Grönt kort

Det finns fortfarande saker som jag gör för första gången i mitt liv och till dessa hör att skriva ett prov på distans. Närmare bestämt provet för grönt kort, en förutsättning att kunna starta på officiella dragtävlingar. En upplevelse och ja, jag klarade det 🙂 Nu är det bara att ansöka om tävlingslicens och sedan kör vi! Ser fram emot att snön äntligen försvinner så att vi kan träna igen. Men tiden till dess är inte bortkastad, eftersom jag behöver lite försprång har jag tjuvstartat med en löpkurs som började igår. Resultatet av den kommer förhoppningsvis vara en speedad variant av mig men det återstår att se. Viljan är det i varje fall inget fel på. I brist på spår, sök, drag och konditionsträning hamnar annars lydnadsträningen i stort fokus och det är inget fel med det. Båda börjar förstå att den rätta positionen är en annan nu men här gäller det verkligen att inte gå för fort fram! En annan sak som jag tog med mig från Sölvesborg är sättet att belöna, i stället för att låta Eka dra runt med sin pip och Roxy med sin boll samarbetar vi nuförtiden i en kamp och jaktlek med 2 bollar i snöre. Att Roxy är heltänd på detta var ju väntat men att Eka också är det blev en stor och rolig överraskning. Trodde aldrig att jag skulle säga det någon gång men lilla Eka har blivit en riktig kampjävel! Och då kommer genast nästa problem, den redan från början alldeles för stressade Eka blir ju inte lugnare direkt med hjälp av kamplek. Att hitta balansen att ha henne högt i drift och samtidigt kunna växla till koncentration och fokus kommer att vara en intressant utmaning. Det är det inte med Roxy, där är av och på knappen redan naturligt medfödd och det underlättar ju en del. Vi har haft förmånen att få träna mycket med störning och jag är jättelycklig att det nuförtiden kan kastas apportbockar, göras inkallningar, lekas järnet och Roxy är fortfarande med mig och fokuserad på sin uppgift. Ett stort framsteg! Det var ingen engångsföreteelse heller att hon klarade att ligga lugnt när någon annan kör sitt program, idag stegrades det dessutom med tjoande och applåder samt skällande hundar och även detta klarade hon fint. Det är inte så länge sedan hon flippade ur fullständigt när det applåderades. Men jag finns fortfarande nära henne för att kunna bekräfta eller korrigera henne om så behövs. För övrigt undrar jag vart löpet har tagit vägen? De beter sig båda sedan 2 månader tillbaka som om de skall börja löpa imorgon men sätt igång nån gång då!! Det är ju så klart Eka som det hänger på och nu är det väl värre än vanligt. Roxy har bara löpt synligt en gång hittills och en gång var väl ett misstänkt tyst löp, undrar verkligen hur hennes löp kommer att utveckla sig framöver…

Jag är TRÖTT på det här…

IMG_8847

Annonser

Lydnadshelg Sölvesborg

Man åker iväg på en lydnadshelg med en snart 2 åring och en snart 6 åring och man åker hem igen med två 1 åringar 🙂 Typ. På sätt o vis är det ju praktiskt att Eka, snart 6 år, uppflyttad till elitlydnad, gk elitspår, gk högre sök kommer framöver att få genomgå exakt samma grundträning som Roxy, 20 månader. Jag har vetat länge att jag måste börja om med Eka för det vi har hafsat ihop fram tills nu håller inte i de höga klasserna och ambitionerna är ju något högre än så. Men steget från att veta och att verkligen göra det har inte blivit av eftersom det för det första är bekvämt att bara mala på och ta alla genvägar som finns och för det andra svårt att hitta en början som är rätt. För det hjälper mig ju inte att börja om och det blir fel igen för jag kan glatt belöna det som är fel i tron att det är rätt. Som positionen i fria följet t.ex. Att hitta en början fick jag hjälp med på Riesen i Syds lydnadshelg, nyckelorden framöver kommer att vara konsekvens och tålamod, 2 riktigt svaga kort hos mig men det skall bli en utmaning! Tack till min grupp för all hjälp, man är så otroligt privilegierad att kunna träna med så många duktiga Riesenförare som gärna delar med sig av sin kunskap. Fick även en bra plats med Eka och helt okända hundar där jag för första gången på länge bara stövlade iväg och det var inget problem. Men det krävs många platser till innan jag vågar tro på att vi har löst problemet. Roxy får jag inte släppa längre än jag kan påverka henne, hon sätter annars genast nosen i backen. Var dock mycket nöjd efter måndagens pass i Guldhunden, där klarade hon av att ligga lugnt och tyst under ett helt lydnadsprogram inkl de stora retningarna inkallning och apportering, ett stort framsteg! Inspirerad av pågående draghunds SM gjorde jag något jag inte skulle göra idag och det tog inte många meter att komma ihåg varför. Kunde inte motstå att testa om det inte kunde bli ett dragekipage av Roxy och mig även i nordisk stil i alla fall… svar, nej…det blir det INTE! I varje fall inte tills Roxy har lärt sig att lyssna när hon drar järnet och matte lärt sig att åka på skidor. Spelade ingen roll att hon för första gången i sitt liv har fått se skidor och jag för säkerhets skull svalde startkommandot, sele på betyder fullt ös så fort jag börjar röra på mig vad jag än säger! Och jag sade inget utan skrek i ren panik under de ett par hundra metrarna som vi hann innan jag stoppade det hela genom att slänga mig där det gjorde minst ont. Om jag någonsin tänker avdressera Roxy från draget vet jag i varje fall hur jag skall göra. Jag hatar att inte ha kontroll, det är inte ett dugg roligt att susa fram okontrollerad utan broms med en döv hund på en snabb stig med en massa stenar till höger och vänster och inte att tala om alla träden. Och jag tackade min lyckliga stjärna att jag slängde skidorna där vi var och fortsatte gåendes, men fortfarande hopkopplad för bara en bit längre fram fick ett rådjur för sig att korsa vår väg. Det hade inte hört talas om Roxy ännu… Jag vill inte ens tänka tanken vad det hade blivit kvar av mig om jag fortfarande hade haft skidorna på mig. Det kan tyckas lite fjantigt, tycker i varje fall jag själv men jag är livrädd att skada eller bryta benen vilket skulle vara katastrof på alla plan för mig. Så vi gör nog rätt i att hålla oss till barmarksdrag istället…

Fram tills det är dags igen njuter dock i varje fall vovvarna av snön…

IMG_9222

Charmtrollet Roxy

IMG_9196

Olika stilar

IMG_9297

IMG_9273

Här gäller det att se upp…när Roxy släpper bollen och intresserar sig för annat tar det normalt inte många sekunder innan hon är puts väck men jag såg i ögonvrån att det inte var ett djur utan ‘bara’ en skidåkare vilket gav mig några sekunder till… Eka bryr sig inte om vilket, hon vill ha sin pip…

IMG_9242

Nyklippta

Kan tyckas lite konstigt nu när vintern har kommit tillbaka men det är just därför. Och Eka har blivit av med det mesta av sitt benhår!! Inte för att det är min övertygelse att en Riesen skall vara utan men jag är trött på snöbollarna som sitter som berget i hennes päls. Och hon också, det gör nämligen ont att bli av med dem. Roxys benhår behöver jag inte bekymra mig om, det växer inte! Och i den mån det fastnar något på henne kan man lätt stryka av det. Skillnad i pälskvalitet… I alla år har jag älskat snön men iår gör jag det bara inte. Jag vill ha barmark att kunna springa och cykla med hundarna samt spåra. Skidorna ligger fortfarande på vinden, jag kan ju inte ha en jagande Roxy lös men jag vågar inte heller koppla ihop denna galning med mig när det inte sitter några Icebugs på fötterna! Får försöka att gå separata rundor och lufta skidorna åtminstone med Eka för vad skall snön annars vara bra för? Tur vi har Guldhunden och idag var det dags igen. Fick störning i form av fikande agility gäng som hade ungefär lika många ungar som små hundar med sig. Roxy kunde inte riktigt bestämma sig vad hon tyckte sämre om men lyckades koppla bort dem och fokusera. Jag gjorde något korkat, surprise… eftersom det var så rörigt utanför och buren upptagen så tänkte jag att jag kunde lika gärna platsträna den ena medan den andra kör. Det hade kanske lyckats också om jag hade tänkt till lite på vad och hur jag tränade och belönade, att träna sättande med Roxy framkallade givetvis att platsliggande Eka åkte som en jojo upp och ner. Och Roxy visste till slut inte längre om det var sitt eller ligg vi tränade… Och att bakåtbelöna Eka för kvarstannandet genom kast av leksak blev ett effektivt misslyckande för Roxys platsliggning för där gick en lek igång som praktiseras här hemma hela tiden, dvs så fort Eka har en leksak tar Roxy bums ifrån henne det. Ja, suck för matte… Fram till dess var hon dock jätteduktig, under Ekas fritt följ var hon lika lugn som när det flög små korvbitar över Ekas huvud. Vi har nämligen backat tillbaka till punkten stå kvar och titta framåt vilket skall bli första steget till ett bättre saktagående. Eka mådde mycket bra av att ligga ca 40 min och glo på fritt följ, inkallning, apportering och mycket tjo och stim med Roxy för ett så fokuserat fritt följ har hon inte gått på länge! Måste ha mera störningsträning, Roxy måste lära sig att ligga lugnt och tyst när andra hundar kör sitt program, det är det hon skall kunna om 2 månader hur vi nu skall få till det. Hon är mycket duktig på en vanlig plats ihop med andra hundar men pallar inte för att se hundar springa…
Det är hur jobbigt som helst att bli klippt för Roxy och måste göras i flera omgångar, vi började i lördags och blev klara ikväll, nåja inte riktigt men nu får det vara…
IMG_8793

IPO läger nr 2

Någon som har upplevt att uppfödaren blir besviken när man förklarar att man tänker träna och tävla hunden i sök, spår och lydnad? Nä? Det har jag! Roxys tyska uppfödare blev inte ett dugg imponerad när jag berättade vad svenska brukshundar fick prestera i skogen utan tyckte det klarade vilken hund som helst. Inte vilken hund som helst har dock ett sådant fint bett som Roxy och även om jag förstås fick göra vad jag ville med henne så vädjade hon till mig att inte låta det gå till spillo. Skyddsträning var ungefär det sista jag hade tänkt att ägna mig åt men är ju inte så dum att jag vägrar befatta mig med något som min hund uppenbarligen är väldigt bra på. Och rädd för nya utmaningar är jag inte heller. Men jag behöver känna att det jag håller på med är roligt och denna känsla saknades länge. Ända till en helg i november. Som fick sin uppföljning förra helgen och precis som förra gången gav det en enorm kick att se framstegen och utvecklingen, känna uppbackningen av en duktig tränare och få se så många andra duktiga Riesen. Fortsatte jobba med rofasen, utökade lydnadskraven med linförighet innan bett. Dessutom fick Roxy träffa 2 nya figgar och stifta bekantskap med ärmen. Blev väldigt förvånad att hon vägrade bita i den först men det var inte svårare än att hon hade lärt sig att bara gå igång på belastningsstocken och när den uteblev uteblev även hennes bett. Sedan fick hon lära sig att det inte var ok att bita var som helst utan bara mitt i och det förstod hon så småningom. Är överhuvudtaget mycket imponerad hur fort hon lär sig och sedan kommer ihåg. Passen började alltid med lydnad. Träningen på sistone har gjort nytta och Roxy pallade mycket bättre för störningarna denna gång. Eka tyckte nog den här helgen hade hon gott kunnat vara utan men uppskattade de lydnadspassen hon fick. Det tar tid innan hon är ‘in the box’ när det är mycket störning. Att hon lyckades med detta överhuvudtaget kan hon tacka mattes nyårslöfte för som går ut på att alltid vara och förbli lugn och positiv mot henne vad som än händer. Har nämligen kommit på mig själv att jag har mindre tålamod med Eka nuförtiden jämfört med Roxy för att jag förväntar mig mera av henne. Men allt som Eka är och inte är idag är resultatet av min träning på gott och ont. Och om det har blivit galet i brist på bättre vetande eller erfarenhet, hon är ju trots allt min första tävlingshund, så kan jag dunka huvudet i väggen hur många gånger som helst men henne kan jag inte lasta för något. Och hon går så klart inte ett dugg bättre om jag blir irriterad. Avslutade lägret med en uppskattad långpromenad ihop med Ekas halvsysterson Hjalle som påminde Eka om att hon är minst 1 månad försenad med löpet.

Början till linförighet innan bett, inga stilpoäng till matte dock…

Utökad linförighet, nu med kortkoppel…

Inte lätt att hålla reda på hund, koppel, ärm OCH fötter…

Snöstorm hela natten och idag och glädjen över några få dagar barmark är ett minne blott. Tacksam att jag hann lufta cykeln i förrgår med nymonterad dragpinne. Det var verkligen en pryl som lönade sig att köpa. Inga fler linor runt däcken, en kortare lina håller Roxy väck från lukterna till höger och vänster och det är mera självklart att det är full fart framåt som gäller. Om vi inte möter någon förstås, jag var helt säker att vi skulle lyckas passera människan utan problem men insåg att vi nog inte hade gjort det när jag plötsligt återfann mig liggandes med cykeln över mig. Ännu en sak att träna på… Och så var det det där med hjälm och ryggplatta…det går ju galet fort över stock och sten och ibland in i träd när jaktdriften slår till… Eka fick dra precis så länge hon tyckte det var kul, alltså ca 500 m, trava 5 km och springa lös 2 km. Hennes kondition måste förbättras och julfläsket bort, hon pallade bara för halva Roxys tid i simbassängen förra veckan men det kanske hon bara låtsades för att det är mycket roligare att övervaka det hela?

IMG_8600

Konsten är att få Roxy att simma så länge det går utan leksak men det brukar bara ta några sekunder innan jag frivilligt släpper byte nr 1 för jag har helt enkelt ingen chans mot den snabba hunden och är rädd om mina fingrar… Att försöka ta det ifrån henne slutar med en ordentlig dusch men å andra sidan finns det uppenbarligen inga gränser för hur många byten som får rum i hennes gap, rekord hittills är 4 korvar och 2 pipleksaker.

IMG_8091

När det började snöa så smått igår tog jag sista chansen till ett spår på ett tag. Eka fick 1200 m i skogen med lite störspår, hennes spår gick över flera vägar som användes till min löprunda innan. Det var inga problem, spåra kan hon, hennes problem är skogspinnarna. Hon är klockren på vanliga pinnar och alla andra föremål även om de är gömda men skogspinnarna går hon bet på, känner dem ofta inte ens när hon är precis på dem med nosen. Igår gick hon rakt över 1, 2, 3, 4 för att känna något vid 5, men det tog lång tid att lokalisera pinnen. Den långa skogspinnen däremot har hon aldrig missat… En sak som ligger henne i fatet är det galna tempot och stressen i början, det är nog ingen slump att hon hittade första pinnen först efter 1000 m… Gårdagens upptag får illustrera problemet, och ja, det var rätt håll, hur hon nu kunde komma fram till detta så snabbt…

En fördel med snöspår är att alltid veta om hunden gör rätt och det kunde jag se att Roxy gjorde, och då hade hon ändå att kämpa med en ganska så besvärlig blåst. Hon fick 300 m på fält med varierade närning från 3 till 13 steg med större koncentration i vinklarna. Noggrant spårande i en vinkel.

IMG_8700

Medan snön vräkte ner kändes det extra skönt att träna på konstgräset i varma Guldhunden idag. Innan min pappa och syster åkte hem fick de dokumentera ytterligare en lydnadsträning där. Jättenyttigt, fick en del svar på saker jag undrade över och såg en del tokigt som jag gjorde och ser nu mycket fram emot lydnadshelgen i Sölvesborg i nästa vecka. Har lagt upp lite filmklipp från träningarna och även uppdaterat bildgalleriet. Nu är det här monsterinlägget äntligen slut och vi glada och nöjda efter en toppenvecka 🙂