Riesen SM IPO Eskilstuna & Riesenlägret Kopparbo

Vår figurant i Alvesta brukar sucka över min negativa inställning inför varje träning. Jag tänker nämligen aldrig att nu skall vi gå in på planen och lyckas med allt. Utan istället är jag noggrann med att tala om för honom allt som vi antagligen kommer att misslyckas med. Det blir som man tror är hans motto och i så fall pajade jag tävlingen i Eskilstuna redan dagen innan efter inträningen. Då blev jag nämligen övertygad om att det inte skulle gå vägen och det gjorde det så klart inte heller!! Förutsättningarna var det dock inget fel på denna gång. Hon fick nästan träningsfritt veckan innan, vi åkte upp 2 dagar tidigare för att hon skulle återhämta sig från bilfärden. Gjorde bara ett litet lydnadspass på planen och så en liten inträning. Eka fick stanna kvar hos uppfödarna en vecka till för att inte stöka till det för Roxy men ingenting hjälpte. Med facit – alltid lika roligt med ett facit… – är hon inte riktigt mogen för del C ännu. Hennes bevakningar fungerar hyfsat på träning men det krävs lite mera rutin när nu modet brister att engagera sig i en främmande figge på en främmande plan. Fast nu upptäckte jag att jag kanske har bidragit till att förvirra henne genom att alltid kommendera rondera när hon skall runt tomma skärmar men när jag skickar in henne i ett skjul med figge i blir det revir!! Med mitt rondera blev hon stående framför figgen och glodde på mig, på ett nytt rondera kom hon som ett skott tillbaka till mig och det var då jag kom på att jag borde säga revir… Och Roxy gick tveklöst in i skärmen och började bevaka!! Kan det vara så enkelt? Tror jag egentligen inte men ordförvirringen underlättade i varje fall inte!! När hon väl kom igång med bevakningen gjorde hon det faktiskt riktigt bra och det var jätteroligt att få uppleva! Och om jag inte hade trott på oss fram till dess, där blev jag tvärsäker på att resten skulle gå vägen…och desto mera snopen när det var stopp efter trängningen. Har studerat klippet från tävlingen många gånger och väljer att tolka det som brist i tekniken och inte att hon inte klarade belastningen. Jag vet visserligen att trängningen inte är bra och skall tränas mycket på även i fortsättningen eftersom hon försöker undvika stocksidan. Men här hamnade hon för långt ute på ärmen och fick helt enkelt inget bra grepp och efter att hon släppte var det inte lätt att hitta ett bra bett igen i rörelsen med stocken över sig. Hon hamnade även för långt ute vid flykten och att hon gärna biter i kanten och inte mitten om man inte vinklar armen perfekt är något som vi verkligen bör ta itu med. Vi vet vad vi har att träna på och vi kommer så klart igen!! Många fina bilder fick vi från Johan igen, stort tack för det!!

Hmm…hoppas jag kommer ihåg allt hon säger…

10537742_10152242717481966_9187263978476471015_n

En stor framgång att Roxy till slut engagerade sig och höll i bevakningen även efter att jag hade anslutit!!

10514610_10152242632641966_5758643945479950337_n

Hon satsar alltid för fullt i sina angrepp, tyvärr hamnade hon långt ut även i flykten.

10563100_10152242634561966_3157151757027971473_n

Gick ur trängningen 2 gånger och där var det sluttävlat.

10402045_10152242635171966_1392816284369397303_n

Lydnaden var desto mera glädjande…

10371474_10152242635406966_9004728967793738738_n

Båda hoppapporteringarna fungerade denna gång med A hindret som hennes bästa, möjligtvis bidrog en smula att matte äntligen hade lärt sig att kasta apporten :-)

10552605_10152242637586966_2955019975218839919_n

934757_10152242637761966_5061654355227631590_n

Lärde oss att vi bör träna på att det kan komma applåder mitt under framåtsändandet som resulterade i att hon flög upp efter läggandet.

10473131_10152242638366966_4738904227217613252_n

Domen tas emot och våra 80 p i lydnaden är vi mycket nöjda med.

936066_10152242638211966_1473686260411442252_n

Men mest stolta är vi så klart över våra 98 p i spåret. Våra tappade 2 poäng beror på att matte inte hade klart för sig att hon skulle släppa på med hunden jämte sig och inte stå bakom samt att Roxy ökade tempot något på sista sträckan. Och vi är mycket glada åt vår fina startpinne som vi fick som minne :-)

1910008_10152592492316520_2300264868469636467_n

Vidare mot Riesenlägret i Kopparbo och ett efterlängtat återseende med Eka. Vilket jag uppenbarligen var ensam om, Eka hade knappt tid att säga hej utan försvann i olika förtält på jakt efter mat. Och Roxy sade bara grrrr, kom inte och stör!! Tack vare att Eka är så fantastisk med andra och framförallt osäkra hundar blev situationen dock genast avspänd och de blev fort kompisar igen ända tills vi skulle lägga oss för att Eka också skulle ligga i sängen, där gick gränsen! Men när vi vaknade nästa dag var alla sams i vår lilla flock igen och jag var jättenöjd…i varje fall en liten stund, tills jag hörde ett brak och min fina anordning med kompostgaller var ett minne blott och Eka på rymmen i fjärran mot en liten valp. Nu visste ju tyvärr inte husse att hon är supersnäll och bara trodde det var någon av hennes egna valpar som hon hade fått träffa innan och därför visste fanns på området. Så matten fick be hemskt mycket om ursäkt medan Eka rymde vidare och jagade mat… Hur eller hur var det lite roligt att få reda på att lilla valpen var en halvsyster till Roxy med samma mamma så Hydra von Elberfeld lär vi nog träffa igen! Men det var bara början, Eka såg sina valpar överallt till slut, och det var inte så noga om en o annan dvärgschnauzer slank med, inget litet gick säker för Eka!! Och när hon äntligen fick en av sina valpar nära sig, då tänkte jag träna lydnad med henne på planen bredvid!! För att valpgruppen tränade där hade alla märkt utom jag men Eka var inte sen att tala om det för mig… Att göra något vettigt med Eka på området var bara att lägga ner, hon fick jobba i skogen istället. Och där gick det strålande. Möjligtvis beroende på att en köttbulle aldrig hade smakat så gott som nu. Vi har varit riktigt lyckligt lottade med ett kanon sökgäng och kunde dessutom glädjas åt mycket givande och rolig lydnadsträning och åkte hem glada och nöjda och supertaggade inför framtida utmaningar.

Ekas favoritplats, alltid vädrade hon något :-)

bild

Roxys favoritplats däremot är alltid sängen…

IMG_0284

Roxy gjorde inte lika stor succé i sökskogen men det kan möjligtvis bero på att hon fortfarande inte riktigt vet vad hon egentligen skall göra när hon varken får retning eller ett spår till hjälp. Att hon inte har en supermotivation att hitta figgar underlättar så klart inte heller. Hon fick för första gången träna på systematik, något vi kanske borde ha börjat med tidigare…

IMG_8016

Att Ekas kondition inte är på topp efter mammaledigheten märktes inte mycket av, hon var hur pigg som helst men eftersom hon ofta går på ren vilja är det lätt hänt att gå över gränsen med henne. Tydligast blev det när hon fick ett inte alls långt men mycket krävande spår som hon löste för att sedan ramla ihop i en liten hög. I sökskogen var det full fart och hon har inte gått så här bra (och tyst!!) på mycket länge!!

IMG_8094

En lycklig Eka fick till slut träffa sina valpar igen :-) Här ihop med Jessie James

IMG_8135

James kommer som ett skott när matte ropar, något man kanske inte kan säga om hans mamma just nu men vi skall nog fixa till det här igen med lite köttbullar :-)

IMG_8176

Söta James men skenet bedrar kanske liiiite :-)

IMG_8183

Så Eka passade på att fostra lite emellanåt.

bild

Med Java

IMG_8003

Och Jena

IMG_7975

IMG_7988

Syskonkärlek ;-)

IMG_7998

Och ifall någon har orkat ända hit vill jag bara avsluta detta monsterinlägg med att Roxy ÄNTLIGEN har börjat löpa. Skulle aldrig ha trott att jag skulle bli så glad över några bloddroppar. Dem har jag nämligen inte sett sedan hon var 1 år. Nu är hon 3,5!! Avsaknaden av Eka och att Eka är kastrerad numera verkar ha hjälpt. Hoppas det ordnar till sig för henne nu. Och även om jag hatar bortförklaringar så är det inte otänkbart att det har påverkat henne även vid tävlingen… Nu bär det strax iväg till Alvesta igen och jag ser verkligen inte fram emot att förklara för min figurant varför jag inte trodde på min hund…

 

 

 

Riesen SM 2014 Värnamo

För 2 år sedan deltog vi i vårt första Riesen SM. Sedan dess är vi fast. Den fina stämningen är nämligen beroendeframkallande och Riesen SM känns mindre som en tävling utan mera som ett trevligt sätt att umgås. Många icke tävlande är med och alla hejar på alla och stöttar varandra. Helst av allt hade vi velat slå läger bland alla andra men väderprognosen lovade inte något tältväder alls. Som vanligt gjorde vädret dock inte som prognosen ville men eftersom jag vet ju hur trött Roxy blir enbart av alla intryck och med tanke på att vi skulle tävla 3 dagar i rad kändes det bra att kunna dra sig tillbaka till vårt trevliga rum i Hillerstorp.

Fredagen började med lite fjäsk :-)

IMG_7648

Sedan slappade vi en bra stund innan vi skulle ladda upp inför lydnadstävlingen med en långrunda. Mycket nöjd med att ha spanat in ett naturreservat längs vägen men det var tydligen något jag hade missat igen… 2 aningslösa tyskor lärde sig i varje fall vad mosse är för något den dagen!! Roxy började med att vilja jaga fågel men kom inte så värst långt… inte fram i varje fall… Också ett sätt att stävja jaktdriften…

Eh…och hur tänkte du nu matte???!!!

IMG_1564

 

IMG_1572

Roxy har alltid legat stabilt på platsen trots att det har varit en del rörelse runt henne. Dock har hon inte frestats av andra djur så här långt. Pulsen höjdes därför aningen när hon började fokusera på de små fåglarna som hoppade omkring på planen. Det hjälpte inte att hypnotisera tävlingsledarens klocka heller och de längsta 3 min på länge tog slut precis när Roxys hals inte kunde bli längre. Foto: Peter Lind

RiesenSM_Roxy20140530_0003

Något spänt?? Foto: Peter Lind

RiesenSM_Roxy20140530_0007

En trevlig tävlingsledare som får den nervösa tävlande att slappna av är guld värt! Foto: Peter Lind

RiesenSM_Roxy20140530_0008

Av lydnadsprogrammet minns jag tyvärr inget annat än det som gick galet, inte något stort utan bara små missar men hur svårt kan det egentligen vara att fokusera på det som är bra istället för tvärtom??!! Var ett lika stort frågetecken som vanligt efteråt när folk kom fram och berömde oss för hur snyggt det såg ut… Det var vår fjärde tävling i 2:an, vi fick vårt fjärde 1:a pris och duktiga Roxy bevisade återigen hur bra hon kan hålla ihop om jag bara ger henne rätt förutsättningar.

IMG_1582

Lyckliga över våra 169,5 p, foto Peter Lind

RiesenSM_Roxy20140530_0013

Nu ramlade all anspänning bara av och resten fick gå som det ville. Vilket det också gjorde… Det var avsaknaden av Eka som gjorde att jag ens kom på tanken att anmäla Roxy i någon av bruksgrenarna. Helst hade jag velat ta söket men där är vi långt ifrån klara. Så Roxy fick istället gå sitt 3:e skogsspår i livet. Vi tränar visserligen mycket mera spår än så men så länge jag fortfarande ser en framtid inom IPO undviker jag skogen. Och hon har aldrig gått ett så långt skogsspår under så tuffa förhållanden (varmt och torrt). Med detta i åtanke är jag mer än nöjd med hennes prestation dag 2.

Uppladdning inför spåret som blev till en seg väntan

IMG_0208

Innan det var dags för motsatsen. Hade lagt ut linan och förberett Roxy när tävlingsledaren äntligen närmade sig…för att meddela att vi blev avsläppta vid fel spår. Och nu var det visst bråttom så efter ett litet skogsrally var det bara att omgående plocka ut Roxy och bege sig till starten. Där fick vi nästa surprise. En skylt med ett nummer precis i vägkanten och det var allt. Jaha, är det verkligen meningen att påsläppet är på vägen och vilken riktning skall vi ta?? Ja, det undrar jag också säger TL, jag tror det går rakt in men du kan ju släppa på hunden så får vi se vad som händer… Domarna såg lite tveksamma ut till upplägget och det gjorde jag också men det var tydligen nu man skulle visa upp att man hade en duktig spårhund. Så Roxy letade först upp sitt påsläpp och sedan tog hon spåret som inte gick rakt in utan i vinkel längs med vägen. Påsläppet skulle dock visa sig vara vårt minsta bekymmer den dagen… Innan spåret pratades det om att byta telefonnummer. Det pratades också om att kolla var solen stod när spåret påbörjades. Det tyckte jag dock inte var något som angick mig det minsta, även om Eka skulle råka ut för någon av hennes sällsynta missar att komma till slutet så missar hon i varje fall aldrig att leda oss tillbaka till bilen. Nu var det bara ett problem…det var inte Eka jag hade i linan!! Roxy spårade kanon tills hon hamnade på en torr sandväg där hon först irrade runt åt alla möjliga håll innan hon bestämde sig för en stig, och jag traskade efter helt beslutsam att för en gångs skull inte ha några förutfattade meningar om hur ett spår bör se ut. Det ångrade jag så småningom men Roxy visste tydligen vad hon gjorde för stigen visade sig leda till en sjö. Medan jag tittade på hur en mycket nöjd Roxy plaskade och lekte i vattnet och tänkte på allt utom sitt spår började jag längta intensivt efter Eka. Helt lost som jag brukar bli i skogen hade jag inte ens kunnat peka ut någon riktning för att komma ut igen men jag hade underskattat Roxy som vanligt. Efter att ha fått förnyade krafter återfanns vi så småningom på sandvägen och denna gång prövade hon ett annat håll. Jag hejade järnet utan att ha en aning om på vad egentligen, hon spårade visserligen hela tiden men det kunde ju lika gärna ha varit vilt eller grannens spår eller till en en ny sjö. Känslan att slutligen hitta en pinne med rätt spårnummer går inte att beskriva, det var högsta vinsten!! En mycket trött Roxy kämpade sig till slutet, jag var lika lättad över att ha kommit ut igen som stolt över hennes insats och att badutflykten inte rymdes i tidsschemat gjorde inte mycket.

IMG_1624

Väldigt trevligt att i stället helt avslappnat kunna heja på alla de andra duktiga Riesenekipagen under lydnaden. Det var ett lyckat koncept att för första gången inkludera lägre och högre spår men vi vill gärna bli ännu fler nästa år!! Att röra sig fritt bland grenarna har dock fördelen att vi kan se fram emot ännu ett Riesen SM iår, det i IPO i Eskilstuna i juli. Det är således adjö till krypet, framförgåendet och rutan och fullt fokus på IPO som gäller de närmaste veckorna. Och vi slipper gå vilse i skogen också :-)

Under tiden vi har roat oss i Värnamo har Ekas och Cedrics valpar fortsatt att utvecklas fint. De är 4 veckor idag och har börjat intressera sig för saker och världen runt omkring. Diar fortfarande så mycket som Eka tillåter men får även valpfoder med köttfärs vilket är mycket uppskattat.

Foto Gunnar Skatt

Aufzeichnen2

Aufzeichnen3

Har jag sett den här blicken förut??!! Foto Anneli Skatt

IMG_0209

IPO läger Helsingborg

Och så var vi tillbaka i Höganäs till 3 dagars kvalitetsträning med Reinhold Steingruber. Att lägret under tiden hade flyttats till Helsingborg hade inte helt gått förbi mig men så lätt flyttar man ju inte på mig om jag trivs på ett ställe :-) Roxy bara suckade men var så nöjd med att få bada och leka efter varje träningsdag att någon km hit eller dit nog varken gjorde till eller från. Och jag kunde dra mina löprundor längs med havet varje kväll som jag hade planerat sedan lång tid tillbaka.

Jag höll nästan på att glömma bort att jag var med ‘måste-alltid-vara-kopplad’ Roxy, bara strosade på stranden med en lyhörd Roxy och livet lekte…

IMG_7605

IMG_7528

IMG_7529

IMG_7636

IMG_7615

När vi kom till Helsingborg blev vi väldigt glada inte bara över att få se alla de kära ansikten igen utan även ett litet Riesengäng, av 16 hundar hade hela 5 stycken skägg, jättekul!! Vi började med ett lydnadspass och jag fick veta att jag i vanlig ordning vill hoppa över några steg hela tiden… Har jag hört det förut??!! Skyddspasset inleddes med favoriten…NOT…bevakning. Jag är så trött på att traggla det där!! Och inte att tala om vad Roxy är!! Men där hade Reini en surprise åt henne, i stället för ett bett fick hennes ärm vingar. Och förutom att hon tyckte detta var en jättekul lek så fick det henne bort från figgen på ett smidigt sätt. När lägret var slut var det inte längre fokus på publiken när hon närmade sig skärmen med figgen i, hon höll avstånd och hon skällde bra, yeah :-) Och det höll i sig även till träningen med Alvesta gänget i tisdags. Finns kanske hopp?

IMG_7478

IMG_7486

Dag 2 ägnades åt teknikträning och att det behövs mitt i all bevakningsträning bevisade Roxy genom att glömma bort att hon skulle hoppa. Behövdes dock inte mycket att påminna henne igen. Jag sken som en sol när dagen var slut och Reini berömde oss för att vi hade utvecklats ytterligare sedan sist :-)

IMG_7489

IMG_7490

IMG_7495

IMG_7498

IMG_7500

Sedan kom dag 3 och där tog Roxy slut. Jag borde ha lärt mig vid det här laget men blir lika förvånad varje gång. Och jättelycklig när jag äntligen hittade någon att skylla detta på…nämligen Eka!! Jag har helt enkelt vant mig vid att ha en duracell Riesen med en arbetskapacitet som aldrig tar slut och ansett detta är normalt. Men Eka är inte normal!! Eka är något alldeles utöver det vanliga och det är först nu som jag börjar fatta det. Men det skulle ju vara alldeles för enkelt för att vara hela sanningen, tyvärr är jag inte oskyldig heller som vanligt. Roxy går ner sig fort mentalt och det behövs inte mycket för att hon skall lägga ner redan i vanligt fall så när hon är trött är det extra viktigt att vara positiv och inte pressa henne!! Förutom att jag fick för mig att vi behöver krypträna inför Riesen SM vilket resulterade i att vi inte längre hade ett kryp när vi åkte från Helsingborg så skulle jag pilla med skyddslydnad dag 3. Detta resulterade i att hon inte ens orkade bita till slut!!! Sista passet reparerade vi detta dock som tur var med några funny bites efter att hon hade fått spana in hunden innan för att komma i rätt sinnesstämning. Under tiden hade jag fått silvertejp på mig ifall jag skulle få för mig att härja med henne när hon skällde och så fick hon lyckas och få med sig en bra minnesbild. Men suck för hennes klantiga matte…

En trött Roxy dag 3, foto Eva Hammarbäck

DSC_8141

Mycket nöjda med en toppen helg med givande träning med en duktig tränare och figge, en supertrevlig grupp och precis som i Höganäs sist blev jag väldigt imponerad över det fina bemötandet och öppenheten på Helsingborgs BK. Vår IPO träning kunde samsas med valpkurser, lydnadsträning, MH utan att det syntes några som helst sura miner någonstans, mycket uppskattat! Ett särskilt tack till eldsjälarna Annelie och Cilla som gjorde lägret möjligt och dessutom såg till att vi inte svalt ihjäl :-)

Även om paniken börjar växa varje dag som Riesen SM närmar sig med tanke på vårt förstörda kryp så lyckades jag faktiskt lägga band på mig och göra just ingenting utom skyddsträning och dragträning i veckan. Vilket för övrigt visade att det inte är något fel på Roxys kondition men det bekräftade bara vad jag redan visste. Inget fel på min kondition är det heller visade det sig igår kväll när jag testade av var jag stod utan min draghjälp på Drottning Margareta Loppet. Om man nu är ute efter att prestera en bra tid bör man dock inte välja just det loppet med 4000 pers varav 3000 antingen går eller lunkar. Ställde mig bland snabbspringarna men hittade tyvärr inga i början, segt som sirap var det att komma loss under första km, helt värdelöst att folk inte kan ställa sig rätt!! Med detta i åtanke är jag dock rätt nöjd med tiden 26:03 för 5 km men ännu nöjdare med hur lätt det gick :-)

Det här fina priset har vi vårdat ömt i 2 år men eftersom Eka för tillfället har mycket roligare saker för sig och inte ägnar Riesen SM en tanke ens blir vi definitivt av med det i helgen!!

IMG_0177

Men vad är ett pris mot det här… (foto Gunnar Skatt)

IMG_0178

Ekas och Cedrics valpar är nu 2,5 veckor gamla och i fredags öppnade alla sina ögon. Den stora upptäcktsfärden kan börja :-) Själva börjar vi med att röra oss mot Värnamo!!

 

 

 

 

Träningshelg

Började bli nervös när jag insåg att jag varken hade tävling eller läger inbokad under helgen, vad skall man hitta på annars då… Men vi hade tur, vårt sökgäng hade prickat just denna helg till ett eget läger alldeles i närheten och det hängde vi naturligtvis glatt på. Gårdagen stod i sökets tecken och i takt med tilltagande värme dränerades min hjärna på cellerna. Fast det är inget ovanligt i kyla heller för när vi pratar sök och Roxy är kortslutningarna överrepresenterade. Spår och Roxy är en helt annan sak… När man har sett Roxy på några sökpass sedan det började bli varmt skulle man lätt ha kunnat få för sig att hon inte har någon som helst kondition. Hur det låg till med den saken kollade jag dock upp under ett dragpass en kväll och det var inget fel med konditionen minsann. Så vad var det fel på då? Hmmrrf…det svider att erkänna men det är inte fel på någon annan än matte!! Matte har inte förstått att Roxy går ner sig och motivationen brister för varje gång matte överreagerar när Roxy verkar vara fokuserad på annat än sök. Detta är förödande för henne som är mycket känslig och inte har något naturligt figurantintresse. Det är ju meningen att jag skall stötta henne och se till att hon lyckas men istället blir jag så blockerad av alla potentiella faror och allt som skulle kunna hända när hon är lös och ofokuserad att jag går på henne alldeles för hårt i dessa lägen. Men antingen har man bestämt sig för att köra sök och då får man släppa alla rädslor eller så får man låta bli, punkt. När man åker till en sökträning och tycker det bästa som kunde hända den dagen var att få med sig hunden hem igen…då är det något som är fel!! Men som tur är viljan att lösa problemen större och då lyckas jag till och med att lyssna på mina vänner!! Efter ett katastrofpass på förmiddagen där enda ‘highlight’ var att jag kunde dra till med favoriten… vad var det jag sade apropå pinnarna som stack upp och som jag var rädd för att Roxy skulle kliva på..vilket hon prompt gjorde och skrek till…insåg jag till slut att någon form av retning krävdes för att höja motivationen igen och detta resulterade i ett strålande andra pass :-) Och för att undvika eventuella konflikter hölls Roxy kopplad under transporter och på stigen. Men det tar nog längre tid att övertyga matte än Roxy att det kommer att bli en sökhund även av henne…

IMG_6194

Den här dagen började lyxigt med ett spår som vi fick serverat av Charlotte. Det är andra gången i sitt liv som Roxy har gått ett främmande skogsspår och hon fixade både spåret och markeringarna galant. Fina vinklar, min rädsla att hon växlar över till vilt utan att jag märker det blev aldrig prövad, hon vädrade en gång men det räckte att säga till henne, nej, spåra och så fortsatte tåget. Inte heller stopp pga lintrassel gjorde henne osäker. Känns tryggt inför Riesen SM och nu spårar vi inte mera i skogen, jag vill fort komma ifrån skogsspåren igen för att inte förstöra hennes IPO spår för mycket. Eftersom vi återigen kommer att hoppa både plats och budföring lär hon behöva spåra som en liten gudinna och gärna krypa också denna gång. Det känns mera stabilt nu men man skall tydligen inte känna sig för säker, rätt vad det är slår hon till med att resa sig medan jag inte fattar någonting… Jag har ju slarvat med grunderna på Eka som hoppar groda och försökt göra ett bättre jobb med Roxy vilket är stort för att detta moment kräver något jag inte har…tålamod! Resultatet blev en blandning av olika kryptekniker och hon blir rätt hög bak emellanåt men jag hoppas det duger tills vidare…

Avslutade söndagen med markeringsövningar och budföring. Tränade för första gången på en fastrullemarkering med nya rullen och som väntat var det inget som helst problem. Skall dock fortsätta söket med lösrullarna och blanda bara ibland med fastrulle så att hon inte ens frestas att ta den dinglande saken i tid och otid. En budföring har vi inte gjort på väldigt länge och aldrig i skogen men det var inget problem. Fick t.o.m. skott på köpet genom en militärövning i närheten men skott i sig är ju inga problem, ‘bara’ skott på appellplanen, suck… Mycket trevlig träningshelg, tack alla inblandade! Annars räknar vi dagarna tills vi får hem Eka igen. Bara 7 veckor kvar… Roxy saknar henne mycket men inget fel alls att hon får växa lite under tiden utan hennes stora idol som stöd. Förstår att Eka pysslar om sina småttingar på bästa möjliga sätt och tycker det är mycket roligt att hon får uppleva glädjen att få vara mamma!! 

Foto: Anneli Skatt

IMG_1501

Till nästa helg kan vi se fram emot ett nytt IPO läger med Reinhold Steingruber i Helsingborg innan vi drar vidare till Riesen SM i Värnamo helgen därpå. Helgordningen är återställd med andra ord :-)

Roxys första och enda utställning

Det är inte ofta jag upplever dagar som är helt meningslösa och bortkastade men idag var en sådan. Idag var dagen då Roxy ställdes för första gången som vuxen och i bruksklass. Och vad stackars Roxy har fått gå igenom inför den, bli jagad med klippmaskin, saxar och kammar i flera veckor samt fått träna på att stå och springa på rätt sätt i tid och otid. Vad vi hade missat? Man springer inte rakt fram i en ring!! Var inte alls förberedd på – och än mindre Roxy – att behöva svänga hela tiden!! Och inte gjorde det saken bättre att jag sprintade iväg precis så som jag INTE skulle göra. När har vi hade sprungit färdigt sade domaren, och nu tar du ett djupt andetag och springer en gång till men bara hälften så snabb… Det blev lite bättre men inte bra. Så några rättvisa rörelser fick vi tyvärr inte fram idag. Och så var det ställandet. Vi har bara tränat att ställa upp med mig vid hennes högra sida. Vad vi hade missat? Man kan inte flytta på solen!! För att hennes ljusa ögon inte skulle bli självlysande var jag således tvungen att vända på henne. Nix sade Roxy, vet inte vad du sysslar med men på min vänstra sida skall du inte vara! Några förvirrade snurr senare blev vi väldigt tacksamma över hjälpen utanför ringen som lät Roxy fixera en boll och glömma bort på vilken sida jag skulle stå och annat jag pysslade med. Utan där stod hon som en staty i flera minuter, jätteduktigt! Jag tycker ju jag har världens finaste Riesenschnauzer och det är väldigt synd om domaren som inte har förstått detta!!

Kritiken

IMG_0123

Det står inte i kritiken men han talade också om för oss att hon hade för lite skägg och benhår… nähä!! Har ingen större lust att gå igenom hela pärsen med henne en gång till men skulle trots allt gärna vilja höra en till domares utlåtande. Och kanske låta ett proffs fixa både pälsen och ställandet? Det var enklare med Eka, där var allt perfekt utom storleken så det var bara att leta efter domare som inte brydde sig om storleken. Roxy har så många ‘brister’ som inte går att fixa att det känns rätt meningslöst. Men nu har hon i varje fall tillräckligt med utställningsmeriter för att kunna bli brukschampion en vacker dag i framtiden, alltid något! 

Åh vad jag ser fram emot den här dagen…

IMG_7458

1,2,3,4…det kan ta tid att räkna tänder…

IMG_7461

Vi skall svänga nu igen…nej, det skall vi inte alls!!

IMG_7463

Aj, inte bryta av svansen!!

IMG_7465

Nä, men om jag prövar så här kanske?

IMG_7469

Mycket roligare var däremot gårdagen när Eka såg till att det äntligen hände något på min födelsedag. Fast så mycket spänning kanske jag inte hade behövt… Kan ju villigt erkänna att jag inte hade velat vara med heller, tror jag hade svimmat. Men när dagen var slut och pärsen över kunde hon och många med henne glädjas åt 6 stycken fina valpar, 2 tikar, 4 hanar. Mycket bra jobbat av kennel Ekhöjden och stort grattis, det skall bli jätteroligt att följa valparna framöver!!

Bild tagen av kennel Ekhöjden efter hemkomsten från djursjukhuset sent igår kväll med en tagen men mycket stolt mamma Eka

IMG_0122

Tävlingsnörd?

När jag höll på som värst att tävla Eka i spår, sök och framförallt lydnad och insåg till slut att det inte blev så lyckat sade jag att nästa hund minsann, skall jag tävla sparsamt!!! Jaha…det var då en konstig tolkning suckar Roxy som utöver allt det Eka gör även får finna sig i att tävla drag och IPO. Dock inte med samma frekvens, här skall kvalitet gå före kvantitet!! Hmm…gick ju inget vidare med detta på IPO tävlingen, det försvarar jag dock med att jag ville känna mig fram i en ny gren. Men det är bara att inse, jag är en tävlingsnörd! Jag skulle aldrig kunna motivera mig för att träna om jag inte hade målet att tävla men en förutsättning är att det enbart är roligt för både mig och hundarna. Det ger en enorm kick och så mycket glädje om man får skörda frukterna av all träning och skulle vi misslyckas har ju jag brustit i träning eller förberedelse, hundarna ger alltid ger sitt bästa. Sedan älskar jag utmaningar och kan inte låta bli att testa allt möjligt när min hund har förutsättningar för det så länge det inte blir rörigt. Att vi är tvungna att fokusera när/om vi kommer högre upp i klasserna är jag medveten om men tills dess skall vi ha kul! Har kommit på ytterligare en sak som vi inte har gjort och så får Roxy se fram emot sin första utställning som vuxen i helgen. Nja, eller inte…det där med klipp och trim är nämligen inte Roxys grej vilket jag framgångsrikt lyckades förtränga vid anmälan. Klippa med maskinen funkar någorlunda så länge man håller sig väck från huvudet. Men en sax är tydligen rena mördarmaskinen trots att jag aldrig lyckats skada henne vilket är en stor bedrift i sig. Så nu håller jag tungan rätt i munnen medan jag försöker måtta in klipp som inte skär bort allt eller skär henne som vet precis i vilket ögonblick hon skall rycka undan. Och jag som har så oändligt med tålamod… För säkerhets skull började vi för 3 veckor sedan med några klipp om dagen men när man får stressa fram ett klipp blir resultatet sällan bra… Är väldigt tacksam att hon i varje fall har en liten bit av luggen kvar, men jag har ju 3 dagar till att ändra på saken. Enda stället som hon inte reagerar på är benen men vilken tur för henne att det i brist på benhår inte finns något att klippa där! Dessutom masserar jag hennes icke väl ansatta öron varje dag till ingen nytta och höger öra fortsätter leva sitt eget liv. Men lite verkar Roxy i varje fall vilja hjälpa till med så pang hade hon ett blodöra igen, för ovanlighetens skull inte vänster utan höger! Så nu hänger det i varje fall lika långt ner som det vänstra… Dessutom har jag motvilligt insett att det inte bara är att gå in i ringen och säger stå. Och att vi inte lär få några pluspoäng om vi ställer upp en ny hastighetsrekord i att springa. Har därför drillats av våra sökkompisar i konsten att ställa en hund och om jag bara kommer ihåg hälften när det är dags blir det nog bra…

Att få fram en attityd och samtidigt fota har visat sig vara aningen svårt…

bild

En gren som vi med all säkerhet inte kommer att tävla i förrän tiden är mogen är sök. Söket är så komplext och vi vinner inget med att stressa fram där. Vi har tränat sök mer eller mindre regelbundet i 2 år nu och ännu är det en ocean kvar att träna känns det som. Är mycket tacksam över att ha en sådan engagerad sökgrupp för Roxy är ju fortfarande inte riktigt bekväm med figgarna även om hon inte är lika reserverad längre. Men skall hon hålla i tävlingssammanhang så småningom är det viktigt att hon inte enbart jobbar för sin boll. En sak som har strulat ett bra tag har vi löst tillsammans till slut, fastrullemarkeringen! Hon är klockren med lösrullarna men det var inte en chans att få henne ta den äckliga norskrullen. Lösningen blev att dyka i Ekas gamla söklåda igen och hitta identiska lös och fastrullar som svenskrulle. På sista sökpasset fick hon sin fastrulle i vägen medan hon letade efter lösrullen och den dög ju utmärkt även om varken hon eller jag fattade någonting :-)

Hade köpt ett fint spårhalsband utan att vara medveten om att man inte får ha sådana i ett IPO spår, i varje fall tävlingsspår och jag har ju inte olika spårsignaler… Men det duger utmärkt som sökhalsband…

IMG_1488

Nedräkningen har börjat, bara några få dagar kvar tills Eka skall få sina valpar. Hon stortrivs i Ekhöjden flocken som väntat, jag känner mig mycket lugn i vetskapen att hon blir omhändertagen på bästa möjliga sätt och Roxy och jag håller tummar och tassar nu!!

Bilden är tagen av kennel Ekhöjden förra helgen med en vecka kvar…

10170834_788890451129700_6208293335746133158_n

Påskläger och IPO1 debut Ystad

Jag börjar bli väldigt duktig på att inte låta Roxy lyckas genom att inte ge henne förutsättningarna för det. Och det är hur lätt som helst. Först ser man till att inte befästa momenten varken i delar eller helheten. Sedan kör man för säkerhets skull slut på henne i 2 dagar innan också så ögonen garanterat går i kors på provdagen. Och varför detta? För att jag så gärna ville veta hur det känns att tävla IPO. Det vet jag nu! Framförallt vad jag inte skall göra. Vi tränar mycket spår, Roxy är en bra spårhund men inte trodde jag det räckte även för en petig IPO domare. 99p senare är det bara att inse att det visst gjorde det. Även om det kanske inte syntes så tränar vi mycket lydnad också men eftersom det blir både bruks, IPO och lydnadslydnad är det lite rörigt och vi har inte hunnit befästa IPO lydnaden, framförallt inte hopp-momenten och framåtsändandet. Och inte gjorde det saken bättre att hon nu var jättetrött, jag lyckades inte ens pigga upp henne med favvobollen. Och hon som brukar vara så duktig att hålla ihop på lydnadsplanen orkade inte med det stora programmet, framförallt inte när vi kom till de icke befästa delarna mot slutet. Men det var jag ju helt införstådd med och blev istället väldigt glad över godbitarna i form av en utmärkt platsliggning med skott och störning. Om man nu tycker att det inte är någon vidare prestation så skall man veta att vi har kämpat och kämpar fortfarande med Roxys situationsbundna skottberördhet på appellplanen! Fick lite otippat och ofrivilligt mängdträning under träningen dagen innan när ett bruksgäng på andra sidan planen smällde av 9mm skott på löpande band. De förutsatte helt kallt och med all rätt att IPO hundar skall klara av skott! Det var bara att låtsas det regnar och fortsätta med hopp och fartmomenten för att sedan bli väldigt modiga och våga oss på en plats. Ingen reaktion i någon av delarna, yippie!! Det finns hopp!!!

Duktig spårhund, spårbilderna är dock träningsbilder

IMG_7086

IMG_7090

Jag borde nästan ha fått bonuspoäng att jag lyckades med bedriften att inte snubbla…

1932252_10152077022836966_575177111487972590_n

Gripandet var det inget fel på…

1491731_10152077024601966_1181542927404311819_n

När vi tränade att rondera 5:e skjulet trots figge i 6:e, vilket hon inte gjort många gånger innan, tjuvade Roxy varje gång. På provdagen hade jag kunnat skicka henne från sexan till femman och hon hade ronderat. Hon gjorde verkligen allt för att slippa engagera sig i sexan med figgen. Ville inte lämna mig när hon kom tillbaka från femman. Ronderade till slut men låtsades inte se figgen. Gjorde ett försök till och kom igång men orkade inte hålla i utan tyckte det var tryggast hos mamma och då var det sluttävlat. Stackars liten! Så trött hon var! Lite synd bara att jag inte ens fick chansen att göra bort mig så förvirrade jag fick lära sig något av det. Men det tog jag igen på lydnaden genom att framgångsrikt förtränga att man fick fråga domaren om man fick kasta om när apporten hamnade snett. Att öva kastteknik jättelänge dagen innan bidrog till att jag kastade ännu sämre när det väl gällde och domaren var så förtvivlad över mina kast att hon kände sig tvungen att påpeka att jag fick hämta den. Dumt bara att jag för en gångs skull var snabb i vändningarna och redan hade fått iväg mitt hopp kommando. Men Roxy hade fixerat apporten sedan länge och inte fan tänkte hon hoppa… Det var i varje fall väldigt trevligt att träffa på en bra domare som mest ville hjälpa. Att dessa domare finns är jätteviktigt, de utgör skillnaden för sådana som mig som fortfarande tvekar om IPO verkligen är rätt grej. 65 p fick vi i lydnaden och en lika stor bedrift som våra 99 p i spåret måste det väl vara att få enbart 2 p i skyddet. Nu vet jag hur det är att tävla IPO och på nästa tävling kommer vi att vara bättre förberedda och utvilade!! Men nästa expert som talar om för mig att det är hur lätt som helst att klara en IPO1 kommer jag att strypa!!

Inledningen i del C kunde man i varje fall inte klaga på…

10246235_10152077025016966_2958891549751863696_n

Innan och efter tävlingen gladde vi oss dock åt ett riktigt trevligt påskläger med många skratt, god mat och givande träning. Jörgen hade fått sällskap av duktiga Esa och Emma från Finland. De gjorde sitt bästa att trimma in oss inför tävlingen, Emma hjälpte oss även med lydnaden och Roxy lärde sig finska på köpet :-) När dagarna innan tävling mest gick åt att försöka quickfixa både det ena och andra så ägnades dagarna efter åt att jobba med det som verkligen behövdes. I Roxys fall…surprise…bevakning!!

Det finns någonting Roxy är väldigt bra på och det är en av anledningarna att vi inte ger upp!!

IMG_6965

IMG_6990

IMG_7002

IMG_7005

Men det fick hon ju tyvärr inte visa upp, lika lite som sidotransporten som vi har filat så flitigt på till ingen nytta...

IMG_7028

Kolla mamma, jag kan BÄRA den!!!

IMG_7018

IMG_7019

Jörgen har hittat rätt väg att gå med Roxy och bevakningen, det blev riktigt bra!!

IMG_7049

IMG_7061

Lyckan är total varje gång vi får till en rofas :-)

IMG_7056

Även Eka kunde inte klaga över påskhelgen, hon fick både spår, uppletande och lydnadsträning och sämre promenadställen kan man ju hitta…

IMG_1446

Igår flyttade hon in hos kennel Ekhöjden. Hon fick ett spår till avsked som hon blev jättelycklig över, hejdå Eka och lycka till!!!

IMG_7241

IMG_7283

IMG_7299

IMG_7326

Skånedraget & Nybrodraget

När Roxy och jag tävlade canicross i Habo förra året har jag lovat henne att på nästa tävling minsann, då skall hon slippa dra omkring på en tung klump som inte har något annat för sig än bromsa för glatta livet!! Det var i november och nästa tävling i april så jättegott om tid! Och godiset smakade lika bra som vanligt under tiden med en deadline långt borta i dimman. Men time flies som bekant och i slutet av januari konstaterade jag förskräckt att dumma vågen inte hade rört på sig!! Trots att jag tränar 4-5 gånger i veckan, hur är detta möjligt? Plättlätt, när man samtidigt ger efter sitt stora sockerberoende hela tiden och missköter kosten!! Inte så lätt att ändra på i en handvändning vad jag inte har lyckats med under ett helt år men jag hade ju lovat Roxy… Och när Skånedraget började kunde jag stolt konstatera att jag hade lyckats denna gång, vågen visade minus 6 kg, jag sprang fortare än någonsin och tack vare min duktiga PT Sara var jag dessutom starkare än någonsin och orkade stå emot trycket och följa med Roxy i stället för att bromsa hela tiden. Det kändes som en stor vinst redan innan start men nu skulle vi också få ett kvitto på hur långt alla träningstimmarna skulle bära oss. Långt skulle det visa sig, vi vann vår klass överlägset med en mycket bra tid båda dagarna, totalvinst med 4:05 minuters marginal trots att jag i starten dag ett fick en bristning som liknade starkt håll. Det störde mig under hela loppet och även nästa dag men då var jag ju förberedd på att det skulle göra ont. Fotografen ute på banan blev glad när vi närmade oss, här kommer hon med det fina leendet tänkte han för flinet hade ju hakat upp sig i ansiktet på mig under Skånedraget i höstas. Hur lätt som helst att kunna kosta på sig detta när man själv bara åker med helt omedveten om varför ens cykel är utrustad med både pedaler och hela 24 växlar men ack så besviken han blev när han såg oss nu. Han vred och vände på sina kort och försökte skaka fram ytterligare men resultatet blev detsamma, man ser helt enkelt inte rolig ut, och man ler definitivt inte när det gör ONT. Och under minuterna från start till mål hinner jag ifrågasätta varje gång varför jag egentligen utsätter mig och min kropp för detta för att omedelbart glömma bort allt i målet. För hur ont det än gör, målgången är värt det!

När får jag äntligen spriiiiiinnnngaaaa???!!!

IMG_6584

Start dag 1, vi har gjort framsteg men har en del kvar att jobba med starten, jag alltså…

IMG_6602

Och här springer vi :-) Mycket uppskattat att arrangörerna lät publiken följa ekipagen över en stor del av banan.

IMG_6620

Ca 500 m från målet och inte alls trött ;-)

IMG_0055

I målgången kunde man minsann kosta på sig ett leende :-)

IMG_6654

En mycket stolt och lycklig matte och en inte mindre stolt Roxy!!

IMG_1435

IMG_0051

 

Det var inte bara vi som var överlägsna i vår klass, Anna-Carin och Timmie och Anders och Egon utklassade sina medtävlande på ett imponerande sätt i cykelklassen dam resp herr och här har vi alla 3 Guldriesen. Det var föresten bara 3 Riesen som startade…

Bilden lånad från http://www.lillaliam.se

397555_589895761106011_3785813625544902390_n

Men något stort firande blev det inte för en vecka senare var det dags igen, denna gång i Nybro. I motsats till Skånebanan som var mycket teknisk med snäva svängar vilket dock inte påverkade oss löpare nämnvärt var banan i Nybro mycket kuperad. Jag var kanske en av få som jublade över den branta uppförsbacken i starten, äntligen hann jag med en start!! Men säg den glädjen som varar, en uppförsbacke följer som bekant en nerförsbacke och för att lyxa till det inte bara en utan ett helt gäng med backar i början. Och det är inte ett dugg kul att springa nerför med en jättetaggad Roxy!! Eller springa och springa, bromsa nerför passar bättre och det är så värdelöst att slösa tid på att bromsa!! Jag var således inte riktigt nöjd i målet medan min enda medtävlande bara suckade uppgivet och konstaterade att ‘dessa jävla Riesenschnauzrar…de bara svischar förbi!’ :-) I slutändan hade vi slagit henne med 5:07 min och det var egentligen bara 2 duktiga tjejer i c gruppen som hade en bättre tid än vi, resterande a, b och c slog vi allihop. Oavsett ålder. Tiden var något sämre jämfört med Skåne men det får vi nog skylla backarna för. Nu njuter vi av framgångarna en stund men snart får vi sätta igång med träningen igen. Båda tävlingar har visat tydligt att jag har gjort ett bra jobb med mig själv, ett mindre bra med Roxy. Det är ju ganska meningslöst att jag klarar av att hon galopperar hela vägen när inte Roxy gör det för uthålligheten saknas. Men samtidigt är det ju kul att veta att det finns något att kunna jobba på, hur tråkigt vore det annars… Vi har förbättrat tiden på samma distans med ca 2 minuter sedan i höstas, men skall vi ha någon chans på pallen på SM i Mora i oktober krävs minst 2 minuter till!! 

Säg det, säg det, säg det…

IMG_6700

yippiiiiieeee

IMG_6708

Full kontroll i starten för en gångs skull :-)

IMG_6714

Efter de första backarna…ont det gör ont det gör ont…

IMG_0081

Men här var allt bortglömt :-)

IMG_0077

Eka var inte riktigt nöjd med sin lott som hejarklack 2 helger i rad men det är ju inte så att hon går sysslolös om dagarna heller. Hon får både spår, uppletande och lite lydnadsträning och det är roligt att se att hon är medveten om sina valpar och mån om att de skall hinna med, hon tokrusar inte längre :-) Men hon mår bra och är mycket pigg även om hon 4 dagar i rad har fått besöka gräsmattan i skytteltrafik ca kl 0300 varje natt. Det hela har pågått ca 1 timme och knappt låg hon så fick hon rusa ut igen, stackarn. Jag var under tiden väldigt tacksam över luckan i dörren! Hon mäter 60 cm nu mot 56 förra veckan och 54 dessförinnan så nu börjar det synas också…
IMG_6916
Nu väntar vi ‘bara’ på att få tillbaka vår bil som vi äntligen fick lämna in igår efter en vecka där jag har känt mig typ 40 år äldre i min körstil dock samtidigt väldigt nöjd med att jag lyckades undvika bromspedalen. Antar att mina medtrafikanter var mindre imponerade… Det konstaterades – surprise!! – att båda bromsoken var mycket dåliga men så var det ju det där med delar och tiden… Men eftersom jag gott kan vara utan upplevelsen jag hade på vägen hem från Skåne sist får det gärna ta den tiden det tar, hellre hinna fram till Skåne och ett nytt efterlängtat IPO läger sent inatt än inte hinna fram alls!

 

Lägre spår debut Roxy

Och om glädjen att ‘misslyckas’. Vilket för övrigt inte var svårt alls! Man hoppar ett tungt lydnadsmoment (plats m skott), hafsar ihop ett annat tungt (kryp) som inte mådde bra av detta och vips, har man ‘lyckats’ inte nå lydnadsgränsen. Men varför är detta något bra då??? För att jag äntligen kunde testa av mig själv och att min inställning till hundtävlingar där allt som heter prestige, förväntningar, missnöje, besvikelse inte hör hemma även håller med Roxy! För det är hur lätt som helst att vara positiv när man lyckas på varenda tävling vilket Roxy och jag har gjort hittills. Och jag klarade testet :-) Så glad jag och inte minst Roxy blev över detta!! Ena domaren tyckte dock inte vi hade någon anledning till glädje och bidrog på sitt lilla vis genom att ge oss 50 poäng mindre. Jag tolkade det som att hon bara var elak och inte att den andra var snäll, sanningen ligger dock säkert någonstans däremellan. Vårt goda humör lyckades hon hursomhelst inte sticka hål på och så åkte vi hem med 429 p, inte uppflyttade men väl godkända och sjukt nöjda över ett kanonspår.

För att åksjuka Roxy inte skulle komma helt slut till tävlingsdagen började vår utflykt till Hörby redan på lördagen och Eka trodde inte sina ögon när hon läste var vi skulle sova…

IMG_1411

Lite fjäsk med frukost i sängen kan aldrig skada :-)

IMG_1400

Härliga fält mötte oss på morgonen. Och en kanin i full fart över vårt spår medan vi väntade på påsläppet… Med detta i åtanke gjorde hon dock ett mycket bra påsläpp, trots att virriga matte glömde fråga på vilken sida om spårflaggen spåret gick och påvisade höger om. Spåret gick så klart vänster om så Roxy fick leta upp det istället men gjorde det snyggt. Domarna fick förutom en bra vinkel även bevittna en snygg liggmarkering innan det var dags att spåra kanin. Som tur var bara kortvarigt och 1000 m och 15 minuter senare kunde en mycket stolt matte räkna ihop 7 pinnar plus slut.

IMG_1416

Ingen rast ingen ro, idag vänder vi bilen mot Skåne igen och Skånedraget. Nu är det upp till bevis för framförallt matte om all träning i vinter har gjort någon nytta :-) Mot Hovdala!!

IMG_1426