IPO3 LP1 LP2 Roxy von Elberfeld

Jag trodde verkligen aldrig att jag skulle få uppleva det!! En Roxy som ronderar alla skjul och som sedan INTE lämnar figgen!!! Men det blev verklighet på vår andra IPO3 tävling i Moheda och jag hade kunnat göra en krigsdans av lycka där ute på planen. Nu skall man kanske inte övervärdera händelsen för Roxys trygga träningsfigge Fredrik agerade som tävlingsfigge men hur eller hur, mönstret är brutet!! Tidigare har hon lämnat även kända figgar. Hon har heller aldrig ronderat alla skjul utan att jag har fått tjata henne runt men det gjorde hon nu!! Att hon gjorde det i slowmotion så jag fick problem under min framåtrörelse gjorde inget och med facit räddade detta hela skyddet. För sedan var det inte mycket som stämde men så var hon också sjukt trött nu. 71 blev dagens lyckotal. Fast dessförinnan hade vi redan fått högsta vinsten genom att klara lydnaden. Tyckte jag. Det är skyddet vi bommar jämt men det är lydnaden jag alltid oroar mig mest för. För man vet aldrig vad Roxy hittar på. Men vi har tränat mycket på våra brister vilket gav utdelning och 77p. Sänder ett stort tack till alla som har hjälpt oss och ett extra stort till Fredrik och Martina❤

Jag har bara suddiga stillbilder från tävlingen så det får bli en gammal träningsbild istället av dagens höjdare🙂

IMG_5254

Vi inledde dagen givetvis med spåret som inte helt otippat blev dagens bästa. Det här är bara sååå kul sade Roxy och kastade sig ut i 180 knyck så det brann ordentligt igenom handskarna. Och i vanlig ordning försökte jag se helt oberörd ut medan jag höll emot järnet. Men domaren var väldigt imponerad att hon kunde vara så fokuserad och noggrann trots det höga tempot. Neddrag fick vi för en väldigt slarvig andra markering, hon reste sig innan jag kom fram och startade innan kommando samt lite kontroller här och var och en vid sista vinkel. Hur nöjd som helst med våra 90p.

Även Eka var nöjd med sin dag. I vetskapen om att jag inte kunde ägna mig åt henne resten av dagen fick hon ett krävande uppletande innan samlingen men det tyckte ju Eka bara var en liten aptitretare. Så när bara Roxy fick spåra talade hon högt om för mig vad hon ansåg om detta och hennes bönor blev hörda. För i motsats till Roxy hittade inte alla sina apporter och spårläggaren på 2 spår ville hemskt gärna ha in alla apporterna bara för att kunna visa upp att han minsann hade lagt ut dom!! Så Eka fick gå 2 IPO3 spår🙂 Och som hon gjorde❤ Och även om hon sedan flera år enbart får hitta skogspinnar i sina spår var det inte ett dugg konstigt att plötsligt gräva fram både filt, läder och träapporter om vartannat. Hittade alla saknade utan problem och undersökte legorna där de andra redan hade tagits väldigt noggrant innan hon släppte dom.
Kolla!! Jag har mer än du!!! Jag vann🙂
img_4673
MEN!!! Jag sätter alltid känslan före resultatet och trots att vi lyckades kändes det inte bra den här gången. Inte rätt. Det gjorde ont att se hur slut hon var och hur hon kämpade och hur lite kul hon tyckte både lydnad och skyddsdelen var. Och det har hon gjort ett tag nu, hårdträningen och slitet med våra brister för att klara IPO3:n har varit fruktansvärt jobbigt för Roxy. Och frågan jag får ställa mig är hur envis man får vara enbart för sin egen skull??!! Det är en stor skillnad att inte ha gett upp med Eka under alla dessa år för Eka har kapaciteten och utmaningen har varit att hitta en balans och styrning av hennes otroliga energi och vilja. Roxy saknar kapaciteten, motorn och viljan att fortsätta jobba så fort det blir motigt och dessutom saknar hon modet att lösa jobbiga situationer på egen hand. Och det går inte att trolla fram dessa egenskaper och än mindre tvinga fram. Dessutom är hon ju lite speciell för hon gör enbart det hon har lust till, när hon har lust. I motsats till Eka som alltid har lust. Till allt. Nu har vi titeln IPO3, vilket vi är väldigt glada för och stolta över och nästa steg bör rimligtvis vara att satsa på certpoäng men det räcker hon inte till för i dagsläget. Om hon kommer att göra det någon gång i framtiden är helt ointressant för nu tar vi en välbehövlig paus från skyddet och sysslar bara med det hon verkligen tycker om, nämligen spår, lydnad och drag. När vi sedan återvänder till skyddsträningen är fokuset i första hand på att det enbart skall vara kul för Roxy, ingenting annat. Så får vi se hur långt det bär och om det är möjligt att bygga upp henne successivt. För egentligen är ju det här hur kul som helst🙂
IMG_4994
Dagen tillbringades i Kalmar och jag blev påmind om att jag gör det alldeles för sällan ihop med hundarna. Lantisarna chockades svårt med en hög dos miljöträning genom att få traska med i Kalmarsund Pride tåget och var helt slut efteråt🙂
img_4714

IPO3 debut och semester

Att tävla 2 dagar innan Tyskland resan visade sig ju vara ett vinnande koncept förra året när Eka slog till med sitt livs lydnadsprestation och fixade det i 5 år efterlängtade LP3. Att jag var helt sönderstressad inför förberedelserna till tävling, resan och jobbet spelade plötsligt inte längre någon roll. Favorit i repris skulle man med lite god vilja kalla det jag försökte med Roxy iår men jag var ju egentligen helt medveten om att det var mycket troligare att hennes IPO3 debut skulle gå åt helvete. Såg istället fram emot godbitarna för en tävling där allt är skit finns ju bara inte. Och hon rivstartade direkt med ett jättefint spår. Och då skall man veta att det bara var några veckor sedan hon fick slarva bäst hon ville på sina bruksspår i skogen. Avdrag för tempoökningar efter apporter och vinklar och några små kontroller emellanåt samt en sned markering på andra apporten. 90p fick vi och domaren tyckte hon hade en härlig attityd och ett fantastiskt driv❤ Skönt att hon fick visa upp det då för det såg man inte så mycket av sedan… Trots ösregnet resten av dagen som egentligen taggar henne… Innan tävlingen upptäckte jag att hon hade stora besvär att hoppa på 1 m hindret, det är nackdelen att ha hoppat in sig på lägre höjder i bruks/lydnad under nästan 1 år. Hon gjorde ett tappert försök men väl framme vid hindret konstaterade hon att det var HÖGT!!! Och kom tillbaka till mig. Där var det nollat men domaren lät mig träningstävla, försök 2 slutade som ettan men på tredje försöket hoppade hon både över och tillbaka med apporten och jag var mycket tacksam att hon fick chansen att lyckas. Samt lära sig att hon inte kommer undan bara för att det är tävling. Det är hon annars inte sen att upptäcka, så fort det blir motigt kan man välja att låta bli saker… Eller göra som man vill som under platsliggningen. Det är något mycket märkligt som händer i hennes huvud på en IPO platsliggning. Hon tar den liksom inte på allvar. Hon har aldrig rest sig på en plats med andra hundar men här är det fritt fram att sätta sig, klia sig, nosa, jaga flugor eller resa sig och lägga sig i skuggan när hon tycker det blir för varmt i solen!! Jag fattar ingenting bara att vi behöver träna mera på just IPO platsliggningar, med skott!! För medan hon ligger helt paralyserad med 9mm skotten i bruks så verkar 6mm snarare vara aktivitetshöjande. Men även om det var nollat för att hon gick iväg vid skotten så är det ett framsteg att hon inte kom hela vägen till mig utan halvvägs på vad det var hon skulle göra och låg resten av programmet. Att hon först kunde tänka sig att vända upp mot mig och ta del av mina kommandon under framåtsändandet när hon hade övertygad sig att det verkligen inte fanns någon boll därute var väntat, däremot inte att domaren manade mig att kommendera med 3 sekunders mellanrum… Godbitarna i lydnaden var det fina sättandet (första hunden som satte sig i detta dyngväder!), läggandet, ställandet under marsch som vi bara har tränat en kort tid och inkallningarna men allt som allt givetvis underkänd 64p. Sedan gick luften ur och resten fick bli som det ville. Vilket det verkligen var tvungen att göra för figgen var överkänslig och ville inte ens ställa upp på att Roxy fick sniffa på honom på parkeringen utan att domaren skulle godkänna det så hon fick endast uppvärmning av mig. Inte direkt drifthöjande och som väntat slutade fina ronderingar med att figgen ignorerades. Domaren bröt tyvärr väldigt kvickt och tillät inte heller ett lyckat avslut som vi annars brukar få och Roxy lärde sig att det är helt ok att slippa engagera sig vilket var det värsta som kunde hända. Och att ovanpå detta få kommentaren av figgen efteråt: det där får du ju träna på!! fick mig bara se mörkrött. Sedan flera år gör vi ju ingenting annat!!! Och inför tävlingen har vi nästan varit bosatta i Alvesta i flera veckor!!! Men sådana som han är bra bränsle till att hålla lågan vid liv och att få hornen växa sig ännu större för vi skall minsann lyckas en vacker dag!!

Uff…jag vågar inte…det är så HÖGT!!!

IMG_1038

Men envisast vinner även om man faktiskt inte får ta stöd men det enda som räknas är att hon övervann sin rädsla🙂

IMG_1039 IMG_1040

Inte mindre stressad och med ingen bra känsla heller åkte vi iväg till Tyskland denna gång men väl där så ramlade av allt. Jag tror inte jag har varit med om att verkligen inte göra någonting alls i träningsväg med hundarna under semestern. Men det var lätt som en plätt. Och jag har inte ens ett dåligt samvete för det. Tror vi alla behövde tid att bara vara och leka🙂

Eller sova…

IMG_1030

Vi bodde i min pappas kolonistuga som vanligt för det är det smidigaste med hundarna och det blev en träffpunkt för hela familjen med mycket mat varje dag. Väldigt roligt tyckte Eka som vaktade matbordet jämt medan Roxy kunde titta på humlorna i flera timmar i hopp om att en skulle flyga så nära att hon fick tag på den. Denna uthållighet saknar jag faktiskt i allt annat hon gör…

IMG_1028

Medan hundarna på hundstranden har fått halka runt bland stenarna åkte vi till vårt favoritställe vid floden Warnow varje dag. Och i anslutning finns ett jättestort område att leka järnet efter badet vilket var mycket uppskattat.

IMG_1031 IMG_1037 IMG_1033 IMG_1032

Under tiden pågick ju fotbolls EM och hur Tyskland kunde missa finalen med en sådan hejarklack kan man ju undra🙂

IMG_1029 (1)

Jag har vandrat med i ett demonstrationståg 2 gånger i mitt liv. Båda gångerna i min hemstad Rostock. Den första hösten 1989, när allt kunde sluta precis hur som helst men vi kände att vi för första gången hade chansen att kunna påverka utgången. Att få vara med om att passera Stasihögkvarteret i Rostock och modigt skandera: Wir sind das Volk!! var något av det mäktigaste jag har varit med om någonsin och jag är fortfarande mycket stolt över att ha varit en del av denna rörelse som slutade oblodig tack och lov. Det kändes väldigt annorlunda nu men inte mindre angeläget att vara med på CSD tåget på ungefär samma runda som då. Och inte gjorde det saken sämre att få göra det ihop med syrran och få släppa loss med bl a Weather Girls efteråt🙂
IMG_1027 IMG_1026 (1)
Efter hemkomsten har jag gjort en till sak för andra gången i mitt liv, och det var att titta på en fotbollsmatch live. Sverige mot Japan och så himla kul det var, och inte bara för vinstens skull. Håller alla tummarna jag kan för detta fantastiska lag i OS och hoppas de inte möter Tyskland på vägen, då har jag ett problem…
IMG_1023 IMG_1022
Väl hemma igen kunde jag konstatera att motivationen till att träna inte har blivit större men det räckte med att titta i Ekas bedjande ögon att rycka upp mig och till bådas glädje i varje fall att fixa ett litet spår. Eka blev hur nöjd som helst och gjorde allt rätt som vanligt och så även Roxy som inte ens blev förvånad över missfostret till apporten som matte smög in just ifall hon mot alla odds inte skulle lyckas i IPO’t🙂
IMG_1025 IMG_1024
Men annars har det inte blivit mera än promenader, bad och lek men snart är den lata tiden ett minne blott för kennellägret närmar sig och det var väl en himla tur säger Eka som inte heller har fått någon sökträning sedan hennes fantastiska tävling i Västervik. Och med tanke på att Roxys nästa IPO tävling är planerad för september är det kanske inte så dumt att börja träna igen. Och mycket lägligt kommer då ett IPO läger i anslutning till kennellägret. Får se om även jag hittar någon slags motivation igen. Vi har ju dessutom missat hela vårens dragsäsong pga min skada i baksidan och nu står det klart att vi även missar hösten. Jag har fortfarande inte sprungit en meter utomhus men det positiva är att det går åt rätt håll om än sakta. Frustrerande sakta. Nu är jag kanske inte alltför ledsen att inte kunna åka till Barmarks SM i Timrå men Skåne och Nybrodraget hade jag väldigt gärna varit med. Men nästa år så…
IMG_1693-0

Mission impossible???

Nejdå, även om Roxy är lyckligt ovetande om detta så vägrar jag överhuvudtaget befatta mig med begreppet. Jag har hört många gånger den senaste tiden att man är imponerad över att jag inte ger upp men det vet jag ju inte ens hur man stavar. För egen del. Är någon annan inblandad får man faktiskt vara lite ödmjuk. Om hunden inte tycker det vi sysslar med är det minsta roligt så är jag den första som säger att jajamen, då lägger vi ner och gör något annat som är roligare!! Men om hunden egentligen tycker att det här är det roligaste som finns men bara ibland då växer genast små horn som inte kommer att försvinna förrän jag har fått hunden att alltid tycka det. För allt går att lösa, man måste bara komma på hur. Roxy är med på det mesta om man gör rätt och tar hänsyn till hennes mentalitet och säregenhet. Och de negativa upplevelserna hon har i bagaget i samband med bevakningen. Den senaste månaden har Alvesta blivit vårt andra hem igen med träningar och läger om vartannat och ambitionen att äntligen komma tillrätta med vårt stora problem, gå in i en bevakning efter en rondering. Det hade jag dock glömt att tala om för Roxy som reserverade sig rätten att göra det hon har lust till, när hon har lust! När hon inte hade lust jagade hon flugor eller kaninspår eller bara checkade ut. Så trött var hon dock inte att hon inte kunde vara på igen i nästa ögonblick när det passade henne och vara så bra att man bara ville dö av glädje. Men bilden av Roxy som jagade flugor medan figgen kämpade för glatta livet om hennes uppmärksamhet var faktiskt så komisk att jag inte ens orkade bryta ihop.

Kolla Roxy, visst är det här kul🙂 Inte det lättaste att tagga igång henne…

IMG_4979

Skärmen skall inte innebära att alltid behöva gå in i en jobbig bevakning utan det kan ske något som är mycket roligare när hon kommer fram ibland vilket var mycket uppskattat!

IMG_5204

För om hon gillar något skarpt så är det angrepp :-)

IMG_5208

IMG_4994

Stort tack till Fredrik och Martina som har kämpat och kämpar järnet att försöka hitta lösningar med oberäkneliga Roxy som ändrar på förutsättningarna hela tiden. Dessutom har vi fått hjälp av Alvestagruppen och inte minst vår IPO grupp i Kalmar och har gått från mörkt till nattsvart till ljust under den senaste tiden för skam den som ger sig!! Vi har insett att det inte hjälper att drifthöja henne till skyarna innan även om hon naturligtvis måste förberedas på skyddet. Men hon kan inte konservera det eller ta fram igen och senast vid ronderingarna är hon riktigt lågt nere i drift igen. Och utifrån dessa förutsättningar får vi jobba, det ger mig inget att veta att hon kommer bevaka klockrent när hon drifthöjs och skicks in direkt till figgen. För detta kommer aldrig att hända på en tävling. Nyckeln har istället blivit att ha så många olika människor som möjligt ståendes i olika skärmar, helst utan ärm så hon lär sig att skälla på människor och inte saker och få bollen som belöning. Det hade som bieffekt att hon genast slutade kladda också. Hon har nu lyckats flera träningar på rad med att komma igång med en bevakning på första försöket på människor hon aldrig träffat på tidigare och vi har även varierat både med och utan ärm. Halleluja🙂 Så här skall det se ut Roxy!

IMG_5254

Även om hon är ganska lågt i drift under bevakningen så är det så otroligt viktigt att hon stannar där för hon förvandlas till en helt annan hund efter det🙂

IMG_5336

IMG_5339

Alla framgångar med bevakningen och bollen enbart hos figgen har dock baksidan att hon inte längre inser varför hon skall rondera överhuvudtaget när hon inte får något för det. Jag får tjata henne runt varje skärm vilket kan sluta med att hon promenerar runt. Eller bli förbannad, då springer hon lite fortare men så vill jag inte ha det. Utan vi får höja motivationen i ronderingarna igen så hon springer för att det är kul. Med risk för att hon strular vid 6:an igen men om det finns något som är ännu värre än att bli diskat vid 6:an så är det att inte ens komma dit🙂

Ganska typiskt Roxy… skärm?? Jag ser ingen skärm men jag luktar kanin och det är mycket mera spännande!!

IMG_5323

Bevakningen är verkligen jobbig för Roxy och kan bara tränas i små doser för hon blir mycket fort mycket trött❤

IMG_0916

Eka har inte minsta förståelse varför IPO träning skall gå före sökträning och bara spyr när hon hör ordet Alvesta. Men lite lydnadsträning är kanske bättre än inget🙂 Väldigt uppskattat är i varje fall att få låna Roxys stora apport, den är bara sååå häftig tycker Eka!!

IMG_0972

Har du somnat eller kan du ta den någon gång???!!!

IMG_0976

Eka och Strix, Kalmar BK’s nyblivna bruks resp sökchampioner uppmärksammades på Kalmars utställning i söndags. Och vi är lika glada för duktiga Peter och Strix som har varit våra sökträningskompisar i många år. Vet inte riktigt vad jag tänkte då men inte var det detta jag såg framför mig när jag gick valpkurs med liten Eka för 9 år sedan🙂

IMG_0998

Det finns tydligen rosetter för allt🙂 Men den här måste ändå vara den finaste av de alla!! Det du Roxy… där fick du nåt att bita i!!

IMG_1004

En bra början kanske är att göra sin första tävling i högsta klassen. Jag är dock väl medveten om att det är alldeles för tidigt och bara därför gör vi det. Våra chanser att lyckas är obefintliga och förväntningarna noll. Vi bara kör helt avslappnade🙂 Men jag har gjort allt jag har kunnat för att ge Roxy bästa möjliga förutsättningar i varje fall och så får det bli vad det blir nästa lördag i vår IPO3 debut på ‘hemmaplanen’ i Alvesta. Oavsett vilket kommer vi njuta av det. Glad midsommar🙂

IMG_5222

 

Ingen sökhund?!

En väldigt spännande tävlingshelg ligger bakom oss i Linköping och eftersom hundar inte är några maskiner är jag helt införstådd med att det går upp och ner och framgångar och motgånger avlöser varandra. Skulle vara väldigt konstigt annars och även väldigt tråkigt. Jag hade däremot klarat mig alldeles utmärkt utan dramatiken Roxy bjöd mig på i lördags. Det var verkligen mardrömmen till söktävling och inte kunde man tro att vi faktiskt har tränat sök i 4 år. Redan första skicket slutade i en vattenpöl efter 5m. Andra i att sätta näsan i ett spår på stigen och försvinna som en avlöning. 2 minuter senare var hon tillbaka och vi hade fortfarande inte kommit längre än starten. Att forcera ett omkullvält träd var en omöjlighet, ett berg likaså. Öronen var helt stängda, hon lyssnade varken på mitt tjat på stigen eller försök till inkallning. Spårade hela tiden, vad undrar jag fortfarande, sprang hejvilt kors o tvärs men sällan ut på djupet, missade därför första figgen vänster, kompenserade det med ett jätteframslag till högerfigge. Sedan var det kört att få ut henne mera på denna sida. Och när det väl lyckades igen försvann hon för gott. Fram tills dess hade jag bara en tanke i huvudet. VAD I HELVETE FICK MIG ATT VILJA TÄVLA ROXY OCH INTE DUKTIGA SÖKHUNDEN EKA???!!! Men det förbyttes genast mot fasa när jag förstod att hon inte letade figge längre och att detta kunde sluta precis hursomhelst. Det första som slutade var klockan för tiden var ute och känslan att behöva lämna sökrutan utan hund går inte beskriva. Tog ut Eka som har varit en stor hjälp förut att leta rätt på Roxy men det var ett stort område vi hade framför oss och vi var därför mycket tacksamma och lättade att ganska snart få beskedet att hon hade blivit infångad på samma ställe som hon lämnade mig och utan att störa pågående söket. Men det var inget sloköra precis som mötte mig och Eka utan en visserligen smutsig och något trött men samtidigt väldigt nöjd Roxy. Jag var som vanligt fångad i en känslostorm, en del av mig ville slå, den andra pussa ihjäl henne medan Eka rakt och koncist talade om för henne att detta var helt oacceptabelt!!!

IMG_0848

Ända sedan vi började med söket har vi fått kämpa med motivationen. Roxy har varit mycket reserverad mot människor och vi har att tacka söket väldigt mycket att detta har vänts. Men hon har fortsatt inte drivet att till varje pris vilja ut och hitta figgarna, och får hon dessutom ingen belöning kan de lika gärna ruttna i sina gömmor under tiden hon belönar sig med annat. Det skulle kunna bli ett sådant omöjligt projekt som jag egentligen älskar, få en dålig sökhund att bli bra men gränsen går när det sker på bekostnad av liv och hälsa. Jag känner verkligen ingen som helst längtan att stå med hjärtat i halsgropen varje gång jag har skickat iväg Roxy. Utan jag tar det här som ett tecken istället att äntligen fokusera på det hon verkligen är bra på, spår! Men jag utesluter inte att vi kanske återvänder till söket längre fram…

img_1982-3

Söndagen var dagen då Eka skulle ha roligt i spårskogen. Och som hon hade❤ Snyggt stod det i protokollet efter hennes raket till upptag. 19 min senare var hon klar med spåret och alla pinnarna plockade. Jag var så glad att jag kände för att åka hem efter det och ångrar verkligen att jag inte gjorde det!

IMG_0870

Eka var 1 av 2 som hade fullt på spåret och hon kändes inte särskilt trött efter det vilket ändrades genast när vi kom tillbaka till klubben och skulle påbörja lydnaden. Om man frågar Eka är det fullt tillräckligt om lydnadsprogrammet enbart består av apporteringarna och skall, resten är helt onödig. Vilket alla kunde bevittna att hon tyckte men är man 9 år och brukschampion har man faktiskt rätt att göra lite som man vill och bara det man har lust till. Tack vare det fina upplägget i Linköping med spår-lydnad-plats-uppletande blev det inte heller någon som helst tvekan att bespara Eka den hatade platsen också. Så trött som hon var under/efter lydnaden hoppades jag att hon i varje fall skulle lyckas ta något föremål på uppletandet. Men se där, nu var det en pigg Eka igen som slog till med dagens bästa uppletande med högsta betyg!! Detta är Eka i ett nötskal!! Visserligen tar åldern ut sin rätt och jag har sett på tävlingarna iår att hon blir tröttare och tröttare under lydnaden men annars är allt som vanligt. Vi har gjort många tävlingar på raken nu vilket vår ömtåliga lydnad inte håller för och Linköping var den berömda en för mycket. Nu blir det tävlingsvila i några månader och om hon fortsatt är lika pigg tävlar vi kanske igen framåt hösten. Det skulle sitta himla fint med ett sökchampionat också🙂

Uppskattad belöning efter uppletandet, vilken duktig tjej hon är, 9 år och dagens bästa special med maxpoäng, för första gången föresten i vår tävlingskarriär!!

IMG_0884

Det går ju upp o ner som sagt och det är så det skall vara. Motsatsen till söktävlingen fick Roxy och jag uppleva helgen innan i Oskarshamn. Utan någon som helst förväntan och helt avslappnade åkte vi dit och bara gjorde vårt livs tävling bästa spårtävling. Som slutade med plats 1 och uppflyttning till elitklass. Utan att vi ens har börjat träna på ett framåtsändande!! Kan vi få till ett snyggt sådant kan det här bli riktigt bra! Men det tar ju tid och vi kommer garanterat inte att tävla ett elitspår förrän nästa år. Under tiden koncentrerar vi oss på vårt nästa omöjligt projekt, att få Roxy gå in i en bevakning i första försöket och i förlängningen klara en IPO3!! Det känns faktiskt snäppet värre än att göra Eka till brukschampion i nuläget men allt går bara man tror på det!! Och det passar väldigt bra att börja med en hel IPO träningshelg i Alvesta som vi ser mycket fram emot!

IMG_0840

SVENSK BRUKSCHAMPION!!!

Det är så här ett sök skall se ut!!! De orden trodde jag aldrig jag skulle få höra någon gång under Ekas tävlingskarriär trots att hon är en alldeles utomordentlig duktig sökhund. Jag tror inte någon som inte har sysslat med grenen sök förstår hur komplext det är och hur mycket jobb det ligger bakom att få alla bitarna att stämma. Eka har alltid haft ett stort driv att hitta figgarna, ett mindre stort att samarbeta med mig på vägen, hon kunde mycket bättre själv minsann. Uppstressad med startskall i början, så otålig att fortsätta söket att transporter var något man kunde hoppa över, alldeles för smart att gå ut på djupet i motvind där hon visste inte fanns någon, sökte gärna av hela rutan i ett svep och insåg inte det minsta varför hon skulle komma när jag ropade. Hon hade sin egen systematik som styrdes enbart av vinden och inte någon viftande och skrikande figur på stigen. När hon dessutom förstod att figgarna inte tänkte belöna henne på tävling kunde man lika gärna lämna dem. I Västervik var Eka tyst. Eka gick dit jag pekade. Eka kom när jag ropade. Eka kastade sig ut i varje skick med en sann arbetsglädje och hushöll samtidigt med krafterna på årets hittills varmaste dag så att tempot blev jämt över hela söket. Markerade bra och släppte inte en figge!! Inte min sida under transporterna heller och ja, vi var verkligen såååå värda denna första dubbeltia någonsin!! Domarna var väldigt imponerade och behövde inte ens diskutera betygen. Men de visste inte hur många års hård träning, förtvivlan och kämpande som låg bakom och vilken revansch det blev för alla tävlingarna där jag har blivit sågad jäms med fotknölarna av otrevliga sökdomare för allt Eka hittade på i sökrutan förutom att hitta sina figgar. Och denna framgång hade så klart aldrig varit möjligt utan våra underbara och engagerade sökkompisar, stort tack❤

img_2003

När man fajtas om certen skall man ju egentligen ha koll på sina medtävlande men jag bara svävade på mina små moln efter söket utan att bry mig ett dugg om de andra och det var först när vi skulle påbörja uppletandet som jag förstod att en av våra två konkurrenter var borta efter söket. En tuff uppletanderuta väntade med knappt någon vind alls och jag vaknade till lite när den ende som var kvar rapporterade att hon hade fått 0!!! föremål. Men vad fan, det skall vi väl kunna göra bättre Eka eller hur??!! Jajamen sade Eka och gav järnet men hon började bli riktigt trött nu. Vi fick i varje fall in 3 föremål och maxbetyg 8 för det. Vi är så vana vid stolpe ut men när man har flyt, har man det ofta hela vägen. När jag lämnade Eka på platsen hörde jag mycket väl bekanta ljud i min rygg och bad många bön att hon skulle klara av att ligga kvar trots detta. Det gjorde hon! Och när jag kom tillbaka talade domarna om att de inte kunde lokalisera hunden som gnällde, så betyg 10, tack för den!! Glädjen över detta förbyttes dock genast i fasa för när vid gick av planen trampade Eka på något, skrek högt, höll upp tassen och haltade av planen. Jag hittade inget men Eka skulle bara slicka frenetiskt på tassen när hon inte höll upp den och jag kände bara nej, det här händer ju bara inte!!! Vi har fått vårt livs chans som troligtvis aldrig kommer igen och får bara ge upp den???!!! 3 budföringar och 1 lydnadsprogram tills vi skulle fortsätta med lydnaden. Jag satsade på att Eka hade blivit stucken av ett bi eller nåt och hon fick finna sig i att ha tassen nerdoppad i kallt vatten en bra stund och sedan rörde vi på oss så mycket det gick för att få bort haltandet. Jag kände mig som världens sämsta hundförare när vi äntrade planen till slut och lovade Eka allt gott jag kunde komma på om slutade tänka på sin tass. Det gjorde hon❤ Men hon var mycket trött nu och för första gången i hennes tävlingskarriär fick jag lyfta och uppmuntra henne istället för att dämpa och det kändes hur bra som helst att äntligen kunna få göra det. Hon höll ihop hela programmet och fixade t.o.m. hopp och återhopp utan islag för första gången på väldigt länge. Hjärtat slog dock lite snabbare när hon påbörjade sista momentet genom att halka av första steget på stegen. Det gjorde även hunden innan men i motsats till denne som därefter tvärvägrade gå stegen laddade Eka om, klättrade färdigt och först då var certet säkrat!!

img_2164
Vi skulle egentligen ha tävlat spår i Västervik dagen efter men det var aldrig någon tvekan att direkt lämna återbud. Till att börja med var jag osäker på tassens status och när jag såg hur trött hon var, var det ett lätt beslut att inte utsätta henne för ytterligare en lång tävlingsdag i värmen. Vi kunde inte ha gjort något bättre dagen efter, i värsta fall hade vi riskerat problem med platsen igen, hon började ju bli orolig både på platsen och när jag lämnade henne till inkallningen. Min lilla 9 åriga arbetsmyra hade varit så duktig och förtjänade verkligen att vila nu. Som tur var ordnade det till sig med tassen sedan, inte svullen, inte halt och inte irriterad heller, pust. Att hon även är en väldigt duktig spårhund har hon annars bevisat många gånger tidigare och inte minst på spårtävlingen i Oskarshamn för 14 dagar sedan. Hon missade bara en pinne fast denne skulle visa sig vara så dyrbar att den betydde skillnaden mellan cert och certpoäng. Den mest värdefulla händelsen på denna tävling var att återigen få se en platsliggande Eka utan tendens att vilja komma efter mig, hon gnällde inte ens och detta i ösregn! En annan highlight blev uppletandet där vi för första gången i vår tävlingskarriär fick en dubbeltia. Att göra Ekas arbetskapacitet rättvisa genom att få den finaste titeln av alla har varit mitt största mål och dröm. Som har varit väldigt långt borta emellanåt men eftersom det är nåt fel på mig som jämnt vägrar ge upp kunde belöningen inte bli större. Känslan att behöva kämpa så mycket och länge och få lyckas till slut går inte att beskriva och jag är bara så oändligt stolt över min duktiga 9 åriga brukschampion och resan vi har gjort tillsammans❤
 img_2018

Riesen SM i Norrköping

är avverkat och jag fick tillfälle att lära mig en massa igen. Ex.vis att aldrig mera tävla 2 hundar samtidigt och att aldrig känna sig för säker för någonting. När det stod klart att elitlydnaden och 3:an skulle köras samtidigt borde jag självklart ha avstått från att tävla en hund men istället tog jag tacksamt emot tillmötesgåendet från tävlingsansvariga samt medtävlande. I klartext betydde det parkera Eka hos en hjälpsam person, ta gruppmomenten med Roxy som gick kanonbra men det hann jag inte ens njuta av utan hjälpen fick nu ta hand om Roxy medan jag stressade vidare till Ekas gruppmoment. Där väntade de redan på oss och det var den absolut sämsta uppladdningen Eka kunde få. Som återföll i sitt beteende för några år sedan, dvs resa sig när jag lämnar henne och antingen stå kvar som i sittande eller gå några steg och stå sedan som i platsen. Och där står hon sedan som en staty momenten igenom, hon som normalt aldrig kan stå stilla! Detta försökte jag förtränga genast vilket säkert lyckades sådär och stressade tillbaka till Roxys program. Och Roxy var sig inte lik, helt borta emellanåt, hörde inga kommandon, i varje fall inte de första och givetvis råkade sättandet illa ut igen där hon fortsatte klistrad vid min sida. Både skick till rutan och inkallningen fick upprepas, vittringspinnarna smakade hon sig igenom och tuggade lika frenetisk på pinnen som på apporten som hon glömde bort att lämna av sittandes. Trots allt skrapade vi ihop 221p och gläds åt en 10:a på helheten och kommentaren trevligt ekipage. Plats 3 blev det och fortsatt tävlande i 3:an blir det men det dröjer ett tag nu…

IMG_0699 (1)

Nu måste du få stopp på det här!! Sade domaren med 2 moment kvar och gav oss det gula kortet som jag egentligen hade räknat med att få redan efter 2 moment. Visst, lätt som en plätt… Om det skulle vara så enkelt skulle jag givetvis göra det men så fort Eka hör orden moment slut klipper hon av och luftar sin frustration, eftersom matte inte verkar begripa det för säkerhets skull även till tävlingsledaren och domaren. Orsaken är givetvis stressen över utebliven belöning. Det i sin tur bottnar i fel träning, för det första bristande uthållighetsträning (i träning är hon tyst!) och för det andra fel belöning alternativt för lite variation i belöningen som för ofta har skett efter avslutat moment. Men jag är bara nöjd med att jag klarade hålla ihop henne fram till apporteringarna innan det brast till slut för det är en liten evighet innan vi kommer dit. När det gäller själva momenten kan vi stoltsera med 6 av 10 möjliga nollor, så många nollor har vi aldrig fått och inte heller så få poäng. En del olyckliga nollor också, hon gjorde ett fantastiskt sändande till konen och rutan sedan men hamnade med en tass på banden=0. Och hon gjorde en lika fin apporteringsdirigering som jag klantade till genom att inte avvakta tävlingsledarens kommando vid konen=0. I stå/sitt/ligg gjorde hon en Roxy, dvs följde med mig när hon skulle stå. Och även i vittringen gjorde hon som Roxy, dvs smakade sig igenom pinnarna men stod sedan kvar med en i munnen och glodde på mig. Då visste jag att det var fel pinne och hon visste det också. När jag till slut var tvungen att kalla på henne spottade hon ut pinnen och tog rätt utan att leta ens, hon visste mycket väl vilken det var=0 Nu skall vi bara lida oss igenom sista momentet också tänkte jag och hoppades att vi fick slutföra hela den förfärliga tävlingen och vad gör Eka då? Slår till med den bästa fjärren hon har gjort någonsin i sitt liv och belönades med en 9:a!! Och moment slut denna gång betydde inte hopp och lek utan vi kunde lugnt och sansad gå fot av planen. Antingen var hon i helt rätt sinnesstämning nu eller helt slut, hur som helst hade jag stor lust att börja om programmet!! Högsta vinsten för oss var att komma igenom och att jag vågade tävla trots att jag visste hur kämpigt det skulle bli. Om det blir en ny tävling i lydnadseliten för Eka är dock mer än tveksamt. Men vi kommer att lära in de nya momenten för 2017 för vilken mardröm det än är att tävla lydnaden så roligt är det samtidigt att träna den!!

Finaste Eka❤ att det är så svårt att ligga kvar!!

IMG_9007

Jag lär mig aldrig att det straffar sig alltid att känna sig för säker!! Spår, det fixar Eka i sömnen tänkte jag och när Roxy fick hårdträna på icke förarspår spår för att hon inte plockade pinnarna fick Eka bara titta på. Så spåret på Riesen SM blev Ekas första icke förarspår för året och hon gjorde naturligtvis precis som Roxy och sade guuud så spännande!! Jag flög som en vante efter henne på upptaget vilket är precis som vanligt men sedan upphörde vanligheterna. Hon kollade faktiskt framåt för att vända mycket bestämt bakåt för här skulle hela spåret kollas minsann. Det har hon inte gjort på evigheter, i tävling inte på 2 år och hon insåg inte alls att hon skulle vara tvungen att vända. Pinnarna hade hon inte tid med, såg tydligt hur hon jobbade på en och släppte igen när hon inte hittade direkt. 4+slut och jag får gå tillbaka 4 år i tiden för att hitta ett motsvarande dåligt pinneplock. Följde upp med ett strålande uppletande vilket bekräftade att det inte var något fel på hennes näsa minsann. Jag tvekade inte ens att lägga henne på platsen, vet inte vad jag tänkte på, antagligen att en gång är ingen gång och att vi inte haft problem med platsen på flera år. Men tyvärr gjorde hon exakt som gårdagen, dvs reste sig när jag lämnade henne, gick några steg och stod sedan som en staty platsen igenom. Fick hjälp med platsliggning och kommendering efteråt och bra tips men inte hade jag trott att jag behövde hårdträna platsen igen nu när hon är 9 år, det har vi inte tid med Eka!! Resterande program var helt betydelselös men vi ville så klart ge vårt bästa och få poäng på allt. Det lyckades fast jag vet fortfarande inte hur vi lyckades få poäng i tungapporteringen där Eka hittade ett nytt avlämningssätt… Men det är väldigt sällan att vi får poäng i både kryp och framåtsändande, och den här gången lyckades det för båda, bara det kan jag leva länge på! Inte helt oväntat blev bästa momentet skall och att hon kunde det fick alla ta del av mellan momenten också. Vi som har varit bortskämda med att stå överst på pallen kom nu sist precis som dagen innan men det tyckte jag faktist var lite roligt. Det var helt klart inte Ekas helg och detta var inte Ekas fel!! En mycket bättre helg däremot hade Ekasonen James som tillsammans med sin duktiga matte Elin debuterade i appellklass spår, vann och blev uppflyttad med finfina poäng, så stolta vi är, stort grattis!

IMG_0714

James och Eka, släktskapet både syns och hörs🙂 Fast i motsats till mamma Eka hörs James bara utanför planen…och bara ibland…
IMG_0707
Dag 3 och Roxys tur igen. Och jag kände mig faktiskt lika laddad som Roxy…
IMG_0718
Som vanligt hade jag inga som helst förväntningar när det gäller Roxy vilket är fullständigt obegripligt, så bra som hon är… Egentligen skulle jag inte tävla högre klass alls förrän framåtsändandet är klart. Alldeles för väl minns jag alla dessa otaliga försöken med Eka i högre när jag gjorde just detta. Men är det Riesen SM så är det och i IPO kunde jag ju tyvärr inte tävla Roxy. Hon har bara fått väldigt få djupa upptag och det var riktigt roligt att se hur hon löste det. Analyserade lugnt!! bakåt och vände mot rätt håll. Betyg 10. Träningsspåren har helt klart gjort nytta för 5 pinnar plus slut är mycket bättre än noll🙂 Hon har inte heller gjort många uppletanden i sitt liv. Någon avlämning har vi inte tränat på alls, vi byter fortfarande föremål mot boll och det resulterade i 2 tappade föremål. Att komma in i fotposition fattade hon inte varför hon skulle göra och jag tjatade inte vilket ena domaren tyckte var fel av mig att ge bort poäng där. Jag var dock bara hur nöjd som helst med hennes uppletande som gav betyg 8,5.
IMG_9210
Vidare till dagens höjdare, platsen. Roxy har sett mig försvinna bakom ett plank max 20 m bort men nu fick hon se mig stövla iväg över hela planen bakom ett hus och jag undrar vad hon tänkte då! Ännu mera när hunden jämte drog som en raket vid första skottet! Och duktiga Roxy bara låg där i sin bubbla❤ Fullständigt avslappnade såg vi sedan fram emot lydnaden för några uppflyttningspoäng skulle vi ju aldrig ha chans till utan framåtsändande… Skallet är inte heller riktigt klart ännu, eller rättare sagt uthålligheten i tystnaden. Och att hoppa över 85 cm skall inte resultera i islag för en IPO hund men om denne fortsatt är programmerat på de låga lydnadshöjderna är det inte så konstigt. Men även om lydnaden kändes riktigt bra under dessa förutsättningar så fick jag ändå en liten chock när jag såg på tavlan att vi hade klarat uppflyttningspoängen i lydnaden i alla fall!! I specialen ju också och i totalen saknades enbart 8,75p (eller 1 pinne…). Eftersom jag inte hade några förväntningar var allt Roxy presterade den dagen bara bonus och ett fint avslut på vårt Riesen SM. Sammanfattningsvis en mycket lärorik helg, jag tar med mig godbitarna från alla 4 tävlingarna och resten får vi träna på. Det var roligt att träffa många Riesenvänner igen och se så många fina prestationer av Riesenschnauzrarna i alla grenarna. En stor eloge till Norrköpings BK som gjorde en imponerande prestation att fixa ett så proffsigt genomförande av tävlingar i alla klasser och grenar!!
 IMG_0695
Hemma igen är prio ett att få Eka ligga kvar när jag lämnar henne. Inte bara till platsen utan även inkallningen. Men även att checka av Roxys IPO spårstatus efter alla skogsspåren. Och den var glädjande🙂 Även om köttbullarna hjälper till så blir jag lika förvånad varje gång hur fort hon hittar tillbaka till noggrannheten. Markeringarna var också strålande, pust, vi har tydligen inte ’förstört’ nåt…
IMG_0727 (1)
IMG_0724
Även Eka fick ett spår som började på fält och slutade i skogen och det märktes att hon inte har spårat på fält på evigheter. Hon fixade det, hur är en annan sak…
IMG_0732
Lycklig och nöjd med att inte en pinne har överlevt🙂
img_2140-2
Det som jag minns mest när jag gick omkring i Norrköping och när vi spårade var hur lite det betydde att lyckas eller misslyckas eller var vi hamnade i tävlingen. Men hur mycket jag kunde njuta av här och nu och varje liten framsteg eller sak de gjorde bra. Och det kändes hur bra som helst och jag hoppas att jag kan bevara denna känsla genom vårens resterande tävlingar. Eka är anmäld för 3 elitspår och 1 elitsök men beroende på hur det utvecklar sig med platsträningen kanske vi enbart kör specialerna. Det var inte meningen från början men nu får Roxy faktiskt försöka sig på 2 till högre tävlingar, 1 spår och 1 sök innan vi gör ett helhjärtat försök att fixa en IPO3.

Redo för Riesen SM

På plats i Norrköping, intränade och klara att möta en spännande morgondag när Roxy skall försöker sig på en ny 3:a och Eka debutera i elitlydnaden. Ser fram emot detta med skräckblandad förtjusning🙂 Att Roxy sedan skall tävla spår och inte sök har jag dock hunnit ångra många gånger de senaste 14 dagarna. Det var inte alls meningen att hårdträna henne i skogen, hon skall ju trots allt fortsätta spåra IPO spår sedan. Ville bara ha ett enda icke förarspår för att kolla av upptaget… Det visade sig att upptaget var vårt minsta bekymmer. Gud så spännande sade Roxy och gick över alla pinnarna. Bytte till mitt spår och Roxy markerade alla pinnarna. Nytt främmande spår och Roxy sade gud så spännande och gick över alla pinnarna. Samma dag, mitt spår, Roxy markerar alla pinnarna. Men så här kan du ju inte göra några dagar innan Riesen SM, det fattar du väl??!! Bortsett från att det inte blir några poäng av det så vill jag väldigt gärna veta om vi fortsatt är i spåret eller på väg till Tjotahejti!! Så det blev ett nytt nu något desperat främmande spår med snitslade pinnar och mig på hugget efter för nu skulle jag minsann stå stilla tills hon behagade markera. Ehm…just därför behövdes det inte det denna gång utan Roxy markerade pinnarna som om hon aldrig gjort något annat. Men säg den glädjen som varar, efter halva spåret väcktes jag brutalt ur mitt mysande där back och slungades iväg som en katapult när hon plötsligt lade i högsta växeln. Hon spårar snabbt men t.o.m. jag fattade att det inte var efter någon människa längre. Helt otroligt att jag lyckades hålla fast linan och hon möttes av ett stort åskmoln när jag äntligen fick stopp på henne efter en ganska lång spurt som inte uppskattades av min onda baksida. Det skakade hon dock snabbt av sig och när vi hittade nästa snitsel fortsatte hon att spåra som om ingenting hade hänt och fortsatte även markera pinnar. Det här kommer att bli hur spännande som helst på söndag…

Nöjd nu??!!

 
I motsats till lördagen hoppas jag för det enda spännande som har hänt i Ekas spår är om hon lyckas få med sig alla pinnarna eller missar en. Så himla skönt att alltid kunna lita på henne när jag själv inte vet vad som är fram och bak i en skog. Måste bara komma ihåg att lyckas få tag i pinnarna innan de blir flis vilket Eka fixar på nolltid🙂


Skönt också att vi fick till en sista plats med skott där Roxy fick bevisa att hon ligger hur tryggt som helst trots störningar.


Sedan sist har vi även hunnit med en mycket lyckad sökträning under aktivitetsträffen för Riesen runt Kalmar, till största del bestående av vår vanliga sökgrupp. Roxy fick lära sig att gå mycket djupt och framåt och att man inte får utdelning när man avståndsmarkerar. Och Eka gjorde ett kanonjobb med många tomskick som hade kunnat bli hälften så många om matte hade haft koll på terrängen. Men snälla Eka låter sig skickas om tusen och en gånger på samma ställe utan att protestera❤ Foton: Malin Persson

img_1982-4

img_2001

Förra helgen var det så dags för ett nytt IPO läger och fortsättning i temat växla mellan lydnad och drift. För Roxy måste upp i drift för att fixa bevakningen. Att hetsa upp henne, gå in på plan utan lydnad och skicka direkt mot 6:an är inget som helst problem, ingen tendens att lämna och kommer igång med en bevakning direkt. Det kluriga är att få till detta i anslutning till ronderingarna. Alternativt få henne att rondera trots att hon ligger högt i drift. För det inser hon för tillfället inte hon behöver göra. Att växla mellan drift och lydnad på plan fungerade väldigt mycket bättre än sist, medan hon förra gången insisterade på att hon aldrig hade hört ordet fot kom hon mycket väl ihåg detta nu. Hon lär sig fort vad som ger utdelning🙂 Denna gång inkluderade vi även en rondering innan skick mot 6:an och det funkade fint. Lång väg kvar men jag känner för första gången att vi äntligen är på rätt väg att lösa vårt stora problem.

Dreamteam Fredrik och Martina, känner oss hur trygga som helst i deras händer🙂




Bevakning blandades med bett och ibland angrepp. Hennes angrepp är ju grymma normalt men de är ingenting mot trycket när hon blir frustrerad🙂



Så här skall det se ut🙂


Troféresultaten för 2015 har blivit klara och finaste Eka blev nästbästa alround Riesen samt nästbästa bruks Riesen. Delad fjärde plats i lydnaden där Roxy blev 3:a. Roxy delad 10:e plats i bruks och 5:e i IPO. Duktiga tjejer jag har❤ Nu ser vi fram emot spännande tävlingsdagar i Norrköping🙂