Skånedraget & Nybrodraget

När Roxy och jag tävlade canicross i Habo förra året har jag lovat henne att på nästa tävling minsann, då skall hon slippa dra omkring på en tung klump som inte har något annat för sig än bromsa för glatta livet!! Det var i november och nästa tävling i april så jättegott om tid! Och godiset smakade lika bra som vanligt under tiden med en deadline långt borta i dimman. Men time flies som bekant och i slutet av januari konstaterade jag förskräckt att dumma vågen inte hade rört på sig!! Trots att jag tränar 4-5 gånger i veckan, hur är detta möjligt? Plättlätt, när man samtidigt ger efter sitt stora sockerberoende hela tiden och missköter kosten!! Inte så lätt att ändra på i en handvändning vad jag inte har lyckats med under ett helt år men jag hade ju lovat Roxy… Och när Skånedraget började kunde jag stolt konstatera att jag hade lyckats denna gång, vågen visade minus 6 kg, jag sprang fortare än någonsin och tack vare min duktiga PT Sara var jag dessutom starkare än någonsin och orkade stå emot trycket och följa med Roxy i stället för att bromsa hela tiden. Det kändes som en stor vinst redan innan start men nu skulle vi också få ett kvitto på hur långt alla träningstimmarna skulle bära oss. Långt skulle det visa sig, vi vann vår klass överlägset med en mycket bra tid båda dagarna, totalvinst med 4:05 minuters marginal trots att jag i starten dag ett fick en bristning som liknade starkt håll. Det störde mig under hela loppet och även nästa dag men då var jag ju förberedd på att det skulle göra ont. Fotografen ute på banan blev glad när vi närmade oss, här kommer hon med det fina leendet tänkte han för flinet hade ju hakat upp sig i ansiktet på mig under Skånedraget i höstas. Hur lätt som helst att kunna kosta på sig detta när man själv bara åker med helt omedveten om varför ens cykel är utrustad med både pedaler och hela 24 växlar men ack så besviken han blev när han såg oss nu. Han vred och vände på sina kort och försökte skaka fram ytterligare men resultatet blev detsamma, man ser helt enkelt inte rolig ut, och man ler definitivt inte när det gör ONT. Och under minuterna från start till mål hinner jag ifrågasätta varje gång varför jag egentligen utsätter mig och min kropp för detta för att omedelbart glömma bort allt i målet. För hur ont det än gör, målgången är värt det!

När får jag äntligen spriiiiiinnnngaaaa???!!!

IMG_6584

Start dag 1, vi har gjort framsteg men har en del kvar att jobba med starten, jag alltså…

IMG_6602

Och här springer vi :-) Mycket uppskattat att arrangörerna lät publiken följa ekipagen över en stor del av banan.

IMG_6620

Ca 500 m från målet och inte alls trött ;-)

IMG_0055

I målgången kunde man minsann kosta på sig ett leende :-)

IMG_6654

En mycket stolt och lycklig matte och en inte mindre stolt Roxy!!

IMG_1435

IMG_0051

 

Det var inte bara vi som var överlägsna i vår klass, Anna-Carin och Timmie och Anders och Egon utklassade sina medtävlande på ett imponerande sätt i cykelklassen dam resp herr och här har vi alla 3 Guldriesen. Det var föresten bara 3 Riesen som startade…

Bilden lånad från http://www.lillaliam.se

397555_589895761106011_3785813625544902390_n

Men något stort firande blev det inte för en vecka senare var det dags igen, denna gång i Nybro. I motsats till Skånebanan som var mycket teknisk med snäva svängar vilket dock inte påverkade oss löpare nämnvärt var banan i Nybro mycket kuperad. Jag var kanske en av få som jublade över den branta uppförsbacken i starten, äntligen hann jag med en start!! Men säg den glädjen som varar, en uppförsbacke följer som bekant en nerförsbacke och för att lyxa till det inte bara en utan ett helt gäng med backar i början. Och det är inte ett dugg kul att springa nerför med en jättetaggad Roxy!! Eller springa och springa, bromsa nerför passar bättre och det är så värdelöst att slösa tid på att bromsa!! Jag var således inte riktigt nöjd i målet medan min enda medtävlande bara suckade uppgivet och konstaterade att ‘dessa jävla Riesenschnauzrar…de bara svischar förbi!’ :-) I slutändan hade vi slagit henne med 5:07 min och det var egentligen bara 2 duktiga tjejer i c gruppen som hade en bättre tid än vi, resterande a, b och c slog vi allihop. Oavsett ålder. Tiden var något sämre jämfört med Skåne men det får vi nog skylla backarna för. Nu njuter vi av framgångarna en stund men snart får vi sätta igång med träningen igen. Båda tävlingar har visat tydligt att jag har gjort ett bra jobb med mig själv, ett mindre bra med Roxy. Det är ju ganska meningslöst att jag klarar av att hon galopperar hela vägen när inte Roxy gör det för uthålligheten saknas. Men samtidigt är det ju kul att veta att det finns något att kunna jobba på, hur tråkigt vore det annars… Vi har förbättrat tiden på samma distans med ca 2 minuter sedan i höstas, men skall vi ha någon chans på pallen på SM i Mora i oktober krävs minst 2 minuter till!! 

Säg det, säg det, säg det…

IMG_6700

yippiiiiieeee

IMG_6708

Full kontroll i starten för en gångs skull :-)

IMG_6714

Efter de första backarna…ont det gör ont det gör ont…

IMG_0081

Men här var allt bortglömt :-)

IMG_0077

Eka var inte riktigt nöjd med sin lott som hejarklack 2 helger i rad men det är ju inte så att hon går sysslolös om dagarna heller. Hon får både spår, uppletande och lite lydnadsträning och det är roligt att se att hon är medveten om sina valpar och mån om att de skall hinna med, hon tokrusar inte längre :-) Men hon mår bra och är mycket pigg även om hon 4 dagar i rad har fått besöka gräsmattan i skytteltrafik ca kl 0300 varje natt. Det hela har pågått ca 1 timme och knappt låg hon så fick hon rusa ut igen, stackarn. Jag var under tiden väldigt tacksam över luckan i dörren! Hon mäter 60 cm nu mot 56 förra veckan och 54 dessförinnan så nu börjar det synas också…
IMG_6916
Nu väntar vi ‘bara’ på att få tillbaka vår bil som vi äntligen fick lämna in igår efter en vecka där jag har känt mig typ 40 år äldre i min körstil dock samtidigt väldigt nöjd med att jag lyckades undvika bromspedalen. Antar att mina medtrafikanter var mindre imponerade… Det konstaterades – surprise!! – att båda bromsoken var mycket dåliga men så var det ju det där med delar och tiden… Men eftersom jag gott kan vara utan upplevelsen jag hade på vägen hem från Skåne sist får det gärna ta den tiden det tar, hellre hinna fram till Skåne och ett nytt efterlängtat IPO läger sent inatt än inte hinna fram alls!

 

Lägre spår debut Roxy

Och om glädjen att ‘misslyckas’. Vilket för övrigt inte var svårt alls! Man hoppar ett tungt lydnadsmoment (plats m skott), hafsar ihop ett annat tungt (kryp) som inte mådde bra av detta och vips, har man ‘lyckats’ inte nå lydnadsgränsen. Men varför är detta något bra då??? För att jag äntligen kunde testa av mig själv och att min inställning till hundtävlingar där allt som heter prestige, förväntningar, missnöje, besvikelse inte hör hemma även håller med Roxy! För det är hur lätt som helst att vara positiv när man lyckas på varenda tävling vilket Roxy och jag har gjort hittills. Och jag klarade testet :-) Så glad jag och inte minst Roxy blev över detta!! Ena domaren tyckte dock inte vi hade någon anledning till glädje och bidrog på sitt lilla vis genom att ge oss 50 poäng mindre. Jag tolkade det som att hon bara var elak och inte att den andra var snäll, sanningen ligger dock säkert någonstans däremellan. Vårt goda humör lyckades hon hursomhelst inte sticka hål på och så åkte vi hem med 429 p, inte uppflyttade men väl godkända och sjukt nöjda över ett kanonspår.

För att åksjuka Roxy inte skulle komma helt slut till tävlingsdagen började vår utflykt till Hörby redan på lördagen och Eka trodde inte sina ögon när hon läste var vi skulle sova…

IMG_1411

Lite fjäsk med frukost i sängen kan aldrig skada :-)

IMG_1400

Härliga fält mötte oss på morgonen. Och en kanin i full fart över vårt spår medan vi väntade på påsläppet… Med detta i åtanke gjorde hon dock ett mycket bra påsläpp, trots att virriga matte glömde fråga på vilken sida om spårflaggen spåret gick och påvisade höger om. Spåret gick så klart vänster om så Roxy fick leta upp det istället men gjorde det snyggt. Domarna fick förutom en bra vinkel även bevittna en snygg liggmarkering innan det var dags att spåra kanin. Som tur var bara kortvarigt och 1000 m och 15 minuter senare kunde en mycket stolt matte räkna ihop 7 pinnar plus slut.

IMG_1416

Ingen rast ingen ro, idag vänder vi bilen mot Skåne igen och Skånedraget. Nu är det upp till bevis för framförallt matte om all träning i vinter har gjort någon nytta :-) Mot Hovdala!!

IMG_1426

 

Parning Eka, träning Roxy

Några händelserika dagar ligger bakom oss så innan det kommer fler kanske vi skall försöka oss på att summera dem. Det började med att vi vinkade farväl till Eka och önskade henne och Anneli lycka till på sin spännande resa till Tyskland. Det blev plötsligt väldigt tomt och tyst i huset, var inte riktigt medveten om att Eka tar så stor plats. Roxy märks överhuvudtaget inte. Men det var riktigt roligt att kunna fokusera enbart på henne. Och stackarn fick finna sig i att jag utnyttjade det maximalt. Kan ju inte påstå att det saknas grenar att tränar henne i heller, dubbla sökpass, spår varannan dag, dragträning, skyddsträning, lydnadsträning, pust… En mycket trevlig Riesenträff hade vi i sökskogen förra helgen, många som ville vara med och träna sina duktiga skägg, väldigt kul också med nya ansikten! Roxys sökarbete var jag mycket nöjd med. Väldigt bra med okända figgar, som väntat engagerade hon sig inte i dessa men hon gjorde sitt jobb.

Fotografen hade det inte lätt med projektilen…har nog bilder med de flesta träd i sökrutan plus ett suddigt svart streck men skam den som ger sig :-)

IMG_6171

IMG_6180

IMG_6182

IMG_6184

Roxy och jag skall snart springa Skånedraget, hög tid att börja träna ihop vilket vi har passat på göra förra veckan. Jag kan ju villigt erkänna att jag föredrar att dragträna henne i cykel och springa själv. För det känns i leder, ryggen och hälarna nästa dag!! Men det var mycket roligt att upptäcka att egenträningen har gjort någon nytta och jag nuförtiden inte bara kan hålla tekniken bättre utan även har flås kvar att kunna berömma henne under hela löpningen :-) Det är ju när hon springer järnet som hon behöver bli bekräftad och i dessa lägen har jag haft fullt upp med att få luft och lyckas koordinera armar och ben, att prata samtidigt har inte varit att tänka på tidigare…

IMG_1362

I torsdags fick vi så äntligen tillbaka äventyraren och nog var det en lyckad resa. Cedric fick kämpa om Ekas kärlek men när han väl fick den ville hon inte släppa honom :-) Nu väntar vi med spänning på resultatet, ultraljud 10/4…

Bilderna är lånade från Cedrics matte, fler bilder finns på hennes hemsida: http://www.wasgau-schnauzer.de/61.html

17-Sonntag+09.03.2014+-+1.+Deckversuch+14+$2836$29

Mittwoch+12.03.2014+-+2.+Decken+$2821$29

Om Roxy trodde att hon kunde pusta ut när Eka var hemma igen så trodde hon fel, för det bar genast av till Skåne igen till mera skyddsträning. När det blåser storm ena dagen och ösregnar andra dagen och man fortfarande tycker livet är underbart och träningen är kul då vet man att man har hittat rätt! Det blev en väldigt lyckad helg i Genarp igen tillsammans med vårt supertrevliga skägg gäng och vår mycket engagerade och duktiga figge och tränare Jörgen. Vår hemläxa från förra gången hade vi tydligen löst till belåtenhet, Roxy kunde minsann hoppa både vänster och höger nu. Hennes personlighet är ju som den är, hon saknar försvaret och hon kommer aldrig bli en gigant i bevakningen. Men hon har lite dominans och stor kamplust och med lite kreativitet lyckades Jörgen få fram en attityd i alla fall. Hon fick utmana istället för tvärtom och växte för varje steg som hon fick tränga honom i terrängen. När hon hamnade mera i ögonhöjd då kunde hon bevaka minsann! Heja Roxy och heja Jörgen!

IMG_6293

IMG_6310

Vi avslutade helgen med att testa av ett IPO1 program utan att ha gjort momenten någon gång förut. Det var kul och lärorikt, jag hade ingen aning vad jag skulle säga eller göra eller hur jag skulle gå, men på nåt sätt fick vi ihop det! Mycket nöjda med helgen och alla framstegen vi har gjort igen, för varje gång blir vi mera övertygade att det nog kan bli ett IPO ekipage av oss :-)

IPO läger Höganäs

Roxy kan verkligen inte klaga på bristande skyddsträning för tillfället. 3 dagar fyllda med kvalitetsträning i Höganäs ligger bakom oss och i vanlig ordning hade hon gjort stora framsteg när helgen var slut. Det var himla roligt att träffa Reinhold Steingruber igen som figgade sista gången för oss förra påsken, att han tyckte vi hade utvecklats stort sedan dess gjorde ju inte saken sämre :-)

Vi konstaterade att Roxy behöver värmas upp för att fungera optimalt sedan och om jag filar lite på tekniken blir det nog kanske bra så småningom…

IMG_5856

Ååhhh!!!

IMG_5734

Vi hade fått en hemläxa sedan sista IPO helgen i Genarp och det var att teknikträna för Roxy brukar sätta av i 180 knyck rakt mot figgen och har inte lärt sig att hon skall hoppa alls. Inte så hälsosamt varken för henne eller figgen. Detta lärde hon sig dock fort!

IMG_5740

Dessutom är hon ju lite försiktig och vi har jobbat på att hon skall ta för sig mera när hon kommer fram till skärmen. Då ingår att hon får vara på figgen, det kan vi rätta till på nolltid sedan…

IMG_5787

Ett annat problem som uppdagades var att hennes fokus på figgen och belastningsstocken som signal att gå igång leder till att hon inte hamnar i mitten utan på sidan av ärmen där stocken är. Så det tragglades en del och det lär vi få fortsätta göra.

Hur duktig som helst att inte gå igång innan ‘signal’.

IMG_5883

Hjälp att hitta rätt position på ärmen.

IMG_5884

IMG_5833

Vi har ju våra bekymmer att få till rofasen och har lagt detta åt sidan tills vidare men när man minst anar det och inte gör någon grej av det så händer det :-)

IMG_5769

Båda lyckliga över alla framstegen vi har gjort :-)

IMG_5850

Kan det bli nåt IPO ekipage av oss tro?

IMG_5811

Åkte hem mycket nöjda med ett mycket givande läger. Med en superduktig figge och tränare, en jättetrevlig grupp, mycket bra organisation, mycket fint boende i vandrarhemmet vid havet och inte minst, en fantastisk attityd på Höganäs BK. Inga problem att träna med löptik och Eka blev förstås jättelycklig över att hon inte bara fick spår och uppletande utan även lydnadsträning! Och att 3 dagars IPO träning med allt vad det innebär i form av ljud och annat inte framkallade några som helst sura miner av annat hundfolk eller grannar utan enbart nyfikenhet, intresse och välvilja, wow!!

Grått och trist väder i Höganäs men vem bryr sig om vädret?!

IMG_1342

Nu är vi tillbaka i vardagen vilket bl a innebär mera skyddsträning ihop med vårt gäng i Alvesta och vi fortsatte med attityden i skärmen samt teknikträning i tisdags. Resan dit blev dock inte vilken resa som helst, för när vi åkte hem gjorde vi det utan Eka som påbörjade sin spännande resa mot Herrljunga och kennel Ekhöjden. Var inte riktigt medveten om hur mycket plats Eka egentligen tar här hemma. Och framförallt hur tyst det är utan henne… I helgen tar hon nästa steg i sitt stora äventyr och möter Cedric i Tyskland. Roxy och jag håller tummar och tassar!!

Eka blir mamma!

Man skall aldrig säga aldrig, något jag nog inte lär mig i detta liv men är lika glad för det. Lilla Eka skall alltså slutligen bli mamma och det är jätteroligt! Ingen tvekan om att hon är en bra och komplett hund och kombinationen med högt meriterade tysken Cedric vom Lindelbrunn (vann bl a Riesen WM 2011) är mycket spännande. Valparna lär i varje fall inte sakna arbetslust :-) Har i mellantiden kommit över ångesten att få vara skilt från henne i en hel evighet och tror istället att hon kommer att må mycket bra av att få en timeout och tänka på något annat än träning och tävling som hon har fått göra i hela sitt liv. Att hon har det bra i Ekhöjden flocken inklusive hennes fina mamma Fixa vet jag redan för jag har sett hur hon trivdes när vi gjorde ett mellanstopp där på vägen hem från Sälen. Är övertygad att hon kommer att bli en jättebra mamma och nu väntar vi ‘bara’ på att hon skall börja löpa. Sin vana trogen drar hon dock ut på det…ungefär sedan december…men nu verkar hon snart vara redo. Mer om parningen går att läsa på Ekhöjdens hemsida här: http://www.ekhojden.com/page2_3.html

Inte fel att kunna koncentrera mig enbart på Roxy heller under en period, vi har ju en del planer för iår och den största utmaningen är väl att inte röra till lydnaden för henne. Det finns ju en gräns för hur mycket man kan trycka in i hennes lilla hjärna, något jag inte får glömma bort i min iver att få starta IPO1 alternativt BSL1, lägre spår (om vi hittar något fältspår) samt lydnadsklass III. Vi har även haft ett kärt återseende med våra skäggiga IPO kompisar i Skåne. Tack vare Sälenresan upplever jag att Skåne numera ligger runt hörnet och det verkar även Roxy göra som klarar längre resor bättre och bättre. När helgen var över hade hon gjort stora framsteg som vanligt och jag börjat tro på att det kan bli ett IPO ekipage av oss trots allt. Hur duktig hon är på lydnadsplanen blev jag återigen påmind om när Kalmar BK’s vandringspriser delades ut igår och Roxy belönades för högsta poäng i lydnadsklass II :-)

IMG_5717

Medan jag får passa mig att inte göra alldeles för mycket med Roxy står jag mest och kliar mig i huvudet när det gäller Eka. I och med hennes stora äventyr gick proppen ur lite grann. Jag behöver ett mål att jobba fram emot som inte heller får ligga för långt fram i tiden och det har jag inte nu. I avvaktan på bättre motivation ägnar vi oss åt några projekt som hakan i backen även om Eka tycker att detta kunde hon gott ha varit utan…

IMG_1324

Inte utan vill hon dock vara när det kommer till skogsarbetet som vi är mycket glada över att kunna återuppta nu när snön har försvunnit. Fast mest glad är jag nog över möjligheten att kunna springa mig i form till Skånedraget både med och utan Roxy. Måtte det förbli så!

En utomjording i Sälen

Hur korkad kan man vara???!!! Aldrig tillräcklig anser jag, det är först då man lär sig och dessutom känner man att man lever. Jag har stått på ett par klassiska längdskidor 2 gånger i mitt liv. Kan inte påstå att jag kom framåt förrän Eka tog tag i detta och då stod jag genast på öronen i svängarna och nerför backarna. Med den bakgrunden åkte jag till Sälen, hyrde ett par snabba skateskidor, provade att jag kunde stå på dem utan att ramla omkull, kopplade på Roxy och plums gjorde det. Första gången av många. Men jag var helt införstådd med att det hör till och tackade alla mina judo år som gett mig rätt fallteknik i ryggmärgen. Inte riktigt med i beräkningen hade jag dock att Eka, som var lös, tackade för den nya roliga leken och förstörde min nyvunna sköra balans genom ett glädjehopp på mig precis efter varje lyckad resning. Stackars Roxy fick bara höra en massa oljud från ååååhh och aaajjjjj till neeejjj med adress Eka och till råga på allt skrek jag också STANNA i tid och otid men hon tyckte liksom inte hon behövde stanna så länge inte jag gjorde det och jag hade ju ingen aning om var bromsen fanns. Stannandet löste sig dock alltid den självklara vägen och jag var väldigt imponerad av hur opåverkad Roxy återupptog draget gång på gång. Det låter kanske inte så himla kul att sprattla med benen i vädret efter bara några meter hela tiden men så småningom kommer de, ögonblicken som det var VÄRT DET!! De första 2 dagarna hade vi plusgrader och regn, däremot hade det kommit en del snö innan så smällarna blev mjuka. Dag 2 insåg jag att det är nog bäst att ta reda på vad man egentligen skall göra med redskapen under fötterna och tog 2 timmars privatlektion i Tandådalen. Efteråt förstod jag i varje fall hur alla växlar skall köras i teorin, 1,2 och 5 kunde man t.o.m. känna igen med lite god vilja, att få till koordinationen av armar och ben i 3 och 4 lyckades aldrig men min skidlärare var väldigt nöjd med mig ändå och påminde mig om att det skulle ta flera år att lära sig skatetekniken. Hmmm…detta förträngde jag genast och nästa dag skulle jag istället visa upp mina nyvunna skidkonster för Roxy så att stackarn äntligen fick spring liiite längre. Vad jag hade missat var att det hade blivit minusgrader över natten och Roxy behövde bara börja dra så stod jag på öronen. Jag som hade blivit en expert på att falla föll nu helt okontrollerat och gärna med huvudet före, så alla nerförsbackar tog vi gåendes hädanefter. Eka har ju tyvärr inte sovit till sig motivationen till att dra och i motsats till Roxy tyckte hon mina krascher var rätt obehagliga och det var absolut läge att hålla sig nära mig hela tiden. Så jag fick andas djupt vilket bara övertygade Eka ännu mera i att platsen jämte matte var helt rätt. Linan hamnande under skidorna, prickades med stavet, jag fick andas ännu djupare, kom ju inte heller framåt med min obefintliga teknik men allt förändrades när vi vände. Hej vad det gick men utan Roxys tryck så jag kände för första gången att jag hade något som liknade kontroll. Den första isiga dagen var jag således väldigt avslappnad när vi susade hemåt, att gå nerför backarna med Eka hade jag inte en tanke på tills en elegant bromsning blev till en ofrivillig spagat och jag fick se stjärnor. Äntligen framme jublade Eka och hoppade så länge på mig tills jag frivilligt delade mig med pipen. I spåret bredvid förundrades de klassiska åkarna över ett pipande skuttande skägg runt ett förvirrat blodigt ansikte som satte som ett stort frågetecken men var väldigt glad att tänderna satte kvar och glasögonen fortfarande var hela. Sådant här avskräcker mig nu inte det minsta utan gör mig bara förbannat och ännu mera angelägen att lära mig tekniken. Så det blev många timmar i Hundfjällets elljusspår den kvällen!! Nästa dag var det fortfarande isigt och det var tur att jag provåkte den fina skoterleden som jag hade tänkt till oss själv först, den började nämligen i lätt nerförbacke och fortsatte så, vilken fart Roxy hade kommit upp i efter en stund vill jag helst inte tänka på. Men kvällen i spåret hade gjort nytta, jag fick för första gången till något som liknade skidåkning. Lösningen blev en tvärgående skoterled som ingen hade gått eller åkt i. Det gick bra tills vi vände, Eka var lös igen och tyckte det mest bekväma för henne var att springa i spåret vi hade gjort men Roxy är ju snabbare trots bihanget, när Eka upptäckte det tvärstannade hon, Roxy kraschade i Eka och jag flög över båda, givetvis med huvudet före igen men nu hade jag cykelhjälmen på mig :-) Kände mig faktiskt mycket nöjd över att frekvensen på krascherna hade minskat betydligt dag 4. Toppen förutsättning att äntligen påbörja skid och dragkursen som vi hade kommit till Sälen för. Är faktiskt tacksam att den inte började dag 1, då hade vi inte fått ut så mycket av den. 6 glada Riesenekipage plus instruktörer samlades i kylan, -16 dag 1 och -18 dag 2 men humöret var på topp och skratten många. Som tur var hade det dessutom snöat mycket vilket gjorde underverk för balansen men det visste jag inte så jag tog för säkerhets skull ut Eka istället för Roxy att visa upp vår åkteknik för instruktören med. Vi började i en brant uppförsbacke och Eka bara tittade på mig…are you kidding me???!!!… nåväl, kunde jag i varje fall visa upp ettans växel och samlade sedan allt mod jag hade och selade på Roxy. Med hjälmen på! Folk tittade lite undrande på mig men det berodde nog inte enbart på hjälmen… Och för första gången kunde jag hålla balansen efter Roxy och få kontroll över ekipaget vid passage av folk och i smala passager samt bromsa i nerförsbacke, någon åkning fick jag inte till men bara att ha klarat mig utan krasch gav en enorm kick. Eftermiddagen ägnade vi oss åt teknikträning utan hund, mycket åkning utan stavar och dagens utmaning bestod i balansträning i form av att klara den branta backen nerför på ett ben. Dag 2 började med en dragrunda med våra hundar. Alla andra åkte den sammansatta slingan Hundfjället/Tandådalen men att bara komma runt Hundfjällets slinga kändes som världens utmaning för mig och det går inte att beskriva vilken lycka jag kände när vi hade gjort det. Utan att krascha, Roxy fick äntligen dra järnet utan avbrott vilket hon gjorde hela vägen, alla svårigheter i form av folk och nerförsbackar bemästrades och jag fick till en åkning emellanåt. Yippiee!!! Tack alla inblandade, det här gör vi om!!!

Ett försök att gå på vackra Kungsleden dag 1, inget problem för hundarna, värre för tunga matte…

IMG_1286

Det spelar ingen roll var vi är, är man vakthund så är man!!

IMG_1305

Kom igen nu matte, liiite bättre kan du!!

IMG_1314

Mest uppskattat blev dock när matte tog av sig skidorna…

IMG_5606

IMG_5625

IMG_5626

IMG_5647

IMG_5649Jag har helt klart sett bättre dagar…

IMG_1300

Men det här var VÄRT DET!!!IMG_5660

IMG_5662

Mot Sälen!

Det var nästan lite ångestladdat att lämna år 2013 för det har varit ett så fantastiskt år på alla plan att det som väntar knappast kan bli bättre… Vi fick besök av mina föräldrar över jul och nyår vilket uppskattades högt. Med stor förundran fick jag bevittna att den vita saken i mitt kök faktiskt går att använda. Detta jublade framförallt ständigt hungriga Eka över och Roxy passade på att visa upp sin enorma sociala utveckling under året.

Toppen med en lekkompis

IMG_5292

IMG_5188

IMG_5232

IMG_5291IMG_5389

och att få upptäcka helt nya världar i matväg :-)

IMG_5093

IMG_5137

IMG_5108

IMG_5541

Många helgdagar innebär mycket tid till hundträning. Den fina vintern har inbjudit till spår och dragträning, även lydnaden är fortfarande kul att träna utomhus. Dessutom hann vi med hela 4 sökpass på 14 dagar som även innehöll uppletandeträning. Mycket nyttigt för Roxy att få träna på många främmande föremål. Att hon fortfarande är nybörjare i grenen är mitt fel som ser kaniner poppa upp så fort jag tänker uppletande. Och då blir det uppletande till Eka och spår till Roxy… Inte heller söket är riskfritt, under en av våra sökträningar jagade Roxy efter en häst under ca 20 min och jag fick gå igenom hela känsloregistret igen. Hästen hade passerat sökrutan under hennes första skick, det följde 5 skick som hon utförde kanon, för det sjätte, ett tomskick fick hon sin boll på stigen, dvs stigen med hästspåret av sin korkade matte, hon kände sig fri och i nästa sekund var hon puts väck. Sprang efter ett tag men insåg att jag bara skulle försvåra för Eka att spåra henne och dessutom var jag själv på väg att gå vilse. Vilket det ju iofs inte behövs många metrar till…. Var på väg att ta ut Eka när en mycket slokörat men oskadd Roxy ålade sig tillbaka till oss, vilken lättnad!!! Och inte verkar det ha hänt häst och ryttare något heller men jag undrar hur många gånger till jag får ha turen på min sida. Det fanns ju även en bilväg i närheten… När hon jobbar ignorerar hon spåren men inte levande djur så varje okopplad sekund utmanar jag ödet…

Lilla goa söta Roxy, svårt att tro att det bor en galning i henne…

IMG_5594

Nyårsafton tillbringades först i Guldhunden och de enstaka smällarna i vårt annars mycket lugna område tuggade sig vovvarna helt opåverkade igenom sedan.

IMG_5502

IMG_5568

IMG_5585

Imorgon bär det av mot Sälen. Så långt?! uppe i landet har jag aldrig varit och vad Roxy som normalt börjar flämta efter 5 min anser om att få åka 65 mil vill jag helst inte tänka på…Mycket synd om henne men när vi väl är framme blir det roligt. Tanken är att vi skall träna upp oss i några dagar så att jag åtminstone lyckas stå kvar på skidorna i några sekunder sedan när vi skall ha vår kurs i skidteknik och drag. Hur det blir i praktiken återstår att se men oavsett vilket så ser vi fram emot härliga dagar i snön :-)

IMG_0848

Tävlingsåret 2013

Hade egentligen inte tänkt att ägna mig åt någon årsredovisning men insåg att mina duktiga tjejer har presterat alldeles för bra för att kunna låta bli. Samtidigt funderade jag på hur jag skulle klara den omöjliga uppgiften att skriva om deras prestationer utan att skryta… Och det var då jag insåg att det är på tiden att sluta med att be om ursäkt för våra framgångar och istället vara stolt över vad vi har åstadkommit!! En helt återställd Roxy påbörjade sin tävlingskarriär med ett enda mål, att klara BH provet. Det blev BH prov, LP1, LP2, appellspår, alltihop klarat i första försöket samt 2 dragtävlingar. Och då har jag inte ens gett henne de rätta förutsättningarna eftersom vi inte har tränat på uthållighet men hon höll ihop ändå. Gång på gång. Vilken grymt bra hund hon är som jag skall vara mycket rädd om!! Planerna för nästa år är först och främst IPO1, kanske börjar vi med en BSL1 för att få en känsla för hur spår och lydnad bedöms. Men jag är fortsatt inte övertygad att IPO verkligen är vår (min) grej, det är alldeles för mycket som stör mig, både tjafset runt omkring men framförallt vad en del utövare gör med denna sport (och sina hundar). Att helt självklart ägna sig åt fysisk korrigering både i inlärning och vid misslyckanden är sorgligt när vi skriver år 2013 och kommer aldrig vara en option för mig. Jag vet att IPO är Roxys bästa gren men om vi skall ha en framtid i denna sport beror på om jag lyckas stå på mig, en utmaning bara det!! Under tiden kommer jag att fortsätta gardera upp med bruks och lydnad, närmast lydnadsklass 3 samt lägre spår om spåren är på fält. Söket får ta den tiden det tar, det är ingen idé att stressa fram något där utan det är bättre om grunderna blir bra istället så att vi kan avancera fortare sedan. Även flera barmarkstävlingar är tilltänkta med höjdpunkten SM där även jag får toppa formen eftersom vi kommer att springa!!

Roxys år i bilder:

BH prov Ystad

IMG_0170

Premiär lydnadsklass 1 Riesen SM Norrköping, 180 p och plats 1

253271_392565360856976_1232787900_n

LP1 Värnamo

IMG_2233 - version 2

Premiär lydnadsklass 2 Vetlanda, 184 p och plats 1

IMG_1146

LP2 Karlskrona

IMG_4450

Appellspår Oskarshamn, bommade hoppet men med enbart 10:or i specialen och en i övrigt hyfsad lydnad var uppflyttningen aldrig hotad.

IMG_1197

Allhelgonadraget Habo. Kanske inte så stort att vinna över obefintlig konkurrens men stort att övervinna mig själv att starta ens och väl där prestera över förväntan…

IMG_6165

När det gäller Eka har jag inför säsongen bestämt mig för att inte längre bry mig om hur det går, iår skulle vi bara ägna oss åt att få tillbaka en positiv känsla på tävlingsplanen oavsett resultatet. Och detta blev ett lyckat koncept. Hon fick inte bara visa upp sin enorma arbetskapacitet utan att hon minsann även kan hålla ihop på lydnadsplanen ihop med en avslappnad matte!! Blev för andra året i rad rasmästare i spår, uppflyttad till elitsök, godkänd elitsök och fick sina första cp i elitspåret, enbart 5 poäng från den magiska certgränsen. Dessutom var vi bara 1 resp 3 poäng från det hett eftertraktade första priset i LK3. Tyvärr spände jag dock bågen för mycket i slutet av säsongen, det får man inte göra med Eka, hon tål fortsatt inte för många tävlingar och framförallt inte rena lydnadstävlingar i annat en 30 graders värme. Fick prompt tillbaka bristande stadga och ljud, bröt 2 tävlingar och stod över resterande 2. Vintern kommer vi att ägna oss åt att få till ett framåtsändande med en tempoväxling, försöka få in en plats med hakan i backen för att eliminera gnället och även kryprisken i början samt förbättra positionen i krypet. Hon kommer att tävlas sparsamt nästa år men jag hoppas trots allt på cp elitsök, att turen är med oss och vi lyckas få ett cert i elitspår samt det uppenbarligen ouppnåeliga första priset i LK3. Vi har ju gjort det en gång. Hur svårt skall det egentligen vara att få till det en gång till?? Och när jag tävlar drag med Roxy skall Eka inte bara vara hejarklack utan även hon skall få jobba. Hon lär inte göra någon större succé men det spelar ingen roll, bara att vi båda har kul.

Ekas år i bilder:

Rasmästare i spår för andra året i rad

487484_596345947050034_1042316659_n

Uppflyttad till elitsök Sölvesborg

Bild 1

En ynka jävla poäng från ett första pris i lydadsklass 3 Kopparbo

IMG_3174

Det finns tyvärr inga bilder från vår största framgång hittills, 579,75 p och cp i elitspåret Karlskrona, en bild på Eka i stor förväntan inför ett upptag som hon aldrig har missat rätt håll på i tävlingssammanhang får duga…

IMG_2643

Godkänd elitsök och plats 1 Nässjö (överlyckliga över våra första cp i lydnaden…typiskt att det just denna gång inte skulle räcka till i specialen…)IMG_1156

Dragpremiär i motionsklass Skånedraget Höör och plats 1 :-)

IMG_4956

Tävlingar är kul och det är bonus om det går bra men det som verkligen betyder något är att vi får vara skade och sjukdomsfria och mår bra. Det gör vi och det är vi mycket tacksamma för! Och att det förblir så är vår största önskan inför nästa året!! Gott nytt år!!

IMG_5170

Skånedraget hösten 2013

Lite sent bloggande kanske men jag fick de tillhörande bilderna inte förrän idag… Fortsättningen i ämnet att inte bara prata om alla saker man skulle kunna göra utan att verkligen göra det resulterade i varje fall i deltagandet i Skånedraget. Med en icke dragtränad hund och en som håller på att byggas upp och egentligen inte har uthålligheten att ösa på 4 km i sträck 2 dagar i rad. Men testar man inte får man inte svar på var man står. Och svaren blev jag så lycklig över att jag inte kunde sluta le på hela helgen :-) Roxy sprang järnet så länge hon orkade, hade några dippar sista km båda dagarna. Sprang om ett ekipage utan att bry sig det minsta, stannade inte upp utan fortsatte full fart framåt, yes!! Sprang förbi flera människor som promenerade på banan, de flesta inkl. hund utan att bry sig. Inte en tendens att vilja dra cykeln ner i ett av de många vattendiken heller utan det var fokus framåt, härligt!! Utmaningen dag 2 bestod inte i att komma ifatt den onåbara ettan utan att hålla undan för trean. Efter första dagen med enbart 37 sek försprång hade jag väl mina tvivel men när vi gick i mål hade vi istället ökat försprånget till hela 2:11 och därmed säkrat plats 2. Trots en strulig start. Tänkte hon skulle ladda järnet på skäggmonstret framför oss och det lyckades lite väl bra!! Hade jag tänkt till hade jag kommit ihåg att hon redan dagen innan skulle tjuvstarta på ‘färdiga’ (startträning kanske??!!), det var med nöd o näppe jag kunde få stopp på oss då. Nu drog hon iväg innan jag hade kommit upp på pedalerna, lite smärtsamt blev det men vi hade kunnat hamna i diket också… Omstart och när vi så äntligen hade kommit iväg tyckte jag det var mycket underligt att jag fortfarande kunde trampa med…tills jag upptäckte att jag i strulet hade kommit åt växelspaken, den jag så varsamt hade undvikit att röra på och som nu stod på lägsta växeln… Nä men oj, vad man kan hjälpa hunden även om den springer galet fort, jag gör mina små upptäckter hela tiden :-) Det skulle jag ha haft nytta av dagen innan fast åt andra hållet när Eka gjorde cykeldebut i motionsklassen. Hon dragtränas inte alls och har under alla år hatat att bara springa utan ett syfte. På senare tid har hon dock upptäckt hur kul det är att springa fort och helst fortare än Roxy och mig när vi kör våra dragrundor. Så på sista träningen innan Skånedraget fick hon pröva att dra cykeln på en 4 km runda ihop med kompisarna och det gjorde hon med en sådan glädje att jag bara var tvungen att testa henne. Dag 1 hade jag svårt att leda hennes uppmärksamhet till hunden som startade innan, hon var alldeles för upptagen att skälla på allt och alla. Drog järnet första km och sista 500 m, däremellan tyckte hon det var klokt att spara på krafterna och låta matte jobba. Hur pigg som helst i målet medan matte var helt slut. Men det var första gången att en av mina hundar drog mig järnet över mållinjen, hon blev jättetaggad av att allt tjoande, något som däremot inte har någon effekt på Roxy. 12:39 hennes tid eller mattes om man så vill. Dag 2 kände jag att jag skulle dö i den sega uppförsbacken om Eka valde att överge mig igen. Ett quickfix i motivationsväg behövdes. Roxy är inte mottaglig för någon form av belöning direkt efter loppet medan Eka bara studsade runt och undrade var hennes belöning var. Gömde hennes pip tillsammans i anslutningen till målområdet och jag vet inte om det var anledningen att hon drog och drog och drog dag 2. Jag får aldrig veta om hon av sig själv hade dragit hela sträckan för efter ca 2 km fick vi syn på ekipaget innan och vips lade Eka in en växel till. Kom ikapp och körde om på toppen av den sega backen som Eka drog upp mig hela vägen nu men då tände vi dem och blev snart omkörda igen. Det gick ganska fort sista biten men Eka ville bara ikapp och förbi vilket också hade lyckats om jag inte hade bromsat upp. Det var enda gången jag använde bromsen under helgen och inte trodde jag att detta skulle ske med Eka… Och vad gjorde hon när hon kom i mål efter att ha jobbat hela vägen? Dök målmedvetet till pip-platsen, grävde upp den och skuttade lycklig runt med den hur pigg som helst :-) Tiden blev 11:13 och vi slog alla andra motionärer. Roxys tider var föresten 10:07 och 9:57. Det hade regnat hela natten och morgonen och om jag hade undrat innan varför alla körde med skyddsglasögon så fick jag svaret ganska omgående. Även att le hade sitt pris, att käka grus är inget jag kan rekommendera…

Ingen kan anklaga Roxy att inte ha gett allt och lite till…målgång dag 1

KerstinKnoblochInternet (1)

Målgång Eka dag 1

KerstinKnoblochInternet (2)

Full fart över mållinjen…

IMG_4935Lite mera sammanbiten matte eller skall vi kalla det fokuserad…Roxy dag 2

KerstinKnoblochInternet (4)

En dröm till väntan på start med Eka, det var så Roxy INTE gjorde…

IMG_4886

Och iväg…

IMG_4956

Halva sträckan avverkad och fortfarande full fart…

KerstinKnoblochS_ndagInternet (2)

Och fortsatt full fart ända in i målet, om inte dumma matte hade bromsat upp henne hade turordningen varit omvänd…

IMG_4963

Det har varit riktigt roligt att susa fram fort och fortare och se hundarnas glädje, jag kan nog inte minnas att jag har haft så roligt på någon tävling förut. Och säkert inte hundarna heller! Som motionär fick Eka inget pris men helgen har ändå varit en högvinst för henne, äntligen fick hon skälla så mycket hon ville :-)

IMG_5010

Men för roligt får det ju inte bli så därför tänker jag byta ut cykelleendet mot ett mera plågat ansikte till våren. Då skall samma runda springas 2 dagar i rad (och även cyklas med hund nr 2). Förberedelserna att komma iform för detta pågår för fullt, min pt fick nöjet? att känna av hur det är att springa med Roxy så att hon kan ge mig det optimala träningsupplägget. Tror hon var rätt imponerad av trycket :-) I varje fall har hon fått förståelse för mina desperata och misslyckade försök att undvika bromsa i starten. Och att allt vad vi har tränat på i hållning och löpteknik bara vips kan vara borta…

Bild

Har för första gången testat båda i spann häromdagen och det gick väl ungefär som väntat. Det är ju lite synd om lilla Eka, när Roxy gör ett galoppsprång måste Eka göra 2. När Roxy går i snabb trav måste Eka galoppera hela tiden för att hänga med. Så hon lät Roxy göra hela dragjobbet bortsett från början och slutet. Skulle kanske haft en nacklina men vill inte heller att Eka skall bli medsläpad av Roxy. Hellre ta en i taget eller Eka lös. Vi har ju olika bitar att träna på också. Roxy har enorm draglust, det enda som saknas är uthålligheten. Eka har uthålligheten men behöver motiveras för att dra.

Nu pratar vi livsfara för fotografen men med ryggplatta och hjälm är jag ju odödlig :-)

IMG_5046

Och för att avrunda ämnet inte bara sukta efter utan göra saker man egentligen inte kan bär det av till Sälen första veckan i januari till kombinerad skidteknik och dragkurs, jättespännande, det ser jag verkligen fram emot, om än med lite skräckblandad förtjusning…