En utomjording i Sälen

Hur korkad kan man vara???!!! Aldrig tillräcklig anser jag, det är först då man lär sig och dessutom känner man att man lever. Jag har stått på ett par klassiska längdskidor 2 gånger i mitt liv. Kan inte påstå att jag kom framåt förrän Eka tog tag i detta och då stod jag genast på öronen i svängarna och nerför backarna. Med den bakgrunden åkte jag till Sälen, hyrde ett par snabba skateskidor, provade att jag kunde stå på dem utan att ramla omkull, kopplade på Roxy och plums gjorde det. Första gången av många. Men jag var helt införstådd med att det hör till och tackade alla mina judo år som gett mig rätt fallteknik i ryggmärgen. Inte riktigt med i beräkningen hade jag dock att Eka, som var lös, tackade för den nya roliga leken och förstörde min nyvunna sköra balans genom ett glädjehopp på mig precis efter varje lyckad resning. Stackars Roxy fick bara höra en massa oljud från ååååhh och aaajjjjj till neeejjj med adress Eka och till råga på allt skrek jag också STANNA i tid och otid men hon tyckte liksom inte hon behövde stanna så länge inte jag gjorde det och jag hade ju ingen aning om var bromsen fanns. Stannandet löste sig dock alltid den självklara vägen och jag var väldigt imponerad av hur opåverkad Roxy återupptog draget gång på gång. Det låter kanske inte så himla kul att sprattla med benen i vädret efter bara några meter hela tiden men så småningom kommer de, ögonblicken som det var VÄRT DET!! De första 2 dagarna hade vi plusgrader och regn, däremot hade det kommit en del snö innan så smällarna blev mjuka. Dag 2 insåg jag att det är nog bäst att ta reda på vad man egentligen skall göra med redskapen under fötterna och tog 2 timmars privatlektion i Tandådalen. Efteråt förstod jag i varje fall hur alla växlar skall köras i teorin, 1,2 och 5 kunde man t.o.m. känna igen med lite god vilja, att få till koordinationen av armar och ben i 3 och 4 lyckades aldrig men min skidlärare var väldigt nöjd med mig ändå och påminde mig om att det skulle ta flera år att lära sig skatetekniken. Hmmm…detta förträngde jag genast och nästa dag skulle jag istället visa upp mina nyvunna skidkonster för Roxy så att stackarn äntligen fick spring liiite längre. Vad jag hade missat var att det hade blivit minusgrader över natten och Roxy behövde bara börja dra så stod jag på öronen. Jag som hade blivit en expert på att falla föll nu helt okontrollerat och gärna med huvudet före, så alla nerförsbackar tog vi gåendes hädanefter. Eka har ju tyvärr inte sovit till sig motivationen till att dra och i motsats till Roxy tyckte hon mina krascher var rätt obehagliga och det var absolut läge att hålla sig nära mig hela tiden. Så jag fick andas djupt vilket bara övertygade Eka ännu mera i att platsen jämte matte var helt rätt. Linan hamnande under skidorna, prickades med stavet, jag fick andas ännu djupare, kom ju inte heller framåt med min obefintliga teknik men allt förändrades när vi vände. Hej vad det gick men utan Roxys tryck så jag kände för första gången att jag hade något som liknade kontroll. Den första isiga dagen var jag således väldigt avslappnad när vi susade hemåt, att gå nerför backarna med Eka hade jag inte en tanke på tills en elegant bromsning blev till en ofrivillig spagat och jag fick se stjärnor. Äntligen framme jublade Eka och hoppade så länge på mig tills jag frivilligt delade mig med pipen. I spåret bredvid förundrades de klassiska åkarna över ett pipande skuttande skägg runt ett förvirrat blodigt ansikte som satte som ett stort frågetecken men var väldigt glad att tänderna satte kvar och glasögonen fortfarande var hela. Sådant här avskräcker mig nu inte det minsta utan gör mig bara förbannat och ännu mera angelägen att lära mig tekniken. Så det blev många timmar i Hundfjällets elljusspår den kvällen!! Nästa dag var det fortfarande isigt och det var tur att jag provåkte den fina skoterleden som jag hade tänkt till oss själv först, den började nämligen i lätt nerförbacke och fortsatte så, vilken fart Roxy hade kommit upp i efter en stund vill jag helst inte tänka på. Men kvällen i spåret hade gjort nytta, jag fick för första gången till något som liknade skidåkning. Lösningen blev en tvärgående skoterled som ingen hade gått eller åkt i. Det gick bra tills vi vände, Eka var lös igen och tyckte det mest bekväma för henne var att springa i spåret vi hade gjort men Roxy är ju snabbare trots bihanget, när Eka upptäckte det tvärstannade hon, Roxy kraschade i Eka och jag flög över båda, givetvis med huvudet före igen men nu hade jag cykelhjälmen på mig 🙂 Kände mig faktiskt mycket nöjd över att frekvensen på krascherna hade minskat betydligt dag 4. Toppen förutsättning att äntligen påbörja skid och dragkursen som vi hade kommit till Sälen för. Är faktiskt tacksam att den inte började dag 1, då hade vi inte fått ut så mycket av den. 6 glada Riesenekipage plus instruktörer samlades i kylan, -16 dag 1 och -18 dag 2 men humöret var på topp och skratten många. Som tur var hade det dessutom snöat mycket vilket gjorde underverk för balansen men det visste jag inte så jag tog för säkerhets skull ut Eka istället för Roxy att visa upp vår åkteknik för instruktören med. Vi började i en brant uppförsbacke och Eka bara tittade på mig…are you kidding me???!!!… nåväl, kunde jag i varje fall visa upp ettans växel och samlade sedan allt mod jag hade och selade på Roxy. Med hjälmen på! Folk tittade lite undrande på mig men det berodde nog inte enbart på hjälmen… Och för första gången kunde jag hålla balansen efter Roxy och få kontroll över ekipaget vid passage av folk och i smala passager samt bromsa i nerförsbacke, någon åkning fick jag inte till men bara att ha klarat mig utan krasch gav en enorm kick. Eftermiddagen ägnade vi oss åt teknikträning utan hund, mycket åkning utan stavar och dagens utmaning bestod i balansträning i form av att klara den branta backen nerför på ett ben. Dag 2 började med en dragrunda med våra hundar. Alla andra åkte den sammansatta slingan Hundfjället/Tandådalen men att bara komma runt Hundfjällets slinga kändes som världens utmaning för mig och det går inte att beskriva vilken lycka jag kände när vi hade gjort det. Utan att krascha, Roxy fick äntligen dra järnet utan avbrott vilket hon gjorde hela vägen, alla svårigheter i form av folk och nerförsbackar bemästrades och jag fick till en åkning emellanåt. Yippiee!!! Tack alla inblandade, det här gör vi om!!!

Ett försök att gå på vackra Kungsleden dag 1, inget problem för hundarna, värre för tunga matte…

IMG_1286

Det spelar ingen roll var vi är, är man vakthund så är man!!

IMG_1305

Kom igen nu matte, liiite bättre kan du!!

IMG_1314

Mest uppskattat blev dock när matte tog av sig skidorna…

IMG_5606

IMG_5625

IMG_5626

IMG_5647

IMG_5649Jag har helt klart sett bättre dagar…

IMG_1300

Men det här var VÄRT DET!!!IMG_5660

IMG_5662

Annonser

Mot Sälen!

Det var nästan lite ångestladdat att lämna år 2013 för det har varit ett så fantastiskt år på alla plan att det som väntar knappast kan bli bättre… Vi fick besök av mina föräldrar över jul och nyår vilket uppskattades högt. Med stor förundran fick jag bevittna att den vita saken i mitt kök faktiskt går att använda. Detta jublade framförallt ständigt hungriga Eka över och Roxy passade på att visa upp sin enorma sociala utveckling under året.

Toppen med en lekkompis

IMG_5292

IMG_5188

IMG_5232

IMG_5291IMG_5389

och att få upptäcka helt nya världar i matväg 🙂

IMG_5093

IMG_5137

IMG_5108

IMG_5541

Många helgdagar innebär mycket tid till hundträning. Den fina vintern har inbjudit till spår och dragträning, även lydnaden är fortfarande kul att träna utomhus. Dessutom hann vi med hela 4 sökpass på 14 dagar som även innehöll uppletandeträning. Mycket nyttigt för Roxy att få träna på många främmande föremål. Att hon fortfarande är nybörjare i grenen är mitt fel som ser kaniner poppa upp så fort jag tänker uppletande. Och då blir det uppletande till Eka och spår till Roxy… Inte heller söket är riskfritt, under en av våra sökträningar jagade Roxy efter en häst under ca 20 min och jag fick gå igenom hela känsloregistret igen. Hästen hade passerat sökrutan under hennes första skick, det följde 5 skick som hon utförde kanon, för det sjätte, ett tomskick fick hon sin boll på stigen, dvs stigen med hästspåret av sin korkade matte, hon kände sig fri och i nästa sekund var hon puts väck. Sprang efter ett tag men insåg att jag bara skulle försvåra för Eka att spåra henne och dessutom var jag själv på väg att gå vilse. Vilket det ju iofs inte behövs många metrar till…. Var på väg att ta ut Eka när en mycket slokörat men oskadd Roxy ålade sig tillbaka till oss, vilken lättnad!!! Och inte verkar det ha hänt häst och ryttare något heller men jag undrar hur många gånger till jag får ha turen på min sida. Det fanns ju även en bilväg i närheten… När hon jobbar ignorerar hon spåren men inte levande djur så varje okopplad sekund utmanar jag ödet…

Lilla goa söta Roxy, svårt att tro att det bor en galning i henne…

IMG_5594

Nyårsafton tillbringades först i Guldhunden och de enstaka smällarna i vårt annars mycket lugna område tuggade sig vovvarna helt opåverkade igenom sedan.

IMG_5502

IMG_5568

IMG_5585

Imorgon bär det av mot Sälen. Så långt?! uppe i landet har jag aldrig varit och vad Roxy som normalt börjar flämta efter 5 min anser om att få åka 65 mil vill jag helst inte tänka på…Mycket synd om henne men när vi väl är framme blir det roligt. Tanken är att vi skall träna upp oss i några dagar så att jag åtminstone lyckas stå kvar på skidorna i några sekunder sedan när vi skall ha vår kurs i skidteknik och drag. Hur det blir i praktiken återstår att se men oavsett vilket så ser vi fram emot härliga dagar i snön 🙂

IMG_0848