Grattis Roxy 6 år

Dagens present skulle ha blivit att få springa den första dragtävlingen på 1,5 år men ödet ville annorlunda. Det ville ganska ofta annorlunda!! Lilla olycksfågeln började med en seg urinvägsinfektion som valp, fortsatte med att vara inlagd efter att ha krockat med ett träd och toppade första året med att slita sönder korsbandet. 1 år senare kunde vi äntligen börja träna och nu tog det hela 2 år innan hon fick sitt första blodöra av sammanlagt 4 med tillhörande operationer. Pustade ut nåt år igen innan det var dags för första klofraktur som tog nästan 2 månader att läka och innan året (det förra) ens var slut följde nästa som tog ungefär lika lång tid. Och nu när vi äntligen såg fram emot att ge fullgas var hon vips tillbaka i Söderköping med ett trasigt knä, SUCK!!

IMG_5227

Akut var det en meniskskada men en kronisk inflammatorisk process hade pågått under en längre tid vilket jag har förstått inte är helt ovanligt efter korsbandsoperationer. Jag fick titta på en video från operationen och samtidigt försöka att inte svimma. Enligt veterinären hade rester från det främre korsbandet och annan vävnad bildat strängar som har växt upp mot olika strukturer i ett försök att stabilisera leden. Dessa satte även som en pålagring mot knäskålens nedre delar och ledkapseln var kraftigt förtjockad. Inte så konstigt kanske att hon hade så stora problem att hoppa över 1 m förra året!! 1 månad sedan operationen och Roxy har slutat halta när hon går men avlastar fortsatt alldeles för mycket för att det skall kännas bra när hon står men vi har fått order att ta det lugnt 1 månad till innan ev. återbesök. Prognosen är egentligen 2 månader lugn, sedan börja med lättare träning för att kunna träna för fullt igen i sommar. Men jag tvivlar… I mellantiden krävs tålamod vilket är något av det värsta man kan kräva av mig. Idag kunde jag inte annat än att ge henne ett avbrott i det tråkiga koppelgående som present i form av ett litet IPO spår. Det gick ju i varje fall mera sansat till än promenaderna med det galna understimulerade krutpaketet…

IMG_5367

IMG_5376

Jag behöver mål för att inte tappa motivationen, träna för tränandets skull har jag aldrig fattat vitsen med. Med vårens dragtävlingar som mål blev jag således överlycklig över varje löpframsteg jag hade gjort sedan jag började springa igen i december efter 1,5 års skadeuppehåll. Men när Roxy skadade sig gick luften ur helt och att frustrerat göra henne sällskap i soffan ihop med choklad och godis som tröst har dragit mycket mera än gymmet. Dags alltså att rycka upp sig och hitta en ny utmaning. Det blev den här…
 IMG_3314
Man kan ju undra hur jag tänkte när de flesta pensionärerna fortsatt simmar om mig, min mountainbike garanterat inte är någon speedkula på asfalt och jag en bra bit ifrån mina löpprestationer från förr. Men det är ju lite tid kvar och målet är inga tider utan bara att ta sig i mål 🙂 Det egentliga målet är att jag skall vara grymt tränad och förhoppningsvis några kg lättare till hösten när Roxy och jag kanske får göra comeback i draget. Jag måste ju vara optimist och tro på det! Roxy kommer garanterat att uppskatta slippa dra på ett tungt och flåsigt ankare 🙂
IMG_3568

Eka hade också andra planer för 2017 än att börja året med en kräkrekord varje natt. Hennes bukspottkörtelvärlden var inte ok men vi fick ganska snart rätsida på det genom fettsnålt foder och fettsnålt godis till träningen. Hon fyllde 10 år förra veckan och finaste Eka är hur pigg som helst ❤ Kanske lite för pigg för sitt eget bästa, hon förstår nämligen inte att hennes kropp kanske inte längre mår bra av alla glädjerycken och att ge järnet i alla lägen. Så nu sitter hon anklagande i soffan och håller upp sin onda tass igen, suck…

 IMG_5309
IMG_5320
Men hur motigt det än är så blir allt genast lättare om man påminner sig om att det faktiskt kunde ha varit värre!! Av någon anledning är det alltid närmare att sucka över det man inte kan få just nu eller aldrig mera istället för att uppskatta det man har, varje dag man får ha det! Nämligen att vi lever och mår bra!! Och för att jag alltid försöker hitta meningen med allt har jag t.o.m. kommit på varför det kan tänkas vara bra att inte kunna träna/tävla hund i vår/sommar. Nu kan jag nämligen utan dåligt samvete ägna mig åt att måla om mitt hus och alla bodarna vilket verkligen behövs. Idag är det 20 år sedan jag flyttade till huset norr om Kalmar och inte hade någon aning om att jag skulle rota mig där. Det hade jag inte heller när jag ansökte om svenskt medborgarskap 2005, trodde så klart att Tyskland tillät dubbelt medborgarskap. Hade kanske varit bättre att ta reda på fakta istället för det gjorde Tyskland inte alls då utan först 2007. Mitt tyska pass lyckades jag bara förnya för att jag glömde nämna den lilla detaljen att jag hade blivit svenska. Det tyckte inte tyska ambassaden var ett dugg roligt när jag nu skulle förnya passet och en gång till gick det inte. Det verkar helt klart vara meningen att jag skall stanna i Sverige och det är jag inte ett dugg ledsen över 🙂
IMG_3232

Mot 2017

Det har ju blivit en liten tradition att ägna oss en stund åt det gångna året och det måste vi så klart fortsätta med! Tävlingsåret 2016 utmärkte sig mest genom att vi har gjort rekordfå tävlingar, Eka 5 (1 lydnad, 1 sök, 3 spår), Roxy 7 (2 lydnad, 1 sök, 2 spår, 2 IPO). Det var inte dumt alls, det enda som kanske känns fel är att vi inte har prioriterat rätt alla gånger men det viktiga är att man lär sig av allt man gör och utvecklas. Och även om jag hela tiden har hävdat att det är rätt att träna och tävla Roxy i en massa grenar så är jag inte sämre än att jag nu kan erkänna att jag hade fel. Roxy har inte kapaciteten för det och Roxy har inte mentaliteten för vissa grenar och skall absolut inte behöva göra något som hon tycker är jobbigt! Det här skall vara kul! I sitt sista tävlingsår tog Eka mig med på en extremt hög berg och dalbana. När hon inte kände för att tävla fick vi många nollor i protokollet, när hon plockade fram sitt bästa blev hon brukschampion ❤

img_1131

Tävlingsåret i bilder…

Januari-februari

Gick åt Roxys kloelände, flera veckors fördröjning med antibiotikan gjorde ju inte saken bättre precis. Vi missade lydnadstävlingen i Guldhunden och ännu ett försök att äntligen få det där efterlängtade första priset i klass 3…

img_1905

Mars

Vi laddar inför Riesen SM…med sök och IPO när vi skall tävla spår och lydnad. Men så gick det som det gick…

img_1982-4

April

Riesen SM i Norrköping och en till läxa i hur man INTE skall göra. Man tävlar INTE 2 hundar samtidigt i elitlydnad och lydnadsklass 3!! Och man tävlar Eka överhuvudtaget INTE i elitlydnad, hon fixar inte det långa programmet inkl mellanmomenten utan att flippa och jag har ärligt talat stor förståelse för det. Det spillde genast över till nästa dags lydnad fast skadan var egentligen redan skett för man börjar INTE med att ge Eka ett icke förarspår först på hennes första tävling för året. Åh så spännande sade Eka och pinnarna kunde gärna ruttna i skogen! Så Eka som är van att vinna titeln i spår kom sist i både spår och lydnad… Det är nu som man kan glädjas åt att ha personlighetsutvecklats så mycket att man kan skratta åt detta och ta det för vad det är, rannsaka sig själv och för övrigt vara glad att både hund och förare inte är några maskiner. Hur det skall se ut visade hon upp 2 veckor senare i Oskarshamn där vi sladdade förbi ett cert med bara några få poäng. Helt otippat fick Roxy rädda helgen trots att vi inte var färdiga någonstans. Jag hade ju dessutom gjort mitt bästa att förstöra hennes lydnadstävling men hon samlade ihop många poäng ändå och slutade på plats 3. Efter att ha gått över precis alla pinnarna i träningsspåren innan som har lagts av främmande överraskade hon sedan genom att markera i varje fall 5 plus slut. Alla föremål hittade hon också och utan framåtsändande fixade hon även uppflyttningspoäng i lydnaden. Det saknades några få poäng i totalen bara, en mycket lyckat högre debut och även denna slutade på plats 3.

IMG_0695

Maj

I maj hände det största som jag har varit med om ihop med Eka, hon fick äntligen bli brukschampion efter många års slit!! Och på vilket sätt!! Så här i efterhand vet jag att det var absolut sista chansen men är väldigt glad att jag inte hade en aning om detta då. Utan bara kunde njuta av vår första 10:a någonsin i sök, ett suveränt uppletande och hur fint hon höll ihop i lydnaden trots att hon hade trampat på ett bi strax innan. Det var bara meningen att vi skulle bli belönade för vårt kämpande till slut den där dagen i Västervik.

img_2164

En vecka senare åkte jag utan någon som helst förväntan till Oskarshamn för vad ett framåtsändande är hade Roxy fortfarande inte hört talas om men när dagen var slut var hon uppflyttad till elitspår. I hennes andra högre tävling, hon gjorde alltså vad som aldrig lyckades med Eka, att få ihop tillräckligt med lydnadspoäng utan framåtsändande, 2 gånger om. Må vi bara få till detta nu så kan det här bli riktigt bra!

IMG_0840

Vi avlutade maj månad i Linköping och jag fick uppleva tjusningen med att tävla hund igen. Roxy gjorde allt i sin söktävling utom att söka efter människor och Eka tog farväl från tävlingsbanan på Eka vis genom att för första gången i sin karriär få maxpoäng i både spår och uppletande för att sedan bara göra det hon hade lust till i lydnaden. Det var inte mycket den dagen…

IMG_0870

Juni

Uppladdning inför IPO3 debut…

IMG_4994

Juli

Som slutade precis som vanligt. Hjälp sade Roxy när hon såg figgen och kom i raketfart tillbaka till mig… Dags för semester!

img_1981

Augusti

Tränade vi på inför hösten, bland annat på kennellägret där alla Ekas duktiga valpar fanns med och demonstrerade för sin stolta mamma att sökgenen har gått i arv minsann 🙂

img_1127

September

Och där satte den!!! Med mycket hjälp av vår fantastiska figge, hård träning och en stor kämparinsats lyckades Roxy bli godkänd i IPO3. Det gör henne dock inte till en bra IPO hund för hon saknar egentligen driften till det hennes bett och grymma angrepp till trots. Tacksam över allt jag hade lärt mig om IPO genom åren bestämde jag att det var sista gången hon fick springa den jobbiga vägen till 6:ans skärm och istället fokusera på det hon är bra på och tycker är kul. Och med det menas hela grenen, för delar i IPO är så klart superkul men det räcker liksom inte…

IMG_5254

Oktober

Eka var anmäld till en sista söktävling men jag tog förnuftet till fånga och lät henne slippa denna och alla framöver. Åldern har börjat ta ut sin rätt i vissa lydnadsmoment och Eka har verkligen gjort sig förtjänt av ett toppen pensionärsliv nu! I brist på annat dammade Roxy och jag av en lydnadstrea i Västervik och med minimal träning saknades bara 1 poäng till ett första pris, tänk om hon hade haft lust att sitta i grupp den dagen…

img_2923

November

Var det full fart mot nya mål, framåtsändandet påbörjades äntligen och även stegklättringen vilket var en stor grej för försiktiga Roxy. Söket återupptogs och Roxy tyckte det var jätteroligt. Fast inget kan mäta sig med att få kasta sig ut mot ett skogsspår. Uppletandet börjar ta sig och i dragträningen har vi äntligen fått upp farten igen.

img_5087

December

Men säg den glädjen som varar…Stackars Roxy får avsluta året precis som hon började, den här gången fick jag antibiotikan med en gång men efter 5 veckor är det fortfarande inte helt läkt. Och så var vi förstås anmälda till en lydnadstävling i Guldhunden igen…

img_5476

Roxy är väl den som längtar mest till 2017 just nu och tur det när mina planer för första gången enbart inkluderar henne. Tillsammans tänker vi göra comeback i draget, om vi inte får till löpningen redan till våren får det bli på cykel. Inga mål där, bara att få delta igen är högsta lyckan. Nu har de ju ändrat alla lydnadsreglerna och jag har fortfarande inte koll på någonting men en sak har jag förstått…det där första priset vi har jagat i 3:an ett tag nu kan vi glömma och istället få börja om med detta i 2:an… Lydnadslydnaden har dock överhuvudtaget ingen prioritet utan är bara lite roligt att ägna sig åt som omväxling emellanåt. Det är elitspår vi satsar på för fullt och hoppas att det kan räcka till certpoäng nästa år. Om söket fortsätter utveckla sig så fint gör jag kanske ett försök igen i högre sök, fast kanske inte i Linköping 🙂 Eka är fortsatt full av energi som kanske inte räcker lika långt som förut men fortfarande längre än Roxys. Och så länge hon och framförallt hennes kropp orkar får hon njuta av att träna allt hon älskar helt utan krav. Många köttbullar, mycket lek och selektiv hörsel gör hennes liv som lycklig pensionär komplett ❤

img_2140-2

Mest av allt önskar vi oss dock att vi blir och förblir skadefria och friska nästa år.

Gott nytt år alla våra vänner!!

IMG_3867

 

 

 

 

 

Skadade

Idag skulle vi ha tävlat i Guldhunden. Sista chansen för Roxy att försöka få det där efterlängtade första priset i lydnadsklass 3 med de gamla reglerna. Men Roxy vill inte tävla i Guldhunden. Precis som förra gången spräckte hon sin klo 14 dagar innan, det verkar inte vara så hälsosamt för Roxy att anmäla dit utan vi får nog satsa på att bara träna på bådas solklara favoritställe 🙂 Vis av erfarenhet har jag i varje fall gjort klart för veterinären att jag inte tänker lämna utan ett recept på antibiotika denna gång och mycket motvilligt fick jag det. Kompletterade med laserbehandling och nu snart 14 dagar senare ser det i varje fall ut så som det gjorde 6 veckor senare förra gången. Roxy tycker inte det är ett dugg roligt att få stora parabolen på huvudet så fort hon är inne i huset och ser till att den är i vägen för det mesta. Samtidigt har det fördelen att alla äntligen kan få sova. När man inte längre kan klia sig, slicka sig, hugga tag i täcket och snutta ljudligt och länge på det går det nämligen alldeles utmärkt att somna på en gång. När det hände kände jag bara suck, inte nu!! Vi som hade kommit igång så fint med brukslydnadsmomenten vi inte kan ännu och spår, sök, uppletande och dragträning. Sedan vi släppte IPO’t har vi faktiskt inte trappat ner utan bara intensifierat träningen och Roxy har inte fått någon som helst återhämtning från den jobbiga hösten. Så det var helt klart meningen att hon skulle få ett break. Kände mig stressad att inte hinna bli klar till att kunna starta elitklass till våren men vad gör det om det inte lyckas??!! Vi blir helt enkelt klara när vi blir klara!! Även jag mår nog väldigt bra av att inte tänka på träning hela tiden.

Inte så nöjd…

img_5476

Roxy är ju en liten olycksfågel. Ett sönderslitet korsband, 4 blodöron och 2 klofrakturer har hon hittills hunnit med medan Eka inte har skadat sig alls under hennes 9,5 år…fram tills nu. Jag såg inte vad som hände och kan bara gissa att hon fastnade under en sökträning i slutet av oktober. Hon visade inget då men på natten väckte hon mig och talade om för mig att hon hade mycket ont i sin tass. Roxys gamla värktabletter fick lindra för stunden och veterinären konstaterade en sträckning dagen efter. Hon fick smärtstillande och det går sakta framåt med betoning på sakta. Nu har vi i varje fall kommit så långt att hon belastar tassen igen efter vila men hon slickar mycket på den på kvällen och natten när hon har tid att känna efter. Även Eka har fått flera laserbehandlingar och även om hon inte följde mallen utan reagerade kraftigare för varje behandling tror jag att det har gjort nytta. Det det är bara att acceptera att det tar tid.

Så fort hon kommer utanför dörren förtränger hon dock genast allt ont och är helt oförstående varför vi inte kan hitta på roliga saker (det är även Roxy). Och jag är väldigt tacksam att detta energiknippe inte har skadat sig tidigare!!

img_5131

Lite roligt att jag blir otålig efter 1,5 månader för Eka resp 14 dagar för Roxy när jag själv har varit skadad och begränsad i träningen i 1,5 år nu… I mellantiden har jag övergett naprapaten för behandlingen gav ingenting. Vi experimenterade på alla möjliga sätt med rehabövningar och träning utöver behandlingarna som inte gjorde någon som helst nytta och efter ett halvår hade jag lika ont som tidigare. Men av en händelse råkade jag göra några nya övningar som ledde till att smärtan i rumpan för första gången nästan försvann helt. I varje vall temporärt men övningarna ihop med massage av min extremt spända framsida höger lår och mycket stretch av framsida lår och höft har lett till en stor förbättring. Så stor att jag t.o.m. vågade ta upp löpträningen igen efter över 1 år fast inledningsvis enbart med liten runda en gång i veckan för att få tillbaka känslan och glädjen utan någon som helst tidspress. Det återstår så klart att se vad som händer när jag springer oftare och fortare men det är inget som bekymrar mig just nu. Istället tänkte jag börja simträna för att skona kroppen. Det har jag visserligen inte gjort sedan jag var barn (de 2-3 simtagen i samband med doppen på sommaren räknas liksom inte) men hur svårt kan det vara?! Kastade mig glatt i bassängen bara för att sprattlande och stressad få se pensionär efter pensionär dra lugnt förbi medan jag försökte få ordning på armar, ben och andning. Det blev inte bättre efter några fler försök och då tyckte jag det kunde vara läge för en liten simlektion. Den gav en del aha upplevelser och tränaren tyckte i slutet att man i varje fall kunde se en tendens till att jag hade förstått vad det hela skall gå ut på och var för övrigt glad att jag hade överlevt lektionen. För att jag inte lyckades synka andningen med resten tyckte jag nämligen det var enklast att inte andas alls. På så vis fick jag i varje fall ihop några godkända simtag som jag var mycket nöjd med. Det var inte tränaren dock som tvingade mig att öppna munnen. Det gör jag alltid annars men aldrig i vattnet av rädsla att få i mig halva bassängen vilket var precis vad som hände. Men med lite övning kan jag nog både överleva simträningen och hålla pensionärerna på avstånd snart 🙂

I väntan på att alla våra skador läker kan vi i varje fall drömma lite, länge sedan sist…

IMG_3568

Goodbye IPO

Jag ger upp. Och det känns inte det minsta som ett nederlag utan istället som en stor förlösning. För jag vet att jag gör det bästa för min hund. Det tog lite för mycket tid att komma fram till det men bättre sent än aldrig. Den aningslösa optimisten trodde att allt går att fixa, man måste bara komma på hur. 4 år senare har jag fortfarande inte kommit på det och ingen annan heller. Och då har vi ändå fått den bästa hjälpen vi kan få på många håll och prövat alla möjliga varianter till lösning på problemet utan att lyckas. För det går inte att fixa!!! Vi kan inte göra Roxy till en annan hund än hon är! Hade jag litat på min magkänsla istället för att envist köra på hade jag insett att Roxy inte räcker till mentalt redan när vi försökte oss på IPO ettan. Hennes fina IPO linjer eller en VM 5:a till brorsa till trots för alla är olika individer. Det hjälper inte heller att hon är mycket bra i vissa delar av skyddet som bettet och angreppen. Roxys drift är inte tillräcklig att övervinna hennes brister i modet vilket visar sig tydligast på tävling. Hon vågar sig inte fram till andra människor utan mitt stöd i vanligt fall och fixar absolut inte att stanna kvar hos en figge med en hotfull attityd. När hon blir trygg med människor som våra träningsfiggar Fredrik och Thomas är det inget som helst problem men hon har inte gjort det hittills och kommer aldrig någonsin i framtiden heller att stanna kvar och bevaka en okänd figge på en tävling. Och vad är det för mening med att fortsätta plåga henne med något som hon tycker är jättejobbigt och inte leder någonvart? När vi kan och bör kanalisera den lilla energin hon har till något hon är bra på och tycker är kul? Jag har sagt att vi bara skall ta en paus men att ha i bakhuvudet att ev. återvända till IPO’t splittrar mig i träningen till elitspåret och är dessutom inte rätt mot Roxy. Att få henne godkänd i IPO3 måste ändå betraktas som en stor framgång med tanke på hennes brister och jag är mycket glad och stolt över det. Jag lärde mig otroligt mycket om IPO under alla dessa år som förhoppningsvis kan vara till nytta någon gång i framtiden med en hund som har alla bitarna som krävs för att lyckas i denna sport. Vill sända ett stort tack till alla som har hjälpt oss under vår spännande resa!!

Och ja, hon kommer även i fortsättningen få ett o annat bett som belöning för DET tycker hon ju är hur kul som helst 🙂

IMG_3221

img_3235

Om det finns något som Roxy verkligen brinner för så är det SPÅR. Där kan hon t.o.m. plocka fram det där lilla extra som man inte ens kan ana att Roxy har i sig. Och jag blir lika lycklig där bak i linan varje gång av att se hur kul hon har 🙂 Att hitta skogspinnar i skogen verkar vara det mest naturliga i hela världen och det känns väldigt skönt att slippa alla lydnadskrav kring markeringarna (och i spåret). Men även om det är strunt samma i vilken vinkel hon markerar nu så är jag väldigt tacksam över hennes liggmarkeringar med tanke på den akrobatiska insatsen jag fick göra på varje tävling efter en skenande mycket nöjd Eka med hittad pinne för att förhindra att den blev till flis.

img_4986

Vi har blivit uppflyttade till elitspår redan i maj men lydnaden har blivit försummad under vår IPO3 satsning. Vi har bara påbörjat ett framåtsändande och vad en stege är för något vet inte Roxy heller. Men jag hoppas verkligen vi får till lydnaden till våren nu när vi helhjärtat kan fokusera på den. Förutom lydnaden behöver vi fortsätta jobba med uppletandet. Där visar sig hennes brist på motor tydligast. Hittar hon inte direkt ger hon upp. Men vi har jobbat mycket med motivationen och det ser redan väldigt mycket bättre ut 🙂

img_2894

För att göra något annat och i brist på en fungerande brukselitlydnad har vi även hunnit med att damma av en lydnadstrea. Den första på 1 år men allt var sig likt. Gruppmomenten är bara dötråkiga och varför skall man sitta i en grupp när man kan ligga istället tycker Roxy. I ensamträning eller ihop med Eka jobbar jag mycket med förväntan i detta moment och hon sitter som ett litet ljus. Men ihop med andra hundar har jag inte fått till detta ännu. Kan bero på att vi inte tränar så mycket ihop med andra hundar 😉 Så det var faktiskt en nolla jag hade räknat med. En av många fler med tanke på den långa pausen och lilla träningen inför men Roxy slog till med sitt livs lydnadstävling. I slutändan saknades enbart 1 poäng till ett första pris och då vill man gärna plocka fram ordet om. Men jag var bara hur nöjd som helst och lycklig över att få se hur glad Roxy var på planen i Västervik och hur roligt hon tyckte det var. Det här har vi saknat!!

img_2923

Sorry Roxy men jag kunde inte låta bli 🙂

img_4957

För springa skall hon få göra nästa år!! Vid sidan om spåret tycker hon ju att det är det bästa som finns och jag är verkligen frustrerad över att vi inte lyckades få till en enda dragtävling iår. Men genom att skippa IPO’t har vi fått tid över att lägga på dragträningen som också har blivit försummad tack vare att det saknades ett mål iår. Men om jag inte kan springa nästa år heller så tränar vi inför en satsning på cykel istället som kräver en bättre uthållighet. Och som bieffekt kanske hon kan bli mera uthållig även i brukset. Oavsett vad det gäller så lägger hon ju ner så fort det blir motigt. Men ger man henne bättre fysiska förutsättningar så måste det ju underlätta även mentalt. I varje fall i allt hon egentligen tycker är kul. Och det är ju bara sådant vi skall ägna oss åt framöver 🙂

img_1708

Något som helt oväntat har blivit väldigt kul igen är söket som jag egentligen redan hade lagt ner. Eller så var den lilla pausen precis vad som behövdes och ja, jag skall väl ge det en chans till då 🙂

img_2878

Vissa delar som kanske inte är fullt så självmotiverande som andra kräver ibland något alldeles extra som motivationshöjare. Den här roliga bollen som hon kan jaga och bita ihop hur många gånger som helst utan att den går sönder är helt klart favoriten just nu 🙂

img_5011

Eka är väldigt nöjd med sitt liv som pensionär. Hon får träna allt hon älskar och detta helt utan krav 🙂 Ett stort tack till sökgruppen som gör det möjligt att inte bara Roxy utan även Eka fortsatt får träna något av det bästa hon vet!!

IMG_2134

I spåret blir hon väldigt glad över varje pinne hon hittar men högsta lyckan är att hitta Roxys present från Oskarshamn. Det är enda pinnen som hittills har överlevt 🙂

img_4856

Vi kryper, hoppar och klättrar inte längre och gör inte heller några tvärstopp i full fart men det finns ju så mycket annat man kan göra på lydnadsplanen och allt är hur kul som helst. Och hon ställer glatt upp på gruppmomenten ihop med Roxy, att platsen egentligen inte är någon favorit märks det inte det minsta av då.

img_4905

Nu när det har blivit snö och is ute är det dock trevligast att träna i fina Guldhunden tycker vi alla 3 🙂

img_5077

Annars är hon hur pigg som helst, en check visade att hon är väldigt fin muskulärt också (precis som Roxy). Däremot har hon fått artros även i höger tass (vänster sedan tidigare) som besvärar henne en del. Det är dock inte anledningen att hon står så där, utan så ser hon ut jämnt 🙂 Hela tiden förväntansfull att få göra något. Finaste Eka ❤

img_5043

 

Tack Eka

Idag skulle Eka göra sin sista tävling. Det skulle bli ett sista försök att även få till ett sökchampionat. Det var drömmen, i verkligheten har 9,5 åriga Eka svårt att hoppa och krypa, att hålla balansen på stegen, är fortfarande mycket otrygg under platsen och blir väldigt trött nuförtiden efter bara lite träning (alltså för att vara hon, det är fortfarande väldigt mycket mer än vad Roxy pallar med…). Så det enda rätta var naturligtvis att lämna återbud. Eka skall inte utsättas mera varken för något hon tycker är jobbigt eller är smärtsamt bara för att jag skall ha en titel till!!! Hon skall heller inte pressas att jobba hårdare än hon orkar bara för att hon aldrig ger upp själv. Eka har verkligen gjort sig förtjänt av ett toppen pensionärsliv nu, kryddat med sök, spår, uppletande samt icke påfrestande lydnadsträning!

Foto: Malin Persson

img_2018

Eka är min första tävlingshund och jag fick verkligen lära mig otroligt mycket av henne och med henne i allt vi sysslade med. Och hon gjorde det inte lätt för mig 🙂 Minnet är ju kort men någon suddig bild av en rätt förtvivlad matte som försökte äntra en appellplan eller en sökruta eller vad som helst med sitt vilt skällande skäggmonster som kunde bäst själv har ändå hängt kvar. Hon har bjudit på mycket underhållning genom åren och jag har hört många gånger att hon är väldigt rolig att titta på men själv skulle jag bli galen med en sådan hund. Och just galen var väl uttrycket som användes mest för att beskriva Eka. Hon har en uppfattningsförmåga, energi och arbetskapacitet utöver det vanliga men även en mycket stor egen vilja och en del stress i sig som den enorma förväntan att få göra något för med sig. Det tog många år men var en otroligt häftig upplevelse att hitta balansen mellan alla dessa delarna och ett samarbete till slut och få utdelning för det. Tack Eka, för att du har ställt upp på allt jag har hittat på! Och tack Eka för att du fick mig att släppa alla prestationskrav och all nervositet till slut för att istället bara kunna njuta av att tävla och ha roligt!!

Foto: Helena Cerwin

dsc_0051_eka_kerstin

Hon blev uppflyttad till elitlydnad 2010, elitspår 2011 och elitsök 2013. Fick 2 cert 1 cp i sök och 4 cp i spår. Hon blev årets Riesen 2011. Rasmästare i spår 2012, 2013 och 2015. Svensk brukschampion och svensk utställningschampion. Godkänd i IPO Nordic Style i både sök och spår. Dessutom är hon korad och har fått kämpa hårt för lydnadsdiplomen 1, 2 och 3. Och jag är oändligt stolt över min fantastiska tjej och resan vi har gjort tillsammans ❤

Söktävling Ronneby aug 2009 Foto: Nils Hällgren

En ganska typisk bild, en målmedveten Eka med sin förvirrade matte i släptåg, här på väg till upptaget på vårt första rasmästerskap 2012

img_1101

Men det slutade ju bra 🙂

img_1100

En av mina absoluta favoritbilder för att den beskriver Ekas personlighet så väl. Full fart i allt hon gjorde ❤  Foto: Anna Brovell

IMG_9571 Foto: Anna Snaar

Ända sedan vi började tävla elit har jag drömt om att en dag få lyckas ta ett cert. I många år var det just en dröm men om man inte ger upp så händer det 🙂 Sep 2014

img_1121

Och detsamma gällde LP3’n som tog oss 5 kämpiga år och 22 tävlingar att få men när det väl lyckades var det med den bästa lydnadstävlingen ever i juli 2015.

img_1124

Och så den ultimativa lyckan när hon slog till med sitt livs söktävling och vi fick vår första 10:a någonsin i söket. Det var nästan en ännu större bedrift att hon höll ihop även i resten, så trött som hon var nu och dessutom getingstucken i tassen!! och fixade vårt andra sökcert och därmed brukschampionatet i maj iår 🙂

Foto: Malin Persson

img_1127

Att vi bara behövde 2 brukscent kan vi tacka för att Eka inte bara är smart och duktig utan även snygg, här blev hon utställningschampion 2011

img_6813

Tack Eka för många spännande år, det har inte varit tråkigt en enda dag med dig och det kommer det som tur är inte att vara i framtiden heller 🙂

img_1099

 

 

IPO3 LP1 LP2 Roxy von Elberfeld

Jag trodde verkligen aldrig att jag skulle få uppleva det!! En Roxy som ronderar alla skjul och som sedan INTE lämnar figgen!!! Men det blev verklighet på vår andra IPO3 tävling i Moheda och jag hade kunnat göra en krigsdans av lycka där ute på planen. Nu skall man kanske inte övervärdera händelsen för Roxys trygga träningsfigge Fredrik agerade som tävlingsfigge men hur eller hur, mönstret är brutet!! Tidigare har hon lämnat även kända figgar. Hon har heller aldrig ronderat alla skjul utan att jag har fått tjata henne runt men det gjorde hon nu!! Att hon gjorde det i slowmotion så jag fick problem under min framåtrörelse gjorde inget och med facit räddade detta hela skyddet. För sedan var det inte mycket som stämde men så var hon också sjukt trött nu. 71 blev dagens lyckotal. Fast dessförinnan hade vi redan fått högsta vinsten genom att klara lydnaden. Tyckte jag. Det är skyddet vi bommar jämt men det är lydnaden jag alltid oroar mig mest för. För man vet aldrig vad Roxy hittar på. Men vi har tränat mycket på våra brister vilket gav utdelning och 77p. Sänder ett stort tack till alla som har hjälpt oss och ett extra stort till Fredrik och Martina ❤

Jag har bara suddiga stillbilder från tävlingen så det får bli en gammal träningsbild istället av dagens höjdare 🙂

IMG_5254

Vi inledde dagen givetvis med spåret som inte helt otippat blev dagens bästa. Det här är bara sååå kul sade Roxy och kastade sig ut i 180 knyck så det brann ordentligt igenom handskarna. Och i vanlig ordning försökte jag se helt oberörd ut medan jag höll emot järnet. Men domaren var väldigt imponerad att hon kunde vara så fokuserad och noggrann trots det höga tempot. Neddrag fick vi för en väldigt slarvig andra markering, hon reste sig innan jag kom fram och startade innan kommando samt lite kontroller här och var och en vid sista vinkel. Hur nöjd som helst med våra 90p.

Även Eka var nöjd med sin dag. I vetskapen om att jag inte kunde ägna mig åt henne resten av dagen fick hon ett krävande uppletande innan samlingen men det tyckte ju Eka bara var en liten aptitretare. Så när bara Roxy fick spåra talade hon högt om för mig vad hon ansåg om detta och hennes bönor blev hörda. För i motsats till Roxy hittade inte alla sina apporter och spårläggaren på 2 spår ville hemskt gärna ha in alla apporterna bara för att kunna visa upp att han minsann hade lagt ut dom!! Så Eka fick gå 2 IPO3 spår 🙂 Och som hon gjorde ❤ Och även om hon sedan flera år enbart får hitta skogspinnar i sina spår var det inte ett dugg konstigt att plötsligt gräva fram både filt, läder och träapporter om vartannat. Hittade alla saknade utan problem och undersökte legorna där de andra redan hade tagits väldigt noggrant innan hon släppte dom.
Kolla!! Jag har mer än du!!! Jag vann 🙂
img_4673
MEN!!! Jag sätter alltid känslan före resultatet och trots att vi lyckades kändes det inte bra den här gången. Inte rätt. Det gjorde ont att se hur slut hon var och hur hon kämpade och hur lite kul hon tyckte både lydnad och skyddsdelen var. Och det har hon gjort ett tag nu, hårdträningen och slitet med våra brister för att klara IPO3:n har varit fruktansvärt jobbigt för Roxy. Och frågan jag får ställa mig är hur envis man får vara enbart för sin egen skull??!! Det är en stor skillnad att inte ha gett upp med Eka under alla dessa år för Eka har kapaciteten och utmaningen har varit att hitta en balans och styrning av hennes otroliga energi och vilja. Roxy saknar kapaciteten, motorn och viljan att fortsätta jobba så fort det blir motigt och dessutom saknar hon modet att lösa jobbiga situationer på egen hand. Och det går inte att trolla fram dessa egenskaper och än mindre tvinga fram. Dessutom är hon ju lite speciell för hon gör enbart det hon har lust till, när hon har lust. I motsats till Eka som alltid har lust. Till allt. Nu har vi titeln IPO3, vilket vi är väldigt glada för och stolta över och nästa steg bör rimligtvis vara att satsa på certpoäng men det räcker hon inte till för i dagsläget. Om hon kommer att göra det någon gång i framtiden är helt ointressant för nu tar vi en välbehövlig paus från skyddet och sysslar bara med det hon verkligen tycker om, nämligen spår, lydnad och drag. När vi sedan återvänder till skyddsträningen är fokuset i första hand på att det enbart skall vara kul för Roxy, ingenting annat. Så får vi se hur långt det bär och om det är möjligt att bygga upp henne successivt. För egentligen är ju det här hur kul som helst 🙂
IMG_4994
Dagen tillbringades i Kalmar och jag blev påmind om att jag gör det alldeles för sällan ihop med hundarna. Lantisarna chockades svårt med en hög dos miljöträning genom att få traska med i Kalmarsund Pride tåget och var helt slut efteråt 🙂
img_4714

IPO3 debut och semester

Att tävla 2 dagar innan Tyskland resan visade sig ju vara ett vinnande koncept förra året när Eka slog till med sitt livs lydnadsprestation och fixade det i 5 år efterlängtade LP3. Att jag var helt sönderstressad inför förberedelserna till tävling, resan och jobbet spelade plötsligt inte längre någon roll. Favorit i repris skulle man med lite god vilja kalla det jag försökte med Roxy iår men jag var ju egentligen helt medveten om att det var mycket troligare att hennes IPO3 debut skulle gå åt helvete. Såg istället fram emot godbitarna för en tävling där allt är skit finns ju bara inte. Och hon rivstartade direkt med ett jättefint spår. Och då skall man veta att det bara var några veckor sedan hon fick slarva bäst hon ville på sina bruksspår i skogen. Avdrag för tempoökningar efter apporter och vinklar och några små kontroller emellanåt samt en sned markering på andra apporten. 90p fick vi och domaren tyckte hon hade en härlig attityd och ett fantastiskt driv ❤ Skönt att hon fick visa upp det då för det såg man inte så mycket av sedan… Trots ösregnet resten av dagen som egentligen taggar henne… Innan tävlingen upptäckte jag att hon hade stora besvär att hoppa på 1 m hindret, det är nackdelen att ha hoppat in sig på lägre höjder i bruks/lydnad under nästan 1 år. Hon gjorde ett tappert försök men väl framme vid hindret konstaterade hon att det var HÖGT!!! Och kom tillbaka till mig. Där var det nollat men domaren lät mig träningstävla, försök 2 slutade som ettan men på tredje försöket hoppade hon både över och tillbaka med apporten och jag var mycket tacksam att hon fick chansen att lyckas. Samt lära sig att hon inte kommer undan bara för att det är tävling. Det är hon annars inte sen att upptäcka, så fort det blir motigt kan man välja att låta bli saker… Eller göra som man vill som under platsliggningen. Det är något mycket märkligt som händer i hennes huvud på en IPO platsliggning. Hon tar den liksom inte på allvar. Hon har aldrig rest sig på en plats med andra hundar men här är det fritt fram att sätta sig, klia sig, nosa, jaga flugor eller resa sig och lägga sig i skuggan när hon tycker det blir för varmt i solen!! Jag fattar ingenting bara att vi behöver träna mera på just IPO platsliggningar, med skott!! För medan hon ligger helt paralyserad med 9mm skotten i bruks så verkar 6mm snarare vara aktivitetshöjande. Men även om det var nollat för att hon gick iväg vid skotten så är det ett framsteg att hon inte kom hela vägen till mig utan halvvägs på vad det var hon skulle göra och låg resten av programmet. Att hon först kunde tänka sig att vända upp mot mig och ta del av mina kommandon under framåtsändandet när hon hade övertygad sig att det verkligen inte fanns någon boll därute var väntat, däremot inte att domaren manade mig att kommendera med 3 sekunders mellanrum… Godbitarna i lydnaden var det fina sättandet (första hunden som satte sig i detta dyngväder!), läggandet, ställandet under marsch som vi bara har tränat en kort tid och inkallningarna men allt som allt givetvis underkänd 64p. Sedan gick luften ur och resten fick bli som det ville. Vilket det verkligen var tvungen att göra för figgen var överkänslig och ville inte ens ställa upp på att Roxy fick sniffa på honom på parkeringen utan att domaren skulle godkänna det så hon fick endast uppvärmning av mig. Inte direkt drifthöjande och som väntat slutade fina ronderingar med att figgen ignorerades. Domaren bröt tyvärr väldigt kvickt och tillät inte heller ett lyckat avslut som vi annars brukar få och Roxy lärde sig att det är helt ok att slippa engagera sig vilket var det värsta som kunde hända. Och att ovanpå detta få kommentaren av figgen efteråt: det där får du ju träna på!! fick mig bara se mörkrött. Sedan flera år gör vi ju ingenting annat!!! Och inför tävlingen har vi nästan varit bosatta i Alvesta i flera veckor!!! Men sådana som han är bra bränsle till att hålla lågan vid liv och att få hornen växa sig ännu större för vi skall minsann lyckas en vacker dag!!

Uff…jag vågar inte…det är så HÖGT!!!

IMG_1038

Men envisast vinner även om man faktiskt inte får ta stöd men det enda som räknas är att hon övervann sin rädsla 🙂

IMG_1039 IMG_1040

Inte mindre stressad och med ingen bra känsla heller åkte vi iväg till Tyskland denna gång men väl där så ramlade av allt. Jag tror inte jag har varit med om att verkligen inte göra någonting alls i träningsväg med hundarna under semestern. Men det var lätt som en plätt. Och jag har inte ens ett dåligt samvete för det. Tror vi alla behövde tid att bara vara och leka 🙂

Eller sova…

IMG_1030

Vi bodde i min pappas kolonistuga som vanligt för det är det smidigaste med hundarna och det blev en träffpunkt för hela familjen med mycket mat varje dag. Väldigt roligt tyckte Eka som vaktade matbordet jämt medan Roxy kunde titta på humlorna i flera timmar i hopp om att en skulle flyga så nära att hon fick tag på den. Denna uthållighet saknar jag faktiskt i allt annat hon gör…

IMG_1028

Medan hundarna på hundstranden har fått halka runt bland stenarna åkte vi till vårt favoritställe vid floden Warnow varje dag. Och i anslutning finns ett jättestort område att leka järnet efter badet vilket var mycket uppskattat.

IMG_1031 IMG_1037 IMG_1033 IMG_1032

Under tiden pågick ju fotbolls EM och hur Tyskland kunde missa finalen med en sådan hejarklack kan man ju undra 🙂

IMG_1029 (1)

Jag har vandrat med i ett demonstrationståg 2 gånger i mitt liv. Båda gångerna i min hemstad Rostock. Den första hösten 1989, när allt kunde sluta precis hur som helst men vi kände att vi för första gången hade chansen att kunna påverka utgången. Att få vara med om att passera Stasihögkvarteret i Rostock och modigt skandera: Wir sind das Volk!! var något av det mäktigaste jag har varit med om någonsin och jag är fortfarande mycket stolt över att ha varit en del av denna rörelse som slutade oblodig tack och lov. Det kändes väldigt annorlunda nu men inte mindre angeläget att vara med på CSD tåget på ungefär samma runda som då. Och inte gjorde det saken sämre att få göra det ihop med syrran och få släppa loss med bl a Weather Girls efteråt 🙂
IMG_1027 IMG_1026 (1)
Efter hemkomsten har jag gjort en till sak för andra gången i mitt liv, och det var att titta på en fotbollsmatch live. Sverige mot Japan och så himla kul det var, och inte bara för vinstens skull. Håller alla tummarna jag kan för detta fantastiska lag i OS och hoppas de inte möter Tyskland på vägen, då har jag ett problem…
IMG_1023 IMG_1022
Väl hemma igen kunde jag konstatera att motivationen till att träna inte har blivit större men det räckte med att titta i Ekas bedjande ögon att rycka upp mig och till bådas glädje i varje fall att fixa ett litet spår. Eka blev hur nöjd som helst och gjorde allt rätt som vanligt och så även Roxy som inte ens blev förvånad över missfostret till apporten som matte smög in just ifall hon mot alla odds inte skulle lyckas i IPO’t 🙂
IMG_1025 IMG_1024
Men annars har det inte blivit mera än promenader, bad och lek men snart är den lata tiden ett minne blott för kennellägret närmar sig och det var väl en himla tur säger Eka som inte heller har fått någon sökträning sedan hennes fantastiska tävling i Västervik. Och med tanke på att Roxys nästa IPO tävling är planerad för september är det kanske inte så dumt att börja träna igen. Och mycket lägligt kommer då ett IPO läger i anslutning till kennellägret. Får se om även jag hittar någon slags motivation igen. Vi har ju dessutom missat hela vårens dragsäsong pga min skada i baksidan och nu står det klart att vi även missar hösten. Jag har fortfarande inte sprungit en meter utomhus men det positiva är att det går åt rätt håll om än sakta. Frustrerande sakta. Nu är jag kanske inte alltför ledsen att inte kunna åka till Barmarks SM i Timrå men Skåne och Nybrodraget hade jag väldigt gärna varit med. Men nästa år så…
IMG_1693-0