Goodbye IPO

Jag ger upp. Och det känns inte det minsta som ett nederlag utan istället som en stor förlösning. För jag vet att jag gör det bästa för min hund. Det tog lite för mycket tid att komma fram till det men bättre sent än aldrig. Den aningslösa optimisten trodde att allt går att fixa, man måste bara komma på hur. 4 år senare har jag fortfarande inte kommit på det och ingen annan heller. Och då har vi ändå fått den bästa hjälpen vi kan få på många håll och prövat alla möjliga varianter till lösning på problemet utan att lyckas. För det går inte att fixa!!! Vi kan inte göra Roxy till en annan hund än hon är! Hade jag litat på min magkänsla istället för att envist köra på hade jag insett att Roxy inte räcker till mentalt redan när vi försökte oss på IPO ettan. Hennes fina IPO linjer eller en VM 5:a till brorsa till trots för alla är olika individer. Det hjälper inte heller att hon är mycket bra i vissa delar av skyddet som bettet och angreppen. Roxys drift är inte tillräcklig att övervinna hennes brister i modet vilket visar sig tydligast på tävling. Hon vågar sig inte fram till andra människor utan mitt stöd i vanligt fall och fixar absolut inte att stanna kvar hos en figge med en hotfull attityd. När hon blir trygg med människor som våra träningsfiggar Fredrik och Thomas är det inget som helst problem men hon har inte gjort det hittills och kommer aldrig någonsin i framtiden heller att stanna kvar och bevaka en okänd figge på en tävling. Och vad är det för mening med att fortsätta plåga henne med något som hon tycker är jättejobbigt och inte leder någonvart? När vi kan och bör kanalisera den lilla energin hon har till något hon är bra på och tycker är kul? Jag har sagt att vi bara skall ta en paus men att ha i bakhuvudet att ev. återvända till IPO’t splittrar mig i träningen till elitspåret och är dessutom inte rätt mot Roxy. Att få henne godkänd i IPO3 måste ändå betraktas som en stor framgång med tanke på hennes brister och jag är mycket glad och stolt över det. Jag lärde mig otroligt mycket om IPO under alla dessa år som förhoppningsvis kan vara till nytta någon gång i framtiden med en hund som har alla bitarna som krävs för att lyckas i denna sport. Vill sända ett stort tack till alla som har hjälpt oss under vår spännande resa!!

Och ja, hon kommer även i fortsättningen få ett o annat bett som belöning för DET tycker hon ju är hur kul som helst🙂

IMG_3221

img_3235

Om det finns något som Roxy verkligen brinner för så är det SPÅR. Där kan hon t.o.m. plocka fram det där lilla extra som man inte ens kan ana att Roxy har i sig. Och jag blir lika lycklig där bak i linan varje gång av att se hur kul hon har🙂 Att hitta skogspinnar i skogen verkar vara det mest naturliga i hela världen och det känns väldigt skönt att slippa alla lydnadskrav kring markeringarna (och i spåret). Men även om det är strunt samma i vilken vinkel hon markerar nu så är jag väldigt tacksam över hennes liggmarkeringar med tanke på den akrobatiska insatsen jag fick göra på varje tävling efter en skenande mycket nöjd Eka med hittad pinne för att förhindra att den blev till flis.

img_4986

Vi har blivit uppflyttade till elitspår redan i maj men lydnaden har blivit försummad under vår IPO3 satsning. Vi har bara påbörjat ett framåtsändande och vad en stege är för något vet inte Roxy heller. Men jag hoppas verkligen vi får till lydnaden till våren nu när vi helhjärtat kan fokusera på den. Förutom lydnaden behöver vi fortsätta jobba med uppletandet. Där visar sig hennes brist på motor tydligast. Hittar hon inte direkt ger hon upp. Men vi har jobbat mycket med motivationen och det ser redan väldigt mycket bättre ut🙂

img_2894

För att göra något annat och i brist på en fungerande brukselitlydnad har vi även hunnit med att damma av en lydnadstrea. Den första på 1 år men allt var sig likt. Gruppmomenten är bara dötråkiga och varför skall man sitta i en grupp när man kan ligga istället tycker Roxy. I ensamträning eller ihop med Eka jobbar jag mycket med förväntan i detta moment och hon sitter som ett litet ljus. Men ihop med andra hundar har jag inte fått till detta ännu. Kan bero på att vi inte tränar så mycket ihop med andra hundar😉 Så det var faktiskt en nolla jag hade räknat med. En av många fler med tanke på den långa pausen och lilla träningen inför men Roxy slog till med sitt livs lydnadstävling. I slutändan saknades enbart 1 poäng till ett första pris och då vill man gärna plocka fram ordet om. Men jag var bara hur nöjd som helst och lycklig över att få se hur glad Roxy var på planen i Västervik och hur roligt hon tyckte det var. Det här har vi saknat!!

img_2923

Sorry Roxy men jag kunde inte låta bli🙂

img_4957

För springa skall hon få göra nästa år!! Vid sidan om spåret tycker hon ju att det är det bästa som finns och jag är verkligen frustrerad över att vi inte lyckades få till en enda dragtävling iår. Men genom att skippa IPO’t har vi fått tid över att lägga på dragträningen som också har blivit försummad tack vare att det saknades ett mål iår. Men om jag inte kan springa nästa år heller så tränar vi inför en satsning på cykel istället som kräver en bättre uthållighet. Och som bieffekt kanske hon kan bli mera uthållig även i brukset. Oavsett vad det gäller så lägger hon ju ner så fort det blir motigt. Men ger man henne bättre fysiska förutsättningar så måste det ju underlätta även mentalt. I varje fall i allt hon egentligen tycker är kul. Och det är ju bara sådant vi skall ägna oss åt framöver🙂

img_1708

Något som helt oväntat har blivit väldigt kul igen är söket som jag egentligen redan hade lagt ner. Eller så var den lilla pausen precis vad som behövdes och ja, jag skall väl ge det en chans till då🙂

img_2878

Vissa delar som kanske inte är fullt så självmotiverande som andra kräver ibland något alldeles extra som motivationshöjare. Den här roliga bollen som hon kan jaga och bita ihop hur många gånger som helst utan att den går sönder är helt klart favoriten just nu🙂

img_5011

Eka är väldigt nöjd med sitt liv som pensionär. Hon får träna allt hon älskar och detta helt utan krav🙂 Ett stort tack till sökgruppen som gör det möjligt att inte bara Roxy utan även Eka fortsatt får träna något av det bästa hon vet!!

IMG_2134

I spåret blir hon väldigt glad över varje pinne hon hittar men högsta lyckan är att hitta Roxys present från Oskarshamn. Det är enda pinnen som hittills har överlevt🙂

img_4856

Vi kryper, hoppar och klättrar inte längre och gör inte heller några tvärstopp i full fart men det finns ju så mycket annat man kan göra på lydnadsplanen och allt är hur kul som helst. Och hon ställer glatt upp på gruppmomenten ihop med Roxy, att platsen egentligen inte är någon favorit märks det inte det minsta av då.

img_4905

Nu när det har blivit snö och is ute är det dock trevligast att träna i fina Guldhunden tycker vi alla 3🙂

img_5077

Annars är hon hur pigg som helst, en check visade att hon är väldigt fin muskulärt också (precis som Roxy). Däremot har hon fått artros även i höger tass (vänster sedan tidigare) som besvärar henne en del. Det är dock inte anledningen att hon står så där, utan så ser hon ut jämnt🙂 Hela tiden förväntansfull att få göra något. Finaste Eka❤

img_5043

 

Tack Eka

Idag skulle Eka göra sin sista tävling. Det skulle bli ett sista försök att även få till ett sökchampionat. Det var drömmen, i verkligheten har 9,5 åriga Eka svårt att hoppa och krypa, att hålla balansen på stegen, är fortfarande mycket otrygg under platsen och blir väldigt trött nuförtiden efter bara lite träning (alltså för att vara hon, det är fortfarande väldigt mycket mer än vad Roxy pallar med…). Så det enda rätta var naturligtvis att lämna återbud. Eka skall inte utsättas mera varken för något hon tycker är jobbigt eller är smärtsamt bara för att jag skall ha en titel till!!! Hon skall heller inte pressas att jobba hårdare än hon orkar bara för att hon aldrig ger upp själv. Eka har verkligen gjort sig förtjänt av ett toppen pensionärsliv nu, kryddat med sök, spår, uppletande samt icke påfrestande lydnadsträning!

Foto: Malin Persson

img_2018

Eka är min första tävlingshund och jag fick verkligen lära mig otroligt mycket av henne och med henne i allt vi sysslade med. Och hon gjorde det inte lätt för mig🙂 Minnet är ju kort men någon suddig bild av en rätt förtvivlad matte som försökte äntra en appellplan eller en sökruta eller vad som helst med sitt vilt skällande skäggmonster som kunde bäst själv har ändå hängt kvar. Hon har bjudit på mycket underhållning genom åren och jag har hört många gånger att hon är väldigt rolig att titta på men själv skulle jag bli galen med en sådan hund. Och just galen var väl uttrycket som användes mest för att beskriva Eka. Hon har en uppfattningsförmåga, energi och arbetskapacitet utöver det vanliga men även en mycket stor egen vilja och en del stress i sig som den enorma förväntan att få göra något för med sig. Det tog många år men var en otroligt häftig upplevelse att hitta balansen mellan alla dessa delarna och ett samarbete till slut och få utdelning för det. Tack Eka, för att du har ställt upp på allt jag har hittat på! Och tack Eka för att du fick mig att släppa alla prestationskrav och all nervositet till slut för att istället bara kunna njuta av att tävla och ha roligt!!

Foto: Helena Cerwin

dsc_0051_eka_kerstin

Hon blev uppflyttad till elitlydnad 2010, elitspår 2011 och elitsök 2013. Fick 2 cert 1 cp i sök och 4 cp i spår. Hon blev årets Riesen 2011. Rasmästare i spår 2012, 2013 och 2015. Svensk brukschampion och svensk utställningschampion. Godkänd i IPO Nordic Style i både sök och spår. Dessutom är hon korad och har fått kämpa hårt för lydnadsdiplomen 1, 2 och 3. Och jag är oändligt stolt över min fantastiska tjej och resan vi har gjort tillsammans❤

Söktävling Ronneby aug 2009 Foto: Nils Hällgren

En ganska typisk bild, en målmedveten Eka med sin förvirrade matte i släptåg, här på väg till upptaget på vårt första rasmästerskap 2012

img_1101

Men det slutade ju bra🙂

img_1100

En av mina absoluta favoritbilder för att den beskriver Ekas personlighet så väl. Full fart i allt hon gjorde❤  Foto: Anna Brovell

IMG_9571 Foto: Anna Snaar

Ända sedan vi började tävla elit har jag drömt om att en dag få lyckas ta ett cert. I många år var det just en dröm men om man inte ger upp så händer det🙂 Sep 2014

img_1121

Och detsamma gällde LP3’n som tog oss 5 kämpiga år och 22 tävlingar att få men när det väl lyckades var det med den bästa lydnadstävlingen ever i juli 2015.

img_1124

Och så den ultimativa lyckan när hon slog till med sitt livs söktävling och vi fick vår första 10:a någonsin i söket. Det var nästan en ännu större bedrift att hon höll ihop även i resten, så trött som hon var nu och dessutom getingstucken i tassen!! och fixade vårt andra sökcert och därmed brukschampionatet i maj iår🙂

Foto: Malin Persson

img_1127

Att vi bara behövde 2 brukscent kan vi tacka för att Eka inte bara är smart och duktig utan även snygg, här blev hon utställningschampion 2011

img_6813

Tack Eka för många spännande år, det har inte varit tråkigt en enda dag med dig och det kommer det som tur är inte att vara i framtiden heller🙂

img_1099

 

 

IPO3 LP1 LP2 Roxy von Elberfeld

Jag trodde verkligen aldrig att jag skulle få uppleva det!! En Roxy som ronderar alla skjul och som sedan INTE lämnar figgen!!! Men det blev verklighet på vår andra IPO3 tävling i Moheda och jag hade kunnat göra en krigsdans av lycka där ute på planen. Nu skall man kanske inte övervärdera händelsen för Roxys trygga träningsfigge Fredrik agerade som tävlingsfigge men hur eller hur, mönstret är brutet!! Tidigare har hon lämnat även kända figgar. Hon har heller aldrig ronderat alla skjul utan att jag har fått tjata henne runt men det gjorde hon nu!! Att hon gjorde det i slowmotion så jag fick problem under min framåtrörelse gjorde inget och med facit räddade detta hela skyddet. För sedan var det inte mycket som stämde men så var hon också sjukt trött nu. 71 blev dagens lyckotal. Fast dessförinnan hade vi redan fått högsta vinsten genom att klara lydnaden. Tyckte jag. Det är skyddet vi bommar jämt men det är lydnaden jag alltid oroar mig mest för. För man vet aldrig vad Roxy hittar på. Men vi har tränat mycket på våra brister vilket gav utdelning och 77p. Sänder ett stort tack till alla som har hjälpt oss och ett extra stort till Fredrik och Martina❤

Jag har bara suddiga stillbilder från tävlingen så det får bli en gammal träningsbild istället av dagens höjdare🙂

IMG_5254

Vi inledde dagen givetvis med spåret som inte helt otippat blev dagens bästa. Det här är bara sååå kul sade Roxy och kastade sig ut i 180 knyck så det brann ordentligt igenom handskarna. Och i vanlig ordning försökte jag se helt oberörd ut medan jag höll emot järnet. Men domaren var väldigt imponerad att hon kunde vara så fokuserad och noggrann trots det höga tempot. Neddrag fick vi för en väldigt slarvig andra markering, hon reste sig innan jag kom fram och startade innan kommando samt lite kontroller här och var och en vid sista vinkel. Hur nöjd som helst med våra 90p.

Även Eka var nöjd med sin dag. I vetskapen om att jag inte kunde ägna mig åt henne resten av dagen fick hon ett krävande uppletande innan samlingen men det tyckte ju Eka bara var en liten aptitretare. Så när bara Roxy fick spåra talade hon högt om för mig vad hon ansåg om detta och hennes bönor blev hörda. För i motsats till Roxy hittade inte alla sina apporter och spårläggaren på 2 spår ville hemskt gärna ha in alla apporterna bara för att kunna visa upp att han minsann hade lagt ut dom!! Så Eka fick gå 2 IPO3 spår🙂 Och som hon gjorde❤ Och även om hon sedan flera år enbart får hitta skogspinnar i sina spår var det inte ett dugg konstigt att plötsligt gräva fram både filt, läder och träapporter om vartannat. Hittade alla saknade utan problem och undersökte legorna där de andra redan hade tagits väldigt noggrant innan hon släppte dom.
Kolla!! Jag har mer än du!!! Jag vann🙂
img_4673
MEN!!! Jag sätter alltid känslan före resultatet och trots att vi lyckades kändes det inte bra den här gången. Inte rätt. Det gjorde ont att se hur slut hon var och hur hon kämpade och hur lite kul hon tyckte både lydnad och skyddsdelen var. Och det har hon gjort ett tag nu, hårdträningen och slitet med våra brister för att klara IPO3:n har varit fruktansvärt jobbigt för Roxy. Och frågan jag får ställa mig är hur envis man får vara enbart för sin egen skull??!! Det är en stor skillnad att inte ha gett upp med Eka under alla dessa år för Eka har kapaciteten och utmaningen har varit att hitta en balans och styrning av hennes otroliga energi och vilja. Roxy saknar kapaciteten, motorn och viljan att fortsätta jobba så fort det blir motigt och dessutom saknar hon modet att lösa jobbiga situationer på egen hand. Och det går inte att trolla fram dessa egenskaper och än mindre tvinga fram. Dessutom är hon ju lite speciell för hon gör enbart det hon har lust till, när hon har lust. I motsats till Eka som alltid har lust. Till allt. Nu har vi titeln IPO3, vilket vi är väldigt glada för och stolta över och nästa steg bör rimligtvis vara att satsa på certpoäng men det räcker hon inte till för i dagsläget. Om hon kommer att göra det någon gång i framtiden är helt ointressant för nu tar vi en välbehövlig paus från skyddet och sysslar bara med det hon verkligen tycker om, nämligen spår, lydnad och drag. När vi sedan återvänder till skyddsträningen är fokuset i första hand på att det enbart skall vara kul för Roxy, ingenting annat. Så får vi se hur långt det bär och om det är möjligt att bygga upp henne successivt. För egentligen är ju det här hur kul som helst🙂
IMG_4994
Dagen tillbringades i Kalmar och jag blev påmind om att jag gör det alldeles för sällan ihop med hundarna. Lantisarna chockades svårt med en hög dos miljöträning genom att få traska med i Kalmarsund Pride tåget och var helt slut efteråt🙂
img_4714

IPO3 debut och semester

Att tävla 2 dagar innan Tyskland resan visade sig ju vara ett vinnande koncept förra året när Eka slog till med sitt livs lydnadsprestation och fixade det i 5 år efterlängtade LP3. Att jag var helt sönderstressad inför förberedelserna till tävling, resan och jobbet spelade plötsligt inte längre någon roll. Favorit i repris skulle man med lite god vilja kalla det jag försökte med Roxy iår men jag var ju egentligen helt medveten om att det var mycket troligare att hennes IPO3 debut skulle gå åt helvete. Såg istället fram emot godbitarna för en tävling där allt är skit finns ju bara inte. Och hon rivstartade direkt med ett jättefint spår. Och då skall man veta att det bara var några veckor sedan hon fick slarva bäst hon ville på sina bruksspår i skogen. Avdrag för tempoökningar efter apporter och vinklar och några små kontroller emellanåt samt en sned markering på andra apporten. 90p fick vi och domaren tyckte hon hade en härlig attityd och ett fantastiskt driv❤ Skönt att hon fick visa upp det då för det såg man inte så mycket av sedan… Trots ösregnet resten av dagen som egentligen taggar henne… Innan tävlingen upptäckte jag att hon hade stora besvär att hoppa på 1 m hindret, det är nackdelen att ha hoppat in sig på lägre höjder i bruks/lydnad under nästan 1 år. Hon gjorde ett tappert försök men väl framme vid hindret konstaterade hon att det var HÖGT!!! Och kom tillbaka till mig. Där var det nollat men domaren lät mig träningstävla, försök 2 slutade som ettan men på tredje försöket hoppade hon både över och tillbaka med apporten och jag var mycket tacksam att hon fick chansen att lyckas. Samt lära sig att hon inte kommer undan bara för att det är tävling. Det är hon annars inte sen att upptäcka, så fort det blir motigt kan man välja att låta bli saker… Eller göra som man vill som under platsliggningen. Det är något mycket märkligt som händer i hennes huvud på en IPO platsliggning. Hon tar den liksom inte på allvar. Hon har aldrig rest sig på en plats med andra hundar men här är det fritt fram att sätta sig, klia sig, nosa, jaga flugor eller resa sig och lägga sig i skuggan när hon tycker det blir för varmt i solen!! Jag fattar ingenting bara att vi behöver träna mera på just IPO platsliggningar, med skott!! För medan hon ligger helt paralyserad med 9mm skotten i bruks så verkar 6mm snarare vara aktivitetshöjande. Men även om det var nollat för att hon gick iväg vid skotten så är det ett framsteg att hon inte kom hela vägen till mig utan halvvägs på vad det var hon skulle göra och låg resten av programmet. Att hon först kunde tänka sig att vända upp mot mig och ta del av mina kommandon under framåtsändandet när hon hade övertygad sig att det verkligen inte fanns någon boll därute var väntat, däremot inte att domaren manade mig att kommendera med 3 sekunders mellanrum… Godbitarna i lydnaden var det fina sättandet (första hunden som satte sig i detta dyngväder!), läggandet, ställandet under marsch som vi bara har tränat en kort tid och inkallningarna men allt som allt givetvis underkänd 64p. Sedan gick luften ur och resten fick bli som det ville. Vilket det verkligen var tvungen att göra för figgen var överkänslig och ville inte ens ställa upp på att Roxy fick sniffa på honom på parkeringen utan att domaren skulle godkänna det så hon fick endast uppvärmning av mig. Inte direkt drifthöjande och som väntat slutade fina ronderingar med att figgen ignorerades. Domaren bröt tyvärr väldigt kvickt och tillät inte heller ett lyckat avslut som vi annars brukar få och Roxy lärde sig att det är helt ok att slippa engagera sig vilket var det värsta som kunde hända. Och att ovanpå detta få kommentaren av figgen efteråt: det där får du ju träna på!! fick mig bara se mörkrött. Sedan flera år gör vi ju ingenting annat!!! Och inför tävlingen har vi nästan varit bosatta i Alvesta i flera veckor!!! Men sådana som han är bra bränsle till att hålla lågan vid liv och att få hornen växa sig ännu större för vi skall minsann lyckas en vacker dag!!

Uff…jag vågar inte…det är så HÖGT!!!

IMG_1038

Men envisast vinner även om man faktiskt inte får ta stöd men det enda som räknas är att hon övervann sin rädsla🙂

IMG_1039 IMG_1040

Inte mindre stressad och med ingen bra känsla heller åkte vi iväg till Tyskland denna gång men väl där så ramlade av allt. Jag tror inte jag har varit med om att verkligen inte göra någonting alls i träningsväg med hundarna under semestern. Men det var lätt som en plätt. Och jag har inte ens ett dåligt samvete för det. Tror vi alla behövde tid att bara vara och leka🙂

Eller sova…

IMG_1030

Vi bodde i min pappas kolonistuga som vanligt för det är det smidigaste med hundarna och det blev en träffpunkt för hela familjen med mycket mat varje dag. Väldigt roligt tyckte Eka som vaktade matbordet jämt medan Roxy kunde titta på humlorna i flera timmar i hopp om att en skulle flyga så nära att hon fick tag på den. Denna uthållighet saknar jag faktiskt i allt annat hon gör…

IMG_1028

Medan hundarna på hundstranden har fått halka runt bland stenarna åkte vi till vårt favoritställe vid floden Warnow varje dag. Och i anslutning finns ett jättestort område att leka järnet efter badet vilket var mycket uppskattat.

IMG_1031 IMG_1037 IMG_1033 IMG_1032

Under tiden pågick ju fotbolls EM och hur Tyskland kunde missa finalen med en sådan hejarklack kan man ju undra🙂

IMG_1029 (1)

Jag har vandrat med i ett demonstrationståg 2 gånger i mitt liv. Båda gångerna i min hemstad Rostock. Den första hösten 1989, när allt kunde sluta precis hur som helst men vi kände att vi för första gången hade chansen att kunna påverka utgången. Att få vara med om att passera Stasihögkvarteret i Rostock och modigt skandera: Wir sind das Volk!! var något av det mäktigaste jag har varit med om någonsin och jag är fortfarande mycket stolt över att ha varit en del av denna rörelse som slutade oblodig tack och lov. Det kändes väldigt annorlunda nu men inte mindre angeläget att vara med på CSD tåget på ungefär samma runda som då. Och inte gjorde det saken sämre att få göra det ihop med syrran och få släppa loss med bl a Weather Girls efteråt🙂
IMG_1027 IMG_1026 (1)
Efter hemkomsten har jag gjort en till sak för andra gången i mitt liv, och det var att titta på en fotbollsmatch live. Sverige mot Japan och så himla kul det var, och inte bara för vinstens skull. Håller alla tummarna jag kan för detta fantastiska lag i OS och hoppas de inte möter Tyskland på vägen, då har jag ett problem…
IMG_1023 IMG_1022
Väl hemma igen kunde jag konstatera att motivationen till att träna inte har blivit större men det räckte med att titta i Ekas bedjande ögon att rycka upp mig och till bådas glädje i varje fall att fixa ett litet spår. Eka blev hur nöjd som helst och gjorde allt rätt som vanligt och så även Roxy som inte ens blev förvånad över missfostret till apporten som matte smög in just ifall hon mot alla odds inte skulle lyckas i IPO’t🙂
IMG_1025 IMG_1024
Men annars har det inte blivit mera än promenader, bad och lek men snart är den lata tiden ett minne blott för kennellägret närmar sig och det var väl en himla tur säger Eka som inte heller har fått någon sökträning sedan hennes fantastiska tävling i Västervik. Och med tanke på att Roxys nästa IPO tävling är planerad för september är det kanske inte så dumt att börja träna igen. Och mycket lägligt kommer då ett IPO läger i anslutning till kennellägret. Får se om även jag hittar någon slags motivation igen. Vi har ju dessutom missat hela vårens dragsäsong pga min skada i baksidan och nu står det klart att vi även missar hösten. Jag har fortfarande inte sprungit en meter utomhus men det positiva är att det går åt rätt håll om än sakta. Frustrerande sakta. Nu är jag kanske inte alltför ledsen att inte kunna åka till Barmarks SM i Timrå men Skåne och Nybrodraget hade jag väldigt gärna varit med. Men nästa år så…
IMG_1693-0

Mission impossible???

Nejdå, även om Roxy är lyckligt ovetande om detta så vägrar jag överhuvudtaget befatta mig med begreppet. Jag har hört många gånger den senaste tiden att man är imponerad över att jag inte ger upp men det vet jag ju inte ens hur man stavar. För egen del. Är någon annan inblandad får man faktiskt vara lite ödmjuk. Om hunden inte tycker det vi sysslar med är det minsta roligt så är jag den första som säger att jajamen, då lägger vi ner och gör något annat som är roligare!! Men om hunden egentligen tycker att det här är det roligaste som finns men bara ibland då växer genast små horn som inte kommer att försvinna förrän jag har fått hunden att alltid tycka det. För allt går att lösa, man måste bara komma på hur. Roxy är med på det mesta om man gör rätt och tar hänsyn till hennes mentalitet och säregenhet. Och de negativa upplevelserna hon har i bagaget i samband med bevakningen. Den senaste månaden har Alvesta blivit vårt andra hem igen med träningar och läger om vartannat och ambitionen att äntligen komma tillrätta med vårt stora problem, gå in i en bevakning efter en rondering. Det hade jag dock glömt att tala om för Roxy som reserverade sig rätten att göra det hon har lust till, när hon har lust! När hon inte hade lust jagade hon flugor eller kaninspår eller bara checkade ut. Så trött var hon dock inte att hon inte kunde vara på igen i nästa ögonblick när det passade henne och vara så bra att man bara ville dö av glädje. Men bilden av Roxy som jagade flugor medan figgen kämpade för glatta livet om hennes uppmärksamhet var faktiskt så komisk att jag inte ens orkade bryta ihop.

Kolla Roxy, visst är det här kul🙂 Inte det lättaste att tagga igång henne…

IMG_4979

Skärmen skall inte innebära att alltid behöva gå in i en jobbig bevakning utan det kan ske något som är mycket roligare när hon kommer fram ibland vilket var mycket uppskattat!

IMG_5204

För om hon gillar något skarpt så är det angrepp :-)

IMG_5208

IMG_4994

Stort tack till Fredrik och Martina som har kämpat och kämpar järnet att försöka hitta lösningar med oberäkneliga Roxy som ändrar på förutsättningarna hela tiden. Dessutom har vi fått hjälp av Alvestagruppen och inte minst vår IPO grupp i Kalmar och har gått från mörkt till nattsvart till ljust under den senaste tiden för skam den som ger sig!! Vi har insett att det inte hjälper att drifthöja henne till skyarna innan även om hon naturligtvis måste förberedas på skyddet. Men hon kan inte konservera det eller ta fram igen och senast vid ronderingarna är hon riktigt lågt nere i drift igen. Och utifrån dessa förutsättningar får vi jobba, det ger mig inget att veta att hon kommer bevaka klockrent när hon drifthöjs och skicks in direkt till figgen. För detta kommer aldrig att hända på en tävling. Nyckeln har istället blivit att ha så många olika människor som möjligt ståendes i olika skärmar, helst utan ärm så hon lär sig att skälla på människor och inte saker och få bollen som belöning. Det hade som bieffekt att hon genast slutade kladda också. Hon har nu lyckats flera träningar på rad med att komma igång med en bevakning på första försöket på människor hon aldrig träffat på tidigare och vi har även varierat både med och utan ärm. Halleluja🙂 Så här skall det se ut Roxy!

IMG_5254

Även om hon är ganska lågt i drift under bevakningen så är det så otroligt viktigt att hon stannar där för hon förvandlas till en helt annan hund efter det🙂

IMG_5336

IMG_5339

Alla framgångar med bevakningen och bollen enbart hos figgen har dock baksidan att hon inte längre inser varför hon skall rondera överhuvudtaget när hon inte får något för det. Jag får tjata henne runt varje skärm vilket kan sluta med att hon promenerar runt. Eller bli förbannad, då springer hon lite fortare men så vill jag inte ha det. Utan vi får höja motivationen i ronderingarna igen så hon springer för att det är kul. Med risk för att hon strular vid 6:an igen men om det finns något som är ännu värre än att bli diskat vid 6:an så är det att inte ens komma dit🙂

Ganska typiskt Roxy… skärm?? Jag ser ingen skärm men jag luktar kanin och det är mycket mera spännande!!

IMG_5323

Bevakningen är verkligen jobbig för Roxy och kan bara tränas i små doser för hon blir mycket fort mycket trött❤

IMG_0916

Eka har inte minsta förståelse varför IPO träning skall gå före sökträning och bara spyr när hon hör ordet Alvesta. Men lite lydnadsträning är kanske bättre än inget🙂 Väldigt uppskattat är i varje fall att få låna Roxys stora apport, den är bara sååå häftig tycker Eka!!

IMG_0972

Har du somnat eller kan du ta den någon gång???!!!

IMG_0976

Eka och Strix, Kalmar BK’s nyblivna bruks resp sökchampioner uppmärksammades på Kalmars utställning i söndags. Och vi är lika glada för duktiga Peter och Strix som har varit våra sökträningskompisar i många år. Vet inte riktigt vad jag tänkte då men inte var det detta jag såg framför mig när jag gick valpkurs med liten Eka för 9 år sedan🙂

IMG_0998

Det finns tydligen rosetter för allt🙂 Men den här måste ändå vara den finaste av de alla!! Det du Roxy… där fick du nåt att bita i!!

IMG_1004

En bra början kanske är att göra sin första tävling i högsta klassen. Jag är dock väl medveten om att det är alldeles för tidigt och bara därför gör vi det. Våra chanser att lyckas är obefintliga och förväntningarna noll. Vi bara kör helt avslappnade🙂 Men jag har gjort allt jag har kunnat för att ge Roxy bästa möjliga förutsättningar i varje fall och så får det bli vad det blir nästa lördag i vår IPO3 debut på ‘hemmaplanen’ i Alvesta. Oavsett vilket kommer vi njuta av det. Glad midsommar🙂

IMG_5222

 

Ingen sökhund?!

En väldigt spännande tävlingshelg ligger bakom oss i Linköping och eftersom hundar inte är några maskiner är jag helt införstådd med att det går upp och ner och framgångar och motgånger avlöser varandra. Skulle vara väldigt konstigt annars och även väldigt tråkigt. Jag hade däremot klarat mig alldeles utmärkt utan dramatiken Roxy bjöd mig på i lördags. Det var verkligen mardrömmen till söktävling och inte kunde man tro att vi faktiskt har tränat sök i 4 år. Redan första skicket slutade i en vattenpöl efter 5m. Andra i att sätta näsan i ett spår på stigen och försvinna som en avlöning. 2 minuter senare var hon tillbaka och vi hade fortfarande inte kommit längre än starten. Att forcera ett omkullvält träd var en omöjlighet, ett berg likaså. Öronen var helt stängda, hon lyssnade varken på mitt tjat på stigen eller försök till inkallning. Spårade hela tiden, vad undrar jag fortfarande, sprang hejvilt kors o tvärs men sällan ut på djupet, missade därför första figgen vänster, kompenserade det med ett jätteframslag till högerfigge. Sedan var det kört att få ut henne mera på denna sida. Och när det väl lyckades igen försvann hon för gott. Fram tills dess hade jag bara en tanke i huvudet. VAD I HELVETE FICK MIG ATT VILJA TÄVLA ROXY OCH INTE DUKTIGA SÖKHUNDEN EKA???!!! Men det förbyttes genast mot fasa när jag förstod att hon inte letade figge längre och att detta kunde sluta precis hursomhelst. Det första som slutade var klockan för tiden var ute och känslan att behöva lämna sökrutan utan hund går inte beskriva. Tog ut Eka som har varit en stor hjälp förut att leta rätt på Roxy men det var ett stort område vi hade framför oss och vi var därför mycket tacksamma och lättade att ganska snart få beskedet att hon hade blivit infångad på samma ställe som hon lämnade mig och utan att störa pågående söket. Men det var inget sloköra precis som mötte mig och Eka utan en visserligen smutsig och något trött men samtidigt väldigt nöjd Roxy. Jag var som vanligt fångad i en känslostorm, en del av mig ville slå, den andra pussa ihjäl henne medan Eka rakt och koncist talade om för henne att detta var helt oacceptabelt!!!

IMG_0848

Ända sedan vi började med söket har vi fått kämpa med motivationen. Roxy har varit mycket reserverad mot människor och vi har att tacka söket väldigt mycket att detta har vänts. Men hon har fortsatt inte drivet att till varje pris vilja ut och hitta figgarna, och får hon dessutom ingen belöning kan de lika gärna ruttna i sina gömmor under tiden hon belönar sig med annat. Det skulle kunna bli ett sådant omöjligt projekt som jag egentligen älskar, få en dålig sökhund att bli bra men gränsen går när det sker på bekostnad av liv och hälsa. Jag känner verkligen ingen som helst längtan att stå med hjärtat i halsgropen varje gång jag har skickat iväg Roxy. Utan jag tar det här som ett tecken istället att äntligen fokusera på det hon verkligen är bra på, spår! Men jag utesluter inte att vi kanske återvänder till söket längre fram…

img_1982-3

Söndagen var dagen då Eka skulle ha roligt i spårskogen. Och som hon hade❤ Snyggt stod det i protokollet efter hennes raket till upptag. 19 min senare var hon klar med spåret och alla pinnarna plockade. Jag var så glad att jag kände för att åka hem efter det och ångrar verkligen att jag inte gjorde det!

IMG_0870

Eka var 1 av 2 som hade fullt på spåret och hon kändes inte särskilt trött efter det vilket ändrades genast när vi kom tillbaka till klubben och skulle påbörja lydnaden. Om man frågar Eka är det fullt tillräckligt om lydnadsprogrammet enbart består av apporteringarna och skall, resten är helt onödig. Vilket alla kunde bevittna att hon tyckte men är man 9 år och brukschampion har man faktiskt rätt att göra lite som man vill och bara det man har lust till. Tack vare det fina upplägget i Linköping med spår-lydnad-plats-uppletande blev det inte heller någon som helst tvekan att bespara Eka den hatade platsen också. Så trött som hon var under/efter lydnaden hoppades jag att hon i varje fall skulle lyckas ta något föremål på uppletandet. Men se där, nu var det en pigg Eka igen som slog till med dagens bästa uppletande med högsta betyg!! Detta är Eka i ett nötskal!! Visserligen tar åldern ut sin rätt och jag har sett på tävlingarna iår att hon blir tröttare och tröttare under lydnaden men annars är allt som vanligt. Vi har gjort många tävlingar på raken nu vilket vår ömtåliga lydnad inte håller för och Linköping var den berömda en för mycket. Nu blir det tävlingsvila i några månader och om hon fortsatt är lika pigg tävlar vi kanske igen framåt hösten. Det skulle sitta himla fint med ett sökchampionat också🙂

Uppskattad belöning efter uppletandet, vilken duktig tjej hon är, 9 år och dagens bästa special med maxpoäng, för första gången föresten i vår tävlingskarriär!!

IMG_0884

Det går ju upp o ner som sagt och det är så det skall vara. Motsatsen till söktävlingen fick Roxy och jag uppleva helgen innan i Oskarshamn. Utan någon som helst förväntan och helt avslappnade åkte vi dit och bara gjorde vårt livs tävling bästa spårtävling. Som slutade med plats 1 och uppflyttning till elitklass. Utan att vi ens har börjat träna på ett framåtsändande!! Kan vi få till ett snyggt sådant kan det här bli riktigt bra! Men det tar ju tid och vi kommer garanterat inte att tävla ett elitspår förrän nästa år. Under tiden koncentrerar vi oss på vårt nästa omöjligt projekt, att få Roxy gå in i en bevakning i första försöket och i förlängningen klara en IPO3!! Det känns faktiskt snäppet värre än att göra Eka till brukschampion i nuläget men allt går bara man tror på det!! Och det passar väldigt bra att börja med en hel IPO träningshelg i Alvesta som vi ser mycket fram emot!

IMG_0840

SVENSK BRUKSCHAMPION!!!

Det är så här ett sök skall se ut!!! De orden trodde jag aldrig jag skulle få höra någon gång under Ekas tävlingskarriär trots att hon är en alldeles utomordentlig duktig sökhund. Jag tror inte någon som inte har sysslat med grenen sök förstår hur komplext det är och hur mycket jobb det ligger bakom att få alla bitarna att stämma. Eka har alltid haft ett stort driv att hitta figgarna, ett mindre stort att samarbeta med mig på vägen, hon kunde mycket bättre själv minsann. Uppstressad med startskall i början, så otålig att fortsätta söket att transporter var något man kunde hoppa över, alldeles för smart att gå ut på djupet i motvind där hon visste inte fanns någon, sökte gärna av hela rutan i ett svep och insåg inte det minsta varför hon skulle komma när jag ropade. Hon hade sin egen systematik som styrdes enbart av vinden och inte någon viftande och skrikande figur på stigen. När hon dessutom förstod att figgarna inte tänkte belöna henne på tävling kunde man lika gärna lämna dem. I Västervik var Eka tyst. Eka gick dit jag pekade. Eka kom när jag ropade. Eka kastade sig ut i varje skick med en sann arbetsglädje och hushöll samtidigt med krafterna på årets hittills varmaste dag så att tempot blev jämt över hela söket. Markerade bra och släppte inte en figge!! Inte min sida under transporterna heller och ja, vi var verkligen såååå värda denna första dubbeltia någonsin!! Domarna var väldigt imponerade och behövde inte ens diskutera betygen. Men de visste inte hur många års hård träning, förtvivlan och kämpande som låg bakom och vilken revansch det blev för alla tävlingarna där jag har blivit sågad jäms med fotknölarna av otrevliga sökdomare för allt Eka hittade på i sökrutan förutom att hitta sina figgar. Och denna framgång hade så klart aldrig varit möjligt utan våra underbara och engagerade sökkompisar, stort tack❤

img_2003

När man fajtas om certen skall man ju egentligen ha koll på sina medtävlande men jag bara svävade på mina små moln efter söket utan att bry mig ett dugg om de andra och det var först när vi skulle påbörja uppletandet som jag förstod att en av våra två konkurrenter var borta efter söket. En tuff uppletanderuta väntade med knappt någon vind alls och jag vaknade till lite när den ende som var kvar rapporterade att hon hade fått 0!!! föremål. Men vad fan, det skall vi väl kunna göra bättre Eka eller hur??!! Jajamen sade Eka och gav järnet men hon började bli riktigt trött nu. Vi fick i varje fall in 3 föremål och maxbetyg 8 för det. Vi är så vana vid stolpe ut men när man har flyt, har man det ofta hela vägen. När jag lämnade Eka på platsen hörde jag mycket väl bekanta ljud i min rygg och bad många bön att hon skulle klara av att ligga kvar trots detta. Det gjorde hon! Och när jag kom tillbaka talade domarna om att de inte kunde lokalisera hunden som gnällde, så betyg 10, tack för den!! Glädjen över detta förbyttes dock genast i fasa för när vid gick av planen trampade Eka på något, skrek högt, höll upp tassen och haltade av planen. Jag hittade inget men Eka skulle bara slicka frenetiskt på tassen när hon inte höll upp den och jag kände bara nej, det här händer ju bara inte!!! Vi har fått vårt livs chans som troligtvis aldrig kommer igen och får bara ge upp den???!!! 3 budföringar och 1 lydnadsprogram tills vi skulle fortsätta med lydnaden. Jag satsade på att Eka hade blivit stucken av ett bi eller nåt och hon fick finna sig i att ha tassen nerdoppad i kallt vatten en bra stund och sedan rörde vi på oss så mycket det gick för att få bort haltandet. Jag kände mig som världens sämsta hundförare när vi äntrade planen till slut och lovade Eka allt gott jag kunde komma på om slutade tänka på sin tass. Det gjorde hon❤ Men hon var mycket trött nu och för första gången i hennes tävlingskarriär fick jag lyfta och uppmuntra henne istället för att dämpa och det kändes hur bra som helst att äntligen kunna få göra det. Hon höll ihop hela programmet och fixade t.o.m. hopp och återhopp utan islag för första gången på väldigt länge. Hjärtat slog dock lite snabbare när hon påbörjade sista momentet genom att halka av första steget på stegen. Det gjorde även hunden innan men i motsats till denne som därefter tvärvägrade gå stegen laddade Eka om, klättrade färdigt och först då var certet säkrat!!

img_2164
Vi skulle egentligen ha tävlat spår i Västervik dagen efter men det var aldrig någon tvekan att direkt lämna återbud. Till att börja med var jag osäker på tassens status och när jag såg hur trött hon var, var det ett lätt beslut att inte utsätta henne för ytterligare en lång tävlingsdag i värmen. Vi kunde inte ha gjort något bättre dagen efter, i värsta fall hade vi riskerat problem med platsen igen, hon började ju bli orolig både på platsen och när jag lämnade henne till inkallningen. Min lilla 9 åriga arbetsmyra hade varit så duktig och förtjänade verkligen att vila nu. Som tur var ordnade det till sig med tassen sedan, inte svullen, inte halt och inte irriterad heller, pust. Att hon även är en väldigt duktig spårhund har hon annars bevisat många gånger tidigare och inte minst på spårtävlingen i Oskarshamn för 14 dagar sedan. Hon missade bara en pinne fast denne skulle visa sig vara så dyrbar att den betydde skillnaden mellan cert och certpoäng. Den mest värdefulla händelsen på denna tävling var att återigen få se en platsliggande Eka utan tendens att vilja komma efter mig, hon gnällde inte ens och detta i ösregn! En annan highlight blev uppletandet där vi för första gången i vår tävlingskarriär fick en dubbeltia. Att göra Ekas arbetskapacitet rättvisa genom att få den finaste titeln av alla har varit mitt största mål och dröm. Som har varit väldigt långt borta emellanåt men eftersom det är nåt fel på mig som jämnt vägrar ge upp kunde belöningen inte bli större. Känslan att behöva kämpa så mycket och länge och få lyckas till slut går inte att beskriva och jag är bara så oändligt stolt över min duktiga 9 åriga brukschampion och resan vi har gjort tillsammans❤
 img_2018