Dragdebut

I ett inte helt genomtänkt spontant beslut anmälde jag Roxy och mig till vårt livs första dragtävling, fast i motionsklass. Egentligen hade jag tänkt att åka till Nybro och bara titta men hur kul är det? Man lär sig väl mest när man är med! Vi har dock inte ens börjat dragträna utan våra löprundor har hittills bara avverkats i snabb trav. Fast att dra är å andra sidan inget konstigt alls, det ingår i våra koppelpromenader… Och det lilla vi har tränat inför tävlingen räckte att få henne fatta galoppen, aha det är fullt ös du vill ha, det skall du minsann få 🙂 Att träna starter blev en upplevelse, jag är ingen sprintkanon och att inte ha kontroll över varken benen eller den döva hunden är ingen go känsla! Så det oroade jag mig mycket för men som tur var blev hon distraherad i starten båda dagarna… Annars kändes det bara väldigt dumt att inte kunna berömma henne under loppet utan det enda hon fick höra hela tiden var nej. Neeeej, vi luktar inte, neeeej, vi skall inte ner i diket, neeeej, vi skall inte ta denna väg, neeej vi hälsar inte på gubben och framförallt neeej, vi vädrar inte efter vilt!!! Minsta lilla beröm och hon satte klistrad vid min sida. Det gick fort fram till korsningen där rullande ekipage skiljdes från springande och då försvann väl en del retning, i varje fall försvann draget. Hon var dock fortsatt mycket duktig att dra uppför backarna, synd att jag är så feg nerför bara, bromsade för allt jag orkade. Med start 2 min efter föregående slapp vi springa om men blev omsprungna i målgången vilket kostade lite tid, målfokuseringen var också större hos matte än hos Roxy som tyckte det var toppen med så mycket folk som man kunde hälsa på. Efteråt ställde snälla Ellen upp för markeringsövningar med Eka, behöver många sådana fram till tävlingen där hon lär sig (igen) att bara figgen belönar. Fortsatte sedan till Nybro BK att träna lydnad i detta härliga väder. Det första som hände var att Roxy missade bollen och bet mig ordentligt i fingret. Idag hade jag mulnande värk i höger arm och axel som men efter fredagens krasch in i trädet efter en jagande Roxy, värk i vänster pekfinger och dessutom trötta och värkande ben och var jättestressad efter att ha fått vända hemåt 2 gånger. Första gången hade jag passerat Kalmar när jag kom på att jag hade glömt mina löparskor och andra gången precis hunnit ut på E22:an igen när jag av en händelse råkade titta i påsen jag precis packat och hittade en Salomon och en Asics sko, suck… Ingen bra uppvärmning och uppladdning för oss, en helförvirrad start på det och det tog emot redan i början. Plågades även av håll både igår och idag men det var nog för att jag var alldeles för spänt. Och Roxy drog också mindre idag än igår, kändes det men känslan är ju subjektiv, objektiv var vi en halvminut snabbare idag!! Idag var Roxy mycket mera målmedveten och satte igång målspurten långt ifrån målet. Dumt att någon icke tillhörande gubbe med stavar hade placerat sig på vägen så att hälsning inte kunde undvikas vilket gav stopp och trassel och jag fick svälja en del svordomar. Idag blev vi inte omsprungna men vi kom nästan ikapp föregående ekipage fast det triggade Roxy av någon konstig anledning inte. Avståndet blev större och större efter att vi hade kommit så nära som ca 10 m. Arrangörerna var inte riktigt överens om sträckan var 2,8 eller 3 km och tiderna 14.21 och 13.52 är väl kanske inte mycket att hurra för men med tanke på att vi inte har dragtränat alls och jag egentligen inte är någon snabbspringare precis (ännu!) är det en helt klart godkänd debut som jag är mycket nöjd med. Och att vi vann gjorde inte saken sämre 🙂 Att lilla Roxys tävlingsdebut skulle bli en dragtävling var ungefär det sista jag hade trott men den gav mersmak och nu skall det tränas på allvar för att starta i tävlingsklassen nästa år! Tyvärr ingen B hund med på damsidan i helgen som man kunde ha jämfört sig med men vi var i alla fall snabbare än några C hundar. Det var i varje fall jätteskoj att ha varit med och kul att träffa Riesen kompisar också, stort grattis till Fredrik & Pohlman till klassvinst på kanontid och tack till Annika som fotade oss båda dagarna.

Inför start dag 1

Och iväg…

Mot mål…

Halva delen av ekipaget inte riktigt fokuserad vid start dag 2…

Mycket trött matte på väg mot målet, oförskämt pigg hund båda dagarna…

Annonser

Höstläger Riesen i Syd

Det är alltid mycket inspirerande att åka på läger och så kommer man hem fullproppad med nya idéer att testa av och glad över att en del knutar har lösts upp. Lydnaden började vi med på fredagen och här tog vi tag i problemet stadgan. Testade externbelöning bakom som Eka svarade mycket bra på. Roxy fick träna kontakt under störning, det är lätt hänt att vilja gå för fort fram med henne nu men hennes hjärna är inte mogen för det. Sök på lördagen och vi letar fortfarande efter rätt uppvärmning så att Eka inte bara springer iväg med hjärnan avstängd i början. Lyckades missa första figgen 2 gånger trots att hon bara passerade henne med någon meter på varje sida. Sedan såg jag återigen hur viktigt det är att jag är lugn och positiv, hon tål ingen som helst konflikt med mig och allra värst är det i början när hon är uppe i högvarv. En fördel är också om man har klart för sig vad som är fram och bak i en skog och rakt och djupt. Skickade henne helt galet ibland och muttrade över grunda slag som i själva verket inte var några. Dag 2 samlade jag ihop mig, lyckades läsa skogen och hunden, ingen tendens till missnöje vad hon än gjorde, kunde på så sätt skicka om henne hur många gånger som helst på motvindsidan tills hon gjorde rätt utan att hon gick upp i spinn. Markeringarna är grymma även när hon är trött, vi fick dock ett annat problem relaterat till ensidig belöning. Hundar är mycket duktiga att lära sig mönster och Eka är extra duktig. Hon har börjat släppa figgen när jag kommer ut och fortsätter markera på mig istället. I förlängningen kommer hon väl möta upp mig halvvägs i skogen om vi inte börjar variera oss igen. Det blev mycket tydlig också att hon inte är intresserad i figgarna utan enbart i sin belöning eller jobbet i sig. Kunde bara återigen konstatera vilken fantastisk arbetsmaskin hon är som bara går och går. Roxy fick stifta bekantskap med en ex-figge och jag kallade in henne för första gången. Jag måste bara skaka av mig obehagskänslan att se henne springa lös i skogen (och det beror inte på skadorna!) och lita på att hon kommer på inkallning vilket hon faktiskt gjorde med en sådan fart att jag genast tänkte skador igen… När det väl gick upp för henne vad det är hon skall göra och hon dessutom fick hjälp av vinden blev det kanonbra. Hon hanns inte med dag 2 men jag hoppas att vi kan träna mera frekvent med henne nu. Igår stod löpning på schemat eftersom det börjar dra ihop sig. Vi vet fortfarande inte riktigt vad vi sysslar med men vi är lika glada för det. Har inga kommandon, det är hej å hå om vi inte är överens om riktningen eller om man skall lukta på blommorna eller inte och inte vill jag tänka på något ev. omspring heller. På så sätt skulle det vara mycket enklare att springa med Eka men varför skall det vara enkelt? Gårdagens pass innehöll 3 intervaller a 1000 m som avverkades med tiderna 4.35 – 4.29 – 4.04. Det senare med hjälp av målbilden i form av viltvittring och nu var det inte tal om något trav heller men det mest fantastiska var att jag hängde med 🙂 Nu blir det ett simpass till imorgon och sedan vilar vi oss i form till lördag.

Nybro off snow

Ajaj… att jag alltid skall vara så snabb med tangenterna… ett bra löppass med Roxy och vips är vi anmälda till Nybro off snow! Men det fanns liksom inte tid att tänka efter för mycket och nu skall vi bara ha kul och lära oss så mycket vi kan i motionsklassen för att i framtiden kunna starta i tävlingsklassen. Varför Roxy och inte Eka? Visst, Eka drar fullt ös medvetslös…i ca 500 m sedan har hon blivit av med sitt överskottsenergi och tycker inte det är kul längre och låter sig dra istället. Hon tycker helt enkelt det är sjukt tråkigt att bara springa kopplad till en cykel eller mig. Det är säkert enbart en motivationssak men vi har inte tiden att pilla med det till nästa vecka. Roxy är i väldigt fin form efter rehab programmet och i motsats till Eka tycker hon om att bara springa, km efter km. Och i motsats till Eka vet jaktgalningen inget annat än att vara kopplad. Vi har ju överhuvudtaget inte börjat med någon dragträning ännu men om vi kan bygga upp motivationen kan det bli riktigt bra. I dagsläget är dock hennes matte väldigt nöjd med den lätta draghjälpen hon får när Roxy går i snabb trav, skall hon gå fortare måste även mattes prestationer förbättras en hel del. Under dagens pass mätte vi 3 km till 14:49, ingen kanontid i tävlingssammanhang men 30 sek snabbare är mitt personbästa och helt bör vi väl inte göra bort oss…. Men först skall vi ha roligt på Riesen i Syds höstläger med lydnad på fredagen och sök i helgen och jag får öva mig i att vara social igen…

När du får ihop det kommer det att bli riktigt bra!

Vissa saker skall man helt enkelt låta bli att testa av. Mår man mycket bättre av. Dagens lydnadstävling på Öland är ett sådant exempel. Hoppade sittande och plats av hänsyn till medtävlande och inte minst Eka och kunde nu helt utan förväntan testa av min teori att Eka klarar att hålla ihop mycket fint i första tävlingen efter en lång paus dock inte i nästa. Och precis så var det. Inte någon jättekatastrof som vi också har upplevt tillräckligt ofta utan bara den där lilla accelerationen av stressen som dock påverkade så mycket. Fria följet blev en blandning av att tränga och släppa. Mellan momenten fick jag tjata på henne igen, framförallt om att hålla truten. Och varför jag absolut skulle testa av hennes uthållighet hela vägen är en gåta, borde givetvis ha brutit efter rutan eller senast efter hopp-apport, innan frustrationen slog över. Metallen skälldes ut igen och skulle sedan visas upp för domaren. Vittringspinnarna lyckades hon smaka sig igenom flera varv i ett rasande tempo innan hon självklart plockade rätt. Och fjärrens första skifte blev gå inte stå. Nu var resultatet helt ointressant i motsats till helheten och då är det ingen katastrof heller att vi nollade sättandet. Men det är så typiskt, när hon är stressad klarar hon inte av att lyssna. Helt bortkastat var tävlingen dock inte. Lärde mig att jag måste ge henne bättre yttre förutsättningar och inte klippa henne 1 vecka innan tävling. Förutom att hon fick ett energitillskott som hon inte alls behöver så klias det dag och natt och skakas med öronen. Dessutom träna mera med kommendering, hon tjuvar allt oftare, men nästan alltid på kalla in kommandot nuförtiden. Och så avsluten. Nu har hopp till sidan utvecklats till hopp in i sidan och det är kanske läge att äntligen ta tag i det. Ja, och så skall vi givetvis fortsätta att nöta de fasta positionerna och lämnandet vid platsen som är vårt verkliga riktiga problem. Och under tiden försöka komma på en lösning att kanalisera hennes underbara energi.

Poängen är inget att skryta med, skall dock inte låta bli att redovisa dem för det:

Sittande 0 avstår

Plats 0 avstår

Fritt följ 6 piper, studsar, ss, pendlar, hoppar, luft, plogar

Sättande 0 sitter ej

Inkallning med ställande 7 flyttar sig, något steg, studsar in i föraren

Rutan 8 går på tävlingsledarens kommando

Hopp-apport 7 piper, orolig, studs in, omtag

Metallapportering 6 piper, orolig start, tugg, leker

Vittring 5 plockar, tugg

Fjärren 5 drar sig framåt

Helhet 5 Mycket glad hund, mycket energi, inte genomarbetat, ljudar mycket. När du får ihop det kommer det att bli riktigt bra!

Japp, tur att andra fortfarande ser potentialen när man själv börjar tvivla!

Effektiv helg

Hann med sök, spår, uppletande, lydnad, hundklippning, staplande av en massa ved och ta hand om 2 fartyg, så det var en av våra effektivare helger även om jag inte fick med egenträningen också. Dock inte pga tidsbrist utan för att lusten saknades… Lydnadsträningen blev ett blandat kompott som vanligt. I lördags med en något ofokuserad Roxy som inte kunde slita blicken från fåglarna på planen. Insåg snabbt att det var läge för hundbyte och Eka fick träna stadga med Helenas hjälp men hon har lärt sig när det är bäst att göra som hon skall, lyckades inte provocera fram någon rörelse förutom tasslyft. Konstaterade återigen att vårt ff ser bedrövligt bortsett från kontakten. Så igår provade jag att gå omkring med en köttbulle i munnen, det logiska hade varit att hon skulle tränga ännu mera men det blev precis tvärtom för det viktiga är tydligen var köttbullen hamnar sedan. Roxy svarade också väldigt fint på detta, fast det får bli delikatessköttbullar eller annat gott om jag skall hålla på så… Framåtsändandet hårdjobbar vi med för tillfället, vi får plocka isär det igen men inte nu med 1 tävling kvar utan nu får vi hitta tillbaka till ‘gummibandet’ och ta itu med tjuvstarterna. Vågade släppa iväg Roxy till en budföring igår igen som dessutom innehöll spring tillbaka. Men jag vet inte hur jag skall lösa ingångarna så småningom. Vill inte ställa till det i hjärnan med en annan ingång än IPO men inser samtidigt att mottagaren kommer att bli livrädd när hon flyger full fart rätt emot honom/henne. Ett sista skogsspår på ett tag blev det i lördags. Roxy fick 700 m och Eka 1000 m, båda 5 apporter, båda gick över var sin, båda spårade bra, Roxy hade ett rent skogsspår i blåbärsris för att få med lite rehabträning också. Eka fick skog, gräs, skog, gräs, skog och skall det klagas något så över vinklarna på gräset som var gräsliga… Kom ihåg hennes appellspår som hon inte släppte en millimeter men med lite mindre utrymme skall vi nog kunna få till snygga vinklar igen. Sök i söndags och nu försökte vi ta tag i strulet i början och skippade tomskicken för att slippa starta med bråk. Både inkallning och markeringsövning innan gjorde susen att få bort en del av stressen. Popup med direktbelöning blev på så vis inte en för stor retning för en annars övertänd Eka. Motsidan figge utan retning under tält med öppning för och akter, bra markering och inte heller någon rörelse när jag närmade mig. Sedan började vi söket 🙂 Innebär tomskick på tomskick och bättre och bättre blev det för varje. Stoppade upp för figge mitt i som hade hittat ett litet krypin och Eka gjorde ett exemplariskt markeringsarbete genom att först komma in utan att vara närgången för att försäkra sig att det verkligen finns någon där, sedan backa ut och börja skälla. Ett gäng tomskick igen och jag avslutade genom att belöna ett sådant. Mycket nöjd. Uppletandet gick precis som vanligt med Eka, även om vi fick nerdrag för systematiken så var det första gången på många tävlingar och jag börjar inte härja med någon dirigering nu utan hon får fortsatt leta efter eget huvud med viss stöttning. Roxy däremot kommer jag att jobba mera med systematiken från början. Hon fick en korridor med 3 föremål och även om hon har bra fart ut så är det ingenting mot farten in, helt livsfarligt och helt underbart på samma gång. Har anmält henne till MH den 4 nov i Sölvesborg och det känns mycket bra att äntligen vara igång!

Nya frillor har både fått efter bästa förmåga men jag har redan fått klagomål från stackars Eka som inte är nöjd med sin lugg i vanlig ordning….

Sno pipen från Eka slutar med att bli manglad, något Roxy egentligen INTE får utsättas för ännu…

Dragträning

Har anmält oss till en helg i barmarksdrag för nu skall vi äntligen komma igång med detta. En kurs i dragträning sitter nog inte helt fel tycker inte minst Eka som har lite svårt att förstå vad matte är ute efter. Dra skall man men inte för mycket så matte inte står på öronen. Och då är det lämpligt att placera en pip i målet??? Med denna innanför näthinnan är Eka nämligen döv för allt klumpen där bak skriker och det hela liknar mera ett självmordsuppdrag. Och inte visste jag att jag fortfarande kunde få träningsvärk av att springa… Igår testade vi en längre sträcka men det fungerade mera som avdressyr. Efter 500 m springer jag fortare utan hund och att dra sin hund över mållinjen är kanske inte riktigt meningen med drag. Och det gör mig galen att jag inte kan klura ut om Eka bara är uttråkad eller verkligen har dålig kondition. Vi kan inte cykla heller om vi bara skall cykla innebärande springa vid sidan om cykeln. Då bromsar hon cykeln redan i starten. Utan våra cykelturer måste innehålla uppletande eller annat kul mitt i och med denna målbild kan man glatt dra iväg cykeln i ett galet tempo. När hon springer lös i skogen kan jag inte se något problem med konditionen heller men så fort jag kopplar ihop henne med cykeln igen orkar hon ingenting längre… Men å andra sidan stannar hon ju upp så ofta under våra cykelturer att vi möjligtvis tränar intervaller men ingen uthållighet. Att springa med mig i flera km utan stopp är säkert först och främst tråkigt men jag är nog ganska övertygad att inte bara motivation utan även kondition saknas. Roxy däremot tycker det är hur kul som helst att bara springa, tro fan så lite som hon har fått göra det hittills… Hon fick en löprunda på ca 2 km men med tanke på att vi befinner oss i rehab var full fart inte önskvärt utan enbart trav och kanske lätt drag och det lyckades hon med i samma tempo från början till slut. Helt underbart hann jag tänka, sedan satte jag i ett träd för Roxy hade fått syn på ett rådjur, kanin, katt, ekorre? whatever! men tvärkast in i skogen blev det i varje fall med högsta växeln i! Känns som en bra idé att börja springa själv igen…

Eller göra annat kul…