IPO läger

Den här hunden är så bra att den kan gå hur långt som helst, hela vägen till VM!! Ehm….något högre mål gick det då inte att hitta, eller?? Uttalandet gjordes av Jörgen Lindholm på hans otroligt givande och mitt livs första IPO läger i helgen i Genarp. Och hunden ifråga är så klart Roxy. Att hon är bra kom nu inte som en överraskning precis, däremot att hon är sååå bra! Och jag fick genast hicka igen, återigen har jag en bra hund och själv noll koll på det jag skall göra med den men jag kommer att lära mig allt och lite till för att vi skall lyckas! För om jag har förstått någonting i helgen så är det att jag måste köra IPO med henne, allt annat vore tjänstefel. Hon har alla egenskaperna som krävs naturligt medfödda, hon behöver inte ens träna själva skyddsdelen, den bara finns där. Hon har mycket temperament men är ändå balanserad med nerverna på rätt plats och hon köpte förvånansvärt fort det vi/jag krävde av henne och vi kunde avancera med stormsteg. Det mest grundläggande är att få till en rofas tillsammans och där kom vi ett jättekliv på vägen i helgen. Innan skadan har vi hattat med detta och hon har ruskat om sitt byte och slagit kullerbyttor och vi har snubblat över varandra och det var bara kaos och jag sade att vi aldrig får till att kunna springa runt och hon bär kudden utan att vilja döda den. Det tog 3 pass i helgen, sedan gjorde hon det! Är mycket nöjd med allt jag fick veta och hjälp med och att vi är helt överens om vad som är viktigast. Prio 1 är inte att få upp Roxy i drift utan prio 1 är lydnad, samarbete och koncentration. Är mycket imponerad över hans kunnande och med vilken känsla han jobbade med hundarna och att han tog hänsyn till hela ekipaget. Att han sedan kan rasen utantill gör ju så klart inte saken sämre. Så det här var bara början på en mycket spännande resa! Jag har ju haft en tendens att vilja göra alldeles för mycket men till slut blivit så splittrad att ingenting blev gjort ordentligt. Nu har jag bestämt att träna och tävla båda hundarna enbart i de grenarna de är bäst i. Roxy tränas och tävlas i IPO och drag. Eka tränas och tävlas i spår och sök. Och jag kände riktigt tyngden som lyftes från mina axlar. Jag har nästan fått panik efter att Roxy blev frisk och jag insåg att jag inte hinner med att träna henne i allt jag vill utan att samtidigt försumma Eka. Nu satsar vi på kvalitet istället!

A och O är lydnaden, det här är andra passet, på första fick hon lära sig att hon skulle sitta kvar och då gör hon det! Grymt! När man vet vad retningen i form av en bitkudde egentligen utlöser i henne!

Belöningen 🙂

Nej, det går inte att springa runt med henne utan att hon skall döda sitt byte…nähä???

Annonser

Skånedraget

Du kan väl inte ha hunden i bälte? Nä??? Och var är din ryggplatta? Hä??? Kände mig lite bortkommen bland alla proffsiga dragmänniskor med koll på rätt utstyrsel och utrustning på Skånedraget i Höör. Någon ryggplatta visste jag inte vad det var ens fram till helgen men under första delen av loppet förstod jag varför den är rätt bra att ha. Och linan hade inte kunnat snurra runt bakhjulet om jag hade haft den fäst i en pinne framför cykeln som alla andra. Men det var just det som var meningen med att delta i tävlingen, att lära sig och det fick vi verkligen göra! Både vad vi har att jobba på och vad som är ett måste att inhandla i utrustningsväg. Lärde oss en hel del redan på lördagen på prova-på-barmarksdagen i Sölvesborg som vår egen SM vinnare Anna Carin Lönn höll i. Fick testa Roxy i kickbike, jättekul även om känslan av att ha kontroll inte riktigt ville infinna sig… Men det gjorde det ju inte under första delen med cykeln igår heller. Att vi har startproblem visste jag för att Roxy skall envisas med att vända upp mot mig och trassla in sig och gårdagen blev inget undantag. Men sedan…fick njuta av en galen, helt livsfarlig fart i ca 1 km, sedan var vi ikapp ekipaget innan och Roxy ansåg jobbet som slutfört, slutade i varje fall dra och resterande ca 3,5 km fick jag trampa järnet med Roxy bredvid eller bakom mig. Nu är cykling verkligen inte min gren, hatar alla dessa växlar som jag lyckas pricka fel hela tiden och stoppet pga lintrassel tillförde ingenting att förbättra tiden heller. Den slutade på 13:47 för den 4,3 km långa rundan och är givetvis ingenting att skryta med. 4 skäggmonster tävlade i tävlingsklassen, 3 vann sina klasser och 1 blev 2:a men bara för att ettan redan var upptagen av ett annat skägg. Och så slog de till att bli 2:a i stafetten också, heja heja Anna Carin Lönn, Fredrik Nilsson och Andrea Collin. För egen del skall det nu tränas starter, omkörningar och uthållighet. Och framförallt förbättra de egna prestationerna för det jag kommer att brinna för är canicross där jag känner att jag kan kombinera egen och hundträning bäst. Grönt kort nästa och start i tävlingsklassen till våren, känns ju så där att behöva starta i veteranklassen men det ökar kanske våra chanser 🙂 Jag som alltid tycker att det skall vara rättvisa bland hundarna lider mycket av att Eka får göra mycket mindre än Roxy för tillfället trots att förnuftet säger att det är bra att hon har det lite tråkigt ett tag. Det enda hon fick göra i helgen var ett litet lydnadspass på Sölvesborgs BK med fokus på att hålla ihop en längre stund utan belöning och det gjorde hon!

I dis och regn blev bilderna inte någonting utom ett minne…

Övernattning på Yndegården Sölvesborg, varsågod, bädden är din…

Fick hjälp av Fredrik i starten att försöka förhindra

Just det här…

Sedan blev det livsfarligt…

Men säg den glädjen som varar…

Nya tag

Känner mig fortfarande matt efter den pajade söktävlingen. Alla som tränar sök vet hur mycket tid man lägger ner i många år och då känns det lagom kul att bli sågad jäms med fotknölarna för någonting som liknar mycket dock inte sök. Tur att den ena domaren var med i Rödeby och såg att vi faktiskt kan om vi vill eller här kommer vi till pudelns kärna, om Eka vill. För allt är på hennes villkor och nu är jag verkligen trött på det. Eller rättare sagt på mig själv för det är jag som inte har lyckats förbereda henne bättre på tävling. Gapet mellan träning och tävling är för stort och vi har tävlat alldeles för många gånger där Eka lärde sig att hon kan självbelöna sig hur mycket hon vill utan att det leder till någon åtgärd. Men även om beteendet är djupt rotat vägrar jag inse att det är för sent att ändra på det, måste bara äntligen vara konsekvent i träningen. Så nu har jag börjat ‘paketera’ henne. Inga race på planen längre, bytt pip mot repboll för att hålla henne nära men dra ut på belöningen och kedja ihop mera och hittills har hon varit med på noterna. Tidigare fick jag rådet att slopa belöningen helt eftersom hon är så belöningsfixerad, jag testade motvilligt och det gick åt helvete. Tanken var att hon skulle bli mera koncentrerad på uppgiften och tänka mindre på sin belöning men istället blev hon hyperstressad, klarade inte att göra någonting rätt längre och ljudpegeln steg. Så det är alldeles rätt att hon är belöningsfixerad men lösningen är inte att slopa belöningen utan att balansera den rätt. Att jag inte har varit konsekvent hittills beror nog också mycket på att jag egentligen inte tycker det är ett dugg roligt att ha tummen i ögat på henne hela tiden, jag vill se en glad och lycklig Eka rejsa runt järnet på planen med sin pip… Söndagens sökträning fick hon stå över till förmån av Roxy men vi passade på att göra några inkallningsövningar i rutan efteråt. Fortsatte med detta i veckan men det ger egentligen ingenting. Det värsta Eka vet är att bli lämnad, belöning eller ej, hon kommer 100 pct som ett skållat troll när jag ropar! Ser annars fram emot draghundkursen i Sölvesborg på lördag och att få lite vägledning, är inte så imponerad av mina dragträningar för tillfället. CaniX med Roxy går väl hyfsat, har förbättrat vårt pers med några sekunder men det finns mycket mera att ge. Cykeln är värre, vet inte varför jag envisas att utsätta stackars Eka för drag överhuvudtaget, hon drar som vanligt järnet i ca 700 m, sedan tycker hon inte det är kul längre och låter sig dras. Roxy är rena drömmen tills det tar stopp, då gör det ont! På senaste turen kom vi först inte iväg för hon skulle börja med en piruett varje gång, sedan bara drog hon innan jag var med och kedjan hoppade ur. Linan pajade vi ungefär halvvägs men den lagade höll i alla fall att kunna dra mig full fart in i skogen igen efter något djur och min precis läkta arm och axel fick en ny smäll, grrr… Men det finns hopp! Har tränat tillsammans med Ankie och samojeden Sheila och här pratar vi drag! Det enda jag fick göra under den 3,5 km rundan med Roxy var att röra på bromsfingrarna. Glädjande nog var det inget problem att springa jäms med, bakom eller om Sheila heller. Eka var just Eka, innebär att jag fick trampa järnet i stort sett hela rundan men eftersom vi fick en del lintrassel kunde jag också se vad som kan vara nyckeln till att få Eka lite mera motiverad, hon drog iväg som en galning varje gång tills hon var ifatt Ankie och Sheila igen. Är mycket sugen att sätta ihop Roxy och Eka och se vad som händer men jag väntar nog med detta till efter helgen 🙂

Vår start i dragdebuten i Nybro, filmat av Ankie

Söktävling Nybro

Medan jag försökte inte bryta ihop hörde jag bara fragment…ingen ordning och reda…ingen struktur…mycket olydnad…härlig hund med mycket energi…otroligt bra markeringar…pekar finger…måste paketeras…från mig får du NOLL för det här! Det är en sak att inte hitta en figge, det är inte hela världen men det är en helt annan sak att inte ha ett samarbete med sin hund. Det är då man har misslyckats totalt och det är det som tar knäcken på mig varenda gång det sker. Men inte tillräckligt tydligen för att ge upp. För det är först när man ger upp som man har misslyckats! Eka är smart. Alldeles för smart för sitt eget bästa. Eka jobbar järnet för sin belöning. När Eka inte får någon belöning går Eka upp i stress, slutar samarbeta med mig och börjar belöna sig själv. Det är det vi fick se idag, en enda söktävling, den i Rödeby, räckte för att hon skulle fatta mönstret. Lyckades lura henne i början, det var ju trots allt träningsrutan och hon kände igen en del folk på stigen, fick henne jättefint in på stigen, bra skick till höger, bra skick till vänster, där var figge 1, bra markering, aha ingen belöning och så var det kört. Klippte kontakten, tjuvade på transporten, missade nästa figge till höger, grunt till vänster, iväg till höger igen, kom inte på inkallning, första av alla. Efter evigheter hördes ett avlägset skall och jag vände mig bedjande mot gruppen..säg inte att det är min hund som skäller??!! Jooo var svaret och det var bara att palla sig lång väg över en massa stenar men det var liksom ingen tvekan om vart vi skulle för hon skällde oavbrutet!! Ovanligt bra transport tillbaka på 200 m och jag kände yes, nu är vi igång men säg den glädjen som varar. Kort sagt var hon ute i evigheter på högra sidan på varenda skick och gick konstant för grunt på vänster sida (motvindsidan) och kom inte på en enda inkallning. Det är länge sedan vi fick uppleva ett lika bedrövligt sök. Det gjorde saken givetvis inte bättre att jag blev mer och mer irriterad för varje gång hon inte kom när jag ropade och helt glömde bort att jag måste vara positiv. Utmaningen består i att få till en bättre struktur i söket, kanalisera hennes härliga energi och göra henne mera uthållig. Och jag har gett mig fan på att jag skall lyckas göra hennes otroliga arbetskapacitet rättvisa. Förr eller senare… Jag har hittills lagt ner hur mycket tid som helst på Eka på Roxys bekostnad och det har inte gett någonting. Nu blir det ändring på detta och fokus på Roxy istället utan att försumma Eka men att inte allt kretsar kring Eka längre tror jag kommer hon att må bra av.

MH Roxy Sölvesborg

Hon kommer att slita av korsbandet igen i jakten efter lilla bytet och hon kommer att flyga all världens väg när dumpe dras upp. 2 tvärsäkra påståenden som bara jag kan göra som alltid vet bäst. Så vad hände? Hon sprang full fart dock inte efter lilla bytet som hon visserligen såg men bedömde som mindre värt än den roliga gruppen. Och dumpe? Döm om min förvåning när hon stod kvar vid min sida när den drogs upp! Hon överraskade mig på flera plan, tur jag har allt på film, man går ju omkring där i ett töcken, vet dock bestämt att jag hörde orden cool och attityd efteråt och att det pratades mycket om hennes bett också som tydligen är något helt utöver det vanliga i Riesenvärlden. Ihop med hennes förmåga att koppla av under aktivitet/passivitet. Jag kanske äntligen skall börjar fatta och glädja mig åt att jag har en mycket bra hund??!! Mycket proffsigt MH, vi kände oss väl omhändertagna av duktigt och inte minst raskunnigt folk. Som bonus fick vi kontakt med IPO folk inom rasen, något vi har längtat efter och resulterade i att vi kommer att åka till Genarp på IPO läger 23-25/11, yippie! Roxy påverkades inte alls av prövningarna och så avslutade vi dagen med ett mycket bra lydnadspass på Sölvesborgs BK. Trist bara att Eka skulle bli påhoppad av en liten hund som smet från agility just under det där känsliga stanna kvar, i det här fallet sitta kvar momentet. Jag skyndade tillbaka men måste verkligen jobba på det där med att skrämma, den blev inte imponerad ett dugg! Matten tog god tid på sig innan hon agerade överhuvudtaget, när hon insåg att lilla hunden inte ens tänkte tanken att hitta tillbaka frivilligt kom hon till undsättning, vid det här laget hade jag kunnat strypa henne. Allt jämnar dock ut sig, under Roxys pass som skulle avrundas med passivitet och plats hade jag inte riktigt koll på vad som pågick i min rygg, nämligen inkallningsövningar! Och när det vrålades hit var jag jättetacksam att jag inte stod och sov för en gångs skull och med nöd och näppe fick stopp på schnauzer på väg att lägga i högsta växeln, pust. 2 mer eller mindre lyckade lydnadspass på Kalmar BK ligger också bakom oss, det slår aldrig fel att ju närmare tävling man kommer ju mindre fungerar och en klassiker är att förstöra moment dagen innan tävling så det försöker vi låta bli. Ser trots allt med spänning fram emot söket på lördag!

Full fart framåt Roxy!

Återbesök i Söderköping med Roxy och vi fick ett mycket skönt besked, knät såg ut över förväntan och hon rörde sig mycket bra. Det kändes ju bra innan men det var en lättnad att få det bekräftat också och nu kör vi! Fast med sunt förnuft, försöker i varje fall matte, Roxy vet ju inte hur man stavar detta. Passade på HD röntgen igen och det såg lika bra ut som förra gången. Men vi skulle ju givetvis ha oturen att hamna hos samma avläsare som givetvis inte korrigerade sitt första beslut och då blev det B/C igen, suck!!! Men jag ger mig inte, hon kommer att röntgas om tills jag får ett papper på att hennes höfter är godkända. Tycker inte det är fel att ifrågasätta avläsningsresultatet när min veterinär anser att hennes höfter utan tvekan är A/B men därefter hamnar i ett lotteri av mer eller mindre kompetenta eller hårda avläsare. Är glad att jag röntgade om Eka. Där blev A/C till A/A! Annars har vi tränat lydnad och markeringsövningar på klubben och spårat på hemmaängarna. Båda fick blandade apporter IPO, vanliga pinnar, skogspinnar och medan Roxy markerade alla utan tvekan så gick Eka över alla skogspinnar. Till och med när jag uppmuntrade henne så hittade hon dem inte, däremot inga som helst tveksamheter med alla andra apporter som inte heller var synliga. Känns tryggt… Hon spårar lika energikrävande som vanligt men jag har kapat hennes möjligheter att rejsa runt i vinklarna utan håller henne mycket kort. Vilket dock inte stressar henne mindre… Jag skulle antagligen fortsatt inte ha reflekterat över hennes spårsätt om jag inte hade Roxy att jämföra med som spårar lugnt och noggrant och inte är det minsta trött vid slutet. Annars har Roxy och Eka fått cykel/löpträna om vartannat i veckan. Fick dock återigen konstatera att det är ingen idé att springa med Eka förrän jag har lärt henne vad canicross är, hon ser verkligen till att INTE dra i linan och så roligt är det inte att springa omkring med ballast i form av ett bälte plus lina. Annat är det med cykeln, den kan kan man dra iväg med för glatta livet. Det gör även Roxy och det går ännu fortare, så fort att det där med kontrollen börjar bli gränsfall… Och hjälmen bör nog helst inte fortsätta samla damm på hyllan… Idag var vi tillbaka på förra helgens tävlingsområde och hade trevligt sällskap i form av Ellen och Nelson. Roade oss med backintervaller i samma backar som Roxy fick släpa mig upp och nerför förra helgen och hon tyckte väl det räckte. Hur kul är det på en skala att springa fram och tillbaka i samma backar när man kan hitta något spännande vid sidan om istället som man också kommer åt hela tiden för att min lina är för lång? Så mina backar skulle jag ha fått springa själv om inte Ellen hade hjälpt att kalla på henne. Och så skall man akta sig att inte komma för nära den andra hunden också… Ungefär samma som förra helgen där hon lade en stor säkerhetsbuffert mellan oss och hunden vi nästan var ifatt. Det ligger en hel del jobb framför oss men det är jätteroligt att äntligen kunna få jobba med henne i fartgrenarna! Trötta blev vi i varje fall men det struntade ju Eka i! Hon var dock mycket nöjd över att få komma ut och skälla 🙂 Våra markeringsövningar blev till ett litet minisök eftersom Ellen hittade fina legor och jag är jättenöjd, bara jag är tyst så släpper hon inte figgen längre även när jag ansluter. Sedan fick hon också lära sig hur kul det är att träna lydnad på Nybro BK, dagens bästa var en plats med Nelson som gick galant, känns bra inför tävlingen nästa helg!

Roxy tycker inte hon har fått leka tillräckligt mycket idag och var mycket tacksam över att Eka ändrade på det. Hon är i varje fall lyckligt omedveten om morgondagens prövningar…