lite roligt. Det var helt klart inte Ekas helg och detta var inte Ekas fel!! En mycket bättre helg däremot hade Ekasonen James som tillsammans med sin duktiga matte Elin debuterade i appellklass spår, vann och blev uppflyttad med finfina poäng, så stolta vi är, stort grattis!

IMG_0714

James och Eka, släktskapet både syns och hörs:-) Fast i motsats till mamma Eka hörs James bara utanför planen…och bara ibland…
IMG_0707
Dag 3 och Roxys tur igen. Och jag kände mig faktiskt lika laddad som Roxy…
IMG_0718
Som vanligt hade jag inga som helst förväntningar när det gäller Roxy vilket är fullständigt obegripligt, så bra som hon är… Egentligen skulle jag inte tävla högre klass alls förrän framåtsändandet är klart. Alldeles för väl minns jag alla dessa otaliga försöken med Eka i högre när jag gjorde just detta. Men är det Riesen SM så är det och i IPO kunde jag ju tyvärr inte tävla Roxy. Hon har bara fått väldigt få djupa upptag och det var riktigt roligt att se hur hon löste det. Analyserade lugnt!! bakåt och vände mot rätt håll. Betyg 10. Träningsspåren har helt klart gjort nytta för 5 pinnar plus slut är mycket bättre än noll:-) Hon har inte heller gjort många uppletanden i sitt liv. Någon avlämning har vi inte tränat på alls, vi byter fortfarande föremål mot boll och det resulterade i 2 tappade föremål. Att komma in i fotposition fattade hon inte varför hon skulle göra och jag tjatade inte vilket ena domaren tyckte var fel av mig att ge bort poäng där. Jag var dock bara hur nöjd som helst med hennes uppletande som gav betyg 8,5.
IMG_9210
Vidare till dagens höjdare, platsen. Roxy har sett mig försvinna bakom ett plank max 20 m bort men nu fick hon se mig stövla iväg över hela planen bakom ett hus och jag undrar vad hon tänkte då! Ännu mera när hunden jämte drog som en raket vid första skottet! Och duktiga Roxy bara låg där i sin bubbla❤ Fullständigt avslappnade såg vi sedan fram emot lydnaden för några uppflyttningspoäng skulle vi ju aldrig ha chans till utan framåtsändande… Skallet är inte heller riktigt klart ännu, eller rättare sagt uthålligheten i tystnaden. Och att hoppa över 85 cm skall inte resultera i islag för en IPO hund men om denne fortsatt är programmerat på de låga lydnadshöjderna är det inte så konstigt. Men även om lydnaden kändes riktigt bra under dessa förutsättningar så fick jag ändå en liten chock när jag såg på tavlan att vi hade klarat uppflyttningspoängen i lydnaden i alla fall!! I specialen ju också och i totalen saknades enbart 8,75p (eller 1 pinne…). Eftersom jag inte hade några förväntningar var allt Roxy presterade den dagen bara bonus och ett fint avslut på vårt Riesen SM. Sammanfattningsvis en mycket lärorik helg, jag tar med mig godbitarna från alla 4 tävlingarna och resten får vi träna på. Det var roligt att träffa många Riesenvänner igen och se så många fina prestationer av Riesenschnauzrarna i alla grenarna. En stor eloge till Norrköpings BK som gjorde en imponerande prestation att fixa ett så proffsigt genomförande av tävlingar i alla klasser och grenar!!
 IMG_0695
Hemma igen är prio ett att få Eka ligga kvar när jag lämnar henne. Inte bara till platsen utan även inkallningen. Men även att checka av Roxys IPO spårstatus efter alla skogsspåren. Och den var glädjande:-) Även om köttbullarna hjälper till så blir jag lika förvånad varje gång hur fort hon hittar tillbaka till noggrannheten. Markeringarna var också strålande, pust, vi har tydligen inte ’förstört’ nåt…
IMG_0727 (1)
IMG_0724
Även Eka fick ett spår som började på fält och slutade i skogen och det märktes att hon inte har spårat på fält på evigheter. Hon fixade det, hur är en annan sak…
IMG_0732
Lycklig och nöjd med att inte en pinne har överlevt:-)
img_2140-2
Det som jag minns mest när jag gick omkring i Norrköping och när vi spårade var hur lite det betydde att lyckas eller misslyckas eller var vi hamnade i tävlingen. Men hur mycket jag kunde njuta av här och nu och varje liten framsteg eller sak de gjorde bra. Och det kändes hur bra som helst och jag hoppas att jag kan bevara denna känsla genom vårens resterande tävlingar. Eka är anmäld för 3 elitspår och 1 elitsök men beroende på hur det utvecklar sig med platsträningen kanske vi enbart kör specialerna. Det var inte meningen från början men nu får Roxy faktiskt försöka sig på 2 till högre tävlingar, 1 spår och 1 sök innan vi gör ett helhjärtat försök att fixa en IPO3.

Redo för Riesen SM

På plats i Norrköping, intränade och klara att möta en spännande morgondag när Roxy skall försöker sig på en ny 3:a och Eka debutera i elitlydnaden. Ser fram emot detta med skräckblandad förtjusning:-) Att Roxy sedan skall tävla spår och inte sök har jag dock hunnit ångra många gånger de senaste 14 dagarna. Det var inte alls meningen att hårdträna henne i skogen, hon skall ju trots allt fortsätta spåra IPO spår sedan. Ville bara ha ett enda icke förarspår för att kolla av upptaget… Det visade sig att upptaget var vårt minsta bekymmer. Gud så spännande sade Roxy och gick över alla pinnarna. Bytte till mitt spår och Roxy markerade alla pinnarna. Nytt främmande spår och Roxy sade gud så spännande och gick över alla pinnarna. Samma dag, mitt spår, Roxy markerar alla pinnarna. Men så här kan du ju inte göra några dagar innan Riesen SM, det fattar du väl??!! Bortsett från att det inte blir några poäng av det så vill jag väldigt gärna veta om vi fortsatt är i spåret eller på väg till Tjotahejti!! Så det blev ett nytt nu något desperat främmande spår med snitslade pinnar och mig på hugget efter för nu skulle jag minsann stå stilla tills hon behagade markera. Ehm…just därför behövdes det inte det denna gång utan Roxy markerade pinnarna som om hon aldrig gjort något annat. Men säg den glädjen som varar, efter halva spåret väcktes jag brutalt ur mitt mysande där back och slungades iväg som en katapult när hon plötsligt lade i högsta växeln. Hon spårar snabbt men t.o.m. jag fattade att det inte var efter någon människa längre. Helt otroligt att jag lyckades hålla fast linan och hon möttes av ett stort åskmoln när jag äntligen fick stopp på henne efter en ganska lång spurt som inte uppskattades av min onda baksida. Det skakade hon dock snabbt av sig och när vi hittade nästa snitsel fortsatte hon att spåra som om ingenting hade hänt och fortsatte även markera pinnar. Det här kommer att bli hur spännande som helst på söndag…

Nöjd nu??!!

 
I motsats till lördagen hoppas jag för det enda spännande som har hänt i Ekas spår är om hon lyckas få med sig alla pinnarna eller missar en. Så himla skönt att alltid kunna lita på henne när jag själv inte vet vad som är fram och bak i en skog. Måste bara komma ihåg att lyckas få tag i pinnarna innan de blir flis vilket Eka fixar på nolltid:-)


Skönt också att vi fick till en sista plats med skott där Roxy fick bevisa att hon ligger hur tryggt som helst trots störningar.


Sedan sist har vi även hunnit med en mycket lyckad sökträning under aktivitetsträffen för Riesen runt Kalmar, till största del bestående av vår vanliga sökgrupp. Roxy fick lära sig att gå mycket djupt och framåt och att man inte får utdelning när man avståndsmarkerar. Och Eka gjorde ett kanonjobb med många tomskick som hade kunnat bli hälften så många om matte hade haft koll på terrängen. Men snälla Eka låter sig skickas om tusen och en gånger på samma ställe utan att protestera❤ Foton: Malin Persson

img_1982-4

img_2001

Förra helgen var det så dags för ett nytt IPO läger och fortsättning i temat växla mellan lydnad och drift. För Roxy måste upp i drift för att fixa bevakningen. Att hetsa upp henne, gå in på plan utan lydnad och skicka direkt mot 6:an är inget som helst problem, ingen tendens att lämna och kommer igång med en bevakning direkt. Det kluriga är att få till detta i anslutning till ronderingarna. Alternativt få henne att rondera trots att hon ligger högt i drift. För det inser hon för tillfället inte hon behöver göra. Att växla mellan drift och lydnad på plan fungerade väldigt mycket bättre än sist, medan hon förra gången insisterade på att hon aldrig hade hört ordet fot kom hon mycket väl ihåg detta nu. Hon lär sig fort vad som ger utdelning:-) Denna gång inkluderade vi även en rondering innan skick mot 6:an och det funkade fint. Lång väg kvar men jag känner för första gången att vi äntligen är på rätt väg att lösa vårt stora problem.

Dreamteam Fredrik och Martina, känner oss hur trygga som helst i deras händer:-)




Bevakning blandades med bett och ibland angrepp. Hennes angrepp är ju grymma normalt men de är ingenting mot trycket när hon blir frustrerad:-)



Så här skall det se ut:-)


Troféresultaten för 2015 har blivit klara och finaste Eka blev nästbästa alround Riesen samt nästbästa bruks Riesen. Delad fjärde plats i lydnaden där Roxy blev 3:a. Roxy delad 10:e plats i bruks och 5:e i IPO. Duktiga tjejer jag har❤ Nu ser vi fram emot spännande tävlingsdagar i Norrköping:-)

Årets första IPO läger

Nytt år, omstart med skyddsträningen men allt är sig likt. Roxy ronderar fint alla skjul, noterar att det står en gubbe i 6:an men lämnar denne omgående och kommer tillbaka till mig. Har jag tur gör hon bara en tittut och man kan se hur hennes 2 hjärnceller jobbar för högtryck för att komma på vad det var hon skulle göra där. Och då skall man veta att vi har tränat bevakning så vi spyr på det i en 3 års tid och hon vet mycket väl vad hon skall göra där. Eller inte? Fick mig en tankeställare under förra helgens läger när jag berättade hur duktig hon är i söket och vilken klockren rullmarkör hon är och då spändes det bara ögonen i mig… men det är ju DET HON GÖR!! Ronderingen är ju inget annat än en sökövning och när hon slutligen hittar sin figge kan hon mycket väl hamna i en konflikt. Hmm…3 års träning med både det ena och andra och tanken har inte ens slagit mig!! Det hade ju så klart inte varit ett bekymmer alls om hon hade varit skallmarkör men det har inte och kommer aldrig vara en option och ej heller att sluta med söket. Så vad göra? För det första mängdträna så det sitter i ryggmärgen att: appellplan+skjul+figge+ärm=STANNA och SKALL. Många olika figgar inkl mig själv ihop med skjulet och så skall vi helst undvika träna sökmarkeringsövningar på appellplanen! Göra skjulen mera intressanta och variera figge i olika skjul. Sedan ligger hon ju i alldeles för låg drift när vi börjar, det är det viktigaste att jobba med och kan mycket väl vara nyckeln till att lösa problemet. När hon är i rätt drift vilket hon blir ganska omgående efter första bettet är bevakningen i 6:e skjulet inget som helst problem längre, däremot ronderar hon inte längre. Vad vi nämligen knappt har gjort under vår 3 års träning är att träna på att växla mellan lydnad och drift. Visst, hon har fått gå fritt följ då och då innan hon har skickats på ett bett eller en bevakning men det var ofta utan extra retning och endast med några få sekunders lydnad. Hade man frågat mig innan hade jag tvärsäker påstått att jag hade en bra skyddslydnad. Den har jag dock uppenbarligen enbart när hon inte är tillräckligt hög i drift. Nu fick jag uppleva hur det känns när lydnaden plötsligt är puts väck. Det var redan drifthöjande att bara sätta en sele på henne, den lugna hunden muterade genast till ett monster som inte ville sluta skälla. Så nog märktes det att vi har tränat bevakning! Att växla från att hetsa upp henne till något som skulle likna lydnad sedan fick mig så klart framstå som ett fån. Roxy ville varken rondera, gå fot eller lyssna överhuvudtaget utan bara låste sig fast vid figgen. Detta kallas för grundträning som vi har hoppat över för att jag alltid skall hoppa över några steg för att avancera framåt men det får vi vackert kämpa oss igenom framöver. För nu har hornen blivit jättestora, Roxy kommer att tävla och hon kommer att fixa en IPO3, så det så!!

Du kan ju det här Roxy!!


Och du är ju så bra på resten!!



Eka undrade under tiden hur det kan vara så svårt att skälla på en gubbe men det fick Roxy vackert klura ut själv:-)

Riesen SM närmar sig med stormsteg och vi var mycket tacksamma att få tillbringa gårdagen med ett härligt gäng i Smålands djupa skogar. Mycket nyttig träning för Roxy som behöver träna på andra figgar/miljö, främmande fötter och föremål. Fast det blev kanske lite för mycket för henne på en gång ihop med väldigt spännande viltdofter. Men det enda som räknades var att hon kämpade sig igenom svårigheterna, blev belönad för det och lärde sig förhoppningsvis en massa. Men jag fick ju verkligen tillfälle att undra vad det var som fick mig att vilja tävla en halvfärdig Roxy i högre spår istället för Eka i elitsök. Skyll dig själv sade den nyblivna 9 åringen Eka och slog till med ett så fantastiskt sök och bra uppletande att jag genast kände för att göra en rockad.

Förväntansfulla hundar inför uppletandet, då anade inte Roxy ännu att hon var tvungen att plocka fram det sista lilla som inte ens hon visste att hon hade…


Men med 14 dagar kvar att träna är det ju oändligt med tid att få Roxy strunta i viltspår, inte gå över pinnar och gärna plocka mer än 2 föremål😉 Eller så vilar vi oss i form och ett bra koncept har alltid varit att göra det vi inte skall tävla i och så ser vi fram emot ett nytt IPO läger nästa helg! Samtidigt som vi är lite ledsna att vi inte kan delta i vårens första dragtävling. För cykelklassen är Roxy inte tillräckligt tränad ännu och springa kan/får inte jag. Jag har nämligen äntligen fått tummen ur efter sådär 7 månader med konstant smärta i höger rumpa/baksida lår som jag fick efter ett gäng snabba sprintintervaller. Plågade mig igenom draghunds SM och sedan resonerade jag att bara jag inte springer mera så försvinner det…ehm… det väntar jag fortsatt på men vissa är mera trögfattade än andra! Att träna järnet annars och gärna hårda cykelpass med snabba sprintintervaller inte kan vara så hälsosamt har inte heller slagit mig. Ett besök hos naprapaten visade en mycket kraftig bristning i infästningarna till baksida lår både mot rumpan och nere mot knäet. Behandling påbörjad, övningar att göra varje dag, måttlig träning ok men totalförbud för löpning och sprint på cykel. Vårens dragtävlingar kan vi således glömma men i gengäld hoppas jag att vi kommer tillbaka smärtfria och med full kraft till hösten!

 

På gång igen

Länge sedan det bloggades här om träning och tävling i mängder och i alla möjliga grenar. Om jag nu hade trott att jag var någon slags duracell kanin med aldrig sinande energireserver så fick jag någon gång i januari veta att jag egentligen är ganska mänsklig. Luften gick ur helt, ingen lust eller ork att ta tag i någonting, ingen motivation heller för den delen. Fast det var inte riktigt meningen att Roxy skulle hjälpa till att hålla mig kvar i detta tillstånd i flera veckor till! När hon spräckte klon i slutet av januari tänkte jag visst, inget problem, bort med klokapseln, vänta någon vecka, fram med nagellack och så kör vi igen. Det var en stor dag för mig när jag köpte det för första gången i mitt liv, tills dess hade jag ingen aning vad något sådant kan tänkas användas till:-) Valde en fin färg till Roxy men den har hon fortfarande inte fått visa upp. Efter 1 vecka var vi tillbaka på det första av 6 återbesök där veterinären bara tittade på pulpan, sade INTE BRA, återbesök om en vecka, 400 kr tack. Efter 2 veckor började jag försiktigt undra om det kanske är läge att sätta in antibiotika med tanke på att den inflammerade pulpan visade noll tendens att bli bättre?! Det fick vi till slut men det blev inte bra ändå. Och Roxy började hata sin tratt mer och mer och hämnades genom att mosa allt i sin väg, vred tv:n, välte vattenskålen och svepte rent bordet och soffan. Både Eka och jag levde hela tiden i riskzonen att få en tratt i huvudet när vi minst anade det, gärna i sömnen. Eka var föresten inte ett dugg road av mitt konstiga rättvisepatos att kan inte den ena får inte den andra heller och jag vet inte vem av oss andades ut mest när veterinären till slut sade JÄTTEBRA, inga fler återbesök. Till detta krävdes dock dubbla dosen av en annan antibiotika som mannen på apoteket först lämnade ut när jag försäkrade honom att jag verkligen hade en jättestor hund… Nu är träningslusten tillbaka och vi har redan hunnit avverka lyckade spår, sök, lydnads och dragträningar. Och nästa helg ser vi fram emot årets första skyddsträning:-)

Inte så nöjd…

img_1904

Ofrivillig favoritsysselsättning under februari…

Bästa sättet att få tillbaka motivationen är ju att sätta mål. Och knappt hade veterinären hunnit ge oss klartecken till träning igen var båda anmälda till Riesen SM i Norrköping i både lydnad och bruks. Att Eka skall debutera i elitlydnaden ser jag visserligen fram emot med skräckblandad förtjusning för bara att klara oss igenom utan rött kort är en utmaning i sig. Det är alldeles för svalt i början av april för att Eka skall få upp rätt arbetstemperatur och det finns en överhängande risk att det blir en rätt underhållande tillställning… Roxy har tragglat sina lydnadsmoment i 3:an hur länge som helst nu, det kommer att bli jätteroligt att äntligen testa av dem igen. Dessutom siktar Eka på att försvara sin titel i elitspåret medan Roxy får ta sig an högre spår eller sök beroende på vad lotten säger. Roxy är inte riktigt klar för högre klass ännu för det var inte alls meningen att tävla henne i bruks i vår men hellre bli godkänd i högre än underkänd i IPO3 för att hon ratar figgen i 6:an. Att Eka är klar för lydnadseliten är också att ta i men någonstans måste man ju börja. Jag gillar att helt förutsättningslöst testa av var vi står ibland även om inte allt sitter till 100 pct.

Det finns dock vissa moment som bara måste sitta helt säkert och ett sådant är plats med skott som Roxy framöver får genomlida utan att se mig. Premiär för detta i veckan. Att se henne ligga så tryggt under skotten nuförtiden ger mig fortfarande en rusning. Och känslan att se henne ligga lika tryggt med mig utom synhåll kan överhuvudtaget inte beskrivas!

Typisk (icke)träning i vinter… vilket Eka var väldigt upprörd över… (Foto Malin Persson)

Men det var då, nyklippta och laddade ser vi nu fram emot vårens utmaningar:-)

Mot 2016

Det är samma visa varje år, tävlingsåret skall summeras och jag drar mig för att skriva ner att vi har lyckats med det mesta. Jag har fortfarande väldigt mycket lättare att skriva om allt vi måste förbättra istället för att bara njuta av det vi har åstadkommit och tala om för alla som inte vill höra det hur bra vi är. Väldigt orättvist mot mina duktiga mångsidiga vovvar och alla träningstimmarna vi har lagt ner tillsammans och mot alla som har hjälpt oss att nå våra mål. Så här kommer då årets sista skryt:-) Roxy har blivit uppflyttad till IPO3, till högre spår och högre sök och snubblade bara med liten marginal förbi ett första pris i lydnadsklass III. Dessutom har hon vunnit 3 dragtävlingar, 2 löp och 1 cykel. Eka har fått 2 x certpoäng i elitspår, 1 x certpoäng i elitsök. Skillnaden mellan cert och certpoäng blev en utflykt till ett skjul i Mönsterås mitt under framåtsändandet…Eka i ett nötskal och inte mindre charmig för det :-) Hon fick 2 första pris i lydnadsklass III och därmed titeln LPIII och blev godkänd i IPO nordic style i spår. Dessutom blev hon för tredje gången rasmästare i spår. Jag själv har sprungit 3 lopp och förbättrat alla tider. Jag hör så ofta att jag inte kan hålla på så utan måste fokusera på en gren om jag vill komma någonvart. Vart då?? Mina mål sträcker sig inte längre än ett moment och en klass i taget. Så småningom kommer det väl att visa sig hur långt det bär oss men det är inget jag bryr mig om nu. Jag vill ha kul på vägen och hundarna med och att göra samma sak hela tiden är inte kul! Ju fler grenar ju fler utmaningar, det är min melodi och hundarna är helt med på noterna. Med lite eftertanke och utan några prestationskrav går det nämligen alldeles utmärkt att blanda grenarna. Det kan givetvis dröja längre till framgång och det är väl också en del av tjusningen, det gör den bara ännu mera värd och glädjen ännu större. Och så får man glädjas många gånger också:-)

Årets höjdpunkter i bilder

Det är kul att vinna men minst lika roligt var att vi utvecklades och lyckades förbättra våra tider. Här sprang Roxy till guld på Skånedraget med mig som stadig ankare:-)

IMG_3568

IMG_0924

Guld även på Hapimagdraget:-)

IMG_1055

Ett stort tack till min duktiga pt Sara som coachar mig till olika utmaningar sedan 4 år tillbaka. Utan henne hade det aldrig lyckats att förbättra mina löp och andra prestationer. Utan henne hade jag föresten fortfarande undrat vad man skall använda löparskor till:-)

IMG_1504

Men det var väldigt kul att cykla som omväxling på Skånedraget i höstas och inte gjorde det saken sämre att vi vann den också:-)

FullSizeRender

Årets framgång som betydde mest för mig stod Eka för. Vi har kämpat i 5 år och 23 tävlingar för ett andra första pris i lydnadsklass III och fick slutligen lyckas med detta på Riesen SM i Karlskrona. Det var bara så underbart❤

IMG_2224

Men hon var inte färdig med det. För är man en duktig spårhund så är man!!

IMG_2238

Bäst när det gällde och vann Riesen SM i spår för 3:e gången. Hon har alltså vunnit alla gångerna hon har varit med och får nu behålla detta vackra vandringspris:-)

2015-12-30 13.26.33 (1)

Men det var när våren blev till sommar som hon nådde sitt livs form. När andra hundar går ner sig i värmen börjar Eka få upp den rätta arbetstemperaturen och med helt sanslösa 294,5p poäng vann hon inte bara ett tredje första pris utan hela tävlingen på Öland och fick äntligen den efterlängtade titeln som vi aldrig hade gett upp hoppet om…LPIII

IMG_1393

Under hela hennes liv hade Roxy hört mig klaga över hennes bristande uthållighet jämfört med Eka. Det var då en himla tjat tänkte den gravt underskattade Roxy och slog till med sitt livs prestation när hon höll ihop en hel dag i 30 graders värme och blev uppflyttad till IPO3 i Alvesta!!

IMG_1256

Eka gjorde en fantastisk insats i hennes debut i IPO Nordic Style i spår i Sölvesborg som slutade på 612 poäng och plats 3, dock tyvärr inte med cacit som utlovades på prisutdelningen utan ‘enbart’ godkänd pga SKK’s egna nyckfulla regeltolkning. Men det gör hennes prestation på 2 x 2000 m stubbåker inte mindre värt för mig.

IMG_1793

Framgångarna som man får kämpa väldigt hårt och långe för är de som betyder mest. Och iår fick jag även lyckas med ett annat långtidsprojekt, plats med skott med Roxy. Det tog 3 år sedan incidenten under Riesenlägret men i november låg hon sin första plats med skott på tävling!! Och blev prompt uppflyttad till högre klass sök. Veckan efter upprepade hon samma sak, fast i spår. Och jag är hur glad som helst för nu finns det inga gränser för oss längre i brukset heller:-) Att Roxy är en duktig spårhund är det ingen som helst tvekan om men hon fick plocka fram det lilla extra i stormen i Tollarp. Dagens bästa special och lydnad och plats 1. Precis som i söket i Norrköping veckan innan, heja Roxy❤

IMG_1831

Jag då?? Mitt mål var att springa 5 km under 25 min, det lyckades inte men jag kom så nära som aldrig förr och sprang pb på alla mina lopp.

IMG_1210

Men strul med hälsenan, pålagringar i fötterna och ischias problem ställde till det för mig andra halvan av året. Jag tränar allt utom löpning sedan oktober och hoppas min kropp hinner återhämta sig så att Roxy och jag kan springa mot nya utmaningar nästa år!!

IMG_1693-0

Våra mål för nästa år? Roxy godkänd IPO3, uppflyttning till elitsök och elitspår, första pris lydnadsklass III och många fina tider på våra dragtävlingar. Nästa år siktar vi även mot pallen igen på draghunds SM. Eka fortsätter jaga sitt sista cert i sök eller spår och får göra debut i elitlydnad. Där är mitt främsta mål att komma igenom tävlingen utan rött kort för underhållningen mellan momenten tror jag inte domarna tycker är lika kul som Eka:-) Och när vi nu inte fick det men gärna vill ha det kommer vi att sikta mot cacit på någon eller några Nordic Style tävlingar också. Men mest av allt vill vi förbli friska, ha kul och njuta av livet varje dag. Gott nytt år alla våra vänner!!