Mot 2016

Det är samma visa varje år, tävlingsåret skall summeras och jag drar mig för att skriva ner att vi har lyckats med det mesta. Jag har fortfarande väldigt mycket lättare att skriva om allt vi måste förbättra istället för att bara njuta av det vi har åstadkommit och tala om för alla som inte vill höra det hur bra vi är. Väldigt orättvist mot mina duktiga mångsidiga vovvar och alla träningstimmarna vi har lagt ner tillsammans och mot alla som har hjälpt oss att nå våra mål. Så här kommer då årets sista skryt :-) Roxy har blivit uppflyttad till IPO3, till högre spår och högre sök och snubblade bara med liten marginal förbi ett första pris i lydnadsklass III. Dessutom har hon vunnit 3 dragtävlingar, 2 löp och 1 cykel. Eka har fått 2 x certpoäng i elitspår, 1 x certpoäng i elitsök. Skillnaden mellan cert och certpoäng blev en utflykt till ett skjul i Mönsterås mitt under framåtsändandet…Eka i ett nötskal och inte mindre charmig för det :-) Hon fick 2 första pris i lydnadsklass III och därmed titeln LPIII och blev godkänd i IPO nordic style i spår. Dessutom blev hon för tredje gången rasmästare i spår. Jag själv har sprungit 3 lopp och förbättrat alla tider. Jag hör så ofta att jag inte kan hålla på så utan måste fokusera på en gren om jag vill komma någonvart. Vart då?? Mina mål sträcker sig inte längre än ett moment och en klass i taget. Så småningom kommer det väl att visa sig hur långt det bär oss men det är inget jag bryr mig om nu. Jag vill ha kul på vägen och hundarna med och att göra samma sak hela tiden är inte kul! Ju fler grenar ju fler utmaningar, det är min melodi och hundarna är helt med på noterna. Med lite eftertanke och utan några prestationskrav går det nämligen alldeles utmärkt att blanda grenarna. Det kan givetvis dröja längre till framgång och det är väl också en del av tjusningen, det gör den bara ännu mera värd och glädjen ännu större. Och så får man glädjas många gånger också :-)

Årets höjdpunkter i bilder

Det är kul att vinna men minst lika roligt var att vi utvecklades och lyckades förbättra våra tider. Här sprang Roxy till guld på Skånedraget med mig som stadig ankare :-)

IMG_3568

IMG_0924

Guld även på Hapimagdraget :-)

IMG_1055

Ett stort tack till min duktiga pt Sara som coachar mig till olika utmaningar sedan 4 år tillbaka. Utan henne hade det aldrig lyckats att förbättra mina löp och andra prestationer. Utan henne hade jag föresten fortfarande undrat vad man skall använda löparskor till :-)

IMG_1504

Men det var väldigt kul att cykla som omväxling på Skånedraget i höstas och inte gjorde det saken sämre att vi vann den också :-)

FullSizeRender

Årets framgång som betydde mest för mig stod Eka för. Vi har kämpat i 5 år och 23 tävlingar för ett andra första pris i lydnadsklass III och fick slutligen lyckas med detta på Riesen SM i Karlskrona. Det var bara så underbart <3

IMG_2224

Men hon var inte färdig med det. För är man en duktig spårhund så är man!!

IMG_2238

Bäst när det gällde och vann Riesen SM i spår för 3:e gången. Hon har alltså vunnit alla gångerna hon har varit med och får nu behålla detta vackra vandringspris :-)

2015-12-30 13.26.33 (1)

Men det var när våren blev till sommar som hon nådde sitt livs form. När andra hundar går ner sig i värmen börjar Eka få upp den rätta arbetstemperaturen och med helt sanslösa 294,5p poäng vann hon inte bara ett tredje första pris utan hela tävlingen på Öland och fick äntligen den efterlängtade titeln som vi aldrig hade gett upp hoppet om…LPIII

IMG_1393

Under hela hennes liv hade Roxy hört mig klaga över hennes bristande uthållighet jämfört med Eka. Det var då en himla tjat tänkte den gravt underskattade Roxy och slog till med sitt livs prestation när hon höll ihop en hel dag i 30 graders värme och blev uppflyttad till IPO3 i Alvesta!!

IMG_1256

Eka gjorde en fantastisk insats i hennes debut i IPO Nordic Style i spår i Sölvesborg som slutade på 612 poäng och plats 3, dock tyvärr inte med cacit som utlovades på prisutdelningen utan ‘enbart’ godkänd pga SKK’s egna nyckfulla regeltolkning. Men det gör hennes prestation på 2 x 2000 m stubbåker inte mindre värt för mig.

IMG_1793

Framgångarna som man får kämpa väldigt hårt och långe för är de som betyder mest. Och iår fick jag även lyckas med ett annat långtidsprojekt, plats med skott med Roxy. Det tog 3 år sedan incidenten under Riesenlägret men i november låg hon sin första plats med skott på tävling!! Och blev prompt uppflyttad till högre klass sök. Veckan efter upprepade hon samma sak, fast i spår. Och jag är hur glad som helst för nu finns det inga gränser för oss längre i brukset heller :-) Att Roxy är en duktig spårhund är det ingen som helst tvekan om men hon fick plocka fram det lilla extra i stormen i Tollarp. Dagens bästa special och lydnad och plats 1. Precis som i söket i Norrköping veckan innan, heja Roxy <3

IMG_1831

Jag då?? Mitt mål var att springa 5 km under 25 min, det lyckades inte men jag kom så nära som aldrig förr och sprang pb på alla mina lopp.

IMG_1210

Men strul med hälsenan, pålagringar i fötterna och ischias problem ställde till det för mig andra halvan av året. Jag tränar allt utom löpning sedan oktober och hoppas min kropp hinner återhämta sig så att Roxy och jag kan springa mot nya utmaningar nästa år!!

IMG_1693-0

Våra mål för nästa år? Roxy godkänd IPO3, uppflyttning till elitsök och elitspår, första pris lydnadsklass III och många fina tider på våra dragtävlingar. Nästa år siktar vi även mot pallen igen på draghunds SM. Eka fortsätter jaga sitt sista cert i sök eller spår och får göra debut i elitlydnad. Där är mitt främsta mål att komma igenom tävlingen utan rött kort för underhållningen mellan momenten tror jag inte domarna tycker är lika kul som Eka :-) Och när vi nu inte fick det men gärna vill ha det kommer vi att sikta mot cacit på någon eller några Nordic Style tävlingar också. Men mest av allt vill vi förbli friska, ha kul och njuta av livet varje dag. Gott nytt år alla våra vänner!!

Hoppet om IPO:t lever än…

Eftersom jag uppenbarligen inte klarar av att vara hemma och bara slappa en hel helg bar det av till IPO läger i Alvesta förra helgen. Ösregn hela helgen men humöret var på topp. Det tänkte Roxy dock genast ändra på och trollade fram sitt tävlingsbeteende, dvs stack som en kanonkula från figgen efter ronderingen och kunde bara med mycket övertalning tänka sig att söka upp 6:an igen. Det är nog en kombination av att det är ett beteende hon har lagt sig när figgen är och förblir helt passiv, att hon har svårt att driftväxla efter ronderingen och inte minst att allt obehag hon har fått av figgarna som har skrämt och korrigerat henne i samband med bevakningen i skjulet har satt sina spår. Roxy är en glad prick som är med på det mesta, men hon är väldigt osäker och försiktig, det tar tid innan hon får ett förtroende för människor och situationer och det behövs bara lite för att förstöra väldigt mycket. Målet i många träningar framöver kommer att vara att få henne att tycka att en passiv IPO figge är det roligaste som finns, lika rolig som en passiv sökfigge. Precis som med sökfiggen skall hon associera IPO figgen med sin boll. För den tycker hon är superroligt att få i alla lägen. Samt att man inte går i fällan och ge henne retningar ifall hon lämnar vilket tyvärr har hänt alldeles för ofta. Utan lämnar hon skickas hon in igen tills hon själv kommer på vad som är rätt, det gick rätt fort under lägret och hon växte för varje gång hon lyckades. Vi började även med att göra skjulet i sig mera attraktivt och inte bara 6:an utan alla. Till slut spelade det ingen roll vem som stod var och hon var lika glad över vad som än bjöds som belöning. Favoriten Fredrik blev ofta våldsamt tacklad av en glad studsboll men detta är ett icke bekymmer just nu. Det är bara attityden och glädjen som räknas. Mängdträning behövs och många olika passiva figgar med boll. Det kommer att ta lite tid men vi har fått nytt hopp att kunna tävla en IPO3:a i framtiden. Vore väl synd annars när allt annat ser så bra ut! Stort tack till vår figge Fredrik för ett givande läger och förhoppningsvis många lika givande träningar framöver!

Foton: Therese Kindlund

10517935_980114172027088_6335415120545013665_o

12334060_980463591992146_1367844596_o

12351609_980464471992058_550375863_o

Hur det kan gå när man gör rätt från början bevisar söket. Vem hade trott att den osäkra, reserverade Roxy skulle bli en så duktig sökhund!! Stort tack till figgarna i vår sökgrupp och på våra läger, det är deras förtjänst att hon nu tycker det är superkul att hitta till och med helt främmande figgar som inte belönar henne. Första efterlängtade sökträningen efter hennes uppflyttning fick vi för 14 dagar sedan under vår lilla Riesenträff i Kalmar. Där fick jag återigen ställa mig frågan när skall lilla Roxy få bli stor för mig???!!! För jag kan bara inte låta bli att curla henne!! Vi hade en väldigt öppen sida och givetvis blåste det järnet just därifrån. Efter att ha haft en del diskussioner med Eka om meningen att gå på djupet innan sade jag att nej, inte kan jag pressa ut lilla Roxy på tomslag där, tänk om hon blindar!! Grrr, gör hon det så är det väl bara ytterligare ett bra tillfälle att tala om för henne att så där gör vi inte och hon är snart 5 år by the way… Så det blev figgar och tomslag om vartannat, många tomslag, många tomslag även i motvind, och det var full fart ut på djupet även i motvind och inte en tendens att varken avståndsmarkera eller osäkerhetsblinda, yippie :-)

Lilla Roxy…snart större än sin skugga :-) Fast jag måste nog fundera på en mindre rulle, den här släpar nästan i marken när hon springer…

IMG_1864

Eka blev också väldigt glad över att äntligen få någon sökträning igen och här var det fokus på markeringarna. För att få henne att sluta släppa tävlingsfiggarna 2 och 3 måste vi alternera belöningarna mera även i träningen. Dvs låta bli dem oftare. Hon skall aldrig veta vilken av figgarna som belönar eller om belöningen kommer efter ett tomslag istället. Nu var det figge 3 men det var inget som helst problem på 1 eller 2, fina markeringar. Som väntat var vi inte överens om hur djupt man skall behöver gå ut på den öppna motvindsidan men jag är i varje fall väldigt glad att jag kan skicka om henne hur många gånger som helst utan att hon protesterar. Även om hon passar på att tala om för mig vad hon tycker om detta korkade tilltag genom att bara gå ut några cm till åt gången. Mycket nöjd med båda och det bästa av allt är att vi även i fortsättningen får träna med gänget. Det hade varit väldigt tråkigt att sluta träna sök nu när Roxy har potential att kunna gå långt och Eka inte så mycket tid kvar att jaga sitt sista cert som jag av någon anledning tror vi har störst chans att få i söket.

Alltid full fart på Eka, foto Mailin Persson

IMG_1847

Skenet bedrar om man nu tror att Eka avgudar mig, det är bara köttbullarna i min ficka :-) Foto: Malin Persson

IMG_1848

Om sökträningarna är mera sporadiska än regelbundna för tillfället så gäller detta inte för spåret. Ett spår per vecka är ett måste. Att Roxy behöver träna på blåsiga spår fick vi veta i Tollarp och det är ju ingen bristvara i dessa dagar. En mycket förbryllande sak har hänt oss nu 2 gånger i rad på samma fält, båda gångerna har hon gått över läderapporten men eftersom jag inte heller såg den har jag inte tvingat henne att ta den. Och när jag skulle plocka upp den efteråt fanns den inte! Det är väldigt kort gräs, Roxy är i spårkärnan, jag såg var jag hade gått och ändå puts väck! Kan något djur vara intresserat i läderapporter??!! För spåren låg till ett tag. Men vilken spårprestation för övrigt i blåsten igår, mycket mycket nöjd!! Eka var så uttråkad på hennes 1300 m långa enkla skogsspår att hon tillät sig göra lite avstickare emellanåt och kolla andra dofter. Det var väldigt tydligt att hon egentligen hade full koll på spåret. Vad var det jag sade efter hennes Nordic Style tävling? Utmaningar till Eka!!! Och nu börjar jag fastna i skogsträsket igen. Varför fick inte hon ta del av blåsten?? En sak hon aldrig missar är att plocka sina apporter. Vi har ju kämpat länge med att göra skogspinnarna attraktiva och kan väl konstatera att ha lyckats. De har ett stort egenvärde nu och hon blir jättelycklig över att hitta dem. I träning får hon göra vad hon vill med dem också och det blir hon inte mindre lycklig över :-)

Av 1 gör 3, lätt som en plätt säger Eka :-)

2015-12-05 11.50.15

2015-12-05 11.56.23

Annars är det mycket lydnadsträning för tillfället, för bekvämlighetens skull och mycket uppskattat av hundarna i trevliga och varma Guldhunden. Och för att Roxy skall tävla lydnadsklass III på söndag just där. Även Eka är anmäld till hennes första elittävling men just nu tyder allt på att jag lämnar återbud. Vi hinner inte bli klara med apporteringsdirigeringen. Å andra sidan lär apporteringsdirigeringen vara vårt minsta bekymmer, den stora utmaningen är att överhuvudtaget komma till slutet. Skulle inte tro att domaren är något vidare förtjust i en glädjerusande, skällande studsboll mellan momenten. Det röda kortet sitter löst med andra ord. Så om vi tävlar ändå så kanske bara för att känna av hur det är eller så utsätter vi oss helt enkelt inte för något vi vet är dödsdömt från början och väntar istället på mera rättvisa förutsättningar, dvs +30 grader. Hur eller hur så är det grymt kul att lära sig något nytt tycker Eka.

Förväntansfulla hundar inför träningen på favoriten Guldhunden

IMG_3372

Man tar vad man har till grupp, ett syskon är bättre än ingen.

IMG_3377

Dragträningen underhålls naturligtvis också och Roxys uthållighet har blivit väldigt mycket bättre, skall bli intressant vad vi kan åstadkomma nästa år när jag lägger lite mera krut på styrka och uthållighet än vad jag har gjort hittills med henne.

Inte särskilt trött efter våra pass nuförtiden

IMG_3337

Efter uppvärmningen är Eka väldigt besviken varje gång hon inte får följa med Roxy och mig och ganska tjurig när hon skall in i bilen igen. Men även om Eka är hur pigg som helst så tycker jag att Roxys grymma tempo i början är för påfrestande för Ekas snart 9 åriga kropp. Det får bli 2 rundor och hittills har nr 2 alltid varit en väldigt avslappnande cykeltur för om Eka inte får vara hare tycker hon inte hon behöver anstränga sig mera än nödvändigt, dvs inte släppa mig ur sikte. Jag trodde således inte mina ögon när Eka galopperade iväg på sista träningen och inte slog av heller, hon öste järnet från början till slutet och jag orkade knappt hänga på!! Någon cykelträning för mig hade jag egentligen inte tänkt mig men var ju så illa tvungen, helt slut i målet i motsats till Eka som tyckte att hon minsann hade kvalificerat sig till at få vara hare igen!!

IMG_3344

Båda vovvarna har även blivit igenomkända och har fått massage, lilla muskelknippet Roxy kändes hur fint som helst, hon belastar helt jämnt också (med tanke på korsbandskadan). Och glädjande nog var allt fint även med Eka, i varje fall med hennes muskler, hon berömdes som mycket väl musklad för hennes ålder. Men det verkar ha blivit artros i hennes brutna tå och det kan ju också vara orsaken att hon haltar till och från, hon var väldigt jämn och fin annars. En inte så liten klump i magen fick jag dock när det även hittades knölar som inte tillhör muskulaturen, en liten i bogen och en större i ryggen. Jag skall försöka vara optimist och tro det är fettknölar, något annat orkar jag bara inte ta in.

Finaste Eka <3 Hoppas du får vara frisk och lika pigg i många år till!!

IMG_3804

För vem skall Roxy leka sina vilda jaktlekar med annars?

IMG_3844

IMG_3778

IMG_3851

IMG_3792

 

IMG_3862

 

OBS! Skrytvarning :-)

Men jag är fortfarande så himla glad över att Roxy och jag äntligen lyckades bli uppflyttade till högre i både sök och spår. Och återigen är det bevisat, det lönar sig att vara envis! Och man kan visst lyckas i flera grenar! I varje fall om man heter Roxy <3 Medan söket bara var andra försöket och vi inte ens hann bli godkända innan uppflyttningen har en glad och stolt Roxy fått visa upp alla pinnarna i spåret många gånger för att stupa i lydnaden med liten marginal sedan. Och jag fick nog, inte ett spår till utan plats skulle det bli och hösten har ägnats åt att ta tag i skott-träningen på allvar. Jag hade redan tidigare upptäckt att hon var tryggast när hon fick ligga stilla och ifred och det var lätt att bygga vidare på det. Och avancera med små steg i taget. Att integrera henne med andra hundar gick fint, en vanlig plats är ju inget problem. Och Roxy är fortfarande mycket berörd men har hittat sin trygghet genom att gå in i en bubbla tills det är över och det roligaste är att hon nuförtiden kan släppa obehaget genast och är sitt glada jag igen efteråt. När vi åkte till Norrköping hade jag dock ingen tanke att lägga henne på platsen, det var fortfarande en bit kvar till 50 m och jag ansåg det var för tidigt. Men så var jag trött efter en sömnlös natt eftersom Norrköping absolut ville fira fotbollsguldet med oss och så hörde jag mig helt plötsligt säga till tl att vi avstår budföringen men vi kör plats!!! Häää??? Men någon gång måste ju vara den första och när det gick lika fint som i träningen visste jag inte vart jag skulle ta vägen med all glädje. Dansade på små moln igenom lydnaden som blev den bästa vi har gjort någonsin och platsen hade inte ens behövts med god marginal. Bara söket kvar som jag var övertygad att vi skulle bomma genom att blinda ut oss. Vi har inte fått till en vanlig sökträning sedan sista tävlingen där vi gjorde just detta men fick vara med på en uppskattad träningshelg med Riesenschnauzergänget i Sölvesborg helgen innan. Kunde provocera fram både avståndsmarkeringar som osäkerhetsblindningar och tala om för Roxy att så där gör vi inte och någon blindning har hon inte varit i närheten av i Norrköping sedan! Men där väntade andra problem. Råstigen slingrade sig så fint genom skogen och kuperad var det också och jag hade som vanligt inte koll på vad som var bak eller fram. Roxy saknar ännu ett system och tillsammans var vi således ett oslagbart sökteam ;-) Det är en hel del fördomar jag måste revidera med Roxy, en av dem är att hon inte har något intresse att hitta figgarna… Det visade hon att hon hade minsann, fullt drag på påviset, jag slog bara kullerbytta en gång och betyg 9/9 senare stod det klart att vi var uppflyttade :-)

IMG_1829

Spår nästa och vi kom med i både Höör och Tollarp. Men efter att ha kollat med resp tl stod det klart att jag skulle föredra fältspåren i Tollarp framför skogsspåren i Höör för att jag trots allt fortfarande tror på en IPO framtid och vill ’förstöra’ det noggranna spårandet så lite som möjligt. Mycket nöjd med valet ända tills tävlingsmorgonen. Varför skulle vi lyckas pricka in första höststormen just då???!!! Men blev samtidigt taggad, gillar ju utmaningar och tyckte egentligen det skulle bli roligt att se vad Roxy kan prestera under inte så optimala förhållanden. Jag kan ju lugnt säga att Roxy inte hade fått så många poäng av en IPO domare i sidvindsvinklarna och ben den dagen men nu var det ingen IPO tävling och det enda som räknades var den stora kämparinsatsen Roxy gjorde för att hitta/hålla i spåret. Och jag fick en hemläxa, träna i stark sidvind! Medvind och motvind var inget problem. Och inget problem heller var pinnarna, i det halvhöga gräset som låg på tvären i vinden hade det annars inte varit lätt för mig att hitta dem. När vi kom tillbaka till klubben blev vi mottagna med stort jubel, med startnr 7 var vi nämligen de första som hade fixat spåret! Och vi skulle få sällskap av bara 2 till (av 12 totalt). Ingen som kom i närheten av Roxys spårprestation dock. Hoppade över budföringen som vanligt för den utsätter jag inte Roxy för och på platsen låg hon lika tryggt och fint som i Norrköping. Och jag fick även tillfälle att få bekräftat att Roxy verkligen inte är påverkad efteråt för vi fick påbörja lydnadsprogrammet direkt efter platsen, det trodde vi inte när vi drog nr 7 på morgonen… Lite slitna är vi efter en lång tävlingssäsong och det blev inte den superfina lydnaden vi visade upp i Norrköping men långt därifrån var vi inte. Bara att Roxy hade öronen stängda vid inkallningen och följde med mig när hon skulle stanna, ett dk krävdes vid krypet och att det skulle vara IPO ingångar förträngde hon vid hoppet. Fortast möjligt till bollen ville hon och var en bråkdel ifrån tjuvstart vid återhoppet. Och jag tackade ännu en gång min envishet att få till platsen, utan den hade det nämligen återigen saknats lite lydnadspoäng. Så fick vi ihop 491,5p, fick återigen kliva högst upp på pallen och blev äntligen uppflyttade i grenen som jag tror är vår bästa!!


Ett av höstens stora mål var annars Draghunds SM i barmark i Nybro. Vi hade ett Guld att försvara men i takt med att anmälningarna trillade in fattade vi hur tufft det kommer att bli att nå pallen ens. Jag kände mig vältränad och förberedd men hade gärna velat löpträna mera inför tävlingen men det kunde jag inte pga problem med fotleden, hälsenan och Ischias problem som jag fick efter några sprintintervaller och som jag fortfarande inte har blivit av med. Roxy tränades som vanligt i cykel och med facit räckte inte det. För vi lyckades pricka in hennes värsta skendräktighetsperiod och om hon hade varit bättre tränad hade hon kanske kunnat tackla denna bättre, kanske inte. Hon kämpade järnet men det räckte bara tills alla backarna var avklarade vid 800 m, sedan travade hon till målet i 2 km och det vinner man ingen medalj med. Trots detta saknades enbart 3s till 4:an och 18s till pallen efter första dagen men Roxy var helt slut även mentalt och lade av ännu tidigare dag 2. Vi höll plats 5 av 12 med en bättre tid än vid förra årets guld vilket säger en del om motståndet! Men till nästa år vill vi ha revansch och då kommer jag att ge Roxy bättre förutsättningar genom en bättre träning.

Foto Måns Karlsson


Oavsett vilka mål vi hade från början så var vi faktiskt väldigt nöjda med vår insats.

FullSizeRender

Eka har inte bara fått vara hejarklack till Roxy utan kunde glädjas åt att bli tränad på andra klubbar utan att behöva utsätta sig tävlingsstressen. Har passat på att träna på våra svaga bruksmoment framåtsändande och kryp men annars håller vi på med att lära in elitlydnadsmomenten, hur kul som helst att lära sig något nytt tycker Eka. Hoppas på en start i Guldhunden antingen i december eller februari. Roxy har länge sneglat väldigt avundsjukt på Ekas ruta men nu får även hon roa sig med lydnadsmomenten för klass III ett tag innan vi fokuserar på IPO lydnaden igen till våren.


Nu skall vi fortsätta njuta av första lediga helgen på hela hösten. Och fortsätta njuta av varje dag vi får vara friska och tillsammans vilket är det enda som verkligen betyder något.

IPO Nordic Style i spår

Det här blir en tävling som passar duktiga spårhunden och arbetsmaskinen Eka perfekt tänkte jag. 2000 m spår x 2, uppletande och en liten lydnadsdel och vips var hon anmäld till IPO Nordic Style i spår i Sölvesborg. Helt främmande är denna tävlingsform dock inte för henne, hon hade äran att som första Riesenschnauzer i världen bli godkänd på förra årets IPO Nordic Style tävling i sök. För en vecka sedan fick jag dock veta att spåren skulle gå på stubbåker och genast sjönk humöret så pass mycket att jag nästan ville lämna återbud och tävla Riesen SM i drag med Roxy i Hällefors istället. För Eka har enbart spårat lätta skogsspår de senaste åren, mitt fel, jag vet men det var ju inte mycket att göra åt med bara 1 vecka kvar. Hon fick ett spår på stubb och ett på vall som bara övertygade mig ännu mera att Hällefors skulle vara ett mycket bättre val men vi kunde ju inte bara ge upp innan vi ens har försökt!! Mest bekymrad var jag för upptaget. Såg framför mig hur raketen skulle skjuta iväg över spåret och sedan springa stressat runt runt för att hitta det igen. Och vad gjorde Eka??!! De högsta betygen hon fick som en av bara 2 hundar bägge dagarna talade sitt tydliga språk, så mycket till mina förutfattade meningar. Men jag hade fler, trodde nämligen hon skulle fortsätta stressa, bränna långt över vinklar och vara helt slut redan halvvägs. Och nog gick det fort men ändå sansat, Eka förstod att hon var tvungen att koncentrera sig mera än vanligt och anpassade tempot efter det. Blev nästan tårögd av att se henne spåra så fint på detta krävande och för hundnosen ovänliga underlag. När jag såg fältet var det jag mest undrade över hur man hade lyckats få ut 2000 m. Svaret fick jag ganska omgående för vinklarna duggade tätt och benen var korta emellanåt och att spåret skulle innehålla flera spetsvinklar hade jag inte heller koll på. När jag fick första pinnen i handen trodde jag man skämtade med oss, en mindre pinne har jag aldrig sett och jag förstod att jag inte skulle ha en chans att hitta någon själv. Inte för att jag har det annars heller… men jag har full förståelse att Eka missade 2. Det var mycket varmt och torrt och hon hade det jättetufft men kämpade på med sin järnvilja. Mot slutet blev hon dock väldigt trött och drog mig plötsligt över ett dike till ett annat fält. Jag såg spårläggarens bil stå vid detta och tänkte, ja varför inte, lita på din hund! Väl på andra sidan undrade Eka dock vad hon egentligen gjorde där och vips var vi på väg tillbaka över diket igen fast på ett annat ställe. Eka hoppade elegant över och jag försökte göra detsamma men av någon helt oförklarlig anledning slutade det med att jag återfann mig sittandes fast i leran djupt nere i diket och då menar jag FAST. Men va fan, det går ju inte, vi tävlar ju tänkte jag ungefär som den gången Eka blev påhoppad av 2 lösspringande hundar i spåret i Landskrona, nä men, det får ni inte göra, vi tävlar ju :-) Jag såg mig redan fortsätta barfota vilket Eka tyckte jag gott kunde göra och få känna på hur hon hade det men så lyckades jag till slut få upp både fötter och skor. Under tiden hade Eka glädjande nog kommit fram till var spåret egentligen fortsatte och vinglade till slutet med de sista krafterna hon hade kvar.  

Det var första gången jag ens kom på tanken att plocka fram min telefon och ta ett kort under ett tävlingsspår vilket ännu en gång bekräftar att vi höll ett väldigt avslappnat tempo. Allt är dock relativt och så var ena domaren efteråt väldigt imponerad över hur jag klarade av detta hiskeliga tempot…

Var mycket undrande över hur hon skulle orka med uppletandet efteråt men Eka plockade fram oanade reserver och hittade alla 4, avlämnandet av alla föremålen i fotposition framkallade dock extremt mycket tugg som sänkte betyget. Dag 2 bjöd på helt andra förutsättningar, svalt och blött, pinnarna hade mera elitspårstorlek och jag hade full koll på läget. Inga hopp över diken, många vinklar, korta ben, benen nära varandra, vi fick ett avlångt fält och jag förstod vi var nära slutbenen hela tiden. Men blev genast väldigt bekymrad för Eka började ganska omgående att nysa och oavbrutet rensa nosen och fick kämpa järnet att hålla i spåret. Undrade om gödningshögen som fanns i början av spåret möjligtvis kunde ha något med saken att göra. Men vad det än var så var det ju bara att gilla läget, Eka fick plocka fram det lilla extra hon har en gång till och som hon gjorde, fixade spåret och fick med sig alla pinnarna. Vädret såg till att det var en klart piggare Eka i slutet än dagen innan som genast undrade vad vi skulle hitta på härnäst. Ehm…lydnad är det meningen…åh vad kul, vov vov sade Eka och jag kände bara suck, kan inte solen komma fram snart??!! Men jag skulle få tillfälle att äta upp även den sista av mina förutfattade meningarna, hon höll nämligen ihop även under denna. Vi slutade tävlingen på en 3:e plats av 12 men i motsats till ettan och tvåan uppfyllde Eka alla kriterierna som krävs för att få ett CACIT. Vi skall få det i brevlådan så småningom och innan dess tror jag inte på att det är sant. Vi vet att vi har klarat poänggränsen för ett CACIT med god marginal, vi vet att en Riesenschnauzer är en godkänd brukshund men vi vet inte om hennes utställningsmeriter (svensk utställningschampion) även gäller internationellt. Det skall de göra…tror man…men jag föredrar att veta. Hur eller hur hade vi väldigt roligt och jag är oändligt stolt över min grymma spårhund <3

Hur svårt kan det vara???

Att bli uppflyttad ur lägre även utan plats?? Känslan att veta att man har uppflyttningspoäng bara hoppet går som vanligt och så skäller sig Roxy igenom det och passar även på att slå i för hoppa och skälla kan man ju inte samtidigt… 2,5 lydnadspoäng saknades i slutändan, suck… Jag hade lärt mig läxan från Kalmar tävlingen, under resans gång hade jag nämligen helt missat att Roxy hade muterat till Eka2 och mottot inte längre var dra upp utan dämpa ner. Fast det har jag ju redan en del färdighet i även om jag tycker det är väldigt trist att inte kunna berömma hunden ordentligt mellan momenten. Men det funkade, hon höll ihop, flyttade sig inte, kröp fint och lät inte under hela programmet fram till hoppet, där brast det… Men innan dess passade hon på att visa upp vilken duktig spårhund hon är även i Västerviks skogar :-) 
Dagen innan var det dags för sökdebuten i Söderköping. Jag hade ju bilden som vanligt klart för mig. Roxy skulle inte gå ut på tomskicken, få stopp, gå grund och inte låter sig skickas om, inte hitta sina figgar, och ifall att hon gjorde det inte markera dem, framförallt inte dolda legor och hon gjorde…inget av detta!! Istället började hon med att markera en figge i en soptunna :-) Därefter ett fint tomskick till andra hörnan men sedan blev hon osäker, antagligen eftersom vi alltid kör med figge i varje hörna, eller pga den uteblivna belöningen av nr 1 för vid nästa skick i denna riktning stannade hon upp, tog rullen och kom tillbaka till mig. Lärde mig själv något då, jag såg ju att det var en uppenbar blindning men trodde jag var tvungen att göra ett påvis ändå. Och hon drog glatt ut till ingenstans, därute började hon inse att hon inte hade någon susning om vad vi gjorde men kom till slut på att hon kunde undersöka om soptunnan kanske hade fyllts på igen… 2 skick senare var det dags igen men denna gång talade jag om för henne att låta bli dumheterna och glömde helt bort att vi höll på att tävla men det blev väldigt bra. Därefter följde nämligen både tomskick och omskick och 2 markeringar men ingen mera blindning. På blindning nr 2 blev domarna temporärt blinda själva :-) så med all välvilja de kunde skrapa ihop landade vi på betyg 6,5 (7 är max med 1 blindning). Mera tävlingsliknande träning behövs men jag är supernöjd med det hon presterade. Det är inte länge sedan hon fick börja med flera tomskick på raken och dolda legor har hon knappt tränat på. Mycket nöjd med att hon hade ett fint drag till alla figgarna trots att hon inte fick någon belöning. Och det var faktiskt en ganska trevlig känsla att ha en hund som alltid söker upp mig på stigen, som är kvar vid min sida under transporterna och som kommer när jag ropar :-)


Vi bröt efter söket för jag vill inte slita på lydnaden i onödan och utan budföring hade vi behövt minst betyg 8,25 i söket men planen var ju att bara testa av var vi står och det fick vi verkligen. Passade på att skott-träna henne istället och platsen ser mer och mer lovande ut, till nästa år skall vi ha fixat detta!! Eka tyckte hon hade dragit vinstlotten, slapp tävla själv men fick träna istället. Lydnad i både Västervik och Söderköping, uppletande i Västerviks krävande ruta men när det var dags för spår blev det en surprise. Det här Eka, är en stubbåker!! En vad??? Ja, under hennes 8,5 åriga livstid har hon lyckats med att inte stöta på en sådan för att hennes matte har gjort sitt bästa att undvika detta vidriga spårunderlag. Big mistake för vi fick veta att Nordic Style tävlingen i Sölvesborg nästa helg skall gå på precis ett sådant. Och här pratar vi 2 x 2000 m så jag kände direkt för att lämna återbud och åka till Riesen SM i drag i Hällefors istället. Men samtidigt kan vi ju inte ge upp redan innan vi har försökt och så fick Eka sitt livs första spår på stubbåker igår. Och det gick ungefär som väntat, raketupptag med raketfart över spåret och sedan slog hon nästan knut på de små benen för att få tag på spåret igen, hjärnan har dock svårt att hinna med i detta tempo i början. Men det tog sig i takt med att hon varvade ner och började koncentrera sig när hon inte fick så mycket utrymme att slå och hon fixade spåret så klart men det kostade mycket energi. Att spåra på äng/stubb är mycket mera krävande jämfört med de lätta skogsspåren hon är van vid vilket genast påminde mig om att jag måste ge henne mera variation och utmaningar! Fick bara ihop 1000 m fast jag tyckte jag hade stövlat över hela åkern men tack det räckte sade Eka.

IMG_1775

Ingen framgångsrik men en intensiv helg med mycket givande träning, nya och nyttiga erfarenheter samlade i tävlingarna som det fanns en del godbitar i att glädjas över. Framgångar fick vi fira förra helgen istället när vi cyklade hem vårt första guld i cykelklassen på Skånedraget. Vi tar det givetvis för vad det är i avsaknaden av de allra bästa men hade inte mindre roligt för det. Roxy tackade för omväxlingen och överträffade sig själv och jag njöt av en lite mindre plågsam dragrunda än vanligt. Men nu börjar det dra ihop sig, bara 3 veckor kvar till SM i Nybro…

Dag 1, full fart framåt :-) Foto Madde Almén

FullSizeRender

I väntan på starten dag 2, inte så mysigt väder men det märkte nog ingen av oss :-) Foto Pernilla Lindeberg


Båda väldigt nöjda :-)

Tävlingshösten har börjat…

och jag känner mig redan sliten efter bara 2 tävlingshelger! Kan dock också bero på att förra helgens tävlingar inte riktigt gick vår väg. Roxy fick roa sig med en lägre klass spårtävling i Kalmar. Eftersom vi trots allt fokuserar på IPO tränar vi inte skogsspår men kan man spåra så kan man!

Utan budföring och plats med skott är det uppförsbacke direkt och krav på mycket bra poäng på allt annat men det hade jag glömt att tala om för Roxy. Även att hon inte skall behöva ta efter precis allt stora idolen Eka gör. Jodå sade en mycket laddad Roxy, man behöver varken vara tyst eller stilla under programmet och krypa behöver man tydligen inte heller!! Fast hon började med den bästa linförigheten vi har gjort någonsin så några godbitar tar vi med oss trots allt förutom det fina spåret. Vi skrapade ihop 412,5 p och blev så klart godkända. Och hör och häpna, efter över 3 års träning varav minst 2,5 års curlande igenom hela retningsregistret har jag äntligen anmält henne även till en söktävling!! Helt otroligt hur lite framsteg vi har gjort på flera år och så mycket vi avancerade på kort tid när hon äntligen fick lite utmaningar. Känner oss fortsatt långt ifrån tävlingsklara men testar man inte får man inte veta var man står.

Tävlingen är nästa helg och på sista sökträningen hade jag inget bättre för mig än att ge oss den sämsta möjliga uppladdningen. Var inte alls svårt, man låter bara gå Roxy som sista hund när det är mörkt så man garanterat inte ser var hon är och än mindre om hon har rullen med sig. Utan en aning var figgarna är låter man henne markera samma figge 4 gånger och gå tomt som belöning på andra sidan så hon garanterat börjar undra vad det är för vits med att markera någon. När jag slutligen kom ihåg att telefonen minsann kan förvandlas till en ficklampa och hon äntligen fick göra sitt påvis blev hon så chockad att hon nästan hade glömt var figgen var. Förstod att detta inte var så lyckat och slarvade genast bort Roxys tävlingsrulle i mörkret men det hade jag inte mycket för, våra duktiga boxerkompisar hittade den nämligen nästa dag. Och deras matte ställde glatt upp för markeringsövningar i dagsljus så vi slipper nog inte tävla i alla fall. Det skadar dock inte att använda hjärnan nästa gång, skallmarkör Eka borde givetvis ha varit sista hunden men jag får väl trösta mig med att i varje fall hon gick strålande!

Vilken härlig hund, vilken energi och vilken arbetsglädje!! Eka 8,5 år samlade massvis med pluspoäng på elitsöktävlingen i Vadstena för att hon just är en härlig hund :-) Man hade kunnat dra mycket mera om man hade velat, på 300 x 100 m hinner man med mycket smått och gott om man heter Eka men våra domare var av den vettiga sorten, såg helheten och drog enbart för det som man inte kunde blunda för, nämligen att hon släppte markeringen av sista figgen för att möta upp mig och lite olydnad. Inte lätt att få styr på självgående Ekan alla gånger så betyg 8,5 är vi mycket glada över. Det ösregnade under hela söket vilket frigjorde ännu mera energi så Eka studsade bort till uppletanderutan och tog de 4 föremålen i rekordtid. Studsade sedan vidare till lydnadsplanen, detta var dock mindre uppskattat men hon höll ihop rätt bra fram till framåtsändandet som modifierades en aning :-) Hur vi lyckades få poäng i detta fattar jag inte, däremot mycket väl att vi inte fick några i krypet. Eka hade torkat upp i mellantiden, dock inte gräset och hon ansträngde sig verkligen att undvika nudda det!! Resten gick bra, hur vi lyckades få certpoäng är dock en gåta men vi bara tackar och tar emot och vet ju hur mycket vi kämpar för minsta lilla poäng. 522 p skrapade vi ihop, otur för oss att det fanns någon som var bättre men han var väl värd certet.

Jakten på sista certet fortsatte dagen efter i spåret och Eka började med sitt raketupptag, snyggt stod det i protokollet, väldigt imponerande hur hon hinner med att sortera åt vilket håll spåret går i denna hastighet. Vi hade kanske kommit iväg 500 m när det började ösregna. Inte så mysigt tyckte jag men Eka lät sig inte störas och fixade spåret galant, missade 1 pinne dock och varje gång vi gör det börjar jag tveka om vi skall fortsätta. I hård konkurrens har vi egentligen ingenting att hämta om vi inte får fullt på spåret och jag vill inte slita på hennes ömtåliga lydnad i onödan. Men det är ju alltid något speciellt att tävla på hemmaklubben så klart hon fick fortsätta. Hon tackade genom att först fixa uppletandet galant, inte det minsta trött. Fortsatte med en 10:a i plats och stege. Sedan fick jag tillfälle att ångra mitt beslut för när vi äntrade planen till programmet började det vräka ner och då menar jag VRÄKA!! Stackars nyklippta Eka ville varken sitta eller ligga och när det var dags för krypet bara tittade hon upprörd på mig, krypa kunde jag göra själv minsann!! Vi lyckades trots allt nästan få cp och slutade på 513,25p och jag är mycket nöjd med hur hon höll ihop i alla fall under dessa vidriga förhållanden. Och gjorde ett nytt försök i Karlskrona förra helgen. Började med ett superfint spår, jag bara njöt där bakom mellan pinnarna, hon hittade alla men när jag skulle redovisa dem saknades en!! Så snopen jag blev och så väldigt lite jag kommer att glömma att stänga blixtlåset i jackfickan framöver!! Skulle ha tagit det som ett tecken men fortsatte ändå. Bra uppletande men pip o gnäll under platsen indikerade vad som var på gång igen. På framåtsändandet tävlade hon i hur man fortast hinner till planens slut och jag lärde mig att det alltid finns en första gång för allt när hon tjuvstartade på tungapporteringen. Och en massa ljud ovanpå det, Eka gjorde väldigt klart att det är dags att sluta tävla för iår. Men inte utan att demonstrera att hon minsann kunde krypa!! Och hoppa utan islag!! Slutade på 498p. En gång till får hon dock hålla ihop men det är en tävling som gör den fantastiska spårhunden Eka bättre rättvisa, nämligen IPO Nordic Style i spår i Sölvesborg. Mycket spännande!

Bilden är från förra årets IPO Nordic Style i sök i Sölvesborg, en tävlingsform som är superrolig när man har en liten arbetsmyra.

Själv har jag roat mig med att springa ett lopp också och jag verkar gilla att lägga en massa extra energi på att springa omvägar under första km för att ta mig förbi bara för att jag inte kan lära mig att ställa mig rätt. Man får ju ta nattloppet för vad det är, blir det för mörkt stannar massan nästan upp och att springa nerför en ramp verkar också vara en omöjlighet. Men det blev i varje fall pers för nattloppet och det får man vara nöjd med. Den krånglande högra hälsenan har fått sällskap av lite utväxter både in och utsidan fötterna, de största höger som belastas hårdast för benet är längre. Troligtvis senknutor som gissningsvis har uppståt i samband med att jag ändrade löptekniken och belastningen. Det gör man inte ostraffat med en 46 årig lätt överviktig kropp. Men inget som jag upplever som väldigt störande så här långt och ev. åtgärder får vänta till efter SM.

I helgen är det dags för höstens första dragtävling och vilken tur då att Roxy har börjat komma i form igen efter löpet, hennes kondition var i botten då. Våra cykelträningar på morgnarna går bättre och bättre och jag kan inte riktigt svara på varför jag var tvungen att lägga min första löpning sedan i våras med den extremt värmekänsliga Roxy mitt på dagen när det var 20 grader varmt. Skall man vara elak så skulle man kunna misstänka att jag ville slippa springa på Skånedraget för det var nämligen testet innan jag skulle bestämma mig. Nu är vi anmälda i cykelklassen och tränar vidare till SM i Nybro i oktober för då skall det springas!! Hoppas bara att skendräktigheten inte ställer till det för oss, om hon tycker att valparna också skall hinna med lär det bli jobbigt…

Inte fullt så andfådd längre…i varje fall inte kl 0600 på morgonen…

Korad Seuch LP1 LP2 LP3 Ekhöjdens Eka

Jag har skrivit om Ekas och min utveckling och vårt kämpande förut och vill inte tjata mera om det men kan naturligtvis inte låta bli att dela med mig av den obeskrivliga glädjen att äntligen ha lyckats uppnå ett stort mål efter 5 år och 32 tävlingar. Och samtidigt fått ytterligare en gång utdelning för att aldrig någonsin ge upp. Vi saknade ett enda första pris till ett LP3 men inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat tänka mig sättet vi skulle ta det, med helt otroliga 294,5 poäng!! Och nu måste vi starta i elitklass vare sig vi vill eller inte. Jag tror egentligen inte att vi kommer att göra någon större succé där (bortsett från underhållningen vi kommer att bidra med) men det spelar ingen roll, vi är bara lyckliga över vad vi har uppnått hittills och ser fram emot att få lära oss något nytt, inte minst Eka, för henne är det länge sedan sist.

Och dagen till ära fick vi även vinna, en helt perfekt kväll på Ölands Brukshundklubb :-)

Dagen innan gjorde Roxy försök nr 4 att klara en lydnadstrea i Mönsterås men istället för ytterligare ett fall framåt fick jag uppleva motsatsen. Fast 2 av nollorna gick på mitt konto. Helt förkastligt att göra henne osäker precis innan vi skall gå in (sättande) och att stå och sova vid rutan var inte heller lyckat, klockrent fast bakom… Att hon bommade sittandet igen kom dock inte som en överraskning, hon tycker det är ett dötråkigt moment och har lärt sig att man gott kan lägga sig när man känner för det, mera träning tack. Men…hon tog RÄTT pinne vid vittringen och hon gjorde en mycket bra fjärr, 2 av momenten som vi har tragglat hårt så glädjen för allt som gick bra var så mycket större än tanken på det vi bommade. Och så kan man ju inte annat än att bli glad när man ser hennes attityd på planen heller :-) 

Sedan bar det av till min gamla hemstad Rostock i Tyskland och väl förtjänt semester för oss alla 3 och vi har tillbringat dagarna där med att göra…ingenting!! Jag har visserligen mer eller mindre framgångsrikt försökt att hålla mig själv i form men hundarna fick koppla av helt. Vi har sovit i min pappas kolonistuga som även har varit samlingsplats för familjen på kvällarna och tur med vädret hade vi också. Det kallar jag en lyckad semester :-)

I stället för att trängas på hundstranden som dessutom är kryddad med en massa stenar hittade vi detta smultronställe en bit nedanför floden Warnow som vi besökte varje dag.

Ekas favoritplats :-)

Och Roxys :-)

Jag fick frågan hur det känns att komma hem och tittade bara helt oförstående för det Rostock som jag lämnade 1995 finns inte kvar och dagens Rostock har jag ingen som helst relation till förutom att föräldrarna och systern bor där. Sökte upp gamla gator och hittade min gamla skola, medan allt annat är renoverat var just denna helt orörd och där stod jag och försökte framkalla några minnen eller känslor och jag kände NADA. Det är visserligen 30 år sedan men antingen är jag en mästare i att förtränga eller så är det så enkelt att jag genast bockar av det som har varit, ingen mening att ödsla energi på något man inte kan påverka längre. Det enda som räknas är nu och då är hemma ett hus 3 mil norr om Kalmar nära skog och vatten och ett helt annat land. Som dock mottog oss på sämsta möjliga sätt igår morse. Förutom ösregn väntade den här muntra synen på oss.

 

Som tur var räckte luften att komma av färjan utan att skada däcket. Där väntade dock genast nästa problem, hundarnas pass låg nämligen prydligt instoppade i deras respektive tävlingsböcker som givetvis var kvar hemma. Jag lovade Eka det mesta jag kom på om hon kunde tänka sig att för en gångs skull inte kommentera allt hon ser utanför och blev helt plötsligt även färgblind. Vi kom igenom, pust. Och jag sände sedan en stor tanke av tacksamhet till den som uppfann punkteringssprayen. Nu är spiken borta och däcket lagat, väskan ompackad och vi är redo att åka iväg igen till Tånga Hed för nya äventyr. Ser fram emot att träffa Ekas släkt, både 2 och 4 benta och äntligen träna hund igen, det får ju vara någon måtta på allt slappande :-) Och så är jag mycket nyfiken på hur Ekas valpar tacklar sitt MH imorgon!! Jätteskoj att få se alla igen!! Hade planerat att avsluta kennellägret med tävling på Boxer SM för båda när vi nu ändå är på Tånga. Men Boxerklubben kastade ut Eka och alla andra raser i både sök och spår (Eka var anmäld i elitsök) medan Roxy av någon anledning fick vara kvar som enda icke boxer i lydnaden. Så vi stannar väl i alla fall och gör ett nytt försök att klara den där omöjliga lydnadstrean men å andra sidan har ju Eka precis demonstrerat att allt är möjligt!! Mot Vårgårda!!