Världspremiär IPO Nordic Style

Det är väldigt häftigt att få vara med om något historiskt. Världspremiären av IPO Nordic Style i sök i Sölvesborg ville vi därför absolut inte missa. Vilken rolig tävlingsform! Och som den passar arbetsmaskinen Eka!! Historiska blev vi redan när dagen började när vi som första ekipage någonsin fick kliva in på lydnaden, just detta hade jag dock lätt kunnat vara utan men lotten ville annorlunda. Eka gnisslade lite här och var men höll ihop och genomsnittsbetyg 8 är vi mycket glada över. Hon fortsatte sedan med att hitta alla föremål på uppletandet men tugg och osystematik drog ner betyget till 8/8. Sedan blev det nervöst för vi hade inte hunnit med någon sökträning efter vår tävling och jag vet ju så väl hur det brukar se ut tävling nr 2 när hon har lärt sig mönstret. Men Eka gör inget som hon brukar nuförtiden, hon slog till med ett kanonsök, tyst, samarbetsvillig, som första hund enda ut på djupet, men så missade hon en figge också. Inte alls likt henne men jag fick förklarat för mig att hon hade maximal otur med vinden, när hon passerade där alla andra hade fått figgen, hade vinden vänt…  Därför fick vi som enda ekipage gå hela 400 m (i NS är det slut efter figge 3). Mycket konstigt att inte ha några markeringar alls och med noll koll som vanligt var jag tvärsäker på att vi hade kommit till max 300 m när TL ropade att rutan var slut. Och vi hade massvis med tid kvar men när man kliver över det osynliga slutet är det slut. Betyg 6/6. Inte likt Eka heller att brista i markeringarna, tidigare har vi fått neddrag för typ allt UTOM markeringarna, nu kan man nästan inte klanka ner på annat än just dem. Inte att hon inte orkar skälla, hon skäller bra och länge om det behövs, men hon har börjat släppa figgarna så fort jag blir synlig. Och det kan vi inte tvinga fram i träningen, det är ett tävlingsfenomen. Markering 1 fungerar alltid, har vi tur även 2 men sedan släpper hon. Får se hur vi kan lösa problemet, det är väldigt synd och onödigt att få neddrag på hennes annars så fina markeringar när vi nu äntligen har fått till ett bra sök!! Oroade mig om hon skulle hålla ihop lika bra dag 2 men det var helt i onödan. Nu blåste det dock en markant vind som transporterade ganska många dofter till Ekas känsliga näsa men det märkte inte matte. När jag fortfarande väntade spänt på att hon skulle komma tillbaka från ett slag såg alla utom jag hur hon roade sig med att svischa fram och tillbaka från ena till andra sidan länge fram på stigen för att slutligen markera 380 m figgen. Fast då hade vi bara kommit 100 m in på stigen… Var väldigt tacksam att domaren föreslog att vi kunde jogga på stigen ner… Sedan överträffade hon sig själv genom att göra ett fantastiskt sök över hela området som hon ju redan har varit i fram till sista figgen. 8/8 blev betyget för det något yviga söket i början och brist i sista markeringen. Och vi är väldigt stolta att Eka som första Riesen någonsin har blivit godkänd i IPO Nordic Style i sök. Cacit gränsen ligger på betyg 8 i genomsnitt i alla delar och det hade vi haft om hon hade hittat alla figgar dag 1, det söket var nämligen värt en 9:a. Mycket nöjd med hennes prestation hela helgen, hon höll ihop fantastiskt bra och att gå 2 x 400 m visade sig vara en lätt match för det lilla energiknippet. Det var riktigt roligt att tävla en sådan välorganiserad tävling med helt underbara sökrutor och vi längtar redan till nästa tävling! Man tog jättefina bilder på oss alla men de har inte hunnit sorteras klart så träningsbilderna får duga så länge…

IMG_0685

IMG_0713

Helgen innan var vi tillbaka i Helsingborg för att tillsammans med vårt trevliga gäng njuta av ett nytt IPO läger med Reinhold Steingruber. Vilket var precis lika givande som vanligt! Även om jag börjar bli aningen trött på att traggla bevakning… Vi har ju lagt ner mycket jobb på det och hon har inte några problem längre att varken komma igång eller håller i en bevakning. När hon är pigg. Hon går dock ner sig fort och blir trött och det är därför hon brister på tävling. När hon blir trött blir hon stående framför figgen och lilla hjärnan försöker förgäves komma ihåg vad det var hon skulle göra. Reinhold tyckte därför hon borde driftväxla redan innan hon når skjulet och så lades träningen upp efter det. Men faktum kvarstår, Roxy är mycket duktig i allt hon gör när hon får göra bara en sak, men har inte uthålligheten eller drivet som behövs att orka hålla ihop en längre stund eller en hel dag. Kontrasten kan inte bli större till arbetsmaskinen Eka som aldrig ger sig och bara blir bättre hur längre dagen går. Även om vi självklart fortsätter kämpa för jag ger ju inte upp i första taget så får jag ändå vara införstådd med att vi kanske inte kommer någonstans varken i IPO eller bruks. För det finns en gräns för hur mycket jag kan och vill pressa henne bara för att jag har bestämt att vi skall lyckas. Det viktigaste är att hon mår bra och har kul, inte bara på träning utan även på tävling. Vilket hon bevisligen har i lydnadslydnad och drag, 10-15 min, rätt lagom att hålla ihop för henne… Har iofs kvar att undersöka hennes förfärliga löp och om en kastrering kan hjälpa men annars har jag utrett allt och det är inget fel på henne. Och jag inser mer och mer vilken extremt bra hund Eka egentligen är!!

En driftväxlande Roxy

IMG_0941

IMG_0948

IMG_0903

IMG_0956

Gårdagen tillbringades körandes för att slutligen, 9 timmar senare, hamna i Mora. Roxy har fortfarande inte insett vad det skulle vara bra för att åka ända till Mora för att få springa ihop med sitt…hmmm bihang!! Och efter att ha gått banan känner jag mig benägen att ge henne rätt, att försöka oss i Moras hemska backar på barmarks SM känns ungefär lika tryggt som Ekas markeringar för tillfället. Kan bara inte bestämma mig vad som är värre, att bli övergiven av Roxy uppför eller skena nerför. Det är bara några veckor sedan jag försiktigt började springa igen och inte hade hälsenan vett att uppskatta pausen, den protesterar precis lika högt som innan men den går att ignorera efter ett tag i varje fall… I motsats till vågen som har rört sig nedåt bara i snigelfart hur mycket jag än har blänkt på den!! Har börjat springa med Roxy igen för 14 dagar sedan efter att ha cykeltränat henne innan och det var så länge sedan att jag nästan hade glömt att man varken hinner känna efter en krånglande hälsena eller annat. Men det kräver nog en hel del mer av Roxy att dra mig kontra cykeln som dessutom rullar väldigt lätt nuförtiden när jag har lärt mig vad växlarna kan göra för underverk. Så hon lägger snabbt av med galoppen och går över i trav, lätt draghjälp har jag visserligen fortsatt men det blir ju ingen hit tidsmässigt. Och Eka är helt värdelös som hare när vi springer, hon märkte fort att tempot inte var så imponerande och att hon hade tid att stanna upp och lukta på blommorna emellanåt, det trötta ekipaget sprang hon liksom ikapp på nolltid… Därför var vi mycket tacksamma över draghjälpen vi fick av min PT Sara. Hon cyklade framför oss och hejade på Roxy vilket hjälpte en bra bit och när krafterna började ta slut trollade hon fram hennes boll och jäklar vilken växel hon kunde lägga i trots att hon var trött. Det var galopp hela rundan!! Och nästa också!! Så vad lärde vi oss? Hon orkar egentligen… med rätt motivation! Och den hoppas jag verkligen hon får när hon ser de andra vovvarna starta. Och att bihanget hinner med också!! Kl 15:06 imorgon smäller det!!

IMG_0569

 

Never ever give up!!!

Är ju mitt favoritmotto och även om det har sett väldigt mörkt ut under några år där jag hade kört fast med Eka och det inte kändes att vi skulle komma längre så har vi fortsatt att kämpa och igår fick vi belöningen :-) Att få sitt första cert är ju väldigt speciellt men att få det ihop med just Eka efter allt kämpande är väldigt stort och betyder hur mycket som helst för mig! Att vi skulle få det i sök är också stort, visst är konkurrensen mycket mindre men man måste till att börja med få poängen att räcka i söket och det visade sig vara helt omöjligt tidigare. Uppsjön av saker man kunde dra för visade sig vara oändlig, att hitta figgarna har hon ju inte något problem med. Glädjen att få betygen 8,5/9 går inte att beskriva! Var nästan i chock och hade kunnat åka hem omedelbart med ett leende på läpparna. Uppletandet gick lika bra som vanligt men sedan blev det nervöst värre för det var dags för platsen. Som har haft inslag av ljud och ibland även kryp hur länge som helst, och inte alls någon hjälp i sammanhanget var att hon blev påhoppad under en lydnadstävling i augusti. Men hon var TYST och hon låg STILLA. Definitivt dagens höjdare tillsammans med söket!! Lydnaden var inte den bästa vi har presterat men när det gäller Eka är det en bedrift bara att hålla ihop henne och det är jag väldigt stolt över att det lyckades. Stort tack till vårt fantastiska sökgäng som är mycket delaktigt i framgången!!
IMG_0503
Kommer att ramas in :-)
IMG_0509
Idag var det Roxys tur att tävla och det var rätt svårt att ladda om men lika bra det, jag är ju mästare i att ge Roxy dåliga förutsättningar och har därför inte heller några förväntningar på henne. Så varje sak hon gjorde bra fick bli en bonus och när dagen var slut hade hon gjort så mycket bra att det enbart saknades 0,25 lydnadspoäng till en uppflyttning!!! Trots att hon tror en skog är till för att träna sök eller jaga, spåra gör man i varje fall inte där, men kan man spåra så kan man! Full pott och dagens bästa spår blev resultatet!! Trots att jag fram till denna vecka enbart tränade IPO lydnad för att sedan svänga över till vår lite slarvigt ihophafsade brukslydnad igen. Mycket komiskt i sammanhanget att vårt sämsta moment skulle bli apporteringen… Avstod budföring och plats m skott och marginalerna var inte på vår sida idag men jag var mycket nöjd med hur fint hon höll ihop trots att hon blev väldigt påverkad av skotten innan. Och det kändes skönt att jag kunde lyfta och berömma henne ordentligt mellan momenten, det behövde hon. 25 p skildes mellan domarna och jag börjar bli van men kan ändå inte låta bli att undra lite… Ännu ett godkänt resultat på 455,75 p lägger vi till handlingarna, gläds över ett kanonspår och inser för övrigt att vi inte ens i lägre klass kommer någonstans utan skott. Men eftersom jag har mina små horn så vet jag att vi kommer att fixa problemet, förr eller senare!!
Inget pris för Roxy idag så hon fick belöna sig själv med favoriten, stjäla kudde…
IMG_0490
Ända sedan jag började med IPO har jag hört hur lätt det skall vara att klara en IPO1. Ehm…egentligen borde jag gå och gräva ner mig då efter vårt tredje misslyckade försök.. Himla tur då att jag vid det här laget inte längre bryr mig om vad andra tycker och genom att ha tävlat IPO några gånger verkligen har fått respekt för det. Det kräver mycket av hunden att hålla ihop i 3 grenar en hel dag med krav på lydnad under och mellan momenten. Efter att vi hade klarat spår och lydnad utan att för den sakens skull varit nöjda med lydnaden var jag rätt säker att det skulle gå vägen. Men jag glömde bort hur känslig Roxy är för varje förändring av villkoren. Det räcker med en okänd figge eller en känd figge som ser annorlunda ut på tävling. Det var full fart och mycket målmedvetet in i skärmen men där kom hon ur balans. Nosade upp o ner på figgen, släppte och tittade på mig…mamma, det står fel gubbe i skjulet!!! Men mamma var inte mycket till stöd, bara stod helt handlingsförlamad och tänkte det här händer inte..inte igen!!! Inte på hemmplan och inte efter alla dessa träningstimmarna vi har lagt ner på bevakningen!! Så Roxy drog vidare till publiken istället. När jag anslöt återfick hon dock modet och gick in i en fin bevakning, för sent men det var roligt att domaren lät detta ske och figgen belönade henne. Jag är så orutinerad att jag inte visste att jag fick fråga figgen om en ev. inträning. Antagligen hade det gått bra då men samtidigt tycker jag om hunden inte klarar av att gå in och bevaka vem som helst var som som helst, ja då är det inte meningen att den skall klara en IPO tävling, inte ens i lägsta klass. Figgen envisades med att vi skulle träna med honom efteråt och det ville jag först inte för jag trodde hon var för trött. Men det var hon inte! Och hon fick visa upp att hon minsann kan bevaka bra, har ett bra bett och fina angrepp och växte något enormt under passet. Har aldrig sett henne så stolt och lycklig som när hon bar hans ärm hela den långa vägen till bilen. Och även om jag kände mig rätt uppgiven innan så var det där och då som jag visste att vi kommer att lyckas i denna gren!! Vi behöver bara lite mera tid och träning. Där vi kommer att variera förutsättningarna för att göra henne mera säker och trygg i att komma igång med en bevakning i alla lägen. Det skulle vara grymt roligt om vi kom till slutet någon gång!!
Hon kan ju det här…
IMG_8650
Hade tänkt att blogga sedan 1 månad tillbaka men ibland är det långt mellan tanke och handling… Därför får det bli ett axplock, kommer att uppdatera galleriet med fler bilder under veckan. Månaden började med ett fantastiskt kennelläger med väldigt lyckad och givande träning och vi hade det mycket trevligt ihop med våra mycket engagerade uppfödare och den växande skaran Ekhöjdare. Och ifall jag hade glömt det sedan Kopparbo så blev jag genast påmind om hur det är att få kopplet slitet ur händerna och se Eka på rymmen mot sina valpar igen!! Men det var bara så himla roligt att se hur glad Eka är för sina valpar!!
Eka och James
IMG_8859
Jag fick även plocka fram mitt tyska ur glömskan igen och som tack fick vi tillökning i flocken, Justus vom Heustadl heter pojken med egen fin stamtavla, stort tack till Heike och Sven! Han hittade genast sin favoplats och gör sitt bästa att avlasta Eka i hennes tunga vaktjobb.
IMG_9329
IMG_9342
Kunde direkt fortsätta fila på min tyska för när vi kom hem väntade besök i form av min pappa och syster. Att Eka är väldigt glad i allt besök vi får och inte enbart för att det trillar ner både det ena och det andra från deras tallrikar är ingen nyhet däremot att Roxy också har blivit det. Istället för att dra sig undan vill hon alltid vara med nu och hon tog verkligen för sig på alla plan, har växt något enormt socialt under året! Medan syrran gjorde ett uppskattat jobb som lekansvarig för hundarna tog pappan sig an det hopplösa projektet, uhm…trädgården? Som jag visserligen dagligen ser och lika mycket ignorerar för jag har varken tid eller känsla för den, jag klipper gräset… De fick vara med på div träningar också vilka dokumenterades i både film och foto och framförallt filmerna har ett stort analysvärde.
Uppletande på fält, premiär för Roxy
IMG_0202
IMG_0233
Medan Roxy behöver motiveras mycket för både det ena och andra så är motivationen alltid på topp hos Eka, hon bara älskar att jobba och hon tar aldrig slut. Och jag älskar att bara titta på denna glada arbetsmyra :-)
IMG_0323
IMG_0315
IMG_0288
Med tanke på vårt upplägg i draget med Eka som hare är det nog lika bra att hon även ser ut som en sådan :-)
IMG_0377
Och så kunde jag inte heller låta bli att springa igen. Nattloppet i Kalmar denna gång. Korkat värre med fortsatt ömmande hälsena, mitt under en intensiv styrketräningsperiod och således med väldigt tunga ben, utan någon löpträning alls sedan Kalmarmilen och ja, det gick väl som det gick. När vi redan är inne i bortförklaringarna kan vi ju lätt plussa på med att det var mörkt, väldigt mörkt på vissa ställen och eländet med igenimmade glasögonen behövde ju inte slå till precis där! Dessutom var det trångt, väldigt trångt och bitvis stopp i smala passager. Jag får ångest när jag blir inkilad i en massa kroppar och får verkligen lägga band på mig att inte börja slå vilt omkring mig. 33:55 blev tiden för 5,9 km, inte alls bra men det bästa jag kunde åstadkomma med tanke på förutsättningarna. Tur att Roxy inte tränas ihop med klumpen med tunga ben för tillfället utan enbart ihop med den rullande saken som dessutom rullar väldigt lätt nuförtiden. Jag hade ju min aha upplevelse förra hösten när jag ramlade över växelspaken som resultat av en tjuvstart men det öppnade ögonen för mig att man tydligen kan hjälpa hunden även om den springer galet fort. Syrran som älskar att cykla och är väldigt kunnig fick nästan ett bryt när hon såg hur jag hade växlarna på min cykel. Om jag har förstått det hela rätt är det väl bara rena turen att jag fortfarande kan cykla omkring med den… Fick ett helt föredrag om hur jag skulle växla och när men när hon fick klart för sig att jag inte klarar av att tänka när jag cyklar med min hund kom vi överens om en kompromiss som funkar utmärkt. Det enda jag vill är att hjälpa Roxy från start samt klara backarna utan att växla upp o ner som en idiot, hur svårt kan det vara??!!
IMG_0420
Inte alls svårt visade det sig och det blev jag jättelycklig över, kan bli väldigt glad för det lilla :-) Kamerateamet klagade dock en del på bristande instruktioner och felinställd kamera och var därför sällan på rätt plats alternativt hann inte med filma men det som blev till något lägger jag upp under filmerna. Att ha kameran inställd på porträtt när man skulle fota starten var ju också dömt att misslyckas… Ryggtavlan var första bilden som blev till något, notera bara det något krampaktiga greppet om bromsen…
IMG_0417
Båda behöver bygga lite muskler och en del i det är att skritta i blåbärsris samt gå över stegen (nuförtiden även med viktmanschetter) samt leka lite med balansbollen. Mycket uppskattat att man hade hjälp med den i början. Men vi avancerar varje lite mera för varje gång med den, båda tycker den är jättekul.
IMG_9760
IMG_0619
Genom Riesenläger, kennelläger, Riesenträff och med egen grupp har båda fått en ordentlig dos med sökträning den sista tiden och den behövdes verkligen för Roxy som har utvecklats med stormsteg. Sedan jag kom på vad som var felet och det gäller för övrigt även skyddet och uppletandet. Felet jag gjorde är att (vis av erfarenhet med Eka) ha ställt för stora lydnadskrav på henne från början. Men innan man tar sin hund under lydnad bör man säkerställa att den har motivation för själva huvuduppgiften!! Och Roxy är inte Eka!! Bilderna är från Riesenträffen, de 2 första är nyckeln till varför jag lyckas med båda nuförtiden. Och anledningen varför jag inte gjorde det för ett halvår sedan när det såg ut precis likadant, bara man bytte plats på hundarna. Eka har i alla år fått släpa mig till starten och ihop med att behöva lyssna på hennes ljuva stämma var jag minst lika uppstressad som hon när vi kom fram. Ordning och reda på Roxy däremot kvävde effektivt all motivation men som tur är man läraktig och nuförtiden är det ordning och reda på Eka medan Roxy släpar omkring på mig och har genomgått en förvandling som man inte trodde var möjligt. Hon går som tåget i sökrutan med hög motivation att hitta figgar, vi har äntligen vågat lägga in lite tomskick som har gått strålande, hon älskar gruppen som hon har undvikit innan. Vi har smugit in fastrullemarkeringen naturligt utan att göra en grej av det och ja, jag är övertygad att hon kommer att bli en bra sökhund! Och Eka….med tanke på inledningen behöver man nog inte tvivla på att hon redan är en duktig sökhund men det finns fortsatt en del att jobba med och tråkigt vore det väl annars. Hon skall få en riktigt kul utmaning i oktober genom att tävla IPO Nordic Style i Sölvesborg, dvs 2 dagar a 400 m sök plus uppletande och lydnad. Mycket spännande!!
Bilder Malin Persson
10656244_10202238743280365_528522287_n
IMG_0818
10656440_10202238744400393_459384052_n
10660813_10202238751720576_1806030748_n
10643187_10202238743560372_1650477838_n
DSC_0103
DSC_0115
10656130_10202238741480320_1548549233_n

Vad hände?

Det skulle vara väldigt trevligt om det gick lika snabbt att bli av med några kilon som det gör att få tillbaka dem!! Men jag tycker ju uppenbarligen om att hela tiden få börja om så varför hålla sig till kostplanen när man kan låta bli?? Det är alltid den här tiden på året jag trillar dit och ser resultatet av allt slit under vintern och våren försvinna ut i rymden. Och jag blir lika trött på min bristande självkontroll för varje gång det händer men extra frustrerad när jag inte ens klarar det när jag har ett mål. Min träningsplan inför Kalmarmilen såg lysande ut ungefär halvvägs, sedan kom sommaren. Mina hälsenor började protestera allt högre i takt med viktökningen och så såg fötterna soffan mycket oftare än löpskorna den sista månaden. Att dricka vin och äta glass på Riesenlägret var också mycket trevligare än utsikten att få springa runt Malingsbosjön. När loppdagen kom tänkte jag först inte låtsas om den men klarade inte heller av att se alla dessa plågsamma träningstimmarna gå upp i rök. Såg i varje fall fram emot åskan som man hade lovat, eftersom jag är åskrädd skulle lite blixt och dunder garanterat sätta fart under fötterna. Den uteblev så klart och i den kvava luften tog jag slut runt ca 6 km. Men eftersom jag fortfarande inte har lärt mig att ge upp lyckades jag korsa mållinjen 57:36 min senare (min egen klocka startade jag först när jag passerade startlinjen och den stannade på 57:11). Hade därmed förbättrat min tid från debuten för 2 år sedan med ca 1 min och med tanke på förutsättningarna borde jag vara nöjd. Jag gav verkligen allt jag hade igår och det märker jag inte minst idag, kan nämligen knappt gå… Principiellt är jag dock missnöjd med tiden, hade egentligen siktat på 55 min men det var innan jag började frossa i sockret igen… Men nu glömmer vi det här och laddar om. Till nattloppet om en månad lär jag knappast utföra några stordåd men till barmarks SM i oktober skall mitt lättare jag vara tillbaka!! Vilket säkert uppskattas av Roxy!!

Lärde mig hur man skall vara klädd efter att ha fått värmeslag som Kalmarmilens mest påklädda för 2 år sedan men inte ens det hjälpte igår…

IMG_8347

Roxy har inte en tanke på framtida dragutmaningar för tillfället, hon har nog att göra med sig själv. För första gången löper hon på riktigt och är mycket påverkad av det och dessutom slutar hennes öra inte krångla. Hela maj slet hon med ett tungt blodöra. Inte någon ny upplevelse för henne för det har hänt 2 gånger förut på det andra örat. Men då har det löst sig av sig själv med ett blomkålsöra som resultat. Det tänkte jag också skulle ske denna gång men det tänkte inte örat som blev en stor och ömmande ballong. Opererades och många stålstygn skulle sitta på i 3 veckor för att absolut utesluta påfyllningen…vilket lyckades…i 1 vecka efter stygntagningen sedan var ballongen tillbaka! Igår opererades hon igen och för att det blödde så våldsamt ur dräneringshålet fick hon ett förband som skulle sitta kvar 1 dygn. Det tyckte Roxy inte var ett dugg roligt och när hon blev av med det passade hon på att pigga upp inredningen. Nu har det hela lugnat ner sig och vi väntar då 3 veckor igen och håller tummarna att resultatet blir bra denna gång.

Inte så nöjd…

IMG_8264

IMG_8271

IMG_8419

Tur man har ett lättskött golv, väggarna var värre…

IMG_8412

Under tiden Roxy kurerar sitt öra kanske vi inte skall överdriva träningen utan passa på med att träna tråkiga saker. Även om hennes skottberördhet enbart är relaterad till skott på appellplanen är det nyttigt att hon matas med skott i alla lägen. Med stol, mat och bok kan till och med jag stå ut att vistas vid en skjutbana men inte utan att notera med stigande förundran hur skjutglad en enda människa kan vara. Vi var där i ca 45 min och han sköt oavbrutet skarpt och dovt, högt och lågt och det blev väldigt tröttsamt till slut :-)

IMG_0289

Medan Roxy knappt orkar någonting har Eka hur mycket energi som helst och inte gör det saken sämre att hon har fått en kanonfigur vilket givetvis inte är min förtjänst. Jag vet däremot allt om hur man kan förstöra den på nolltid igen!! I hennes intresse skall jag dock verkligen göra mitt bästa att så inte sker, vill ju att hon skall hålla länge till! Det är riktigt roligt att träna med henne igen, hon går hur bra som helst i skogen i både sök och spår och utan att låta!! och känns mycket mer balanserad även i lydnaden.

Fina Eka

IMG_0309

IMG_8449

 

Riesen SM IPO Eskilstuna & Riesenlägret Kopparbo

Vår figurant i Alvesta brukar sucka över min negativa inställning inför varje träning. Jag tänker nämligen aldrig att nu skall vi gå in på planen och lyckas med allt. Utan istället är jag noggrann med att tala om för honom allt som vi antagligen kommer att misslyckas med. Det blir som man tror är hans motto och i så fall pajade jag tävlingen i Eskilstuna redan dagen innan efter inträningen. Då blev jag nämligen övertygad om att det inte skulle gå vägen och det gjorde det så klart inte heller!! Förutsättningarna var det dock inget fel på denna gång. Hon fick nästan träningsfritt veckan innan, vi åkte upp 2 dagar tidigare för att hon skulle återhämta sig från bilfärden. Gjorde bara ett litet lydnadspass på planen och så en liten inträning. Eka fick stanna kvar hos uppfödarna en vecka till för att inte stöka till det för Roxy men ingenting hjälpte. Med facit – alltid lika roligt med ett facit… – är hon inte riktigt mogen för del C ännu. Hennes bevakningar fungerar hyfsat på träning men det krävs lite mera rutin när nu modet brister att engagera sig i en främmande figge på en främmande plan. Fast nu upptäckte jag att jag kanske har bidragit till att förvirra henne genom att alltid kommendera rondera när hon skall runt tomma skärmar men när jag skickar in henne i ett skjul med figge i blir det revir!! Med mitt rondera blev hon stående framför figgen och glodde på mig, på ett nytt rondera kom hon som ett skott tillbaka till mig och det var då jag kom på att jag borde säga revir… Och Roxy gick tveklöst in i skärmen och började bevaka!! Kan det vara så enkelt? Tror jag egentligen inte men ordförvirringen underlättade i varje fall inte!! När hon väl kom igång med bevakningen gjorde hon det faktiskt riktigt bra och det var jätteroligt att få uppleva! Och om jag inte hade trott på oss fram till dess, där blev jag tvärsäker på att resten skulle gå vägen…och desto mera snopen när det var stopp efter trängningen. Har studerat klippet från tävlingen många gånger och väljer att tolka det som brist i tekniken och inte att hon inte klarade belastningen. Jag vet visserligen att trängningen inte är bra och skall tränas mycket på även i fortsättningen eftersom hon försöker undvika stocksidan. Men här hamnade hon för långt ute på ärmen och fick helt enkelt inget bra grepp och efter att hon släppte var det inte lätt att hitta ett bra bett igen i rörelsen med stocken över sig. Hon hamnade även för långt ute vid flykten och att hon gärna biter i kanten och inte mitten om man inte vinklar armen perfekt är något som vi verkligen bör ta itu med. Vi vet vad vi har att träna på och vi kommer så klart igen!! Många fina bilder fick vi från Johan igen, stort tack för det!!

Hmm…hoppas jag kommer ihåg allt hon säger…

10537742_10152242717481966_9187263978476471015_n

En stor framgång att Roxy till slut engagerade sig och höll i bevakningen även efter att jag hade anslutit!!

10514610_10152242632641966_5758643945479950337_n

Hon satsar alltid för fullt i sina angrepp, tyvärr hamnade hon långt ut även i flykten.

10563100_10152242634561966_3157151757027971473_n

Gick ur trängningen 2 gånger och där var det sluttävlat.

10402045_10152242635171966_1392816284369397303_n

Lydnaden var desto mera glädjande…

10371474_10152242635406966_9004728967793738738_n

Båda hoppapporteringarna fungerade denna gång med A hindret som hennes bästa, möjligtvis bidrog en smula att matte äntligen hade lärt sig att kasta apporten :-)

10552605_10152242637586966_2955019975218839919_n

934757_10152242637761966_5061654355227631590_n

Lärde oss att vi bör träna på att det kan komma applåder mitt under framåtsändandet som resulterade i att hon flög upp efter läggandet.

10473131_10152242638366966_4738904227217613252_n

Domen tas emot och våra 80 p i lydnaden är vi mycket nöjda med.

936066_10152242638211966_1473686260411442252_n

Men mest stolta är vi så klart över våra 98 p i spåret. Våra tappade 2 poäng beror på att matte inte hade klart för sig att hon skulle släppa på med hunden jämte sig och inte stå bakom samt att Roxy ökade tempot något på sista sträckan. Och vi är mycket glada åt vår fina startpinne som vi fick som minne :-)

1910008_10152592492316520_2300264868469636467_n

Vidare mot Riesenlägret i Kopparbo och ett efterlängtat återseende med Eka. Vilket jag uppenbarligen var ensam om, Eka hade knappt tid att säga hej utan försvann i olika förtält på jakt efter mat. Och Roxy sade bara grrrr, kom inte och stör!! Tack vare att Eka är så fantastisk med andra och framförallt osäkra hundar blev situationen dock genast avspänd och de blev fort kompisar igen ända tills vi skulle lägga oss för att Eka också skulle ligga i sängen, där gick gränsen! Men när vi vaknade nästa dag var alla sams i vår lilla flock igen och jag var jättenöjd…i varje fall en liten stund, tills jag hörde ett brak och min fina anordning med kompostgaller var ett minne blott och Eka på rymmen i fjärran mot en liten valp. Nu visste ju tyvärr inte husse att hon är supersnäll och bara trodde det var någon av hennes egna valpar som hon hade fått träffa innan och därför visste fanns på området. Så matten fick be hemskt mycket om ursäkt medan Eka rymde vidare och jagade mat… Hur eller hur var det lite roligt att få reda på att lilla valpen var en halvsyster till Roxy med samma mamma så Hydra von Elberfeld lär vi nog träffa igen! Men det var bara början, Eka såg sina valpar överallt till slut, och det var inte så noga om en o annan dvärgschnauzer slank med, inget litet gick säker för Eka!! Och när hon äntligen fick en av sina valpar nära sig, då tänkte jag träna lydnad med henne på planen bredvid!! För att valpgruppen tränade där hade alla märkt utom jag men Eka var inte sen att tala om det för mig… Att göra något vettigt med Eka på området var bara att lägga ner, hon fick jobba i skogen istället. Och där gick det strålande. Möjligtvis beroende på att en köttbulle aldrig hade smakat så gott som nu. Vi har varit riktigt lyckligt lottade med ett kanon sökgäng och kunde dessutom glädjas åt mycket givande och rolig lydnadsträning och åkte hem glada och nöjda och supertaggade inför framtida utmaningar.

Ekas favoritplats, alltid vädrade hon något :-)

bild

Roxys favoritplats däremot är alltid sängen…

IMG_0284

Roxy gjorde inte lika stor succé i sökskogen men det kan möjligtvis bero på att hon fortfarande inte riktigt vet vad hon egentligen skall göra när hon varken får retning eller ett spår till hjälp. Att hon inte har en supermotivation att hitta figgar underlättar så klart inte heller. Hon fick för första gången träna på systematik, något vi kanske borde ha börjat med tidigare…

IMG_8016

Att Ekas kondition inte är på topp efter mammaledigheten märktes inte mycket av, hon var hur pigg som helst men eftersom hon ofta går på ren vilja är det lätt hänt att gå över gränsen med henne. Tydligast blev det när hon fick ett inte alls långt men mycket krävande spår som hon löste för att sedan ramla ihop i en liten hög. I sökskogen var det full fart och hon har inte gått så här bra (och tyst!!) på mycket länge!!

IMG_8094

En lycklig Eka fick till slut träffa sina valpar igen :-) Här ihop med Jessie James

IMG_8135

James kommer som ett skott när matte ropar, något man kanske inte kan säga om hans mamma just nu men vi skall nog fixa till det här igen med lite köttbullar :-)

IMG_8176

Söta James men skenet bedrar kanske liiiite :-)

IMG_8183

Så Eka passade på att fostra lite emellanåt.

bild

Med Java

IMG_8003

Och Jena

IMG_7975

IMG_7988

Syskonkärlek ;-)

IMG_7998

Och ifall någon har orkat ända hit vill jag bara avsluta detta monsterinlägg med att Roxy ÄNTLIGEN har börjat löpa. Skulle aldrig ha trott att jag skulle bli så glad över några bloddroppar. Dem har jag nämligen inte sett sedan hon var 1 år. Nu är hon 3,5!! Avsaknaden av Eka och att Eka är kastrerad numera verkar ha hjälpt. Hoppas det ordnar till sig för henne nu. Och även om jag hatar bortförklaringar så är det inte otänkbart att det har påverkat henne även vid tävlingen… Nu bär det strax iväg till Alvesta igen och jag ser verkligen inte fram emot att förklara för min figurant varför jag inte trodde på min hund…

 

 

 

Riesen SM 2014 Värnamo

För 2 år sedan deltog vi i vårt första Riesen SM. Sedan dess är vi fast. Den fina stämningen är nämligen beroendeframkallande och Riesen SM känns mindre som en tävling utan mera som ett trevligt sätt att umgås. Många icke tävlande är med och alla hejar på alla och stöttar varandra. Helst av allt hade vi velat slå läger bland alla andra men väderprognosen lovade inte något tältväder alls. Som vanligt gjorde vädret dock inte som prognosen ville men eftersom jag vet ju hur trött Roxy blir enbart av alla intryck och med tanke på att vi skulle tävla 3 dagar i rad kändes det bra att kunna dra sig tillbaka till vårt trevliga rum i Hillerstorp.

Fredagen började med lite fjäsk :-)

IMG_7648

Sedan slappade vi en bra stund innan vi skulle ladda upp inför lydnadstävlingen med en långrunda. Mycket nöjd med att ha spanat in ett naturreservat längs vägen men det var tydligen något jag hade missat igen… 2 aningslösa tyskor lärde sig i varje fall vad mosse är för något den dagen!! Roxy började med att vilja jaga fågel men kom inte så värst långt… inte fram i varje fall… Också ett sätt att stävja jaktdriften…

Eh…och hur tänkte du nu matte???!!!

IMG_1564

 

IMG_1572

Roxy har alltid legat stabilt på platsen trots att det har varit en del rörelse runt henne. Dock har hon inte frestats av andra djur så här långt. Pulsen höjdes därför aningen när hon började fokusera på de små fåglarna som hoppade omkring på planen. Det hjälpte inte att hypnotisera tävlingsledarens klocka heller och de längsta 3 min på länge tog slut precis när Roxys hals inte kunde bli längre. Foto: Peter Lind

RiesenSM_Roxy20140530_0003

Något spänt?? Foto: Peter Lind

RiesenSM_Roxy20140530_0007

En trevlig tävlingsledare som får den nervösa tävlande att slappna av är guld värt! Foto: Peter Lind

RiesenSM_Roxy20140530_0008

Av lydnadsprogrammet minns jag tyvärr inget annat än det som gick galet, inte något stort utan bara små missar men hur svårt kan det egentligen vara att fokusera på det som är bra istället för tvärtom??!! Var ett lika stort frågetecken som vanligt efteråt när folk kom fram och berömde oss för hur snyggt det såg ut… Det var vår fjärde tävling i 2:an, vi fick vårt fjärde 1:a pris och duktiga Roxy bevisade återigen hur bra hon kan hålla ihop om jag bara ger henne rätt förutsättningar.

IMG_1582

Lyckliga över våra 169,5 p, foto Peter Lind

RiesenSM_Roxy20140530_0013

Nu ramlade all anspänning bara av och resten fick gå som det ville. Vilket det också gjorde… Det var avsaknaden av Eka som gjorde att jag ens kom på tanken att anmäla Roxy i någon av bruksgrenarna. Helst hade jag velat ta söket men där är vi långt ifrån klara. Så Roxy fick istället gå sitt 3:e skogsspår i livet. Vi tränar visserligen mycket mera spår än så men så länge jag fortfarande ser en framtid inom IPO undviker jag skogen. Och hon har aldrig gått ett så långt skogsspår under så tuffa förhållanden (varmt och torrt). Med detta i åtanke är jag mer än nöjd med hennes prestation dag 2.

Uppladdning inför spåret som blev till en seg väntan

IMG_0208

Innan det var dags för motsatsen. Hade lagt ut linan och förberett Roxy när tävlingsledaren äntligen närmade sig…för att meddela att vi blev avsläppta vid fel spår. Och nu var det visst bråttom så efter ett litet skogsrally var det bara att omgående plocka ut Roxy och bege sig till starten. Där fick vi nästa surprise. En skylt med ett nummer precis i vägkanten och det var allt. Jaha, är det verkligen meningen att påsläppet är på vägen och vilken riktning skall vi ta?? Ja, det undrar jag också säger TL, jag tror det går rakt in men du kan ju släppa på hunden så får vi se vad som händer… Domarna såg lite tveksamma ut till upplägget och det gjorde jag också men det var tydligen nu man skulle visa upp att man hade en duktig spårhund. Så Roxy letade först upp sitt påsläpp och sedan tog hon spåret som inte gick rakt in utan i vinkel längs med vägen. Påsläppet skulle dock visa sig vara vårt minsta bekymmer den dagen… Innan spåret pratades det om att byta telefonnummer. Det pratades också om att kolla var solen stod när spåret påbörjades. Det tyckte jag dock inte var något som angick mig det minsta, även om Eka skulle råka ut för någon av hennes sällsynta missar att komma till slutet så missar hon i varje fall aldrig att leda oss tillbaka till bilen. Nu var det bara ett problem…det var inte Eka jag hade i linan!! Roxy spårade kanon tills hon hamnade på en torr sandväg där hon först irrade runt åt alla möjliga håll innan hon bestämde sig för en stig, och jag traskade efter helt beslutsam att för en gångs skull inte ha några förutfattade meningar om hur ett spår bör se ut. Det ångrade jag så småningom men Roxy visste tydligen vad hon gjorde för stigen visade sig leda till en sjö. Medan jag tittade på hur en mycket nöjd Roxy plaskade och lekte i vattnet och tänkte på allt utom sitt spår började jag längta intensivt efter Eka. Helt lost som jag brukar bli i skogen hade jag inte ens kunnat peka ut någon riktning för att komma ut igen men jag hade underskattat Roxy som vanligt. Efter att ha fått förnyade krafter återfanns vi så småningom på sandvägen och denna gång prövade hon ett annat håll. Jag hejade järnet utan att ha en aning om på vad egentligen, hon spårade visserligen hela tiden men det kunde ju lika gärna ha varit vilt eller grannens spår eller till en en ny sjö. Känslan att slutligen hitta en pinne med rätt spårnummer går inte att beskriva, det var högsta vinsten!! En mycket trött Roxy kämpade sig till slutet, jag var lika lättad över att ha kommit ut igen som stolt över hennes insats och att badutflykten inte rymdes i tidsschemat gjorde inte mycket.

IMG_1624

Väldigt trevligt att i stället helt avslappnat kunna heja på alla de andra duktiga Riesenekipagen under lydnaden. Det var ett lyckat koncept att för första gången inkludera lägre och högre spår men vi vill gärna bli ännu fler nästa år!! Att röra sig fritt bland grenarna har dock fördelen att vi kan se fram emot ännu ett Riesen SM iår, det i IPO i Eskilstuna i juli. Det är således adjö till krypet, framförgåendet och rutan och fullt fokus på IPO som gäller de närmaste veckorna. Och vi slipper gå vilse i skogen också :-)

Under tiden vi har roat oss i Värnamo har Ekas och Cedrics valpar fortsatt att utvecklas fint. De är 4 veckor idag och har börjat intressera sig för saker och världen runt omkring. Diar fortfarande så mycket som Eka tillåter men får även valpfoder med köttfärs vilket är mycket uppskattat.

Foto Gunnar Skatt

Aufzeichnen2

Aufzeichnen3

Har jag sett den här blicken förut??!! Foto Anneli Skatt

IMG_0209

IPO läger Helsingborg

Och så var vi tillbaka i Höganäs till 3 dagars kvalitetsträning med Reinhold Steingruber. Att lägret under tiden hade flyttats till Helsingborg hade inte helt gått förbi mig men så lätt flyttar man ju inte på mig om jag trivs på ett ställe :-) Roxy bara suckade men var så nöjd med att få bada och leka efter varje träningsdag att någon km hit eller dit nog varken gjorde till eller från. Och jag kunde dra mina löprundor längs med havet varje kväll som jag hade planerat sedan lång tid tillbaka.

Jag höll nästan på att glömma bort att jag var med ‘måste-alltid-vara-kopplad’ Roxy, bara strosade på stranden med en lyhörd Roxy och livet lekte…

IMG_7605

IMG_7528

IMG_7529

IMG_7636

IMG_7615

När vi kom till Helsingborg blev vi väldigt glada inte bara över att få se alla de kära ansikten igen utan även ett litet Riesengäng, av 16 hundar hade hela 5 stycken skägg, jättekul!! Vi började med ett lydnadspass och jag fick veta att jag i vanlig ordning vill hoppa över några steg hela tiden… Har jag hört det förut??!! Skyddspasset inleddes med favoriten…NOT…bevakning. Jag är så trött på att traggla det där!! Och inte att tala om vad Roxy är!! Men där hade Reini en surprise åt henne, i stället för ett bett fick hennes ärm vingar. Och förutom att hon tyckte detta var en jättekul lek så fick det henne bort från figgen på ett smidigt sätt. När lägret var slut var det inte längre fokus på publiken när hon närmade sig skärmen med figgen i, hon höll avstånd och hon skällde bra, yeah :-) Och det höll i sig även till träningen med Alvesta gänget i tisdags. Finns kanske hopp?

IMG_7478

IMG_7486

Dag 2 ägnades åt teknikträning och att det behövs mitt i all bevakningsträning bevisade Roxy genom att glömma bort att hon skulle hoppa. Behövdes dock inte mycket att påminna henne igen. Jag sken som en sol när dagen var slut och Reini berömde oss för att vi hade utvecklats ytterligare sedan sist :-)

IMG_7489

IMG_7490

IMG_7495

IMG_7498

IMG_7500

Sedan kom dag 3 och där tog Roxy slut. Jag borde ha lärt mig vid det här laget men blir lika förvånad varje gång. Och jättelycklig när jag äntligen hittade någon att skylla detta på…nämligen Eka!! Jag har helt enkelt vant mig vid att ha en duracell Riesen med en arbetskapacitet som aldrig tar slut och ansett detta är normalt. Men Eka är inte normal!! Eka är något alldeles utöver det vanliga och det är först nu som jag börjar fatta det. Men det skulle ju vara alldeles för enkelt för att vara hela sanningen, tyvärr är jag inte oskyldig heller som vanligt. Roxy går ner sig fort mentalt och det behövs inte mycket för att hon skall lägga ner redan i vanligt fall så när hon är trött är det extra viktigt att vara positiv och inte pressa henne!! Förutom att jag fick för mig att vi behöver krypträna inför Riesen SM vilket resulterade i att vi inte längre hade ett kryp när vi åkte från Helsingborg så skulle jag pilla med skyddslydnad dag 3. Detta resulterade i att hon inte ens orkade bita till slut!!! Sista passet reparerade vi detta dock som tur var med några funny bites efter att hon hade fått spana in hunden innan för att komma i rätt sinnesstämning. Under tiden hade jag fått silvertejp på mig ifall jag skulle få för mig att härja med henne när hon skällde och så fick hon lyckas och få med sig en bra minnesbild. Men suck för hennes klantiga matte…

En trött Roxy dag 3, foto Eva Hammarbäck

DSC_8141

Mycket nöjda med en toppen helg med givande träning med en duktig tränare och figge, en supertrevlig grupp och precis som i Höganäs sist blev jag väldigt imponerad över det fina bemötandet och öppenheten på Helsingborgs BK. Vår IPO träning kunde samsas med valpkurser, lydnadsträning, MH utan att det syntes några som helst sura miner någonstans, mycket uppskattat! Ett särskilt tack till eldsjälarna Annelie och Cilla som gjorde lägret möjligt och dessutom såg till att vi inte svalt ihjäl :-)

Även om paniken börjar växa varje dag som Riesen SM närmar sig med tanke på vårt förstörda kryp så lyckades jag faktiskt lägga band på mig och göra just ingenting utom skyddsträning och dragträning i veckan. Vilket för övrigt visade att det inte är något fel på Roxys kondition men det bekräftade bara vad jag redan visste. Inget fel på min kondition är det heller visade det sig igår kväll när jag testade av var jag stod utan min draghjälp på Drottning Margareta Loppet. Om man nu är ute efter att prestera en bra tid bör man dock inte välja just det loppet med 4000 pers varav 3000 antingen går eller lunkar. Ställde mig bland snabbspringarna men hittade tyvärr inga i början, segt som sirap var det att komma loss under första km, helt värdelöst att folk inte kan ställa sig rätt!! Med detta i åtanke är jag dock rätt nöjd med tiden 26:03 för 5 km men ännu nöjdare med hur lätt det gick :-)

Det här fina priset har vi vårdat ömt i 2 år men eftersom Eka för tillfället har mycket roligare saker för sig och inte ägnar Riesen SM en tanke ens blir vi definitivt av med det i helgen!!

IMG_0177

Men vad är ett pris mot det här… (foto Gunnar Skatt)

IMG_0178

Ekas och Cedrics valpar är nu 2,5 veckor gamla och i fredags öppnade alla sina ögon. Den stora upptäcktsfärden kan börja :-) Själva börjar vi med att röra oss mot Värnamo!!

 

 

 

 

Träningshelg

Började bli nervös när jag insåg att jag varken hade tävling eller läger inbokad under helgen, vad skall man hitta på annars då… Men vi hade tur, vårt sökgäng hade prickat just denna helg till ett eget läger alldeles i närheten och det hängde vi naturligtvis glatt på. Gårdagen stod i sökets tecken och i takt med tilltagande värme dränerades min hjärna på cellerna. Fast det är inget ovanligt i kyla heller för när vi pratar sök och Roxy är kortslutningarna överrepresenterade. Spår och Roxy är en helt annan sak… När man har sett Roxy på några sökpass sedan det började bli varmt skulle man lätt ha kunnat få för sig att hon inte har någon som helst kondition. Hur det låg till med den saken kollade jag dock upp under ett dragpass en kväll och det var inget fel med konditionen minsann. Så vad var det fel på då? Hmmrrf…det svider att erkänna men det är inte fel på någon annan än matte!! Matte har inte förstått att Roxy går ner sig och motivationen brister för varje gång matte överreagerar när Roxy verkar vara fokuserad på annat än sök. Detta är förödande för henne som är mycket känslig och inte har något naturligt figurantintresse. Det är ju meningen att jag skall stötta henne och se till att hon lyckas men istället blir jag så blockerad av alla potentiella faror och allt som skulle kunna hända när hon är lös och ofokuserad att jag går på henne alldeles för hårt i dessa lägen. Men antingen har man bestämt sig för att köra sök och då får man släppa alla rädslor eller så får man låta bli, punkt. När man åker till en sökträning och tycker det bästa som kunde hända den dagen var att få med sig hunden hem igen…då är det något som är fel!! Men som tur är viljan att lösa problemen större och då lyckas jag till och med att lyssna på mina vänner!! Efter ett katastrofpass på förmiddagen där enda ‘highlight’ var att jag kunde dra till med favoriten… vad var det jag sade apropå pinnarna som stack upp och som jag var rädd för att Roxy skulle kliva på..vilket hon prompt gjorde och skrek till…insåg jag till slut att någon form av retning krävdes för att höja motivationen igen och detta resulterade i ett strålande andra pass :-) Och för att undvika eventuella konflikter hölls Roxy kopplad under transporter och på stigen. Men det tar nog längre tid att övertyga matte än Roxy att det kommer att bli en sökhund även av henne…

IMG_6194

Den här dagen började lyxigt med ett spår som vi fick serverat av Charlotte. Det är andra gången i sitt liv som Roxy har gått ett främmande skogsspår och hon fixade både spåret och markeringarna galant. Fina vinklar, min rädsla att hon växlar över till vilt utan att jag märker det blev aldrig prövad, hon vädrade en gång men det räckte att säga till henne, nej, spåra och så fortsatte tåget. Inte heller stopp pga lintrassel gjorde henne osäker. Känns tryggt inför Riesen SM och nu spårar vi inte mera i skogen, jag vill fort komma ifrån skogsspåren igen för att inte förstöra hennes IPO spår för mycket. Eftersom vi återigen kommer att hoppa både plats och budföring lär hon behöva spåra som en liten gudinna och gärna krypa också denna gång. Det känns mera stabilt nu men man skall tydligen inte känna sig för säker, rätt vad det är slår hon till med att resa sig medan jag inte fattar någonting… Jag har ju slarvat med grunderna på Eka som hoppar groda och försökt göra ett bättre jobb med Roxy vilket är stort för att detta moment kräver något jag inte har…tålamod! Resultatet blev en blandning av olika kryptekniker och hon blir rätt hög bak emellanåt men jag hoppas det duger tills vidare…

Avslutade söndagen med markeringsövningar och budföring. Tränade för första gången på en fastrullemarkering med nya rullen och som väntat var det inget som helst problem. Skall dock fortsätta söket med lösrullarna och blanda bara ibland med fastrulle så att hon inte ens frestas att ta den dinglande saken i tid och otid. En budföring har vi inte gjort på väldigt länge och aldrig i skogen men det var inget problem. Fick t.o.m. skott på köpet genom en militärövning i närheten men skott i sig är ju inga problem, ‘bara’ skott på appellplanen, suck… Mycket trevlig träningshelg, tack alla inblandade! Annars räknar vi dagarna tills vi får hem Eka igen. Bara 7 veckor kvar… Roxy saknar henne mycket men inget fel alls att hon får växa lite under tiden utan hennes stora idol som stöd. Förstår att Eka pysslar om sina småttingar på bästa möjliga sätt och tycker det är mycket roligt att hon får uppleva glädjen att få vara mamma!! 

Foto: Anneli Skatt

IMG_1501

Till nästa helg kan vi se fram emot ett nytt IPO läger med Reinhold Steingruber i Helsingborg innan vi drar vidare till Riesen SM i Värnamo helgen därpå. Helgordningen är återställd med andra ord :-)