Allhelgonadraget Habo

Det finns inget som jag hatar så mycket som gnäll. Vad det än är, gör nåt åt det istället!! Kan jag säga med så där lagom skitviktig min men ajaj, vad är det jag har gjort den senaste tiden egentligen??!! Börjat tycka rejält synd om mig som bor i ett område som IPO guden glömde när jag har en hund som i praktiken är framavlad för denna sport! Insåg dock att det inte kommer att trilla ner en figge eller en grupp på oss hur mycket vi än önskar oss detta utan jag fick helt enkelt rycka upp mig och bege mig dit istället. Så nu åker vi till SK Alvesta varje tisdag, en liten resa på 4 timmar totalt och åksjuka Roxy får göra det hon älskar och hatar mest i livet på en och samma gång. Men vi kommer äntligen framåt i IPO träningen och trivs väldigt mycket med både grupp och figgar. En annan sak Roxy älskar är att springa, det gör hennes matte egentligen också men inte just nu, det känns att släpa omkring på flera kg övervikt och inte roligare blir det om man dessutom råkar kasta en blick på klockan. Och även om det är jag som är ansvarig för detta så har jag gnällt över att inte ha kunnat vara med en enda dragtävling iår. Men varför inte då??? Roxy behöver tävlingsrutin precis som matte så det var bara att bita ihop och vips var vi anmälda till vår första officiella dragtävling i Habo. För att Roxy skulle slippa starta trött efter mardrömmen till bilresa åkte vi redan igår och för en gangs skull var jag mycket nöjd över att inte ha glömt någonting. Ända till Vetlanda…där kom jag på att jag hade glömt tävlingsboken med vaccinationsintyget. Klantigt, sådant sitter i ryggmärgen efter alla tävlingar men den här var ingen vanlig, plockade väldigt noggrant ihop träningskläder och draggrejer, något annat hade jag ingen tanke på… Men de var jättesnälla och vi fick starta ändå. Redan under uppvärmningen insåg jag att det var att välja mellan pest och kolera men igenimmade glasögon var ett klart sämre val än en något dimmig syn. Huvudsaken jag ser skillnaden mellan banan och skogen, mycket positivt att Roxy bara skulle dra mig i diket en enda gång idag, helt klart ett framsteg! Att starten började med en nerförsbacke var dock inte riktigt bra för mig som inte kan koordinera fötterna i en vanlig start ens. Inte gjorde det saken bättre att det oftare gick brant nerför än uppför. Tyckte synd om Roxy, inte nog med att hon får dra på en tung klump utan klumpen envisades dessutom med att sätta hälarna i och bromsa för kung och fosterland, det var nog inte riktigt tanken med tävlingsformen. Inte heller att man går med sin hund, vilket ekipaget som startade 2 min före oss gjorde och som vi sprang om efter 500 m. Efter 1 km sprang vi om ekipaget som startade 1 min före men då fick de nytt liv och hängde sig fast. Ganska nära vilket Roxy tyckte var obehagligt och kollade bakåt hela tiden, inte mycket till drag mellan 1 och 2 km, precis när jag hade behövt det som mest, jag var nämligen på väg att dö kändes det som… Sedan hade vi tur och blev omsprungna av den startande efter oss och då blev det fokus framåt igen 🙂 Det var just det som jag tänkte testa av idag och som jag fick kvitto på vad vi har att träna på. Sluttiden blev 14:35 för 3 km och det är jag mycket nöjd med. Inte bra men mycket bättre än väntat. Med facit hade vi inte ens skämt ut oss på SM i vår klass men jag var för rädd att göra bort mig… Vet i varje fall vad jag skall ägna vintern åt för att kunna flyga fram med lätta ben ihop med Roxy nästa år!!

IMG_4822

I motsats till matte har Roxy inte förstått vitsen med målspurten ännu… Och hon är helt oemottaglig för belöningar så det hjälpte inte att det viftades järnet med hennes favvoboll…

IMG_4834

Men hon blir mycket glad av att bli klappad och även om konkurrensen inte var mördande direkt 😉 är vi faktiskt mycket stolta över att vi ryckte upp oss, vågade och vann 🙂

IMG_4839

IMG_4847

Annonser