Roxy debut lydnadsklass III

Det är Eka varning på henne fick jag höra efter Roxys debut i lydnadsklass 3. Det var kanske inte menat som en komplimang men jag väljer att tolka det så i alla fall 🙂 För det var full fart på en glad och pigg Roxy som ville väldigt mycket! Vi var bra med fram till rutan och kunde dessförinnan glädja oss åt en 10:a på inkallningen som vi har jobbat hårt på. Inte inkallningen utan ställandet alltså. Det tyckte Roxy nämligen var superskoj att göra i form av flera hopp innan. Och rutan började bra, med raketfart in, blixtsnabbt ner…men tyvärr även lika snabbt upp igen. Skall bara kolla om belöningen möjligtvis har flyttat sig utanför rutan tänkte Roxy 🙂 Eftersom det var kört då slappnade jag av fullständigt, lite väl mycket kanske för det är en bedrift att kasta apporten på ett hinder med enbart 6 plank. Som tur var ramlade den ner precis bakom och även om vi inte har tränat på den här varianten av hopp apport så löste Roxy problemet. Metallen är döäcklig tycker Roxy och vi har kämpat bra länge innan hon ens tog den men det blev vår bästa apportering! Mycket nöjd med att hon inte bara rusade och tog första bästa utan sorterade och hittade rätt pinne på vittringen men den måste ju även apporteras in. Och om man börjar fjärren med ett skutt hjälper det inte särskilt mycket att resten blir bra… Vi skrapade ihop 201 p, hade jätteroligt och jag är supernöjd med många fina bitar och hennes härliga attityd. Allt finns där, måste bara bli lite mera befäst. Det var fullt tryck på lydnadstävlingen i Guldhunden i alla klasser. Som nr 10 höll jag nästan på att somna innan det var vår tur och bidragande orsak kan ha varit att det inte hördes ett pip från någon av de tävlande hundarna. Detta var vi genast tvungna att ändra på! Skall under fria följet och mellan några moment. Så visst är det Eka varning på Roxy fast det är långt kvar till Eka klass 🙂

IMG_6950

Men nu lägger vi lydnadslydnaden åt sidan ett tag och koncentrerar oss helt på IPO2. I mellantiden har vi hunnit vara med 2 IPO läger i Skåne med Riesenschnauzergänget vilket var mycket uppskattat eftersom vi inte har kunnat träna i Alvesta. Spårat har vi kunnat nästan hela tiden men något som verkligen är en bristvara är ett icke förarspår. Ett sådant fick vi serverat förra veckan och om hon spårade bra på mina spår så spårade hon strålande på kompisens spår, hurra 🙂 Det gjorde även Eka som fick ett roligt elitspår som började på äng och slutade i skogen. Jag har slitit mitt hår över hennes upptag sedan hon kom tillbaka efter valparna. Sedan dess går hon nämligen konsekvent bakspår. Fast de känns ungefär som om att hon visst har koll vart spåret går men är bara tvungen att kolla den andra vägen också! Därför var glädjen desto större att det blev rätt håll denna gång. Återstår att se om det var en engångsföreteelse. Innan vi tar itu med ett tävlingsspår igen skall hon dock få bevisa om hon kan följa upp de fina sökinsatserna från förra året.

Lika glatt ut...

Medan Roxy förhoppningsvis får glädjas åt att slippa släpa på ett överviktigt ankare under Skånedraget. För matte är på gång 🙂 Vintern har inte bara utnyttjats till styrketräning och viktminskning, ett evighetsprojekt som givetvis fortfarande pågår, utan även att försiktigt träna upp en löpteknik på framfoten. Nu har både intervall och distanslöpningarna ökats upp och det kommer att bli roligt att se om och i så fall hur mycket snabbare vi kan springa så småningom. Under tiden tränas Roxy flitigt på cykel, som tur är har ju vintern bara gjort ett litet gästspel här. Och jag har insett att mitt hälseneproblem inte kunde lösas genom bara vila utan det blev äntligen ett besök hos en specialist. Vid detta tillfälle konstaterades att jag har en 3 mm större högerfot och ett 7 mm kortare vänsterben. Inte så konstigt att högerbenet har fått så mycket stryk genom åren och inte så konstigt heller att det är höger hälsena som krånglar. Sedan 2 månader går jag med inlägg under promenaderna och gör en massa stretch och tåhävningar och har nästan kommit tillrätta med hälseneproblemet. Men när jag springer funkar det ju inte att ha inlägg. Det kan hända att jag får problem med framfoten istället så småningom för det är ju fortsatt höger ben som belastas hårdast vilket jag inte minst märker i höger vad. Men den dagen den sorgen. Jag tar i varje fall inte ut några problem i förskott som specialisten som oroade sig för ev framtida problem med min framfot och därför tyckte att det kanske är bättre om jag insåg mina begränsningar istället. Vilket fick mig genast att se rött, jag ger väl inte upp innan jag har försökt ens!!! Mot Skånedraget!!

Skånedraget april

Det har ju varit lite trögt med uppdateringar på senare tid men enbart för att jag inte hade någon lust att blogga, det har varit full fart under tiden och vi mår bra. Har nu även fått tummen ur och uppdaterat galleriet. Börjat även med filmerna, resten måste klippas och putsas först men jag lyckas kanske med detta innan det här året är slut!

När man saknar lekkompisar är lyckan att ha en lekfull storasyster ❤

 

Annonser